Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Brachypera vidua

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Brachypera vidua
  Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 6–8 mm lång vivel med påfallande bred och klumpig kroppsform, rätt långt snyte och långa, kraftiga ben. Kroppen är svart med översidan täckt av en mörk fjällbeklädnad. På täckvingarna finns spridda fläckar av filtartat upprättstående svarta fjäll, och ställvis smärre ljusa fläckar.
Utbredning
Länsvis förekomst för Brachypera vidua Observationer i  Sverige för Brachypera vidua
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast känd genom några relativt sentida fynd på norra Gotland och Fårö. Arten är troligen delvis förbisedd p.g.a. sitt undanskymda levnadssätt. I övriga Norden endast känd från några öar i Oslofjorden i Norge, där den upptäcktes 1996 (Hansen et al. 1998). Världsutbredningen är begränsad till Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1a+2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Lever på blodnäva på torrmark. Endast känd genom några relativt sentida fynd på norra Gotland. Arten är nattaktiv och mycket svårhittad. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (1000-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1a+2a).
Ekologi
Lever på blodnäva (Geranium sanguineum) på torra och öppna marker. På Gotland på kalkgrusig eller stenig mark i skogsbryn, vägslänter och igenväxande grustag, i Norge såväl i bergbranter som på sandmark. I Mellaneuropa på hällmark och gles skog på kalkberggrund, men också i kalkbrott. Larven lever utvändigt på värdväxtens blad. Den fullbildade skalbaggen påträffas under sensommaren-hösten, och återigen efter övervintring under våren och försommaren då fortplantningen sker (Hoffmann 1954). Den är marklevande och nattaktiv, och påträffas oftast på marken under värdväxten (Koch 1992).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blodnäva
· blodnäva
· nävor
· nävor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Brachypera, Art Brachypera vidua (Gené, 1837) Synonymer Hypera vidua Gené, 1837

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1a+2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Lever på blodnäva på torrmark. Endast känd genom några relativt sentida fynd på norra Gotland. Arten är nattaktiv och mycket svårhittad. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (1000-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1a+2a).
En 6–8 mm lång vivel med påfallande bred och klumpig kroppsform, rätt långt snyte och långa, kraftiga ben. Kroppen är svart med översidan täckt av en mörk fjällbeklädnad. På täckvingarna finns spridda fläckar av filtartat upprättstående svarta fjäll, och ställvis smärre ljusa fläckar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Brachypera vidua

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Brachypera vidua

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast känd genom några relativt sentida fynd på norra Gotland och Fårö. Arten är troligen delvis förbisedd p.g.a. sitt undanskymda levnadssätt. I övriga Norden endast känd från några öar i Oslofjorden i Norge, där den upptäcktes 1996 (Hansen et al. 1998). Världsutbredningen är begränsad till Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Hyperinae  
  • Tribus
    Hyperini  
  • Släkte
    Brachypera  
  • Art
    Brachypera vidua(Gené, 1837)
    Synonymer
    Hypera vidua Gené, 1837

Lever på blodnäva (Geranium sanguineum) på torra och öppna marker. På Gotland på kalkgrusig eller stenig mark i skogsbryn, vägslänter och igenväxande grustag, i Norge såväl i bergbranter som på sandmark. I Mellaneuropa på hällmark och gles skog på kalkberggrund, men också i kalkbrott. Larven lever utvändigt på värdväxtens blad. Den fullbildade skalbaggen påträffas under sensommaren-hösten, och återigen efter övervintring under våren och försommaren då fortplantningen sker (Hoffmann 1954). Den är marklevande och nattaktiv, och påträffas oftast på marken under värdväxten (Koch 1992).

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blodnäva - Geranium sanguineum (Viktig)
· nävor - Geranium (Viktig)


Påverkan
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten bör inventeras.

Hansen, L. O., Ligaard, S. & Sagvolden, B. (1998) Notes on Norwegian Coleoptera. 4. Fauna Norvegica 45 (1-2), s.77-82

Hoffmann, A. (1954) Fauna de France 59. Coleopteres Curculionides 2

Koch, K. (1992) Die Käfer Mitteleuropas. Ökologie. Band 3. Krefeld

Lundberg, S. (2006) Nytillkomna och strukna skalbaggsarter sedan 1995 års Catalogus Coleopterorum Sueciae. Entomologisk Tidskrift 127 (3), s.101-111

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Hyperinae  
  • Tribus
    Hyperini  
  • Släkte
    Brachypera  
  • Art
    Brachypera vidua, (Gené, 1837)
    Synonymer
    Hypera vidua Gené, 1837
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.