Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sidenlövmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Idaea dilutaria
Sidenlövmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den sidenglänsande lövmätarens utseende gör gott skäl för sitt namn. Fjärilen har en varmt, blekt gulbrun grundfärg med ett mycket tydligt glänsande skimmer på vingarna. Fjärilen har flera utflytande beige våglinjer som går bredvid varandra och som mer eller mindre bågformigt följer parallellt med både fram och bakvingens utkant. Arten är en av Sveriges minsta lövmätare med en spännvidd på 15–18 mm. Den kan förväxlas med benfärgad lövmätare I. fuscovenosa, men denna har en blekt benvit grundfärg, en mörkare framkant på framvingen och mer eller mindre tydliga diskfläckar på både fram- och bakvinge. Sidenglänsande lövmätare kan även förväxlas med rödbrämad lövmätare I. humiliata som dock har en tydligt rödfärgad framkant på framvingen och tydliga diskfläckar på både fram- och bakvinge. Den senare arten förekommer inte längs södra delen av Västkusten, inklusive Kullabergsområdet, vilket gör att förväxlingsrisken med I. dilutaria är liten. Den mycket knubbiga mörkbruna larven har knottrigt skinn och sitter ofta krumböjd så att övre delen av kroppen bildar en trefjärdedels omegatecken.
Utbredning
Länsvis förekomst för sidenlövmätare Observationer i  Sverige för sidenlövmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sidenglänsande lövmätare upptäcktes på Kullaberg 1927 och har därefter alltid kunnat återfinnas inom samma område. Noggranna undersökningar på 1980-talet visade att fjärilen endast förekommer i de nedre, havsnära delarna av Kullabergs sydbranter väster om Mölle. Förekomstområdet kännetecknas av att det blir extra uppvärmt under främst våren men även till en viss del under hösten. När solen står lågt under vår och höst reflekteras en stor andel av solljuset som träffar vattenytan upp i de nedre delarna av bergsbranterna. På så sätt får dessa branter ett extra solenergitillskott och därmed en längre växtsäsong än vad som bjuds någon annanstans på denna breddgrad på jorden samt även en tidig, varm vår och en sen, varm höst. Flera andra ryggradslösa djur har sin enda eller en av sina få nordliga förekomster inom samma område vilket indikerar att Kullabergs sydbranter har ett klimat som är unikt gynnsamt för många värmetidsrelikter. Kullaberg är en urgbergshorst vars berggrund består främst av olika mer eller mindre sura gnejsarter, genomkorsade av vissa diabas- och grönsstensstråk. Med undantag av dessa stråk är floran i bergsbranterna därför mindre rik än vad som man kan förvänta sig av ett skånskt berg. På bilder från början av 1900-talet och i berättelser från 1800-talet framgår att Kullaberg var fårbetat och i stort sett trädlöst. Detta betyder att fjärilen tidigare har levat i ett betydligt mer vindpinat och varierat klimat än den gör idag, men samtidigt kom solinstrålningen åt över större arealer än den gör idag. Dock förekommer inte arten idag på de yttre delarna av berget som är så vindpinade att de ännu inte har blivit trädbevuxna. Den miljö som beskrivs från Kullaberg för mer än hundra år sedan är mycket lik den som idag finns på Great Ormes head i norra Wales. Även här är det en sydbrant som sluttar direkt ned i havet. Som många värmetidsreliktarter har den sidenglänsande lövmätaren ytterligare några isolerade förekomster i Nordeuropa. De näst nordligaste förekomsterna är i Wales och i centrala Bristol i sydvästra Storbritannien. Även här förekommer arten endast i mycket branta sydlägen men enbart på väldränerad kalkberggrund. Arten hade tidigare även en isolerad förekomst i Harzbergen i mellersta Tyskland, dessa berg består av sura silikatbergarter precis som Kullaberg. Harzregionen har drabbats mycket hårt av surt regn som starkt har förändrat livsförutsättningarna för flora. Sannolikt har hela populationen av sidenglänsande lövmätare slagits ut här. Den mest karakteristiska isolerade reliktförekomsten i norra Centraleuropa är i sydbranter på kalkstensberggrund, exempelvis nedskurna floddalar eller mindre, ofta ganska flacka kalkberg. Denna typ av förekomster finns i norra Frankrike, södra Belgien (möjligen utdöd här), mellersta och södra Tyskland samt mellersta och södra Polen. Mot söder i Centraleuropa blir förekomsterna allt mindre isolerade och arten uppträder i allt flackare områden, söder om Alperna förekommer arten alltmer utspritt och i olika biotoptyper både i Italien och över hela Balkan. Arten förekommer även i norra Turkiet och Kaukasusregionen och angränsande områden av södra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Sidenglänsande lövmätare är i Nordeuropa endast känd från en liten lokal på Kullaberg som dock är skyddad. En förutsättning för artens överlevnad är regelbundna torrsomrar som förhindrar att biotopen växer igen. Det utsatta sydvästvända läget innebär också att vädrets makter håller nere vegetationen och blåser iväg överskottsförna. Arten vars larver lever på lövförna förekommer trots detta endast i de varmaste delarna av bergets sydbrant. