Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  resedabi

Organismgrupp Steklar, Bin Hylaeus signatus
Resedabi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 7,5–9 mm, vårt största citronbi. Huvud aningen V-formigt, minst lika brett som långt. Ansiktets gulvita sidofläckar ganska korta men kan saknas, de är belägna intill ögat och når inte ner till munsköldens nederkant. Antenner gula undertill i yttre delen. Kinder korta. Framrygg med gula streck. Efterryggens mellanfält knottrigt. Triangeln finkornig liksom sidofälten. Kraftig list 2/3 upp längs kanten, sen avrundad mot sidofälten. Lång och smal skåra. Ben svarta, helt utan gult. Vit hårfrans på första ryggplåten som har en svag mikroskulptur men är glänsande och med ganska tät punktur över hela ytan.

Storleken och dragningen till resedaarter brukar räcka för att åtminstone skapa en stark misstanke om resedabi. Punkturen på första ryggplåten skiljer den från ängscitronbi H. confusus, hedcitronbi H. incongruus och kölcitronbi H. hyalinatus som alla, liksom resedabiet, har vit hårfrans på första ryggplåten. Att honan av resedabiet saknar gult på benen är också en bra karaktär.

Hane: Längd 6–8 mm. Huvud svagt V-formigt och lika kort som brett. Överläpp och käkar svarta. Gulvit på munsköld, pannsköld och ansiktets sidor. Sidofläckarna följer ögat och slutar spetsigt strax ovanför antennfästena. Antennskaft långsmala, nästan dubbelt så breda som efterföljande antennsegment, svagt gula på utsidan. Antenner gulaktiga undertill. Gula streck på framryggen som nästan går ihop på mitten. Efterrygg som hos honan. Ben nästan helt svarta, gulvita mest bara allra överst på bakskenbenen och överst på första fotsegmentet på bakbenen. Vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten som har en lätt mikroskulptur men är glänsande med kraftig och ganska tät punktur över hela ytan. Karakteristiska glatta knölar finns på bakkroppens tredje och fjärde bukplåt.

Skulle kunna förväxlas med hane av kölcitronbi H. hyalinatus som är mindre, har klenare huvud och hårig mellanrygg. Hanar av ängscitronbi H. confusus och hedcitronbi H. incongruus har glesare och otydligare punktur på första ryggplåten och dessutom vita käkar, hedcitronbiet även vit överläpp.
Utbredning
Länsvis förekomst för resedabi Observationer i  Sverige för resedabi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sällsynt art i Sverige, funnen i Stockholm, Uppsala, Malmö, Trelleborg, Halmstad, Falköping, Mjölby, Åmål, Avesta och Gotland, men går säkert att finna på fler ställen. Utbredningen omfattar i övrigt delar av Nordvästafrika, Syd-, Väst- och Mellaneuropa och sträcker sig vidare österut till Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Resedabi samlar pollen endast på Reseda-arter. Biet är först påträffat och känt från Bergianska trädgården Stockholm 1963–2003. Under 2003 eftersökt och påträffad i Uppsala och Malmö på bangårdar med gulreseda (Reseda lutea) samt vid Limhamns kalkbrott, lokaler där växten funnits under lång tid. 2006 påträffades arten i sandtäktsmiljö på Gotland. Fortsatt herbicidspridning på banvallar utgör ett akut hot för lokala populationer. Igenfyllning av sandtäkter på Gotland innebär att habitatet minskar. Inventeringar under senare år av ett större antal bangårdsmiljöer och liknande har kunnat påvisa nya förekomster i Trelleborgs och Halmstads hamnar samt på Mjölby och Falköpings bangårdar. Stora ombyggnationer i Uppsala stationsområde från 2008 och framåt har å andra sidan utraderat huvuddelen av näringskällan och populationen av resedabi där. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
I Sverige bara känd från städer, framför allt från bangårdar, hamnområden, störda marker och trädgårdar, men skulle kunna dyka upp också ute i naturen. Det avgörande är att det finns blommande resedaväxter. Arten samlar bara pollen på dessa växter men kan vara talrik där det växer gulreseda Reseda lutea, färgreseda R. luteola och vitreseda R. alba. Nektarsök kan ske även på andra växter, enligt litteraturen nyttjas kålsläktet Brassica, rubusar Rubus, blåmunkar Jasione och röllikor Achillea. Bygger bo i insektshål i död ved, i murfogar och i torra stjälkar av kraftigare växter.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· färgreseda
· färgreseda
· gulreseda
· gulreseda
· resedor
· resedor
· vitreseda
· vitreseda
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Colletidae (korttungebin), Släkte Hylaeus (citronbin), Art Hylaeus signatus (Panzer, 1798) - resedabi Synonymer resedacitronbi, Sphex signata Panzer, 1798, Prosopis bipunctatus (Fabricius, 1798), Prosopis pratensis var. nigrifacies Alfken, 1913, Mellinus bipunctatus Fabricius, 1798, Vespa pratensis Geoffroy, 1785

