Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  slankcitronbi

Organismgrupp Steklar, Bin Hylaeus gracilicornis
Slankcitronbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 4,5­–5 mm. Huvud något V-format, lika långt som brett, med obetydligt upphöjd avsats mellan antennfästena. Gulvita, mycket smala och korta fläckar finns intill ögat. Kinder korta. Antenner gulbruna undertill. Framryggen svart, utan gula fläckar, hörnen helt avrundade. Efterryggens mellanfält med svaga, mest knottriga åsar. Triangeln med svag list på sidorna, succesivt avsmalnande nedåt. Sidor finkorniga med list nertill och avrundade sidor mot sidofälten. Ben mörka med gult överst på bakre skenbenen. Inga vita hårfransar på första ryggplåten som är glansig med ytterst svag mikroskulptur och enstaka svaga punkter.

Med svagt V-formigt huvud, helt svart framrygg och utan vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten är förväxlingsrisken störst med gårdscitronbi H. communis, och ringcitronbi H. annulatus. Båda dessa är dock större och har helt mörka antenner, den förra har dessutom skarpa hörn på framryggen. Båda har en avsats mellan antennfästena.

Hane: 4,5–5 mm. Huvud V-format. Gulvit på munskölden och på ansiktets sidofläckar, de senare är korta och når inte upp i höjd med antennfästena. Pannskölden svart. Antennskaften mörka, bara aningen bredare än övriga antennsegment som är tydligt gula undertill. Framryggen svart utan gula fläckar, med avrundade hörn. Efterryggens mellanfält med svaga, mest knottriga åsar. Triangeln med svag list på sidorna, succesivt avsmalnande nedåt. Sidor finkorniga med list nertill och avrundade sidor mot sidofälten. Framskenbenen gula på framsidan, mellanskenbenen nästan helt mörka, bakskenbenen gula i övre delen. Första fotsegmentet gult på alla benen, de efterföljande fotsegmenten mer eller mindre mörka. Ingen vit hårfrans på första ryggplåten som har svag mikroskulptur och enstaka, svaga punkter.

Ansiktets färgteckning, med svart pannsköld, för tanken till hanen av francitronbi H. difformis. Detta har kraftiga och breda, krumböjda antennskaft i både gult och svart, att jämföra med slankcitronbiets smala och helt mörka. Också hanen av gårdscitronbi H. communis kan ha svart pannsköld. Tydliga skillnader mellan arterna är då formen på hörnen på framryggen, färgen på antennsegmenten och storleken på avsatsen mellan antennfästena.
Utbredning
Länsvis förekomst för slankcitronbi Observationer i  Sverige för slankcitronbi
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Funnen en gång i Sverige, en hona i Tyresö i Sörmland 1932. Förekommer i Finland där ganska många fynd är gjorda i de södra delarna av landet, och upptäcktes som ny för Danmark 2006. Utbredningen sträcker sig från de baltiska staterna i norr och Belgien i väster via Mellan- och Östeuropa genom Centralasien ända östra Sibirien. Då arten finns i våra grannländer kan den tänkas dyka upp även i Sverige eller redan förekomma här.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Slankcitronbi är påträffad 1932 (augusti) i Haninge k:n i sydöstra Stockholm. Det är troligt att arten varit reproducerande eftersom habitat finns och arten knappast flyger längre sträckor. Den borde ha återfunnits vid eftersök i Stockholmsområdet om den funnits kvar, men bör dock även fortsättningsvis specifikt eftersökas. Förekommer närmast i Baltikum. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Arten anlägger sina boceller i märgen i torra stammar och stjälkar av mindre buskar såsom björnbär samt större perenner. Enligt vissa litteraturuppgifter uppvisar arten en dragning till bladvass. Biet trivs i öppna landskap, helst i närheten av fuktängar eller sjöar. Nektar- och pollensamling sker främst på flockblommiga (Apiaceae) och korgblommiga (Asteraceae) växter samt rosväxter (Rosaceae).
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Colletidae (korttungebin), Släkte Hylaeus (citronbin), Art Hylaeus gracilicornis (Morawitz, 1867) - slankcitronbi Synonymer Prosopis gracilicornis Morawitz, 1867