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (1000-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8 (4-12) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-12) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Som framgått lever sidenglänsande lövmätare endast i de absolut varmaste lägena som finns på Kullaberg. Fjärilen är främst kvälls- och nattaktiv då både hanar och honor flyger aktivt och lockas till ultraviolett ljus, men den kan även skrämmas upp ur vegetationen på dagen. Fjärilarna förekommer främst i de gläntor som finns lite varstans i sydbranten. Dessa gläntor förblir öppna på grund av att berget går i dagen eller att jordtäcket är så tunt att träd och buskar inte kan växa där. De första fjärilarna bruka börja kläcka sista veckan i juni, men huvudflygningen är i början–mitten av juli och enstaka fjärilar flyger ända in i augusti. Efter parningen sitter honorna lågt i vegetationen och släpper äggen direkt ned på marken, eller fäster några enstaka tillsammans långt ned i vegetationen. Larven lever på Kullaberg främst av döda löv och andra döda växtdelar. Efter övervintring äter larven även en del färska löv, men helst sådana som är aningen vissna. De larver som hittats på Kullaberg på våren har alla levt dolda i lövhöljor i starkt solexponerade gläntor, inga larver kunde hittas vare sig på öppen solexponerad, vegetationsfattig mark eller i beskuggade lägen. Av alla svenska Idaea-arter som undersökts har larven av sidenglänsande lövmätare den långsammaste tillväxten. Larven krävde även högre temperaturer för både hudömsning och förpuppning än alla andra svenska Idaea-larver. Följaktligen är larven av sidenglänsande lövmätare mer värmekrävande än larven av någon annan Svensk Idaea-art vilket är den sannolika förklaringen till att artens svenska förekomst är begränsad till de absolut brantaste och varmaste delarna av Kullaberg.
Landskapstyper
Skog
Skog
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fröväxter
· fröväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Idaea, Art Idaea dilutaria (Hübner, 1799) - sidenlövmätare Synonymer sidenglänsande lövmätare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Sidenglänsande lövmätare är i Nordeuropa endast känd från en liten lokal på Kullaberg som dock är skyddad. En förutsättning för artens överlevnad är regelbundna torrsomrar som förhindrar att biotopen växer igen. Det utsatta sydvästvända läget innebär också att vädrets makter håller nere vegetationen och blåser iväg överskottsförna. Arten vars larver lever på lövförna förekommer trots detta endast i de varmaste delarna av bergets sydbrant. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (1000-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8 (4-12) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-12) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Den sidenglänsande lövmätarens utseende gör gott skäl för sitt namn. Fjärilen har en varmt, blekt gulbrun grundfärg med ett mycket tydligt glänsande skimmer på vingarna. Fjärilen har flera utflytande beige våglinjer som går bredvid varandra och som mer eller mindre bågformigt följer parallellt med både fram och bakvingens utkant. Arten är en av Sveriges minsta lövmätare med en spännvidd på 15–18 mm. Den kan förväxlas med benfärgad lövmätare I. fuscovenosa, men denna har en blekt benvit grundfärg, en mörkare framkant på framvingen och mer eller mindre tydliga diskfläckar på både fram- och bakvinge. Sidenglänsande lövmätare kan även förväxlas med rödbrämad lövmätare I. humiliata som dock har en tydligt rödfärgad framkant på framvingen och tydliga diskfläckar på både fram- och bakvinge. Den senare arten förekommer inte längs södra delen av Västkusten, inklusive Kullabergsområdet, vilket gör att förväxlingsrisken med I. dilutaria är liten. Den mycket knubbiga mörkbruna larven har knottrigt skinn och sitter ofta krumböjd så att övre delen av kroppen bildar en trefjärdedels omegatecken.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sidenlövmätare

