Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  litet oxstyng

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Hypoderma lineatum
Litet oxstyng Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Oxstyng är stora, täthåriga, humlelika flugor. Mundelar och palper starkt är reducerade. Antenner är korta, munsköld (clypeus) bred med tunna borst och kantad av fåror med en rad korta, styva munborst. Litet oxstyng har svart- eller brunhårig mellankropp på båda sidor om tvärfåran, till skillnad från stort oxstyng, Hypoderma bovis. Bakom tvärfåran finns några kala blanksvarta fläckar och mellan dessa kontrasterande ljus pudring. Bakkroppen är trefärgad – gulgrå, svart och rödaktig i spetsen. Honan har ett långt teleskopiskt äggläggningsrör.
Utbredning
Länsvis förekomst för litet oxstyng Observationer i  Sverige för litet oxstyng
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Artens tidigare utbredning i Sverige är oklar genom sammanblandning med den snarlika H. bovis. Zetterstedt (1844) betecknar H. bovis + lineatum “som vanlig i hela Skandinavien”. H. lineatum är belagd åtminstone upp i Jämtland. Arten är troligen helt utrotad i Sverige genom den landsomfattande och fleråriga bekämpningskampanj som genomfördes under andra världskriget. Nielsen (1984) anger dock att arten kan uppträda genom import av nötkreatur.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Har funnits i landet åtminstone norrut upp till Jämtland. Larverna parasitiskt i nötkreatur, senare delen av utvecklingen i rygghuden. Utrotad genom särskilt intensiv kampanj under 1940-talet. Tillfällig återkomst p g a kreatursimport möjlig. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1950.
Ekologi
Arten parasiterar på nötkreatur. Flughonan lägger ägg i rader på hårstrån på boskapens sidor och ben. Honan ”smyger” sig på värddjuret och orsakar därför ingen reaktion. Äggen är utrustade med en speciell fästanordning och kläcks inom någon dag. Larverna vandrar sedan in genom huden och sedan upp genom kroppshålan till matstrupen där de fäster sig i slemhinnan. Där stannar de i flera månader. Samtidigt dör en stor del av parasiterna på grund av värddjuret egna försvarsmekanismer. Larverna vandrar under våren upp genom kroppen till rygghuden, där de inkapslas i styngbulor med hål utåt där de placerar bakändan med andningshålen. Den fullbildade larven kryper ut genom hålet i värddjurets hud och faller till marken och förpuppas. På sommaren kläcker flugorna, parar sig och lägger ägg.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasit
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Hypodermatidae, Släkte Hypoderma, Art Hypoderma lineatum (de Villers, 1789) - litet oxstyng Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Har funnits i landet åtminstone norrut upp till Jämtland. Larverna parasitiskt i nötkreatur, senare delen av utvecklingen i rygghuden. Utrotad genom särskilt intensiv kampanj under 1940-talet. Tillfällig återkomst p g a kreatursimport möjlig. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1950.
Oxstyng är stora, täthåriga, humlelika flugor. Mundelar och palper starkt är reducerade. Antenner är korta, munsköld (clypeus) bred med tunna borst och kantad av fåror med en rad korta, styva munborst. Litet oxstyng har svart- eller brunhårig mellankropp på båda sidor om tvärfåran, till skillnad från stort oxstyng, Hypoderma bovis. Bakom tvärfåran finns några kala blanksvarta fläckar och mellan dessa kontrasterande ljus pudring. Bakkroppen är trefärgad – gulgrå, svart och rödaktig i spetsen. Honan har ett långt teleskopiskt äggläggningsrör.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för litet oxstyng

Länsvis förekomst och status för litet oxstyng baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för litet oxstyng

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Artens tidigare utbredning i Sverige är oklar genom sammanblandning med den snarlika H. bovis. Zetterstedt (1844) betecknar H. bovis + lineatum “som vanlig i hela Skandinavien”. H. lineatum är belagd åtminstone upp i Jämtland. Arten är troligen helt utrotad i Sverige genom den landsomfattande och fleråriga bekämpningskampanj som genomfördes under andra världskriget. Nielsen (1984) anger dock att arten kan uppträda genom import av nötkreatur.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Hypodermatidae  
  • Släkte
    Hypoderma  
  • Art
    Hypoderma lineatum(de Villers, 1789) - litet oxstyng

Arten parasiterar på nötkreatur. Flughonan lägger ägg i rader på hårstrån på boskapens sidor och ben. Honan ”smyger” sig på värddjuret och orsakar därför ingen reaktion. Äggen är utrustade med en speciell fästanordning och kläcks inom någon dag. Larverna vandrar sedan in genom huden och sedan upp genom kroppshålan till matstrupen där de fäster sig i slemhinnan. Där stannar de i flera månader. Samtidigt dör en stor del av parasiterna på grund av värddjuret egna försvarsmekanismer. Larverna vandrar under våren upp genom kroppen till rygghuden, där de inkapslas i styngbulor med hål utåt där de placerar bakändan med andningshålen. Den fullbildade larven kryper ut genom hålet i värddjurets hud och faller till marken och förpuppas. På sommaren kläcker flugorna, parar sig och lägger ägg.

Ekologisk grupp: Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Arten bekämpas med veterinärmedicinska metoder.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Ej motiverade.

Andersson, H. 1988. De svenska styngen. Ent. Tidskr. 109: 31–41.

Nielsen. B. O., Christensson, D. & Nansen, P.1984. Veterinär parasitologi. Entomologi. Kompendium, 2:ed., Veterinärmedicinska fakulteten, SLU, Uppsala.

Zetterstedt, J.W. 1844. Diptera Scandinaviae. III: 970–982.

Zetterstedt, J.W. 1855. Diptera Scandinaviae. XII: 4684.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Roger Engelmark 2005. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Oestroidea  
  • Familj
    Hypodermatidae  
  • Släkte
    Hypoderma  
  • Art
    Hypoderma lineatum, (de Villers, 1789) - litet oxstyng
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Roger Engelmark 2005. © ArtDatabanken, SLU 2007.