Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grå strimmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Horisme aemulata
Grå strimmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna strimmätare har samma spetsvingade framvingar och korta bakvingar med vågformig ytterkant som övriga arter i landet, men saknar i de nordligare populationerna i Europa de övriga arternas strimteckning. Hos nykläckta individer syns tvärlinjer bara som brunsvarta punkter på vingribborna. Framvingarnas grundfärg är mörkt grå (eller som hos nykläckta individer mörkt bruna). Bakvingarna är något ljusare, främst mot vingroten. Den enda tydliga teckningen är ofta den tunna, vita våglinjen närmast framvingens utkant. Denna är närmast bakhörnet bredare och månskäreformig. Den mörkare smala sömlinjen är också ofta framträdande. Vingspann 23-25 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för grå strimmätare Observationer i  Sverige för grå strimmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Grå strimmätare påträffades första gången i Östersjöregionen på Gotska sandön 1960. Bror Hansson som under en följd av år utforskade öns fjärilsfauna lyckades påvisa att den hade en förekomst på ön genom att påträffa den på nytt 1964. Arten var tidigare endast känd från bergstrakter i Centraleuropa, närmast från Karpaterna och Alperna. Först senare påvisades att arten också förekommer lokalt i Baltikum. Livskraftiga populationer påträffades efter första fynden på Ösel i Estland 1967, i Litauen 1974 och i Lettland 1979. I Sverige är arten fortfarande bara känd från ett fåtal lokaler. På Gotska sandön är den utbredd i lämpliga miljöer över hela ön. På Gotland har den en livskraftig population på Hejnum hällar som varit känd sedan 1981. I övrigt är bara ett enstaka fynd gjort i Buttle 1977. Tre tillfälliga fynd har gjorts i Finland. Det första gjordes 1976 på den välundersökta ”migrantpositionen” Hangöudde längst mot sydväst i Nyland och det andra 1983 i Sibbo i Nyland. Det tredje fyndet som gjordes i Utsjoki i Enare lappmark 1993 väckte misstankar att arten sannolikt är nordligare utbredd i norra Ryssland, väster om Uralbergen, än vad som ännu är känt. I östra Sibirien når utbredningen upp till 60°N i kustområden där klimatet är avsevärt kyligare än på motsvarande breddgrad i Europa. I Baltikum är lokaler med årlig förekomst begränsade till västra Ösel i Estland, en lokal i sydöstra Lettland och tre lokaler i sydligaste Litauen. Världsutbredningen omfattar bergsområden från Pyrenéerna, Alperna, Karpaterna (inklusive Ungern), Uralbergen, och i östra Sibirien och Mongoliet från Sajanbergen och Altaj till Magadan väster om Kamtjatka.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Grå strimmätare är endast känd från två relativt små lokaler inom två relativt begränsade områden - Gotska Sandön och Hejnum hällar på mellersta Gotland. Arten lever på fältsippa (Pulsatilla pratensis) på torra, småkuperade sand- eller alvarmarker med gles vegetation. Efterhand som försvaret dragit ned på sin verksamhet håller Hejnum hällar på att långsamt växa igen. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (250-750). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1400 (660-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-24) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
I likhet med övriga strimmätare lever artens larver säkerligen på Ranunkelväxter och hos oss mest sannolikt på fältsippa, Pulsatilla pratensis, som växer rikligt innanför dynerna på Gotska sandön och på Hejnum hällar. Uppfödning har utförts i Sverige på denna och på backsippa P. vulgaris. Det kan dock inte helt uteslutas att den i Sverige också kan utnyttja andra växtarter, främst har misstankar framförts att den skulle kunna leva på stor kustruta Thalictrum minus ssp. majus. I Centraleuropa lever arten på skogsklematis, Clematis vitalba i likhet med flera andra mätarearter, bl.a. strimmätare som hos oss främst är knutna till miljöer där fältsippa måste vara den mest utnyttjade värdväxten. I norra Ryssland och Sibirien utnyttjar den möjligen främst ryssklematis, C. alpina ssp. sibirica, vars sammanhängande utbredningsområde i norr tangerar Vita havet. Fjärilarna är enbart nattaktiva och påträffas säkrast vid fångst med UV-ljus. Flygperioden i Sverige sträcker sig från mitten av juni till de första dagarna i augusti. Oftast har den påträffats i början eller mitten av juli. I Estland har den vissa år påträffats avsevärt tidigare från sista dagarna i maj och fynd under senare år i Sverige tyder på att den kanske oftare flyger i juni än vad man dittills konstaterat. Kläckningen kan påverkas starkt av havets temperatur, framförallt på Gotska sandön. Äggen kläcks efter ca två veckor och larvutvecklingen är relativt snabb. Övervintringen sker i puppstadiet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältsippa
· fältsippa
· klematisar
· klematisar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Horisme, Art Horisme aemulata (Hübner, 1813) - grå strimmätare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Grå strimmätare är endast känd från två relativt små lokaler inom två relativt begränsade områden - Gotska Sandön och Hejnum hällar på mellersta Gotland. Arten lever på fältsippa (Pulsatilla pratensis) på torra, småkuperade sand- eller alvarmarker med gles vegetation. Efterhand som försvaret dragit ned på sin verksamhet håller Hejnum hällar på att långsamt växa igen. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (250-750). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1400 (660-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-24) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Denna strimmätare har samma spetsvingade framvingar och korta bakvingar med vågformig ytterkant som övriga arter i landet, men saknar i de nordligare populationerna i Europa de övriga arternas strimteckning. Hos nykläckta individer syns tvärlinjer bara som brunsvarta punkter på vingribborna. Framvingarnas grundfärg är mörkt grå (eller som hos nykläckta individer mörkt bruna). Bakvingarna är något ljusare, främst mot vingroten. Den enda tydliga teckningen är ofta den tunna, vita våglinjen närmast framvingens utkant. Denna är närmast bakhörnet bredare och månskäreformig. Den mörkare smala sömlinjen är också ofta framträdande. Vingspann 23-25 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grå strimmätare