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Resedabi samlar pollen endast på Reseda-arter. Biet är först påträffat och känt från Bergianska trädgården Stockholm 1963–2003. Under 2003 eftersökt och påträffad i Uppsala och Malmö på bangårdar med gulreseda (Reseda lutea) samt vid Limhamns kalkbrott, lokaler där växten funnits under lång tid. 2006 påträffades arten i sandtäktsmiljö på Gotland. Fortsatt herbicidspridning på banvallar utgör ett akut hot för lokala populationer. Igenfyllning av sandtäkter på Gotland innebär att habitatet minskar. Inventeringar under senare år av ett större antal bangårdsmiljöer och liknande har kunnat påvisa nya förekomster i Trelleborgs och Halmstads hamnar samt på Mjölby och Falköpings bangårdar. Stora ombyggnationer i Uppsala stationsområde från 2008 och framåt har å andra sidan utraderat huvuddelen av näringskällan och populationen av resedabi där. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Hona: Längd 7,5–9 mm, vårt största citronbi. Huvud aningen V-formigt, minst lika brett som långt. Ansiktets gulvita sidofläckar ganska korta men kan saknas, de är belägna intill ögat och når inte ner till munsköldens nederkant. Antenner gula undertill i yttre delen. Kinder korta. Framrygg med gula streck. Efterryggens mellanfält knottrigt. Triangeln finkornig liksom sidofälten. Kraftig list 2/3 upp längs kanten, sen avrundad mot sidofälten. Lång och smal skåra. Ben svarta, helt utan gult. Vit hårfrans på första ryggplåten som har en svag mikroskulptur men är glänsande och med ganska tät punktur över hela ytan.

Storleken och dragningen till resedaarter brukar räcka för att åtminstone skapa en stark misstanke om resedabi. Punkturen på första ryggplåten skiljer den från ängscitronbi H. confusus, hedcitronbi H. incongruus och kölcitronbi H. hyalinatus som alla, liksom resedabiet, har vit hårfrans på första ryggplåten. Att honan av resedabiet saknar gult på benen är också en bra karaktär.

Hane: Längd 6–8 mm. Huvud svagt V-formigt och lika kort som brett. Överläpp och käkar svarta. Gulvit på munsköld, pannsköld och ansiktets sidor. Sidofläckarna följer ögat och slutar spetsigt strax ovanför antennfästena. Antennskaft långsmala, nästan dubbelt så breda som efterföljande antennsegment, svagt gula på utsidan. Antenner gulaktiga undertill. Gula streck på framryggen som nästan går ihop på mitten. Efterrygg som hos honan. Ben nästan helt svarta, gulvita mest bara allra överst på bakskenbenen och överst på första fotsegmentet på bakbenen. Vit hårfrans på sidorna av första ryggplåten som har en lätt mikroskulptur men är glänsande med kraftig och ganska tät punktur över hela ytan. Karakteristiska glatta knölar finns på bakkroppens tredje och fjärde bukplåt.

Skulle kunna förväxlas med hane av kölcitronbi H. hyalinatus som är mindre, har klenare huvud och hårig mellanrygg. Hanar av ängscitronbi H. confusus och hedcitronbi H. incongruus har glesare och otydligare punktur på första ryggplåten och dessutom vita käkar, hedcitronbiet även vit överläpp.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för resedabi

Länsvis förekomst och status för resedabi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för resedabi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sällsynt art i Sverige, funnen i Stockholm, Uppsala, Malmö, Trelleborg, Halmstad, Falköping, Mjölby, Åmål, Avesta och Gotland, men går säkert att finna på fler ställen. Utbredningen omfattar i övrigt delar av Nordvästafrika, Syd-, Väst- och Mellaneuropa och sträcker sig vidare österut till Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus signatus(Panzer, 1798) - resedabi
    Synonymer
    resedacitronbi
    Sphex signata Panzer, 1798
    Prosopis bipunctatus (Fabricius, 1798)
    Prosopis pratensis var. nigrifacies Alfken, 1913
    Mellinus bipunctatus Fabricius, 1798
    Vespa pratensis Geoffroy, 1785