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Slankcitronbi är påträffad 1932 (augusti) i Haninge k:n i sydöstra Stockholm. Det är troligt att arten varit reproducerande eftersom habitat finns och arten knappast flyger längre sträckor. Den borde ha återfunnits vid eftersök i Stockholmsområdet om den funnits kvar, men bör dock även fortsättningsvis specifikt eftersökas. Förekommer närmast i Baltikum. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Hona: Längd 4,5­–5 mm. Huvud något V-format, lika långt som brett, med obetydligt upphöjd avsats mellan antennfästena. Gulvita, mycket smala och korta fläckar finns intill ögat. Kinder korta. Antenner gulbruna undertill. Framryggen svart, utan gula fläckar, hörnen helt avrundade. Efterryggens mellanfält med svaga, mest knottriga åsar. Triangeln med svag list på sidorna, succesivt avsmalnande nedåt. Sidor finkorniga med list nertill och avrundade sidor mot sidofälten. Ben mörka med gult överst på bakre skenbenen. Inga vita hårfransar på första ryggplåten som är glansig med ytterst svag mikroskulptur och enstaka svaga punkter.

Med svagt V-formigt huvud, helt svart framrygg och utan vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten är förväxlingsrisken störst med gårdscitronbi H. communis, och ringcitronbi H. annulatus. Båda dessa är dock större och har helt mörka antenner, den förra har dessutom skarpa hörn på framryggen. Båda har en avsats mellan antennfästena.

Hane: 4,5–5 mm. Huvud V-format. Gulvit på munskölden och på ansiktets sidofläckar, de senare är korta och når inte upp i höjd med antennfästena. Pannskölden svart. Antennskaften mörka, bara aningen bredare än övriga antennsegment som är tydligt gula undertill. Framryggen svart utan gula fläckar, med avrundade hörn. Efterryggens mellanfält med svaga, mest knottriga åsar. Triangeln med svag list på sidorna, succesivt avsmalnande nedåt. Sidor finkorniga med list nertill och avrundade sidor mot sidofälten. Framskenbenen gula på framsidan, mellanskenbenen nästan helt mörka, bakskenbenen gula i övre delen. Första fotsegmentet gult på alla benen, de efterföljande fotsegmenten mer eller mindre mörka. Ingen vit hårfrans på första ryggplåten som har svag mikroskulptur och enstaka, svaga punkter.

Ansiktets färgteckning, med svart pannsköld, för tanken till hanen av francitronbi H. difformis. Detta har kraftiga och breda, krumböjda antennskaft i både gult och svart, att jämföra med slankcitronbiets smala och helt mörka. Också hanen av gårdscitronbi H. communis kan ha svart pannsköld. Tydliga skillnader mellan arterna är då formen på hörnen på framryggen, färgen på antennsegmenten och storleken på avsatsen mellan antennfästena.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för slankcitronbi

Länsvis förekomst och status för slankcitronbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för slankcitronbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Funnen en gång i Sverige, en hona i Tyresö i Sörmland 1932. Förekommer i Finland där ganska många fynd är gjorda i de södra delarna av landet, och upptäcktes som ny för Danmark 2006. Utbredningen sträcker sig från de baltiska staterna i norr och Belgien i väster via Mellan- och Östeuropa genom Centralasien ända östra Sibirien. Då arten finns i våra grannländer kan den tänkas dyka upp även i Sverige eller redan förekomma här.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus gracilicornis(Morawitz, 1867) - slankcitronbi
    Synonymer
    Prosopis gracilicornis Morawitz, 1867

Arten anlägger sina boceller i märgen i torra stammar och stjälkar av mindre buskar såsom björnbär samt större perenner. Enligt vissa litteraturuppgifter uppvisar arten en dragning till bladvass. Biet trivs i öppna landskap, helst i närheten av fuktängar eller sjöar. Nektar- och pollensamling sker främst på flockblommiga (Apiaceae) och korgblommiga (Asteraceae) växter samt rosväxter (Rosaceae).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Buskmark, Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Arten bör eftersökas i östra Svealand.

Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. 2014. Apidae 2. Fauna Helvetica 4.

Dathe, 1980. Die Arten der Gattung Hylaeus in Europa (Hymenoptera: Apoidea, Colletidae). Mitt. Zool. Mus. Berlin, 56: 207–294.

Erlandsson, S. 1984. Fem för Sverige nya stinkbin av släktet Hylaeus. Entomologisk Tidskrift 105: 103.

Holmström, G. 2014. Svenska citronbin (Hylaeus) – med mask för ansiktet. Entomologisk Tidskrift 125 (1–2):1–25. Uppsala.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiainen ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany, [ss. 186–187].

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013 & Göran Holmström 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus gracilicornis, (Morawitz, 1867) - slankcitronbi
    Synonymer
    Prosopis gracilicornis Morawitz, 1867
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013 & Göran Holmström 2017.