Länsvis förekomst och status för grå strimmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grå strimmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Grå strimmätare påträffades första gången i Östersjöregionen på Gotska sandön 1960. Bror Hansson som under en följd av år utforskade öns fjärilsfauna lyckades påvisa att den hade en förekomst på ön genom att påträffa den på nytt 1964. Arten var tidigare endast känd från bergstrakter i Centraleuropa, närmast från Karpaterna och Alperna. Först senare påvisades att arten också förekommer lokalt i Baltikum. Livskraftiga populationer påträffades efter första fynden på Ösel i Estland 1967, i Litauen 1974 och i Lettland 1979. I Sverige är arten fortfarande bara känd från ett fåtal lokaler. På Gotska sandön är den utbredd i lämpliga miljöer över hela ön. På Gotland har den en livskraftig population på Hejnum hällar som varit känd sedan 1981. I övrigt är bara ett enstaka fynd gjort i Buttle 1977. Tre tillfälliga fynd har gjorts i Finland. Det första gjordes 1976 på den välundersökta ”migrantpositionen” Hangöudde längst mot sydväst i Nyland och det andra 1983 i Sibbo i Nyland. Det tredje fyndet som gjordes i Utsjoki i Enare lappmark 1993 väckte misstankar att arten sannolikt är nordligare utbredd i norra Ryssland, väster om Uralbergen, än vad som ännu är känt. I östra Sibirien når utbredningen upp till 60°N i kustområden där klimatet är avsevärt kyligare än på motsvarande breddgrad i Europa. I Baltikum är lokaler med årlig förekomst begränsade till västra Ösel i Estland, en lokal i sydöstra Lettland och tre lokaler i sydligaste Litauen. Världsutbredningen omfattar bergsområden från Pyrenéerna, Alperna, Karpaterna (inklusive Ungern), Uralbergen, och i östra Sibirien och Mongoliet från Sajanbergen och Altaj till Magadan väster om Kamtjatka.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Melanthiini  
  • Släkte
    Horisme  
  • Art
    Horisme aemulata(Hübner, 1813) - grå strimmätare