I Sverige bara känd från städer, framför allt från bangårdar, hamnområden, störda marker och trädgårdar, men skulle kunna dyka upp också ute i naturen. Det avgörande är att det finns blommande resedaväxter. Arten samlar bara pollen på dessa växter men kan vara talrik där det växer gulreseda Reseda lutea, färgreseda R. luteola och vitreseda R. alba. Nektarsök kan ske även på andra växter, enligt litteraturen nyttjas kålsläktet Brassica, rubusar Rubus, blåmunkar Jasione och röllikor Achillea. Bygger bo i insektshål i död ved, i murfogar och i torra stjälkar av kraftigare växter.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· färgreseda - Reseda luteola (Viktig)
· gulreseda - Reseda lutea (Viktig)
· resedor - Reseda (Viktig)
· vitreseda - Reseda alba (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Dagens situation är fortfarande osäker för arten. Näringsväxtens ofta begränsade och isolerade förekomster innebär risk för försvinnande. Växtplatserna på bangårdar är utsatta för återkommande kemisk ogräsbekämpning som innebär att en förekomst av näringsväxten totalt kan förintas på ett par dagar, vilket medför katastrof för det specialiserade biet. Populationen vid Uppsala centralstation och söderut har helt utplånats under 2009–2010 i och med ombyggnad av stationsområdet och bangården. De tidigare kända förekomsterna längs industrispår har inte inventerats på senare år. I Skåne är näringsväxten mera jämnt utbredd på ruderatmarker och risken för plötsligt försvinnande är därför avsevärt mindre. På Gotland är näringsväxten kanske huvudsakligen utbredd i sandtäktsmiljöer där pågående igenväxning är ett mera långsiktigt hot.


Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Åtgärder som förbättrar möjligheterna för bobyggnad, t.ex. uppsättning av biholkar (knippor av stänglar av bambu, rosor, vinbär eller fläder) skulle sannolikt ge en positiv effekt. Spridning av reseda och hänsyn till befintliga förekomster skulle kunna öka artens möjligheter till överlevnad på sikt och möjliggöra eventuell expansion. Arten har under de senaste åren eftersökts och bör vidare eftersökas i områden där resedaarter förekommer för att artens svenska status ska kunna följas.
Arten är vanlig i Mellaneuropa och kan möjligen ha förts in i landet i blompinnar av bambu eller i märgen på någon importerad växt till Bergianska trädgården. Det enda finska fyndet (Botaniska trädgården i Helsingfors 1958) kan tyda på en liknande införselväg. Möjligen kan arten också ha spritts med transporter på järnväg eller genom att honor anlagt bon i järnvägsvagnar (Cederberg & Nilsson 2003). Bland annat förekomsterna i Malmö och Uppsala tyder på detta. Innan detta helt klarlagts bör biet betraktas som inhemskt.

Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. 2014. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rophites, Sphecodes, Systropha. Fauna Helvetica 4.

Cederberg, B. & Nilsson, L.A. 2003. Resedabiet på spåret. Fauna & Flora 98:3, 36-38.

Dathe, 1980. Die Arten der Gattung Hylaeus in Europa (Hymenoptera: Apoidea, Colletidae). Mitt. Zool. Mus. Berlin, 56: 207–294.

Erlandsson, S. 1984. Fem för Sverige nya stinkbin av släktet Hylaeus. Entomologisk Tidskrift 105: 103.

Holmström, G. 2014. Svenska citronbin (Hylaeus) – med mask för ansiktet. Entomologisk Tidskrift 125 (1–2):1–25. Uppsala.

Koster, A. 1986. Het genus Hylaeus in Nederland (Hymenoptera, Colletidae). Zoologische Bijdragen 36. 1–120.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2008. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 1: Colletidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 76: 145–163.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany, ss. 670–671.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013 & Göran Holmström 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Colletidae - korttungebin 
  • Underfamilj
    Hylaeinae  
  • Släkte
    Hylaeus - citronbin 
  • Art
    Hylaeus signatus, (Panzer, 1798) - resedabi
    Synonymer
    resedacitronbi
    Sphex signata Panzer, 1798
    Prosopis bipunctatus (Fabricius, 1798)
    Prosopis pratensis var. nigrifacies Alfken, 1913
    Mellinus bipunctatus Fabricius, 1798
    Vespa pratensis Geoffroy, 1785
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013 & Göran Holmström 2017.