I likhet med övriga strimmätare lever artens larver säkerligen på Ranunkelväxter och hos oss mest sannolikt på fältsippa, Pulsatilla pratensis, som växer rikligt innanför dynerna på Gotska sandön och på Hejnum hällar. Uppfödning har utförts i Sverige på denna och på backsippa P. vulgaris. Det kan dock inte helt uteslutas att den i Sverige också kan utnyttja andra växtarter, främst har misstankar framförts att den skulle kunna leva på stor kustruta Thalictrum minus ssp. majus. I Centraleuropa lever arten på skogsklematis, Clematis vitalba i likhet med flera andra mätarearter, bl.a. strimmätare som hos oss främst är knutna till miljöer där fältsippa måste vara den mest utnyttjade värdväxten. I norra Ryssland och Sibirien utnyttjar den möjligen främst ryssklematis, C. alpina ssp. sibirica, vars sammanhängande utbredningsområde i norr tangerar Vita havet. Fjärilarna är enbart nattaktiva och påträffas säkrast vid fångst med UV-ljus. Flygperioden i Sverige sträcker sig från mitten av juni till de första dagarna i augusti. Oftast har den påträffats i början eller mitten av juli. I Estland har den vissa år påträffats avsevärt tidigare från sista dagarna i maj och fynd under senare år i Sverige tyder på att den kanske oftare flyger i juni än vad man dittills konstaterat. Kläckningen kan påverkas starkt av havets temperatur, framförallt på Gotska sandön. Äggen kläcks efter ca två veckor och larvutvecklingen är relativt snabb. Övervintringen sker i puppstadiet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältsippa - Pulsatilla pratensis (Viktig)
· klematisar - Clematis (Har betydelse)
Arten hotades tidigare främst av igenväxning och igenplantering av öppna torrängar med bl.a. enbuskar på Hejnum hällar och på Gotska sandön av försöken att binda flygsanden genom plantering av strandråg, tall och bergtall. Idag är det akuta hotet mot arten på Hejnum hällar det alltför intensiva fårbete som bedrivs över hela artens kända förekomstområde, utom på en mycket begränsad yta runt några militärbaracker. Betet minskar i hög grad fältsippans möjligheter att blomma och utveckla frön. Betet påverkar sannolikt också direkt fjärilens ägg och små larver som riskerar att bli uppätna. På sikt kan fältsippa minska så kraftigt i detta område att förekomsten av grå strimmätare försvinner. Att återetablera den perenna växten efter kraftig minskning kan ta lång tid och därför bör större försiktighet visas av länsstyrelsen som ger rekommendationer för betets intensitet för miljöersättning. På Gotska sandön framstår hoten som mindre akuta, men här verkar lokala intressen (Fårö hembygdsförening) ännu för att förhindra sandflykten vilket på sikt kan förändra de öppna markerna så att örtflorans utbredning minskar och marken i högre grad försuras av tallbarr och mikroklimatet blir kyligare genom beskuggning. I slutet av 1960-talet var arten på Gotska sandön talrikare vid Arnagroparna som då var ett öppet område med rörliga sanddyner som sakta dödade skogen. Vid återbesök på 1990-talet hade denna miljö i hög grad försämrats genom att sandflykten hejdats och området nu snabbt växer igen med unga tallar.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Artens nuvarande status bör närmare undersökas, främst på och i grannskapet av Hejnum hällar men också på Gotska sandön. Den finns möjligen också i Othem socken där också den skyddsvärda nipsippan Pulsatilla patens förekommer med sin rikaste förekomst i landet. Dess växtplatser hotas i sin tur av expansionen av kalkbrotten som försörjer cementfabriken i Slite. Fårbetets effekter på fältsippebestånden bör följas upp snarast. Sent betespåsläpp i augusti är sannolikt det enda som fungerar om grå strimmätare ska kunna överleva på kontinuerligt betade områden. Bete av nötdjur är avsevärt mer skonsamt och bör övervägas för åtminstone delar av Hejnum hällar (som ingår i ett Life-projekt). På Gotska sandön är det viktigt att återställa miljön genom att ta bort planterade sandbindande växtarter så att den naturliga sandflykten även i framtiden får möjlighet att skapa öppna varma miljöer. Många rödlistade insektsarter skulle gynnas starkt av en ny strategi för skötseln av Nationalparken.
Göran Sjöberg och Jan-Olof Björklund har bidragit med väsentlig information vid författandet av artfaktabladet.

Eliasson, C.U., Palmqvist, G., Björklund, J.-O., Källander, C., Lindeborg, M. & Ryrholm, N. 2009. Sällsynta fjärilsarter på Nordöstra Gotland, Hejnum, Othem och Bäl socknar - rådgivande instrument för Life-projektet beteshävd i Natura 2000-området Hejnum Kallgate samt för Hejnumhällar och Filehajdar. Rapport nr 2009:7 Länsstyrelsen i Gotlands län.

Hanson, B. 1962. Bidrag till kännedomen om Gotska Sandöns fjärilsfauna. 1. Ent. Tidskr. 83: 123-134.

Hanson, B. 1963. Bidrag till kännedomen om Gotska Sandöns fjärilsfauna. 2. Ent. Tidskr. 84: 216-220.

Hanson, B. 1965. Bidrag till kännedomen om Gotska Sandöns fjärilsfauna. 3. Ent. Tidskr. 86: 178-183.

Palmqvist, G. 1978. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1977. Ent. Tidskr. 99: 65-67.

Palmqvist, G. 1982. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1981. Ent. Tidskr. 103: 89-95.

Sarv, K.K., Õunap, E. & Pedmanson, R. 1999. Huvitavamaid suurliblikate (Macrolepidoptera) Leide Eestist 1995 A. Lepidopteroloogiline Informatsioon 11: 18-35.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Sulcs, A. & Sulcs, I. 1981. Neue und wenig bekannte Arten der Lepidopteren-Fauna Lettlands. Not. Ent. 61: 91-102.

Svensson, I. 1967. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna senaste tioårsperioden. Opusc. ent. 32: 233-251.

Svitra, G. 1991. (originaltext ryska) (Three new and 49 rare to Lithuania Lepidoptera species). In: New and rare for Lithuania insect species, records and descriptions of 1990: 19-28.

Tammaru, T., Viidalepp, J. & Pedmanson, R. 1994. Horisme aemulata (Hübner 1813) (Geometridae) tavattuUtsjoelta - mistä se oli peräisin? (Horisme aemulata found in Utsjoki - where did it come from?). Baptria 19: 64-68

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2007. Rev Claes U. Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Melanthiini  
  • Släkte
    Horisme  
  • Art
    Horisme aemulata, (Hübner, 1813) - grå strimmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2007. Rev Claes U. Eliasson 2012.