Länsvis förekomst och status för sidenlövmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sidenlövmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sidenglänsande lövmätare upptäcktes på Kullaberg 1927 och har därefter alltid kunnat återfinnas inom samma område. Noggranna undersökningar på 1980-talet visade att fjärilen endast förekommer i de nedre, havsnära delarna av Kullabergs sydbranter väster om Mölle. Förekomstområdet kännetecknas av att det blir extra uppvärmt under främst våren men även till en viss del under hösten. När solen står lågt under vår och höst reflekteras en stor andel av solljuset som träffar vattenytan upp i de nedre delarna av bergsbranterna. På så sätt får dessa branter ett extra solenergitillskott och därmed en längre växtsäsong än vad som bjuds någon annanstans på denna breddgrad på jorden samt även en tidig, varm vår och en sen, varm höst. Flera andra ryggradslösa djur har sin enda eller en av sina få nordliga förekomster inom samma område vilket indikerar att Kullabergs sydbranter har ett klimat som är unikt gynnsamt för många värmetidsrelikter. Kullaberg är en urgbergshorst vars berggrund består främst av olika mer eller mindre sura gnejsarter, genomkorsade av vissa diabas- och grönsstensstråk. Med undantag av dessa stråk är floran i bergsbranterna därför mindre rik än vad som man kan förvänta sig av ett skånskt berg. På bilder från början av 1900-talet och i berättelser från 1800-talet framgår att Kullaberg var fårbetat och i stort sett trädlöst. Detta betyder att fjärilen tidigare har levat i ett betydligt mer vindpinat och varierat klimat än den gör idag, men samtidigt kom solinstrålningen åt över större arealer än den gör idag. Dock förekommer inte arten idag på de yttre delarna av berget som är så vindpinade att de ännu inte har blivit trädbevuxna. Den miljö som beskrivs från Kullaberg för mer än hundra år sedan är mycket lik den som idag finns på Great Ormes head i norra Wales. Även här är det en sydbrant som sluttar direkt ned i havet. Som många värmetidsreliktarter har den sidenglänsande lövmätaren ytterligare några isolerade förekomster i Nordeuropa. De näst nordligaste förekomsterna är i Wales och i centrala Bristol i sydvästra Storbritannien. Även här förekommer arten endast i mycket branta sydlägen men enbart på väldränerad kalkberggrund. Arten hade tidigare även en isolerad förekomst i Harzbergen i mellersta Tyskland, dessa berg består av sura silikatbergarter precis som Kullaberg. Harzregionen har drabbats mycket hårt av surt regn som starkt har förändrat livsförutsättningarna för flora. Sannolikt har hela populationen av sidenglänsande lövmätare slagits ut här. Den mest karakteristiska isolerade reliktförekomsten i norra Centraleuropa är i sydbranter på kalkstensberggrund, exempelvis nedskurna floddalar eller mindre, ofta ganska flacka kalkberg. Denna typ av förekomster finns i norra Frankrike, södra Belgien (möjligen utdöd här), mellersta och södra Tyskland samt mellersta och södra Polen. Mot söder i Centraleuropa blir förekomsterna allt mindre isolerade och arten uppträder i allt flackare områden, söder om Alperna förekommer arten alltmer utspritt och i olika biotoptyper både i Italien och över hela Balkan. Arten förekommer även i norra Turkiet och Kaukasusregionen och angränsande områden av södra Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Sterrhinae  
  • Tribus
    Sterrhini  
  • Släkte
    Idaea  
  • Art
    Idaea dilutaria(Hübner, 1799) - sidenlövmätare
    Synonymer
    sidenglänsande lövmätare

Som framgått lever sidenglänsande lövmätare endast i de absolut varmaste lägena som finns på Kullaberg. Fjärilen är främst kvälls- och nattaktiv då både hanar och honor flyger aktivt och lockas till ultraviolett ljus, men den kan även skrämmas upp ur vegetationen på dagen. Fjärilarna förekommer främst i de gläntor som finns lite varstans i sydbranten. Dessa gläntor förblir öppna på grund av att berget går i dagen eller att jordtäcket är så tunt att träd och buskar inte kan växa där. De första fjärilarna bruka börja kläcka sista veckan i juni, men huvudflygningen är i början–mitten av juli och enstaka fjärilar flyger ända in i augusti. Efter parningen sitter honorna lågt i vegetationen och släpper äggen direkt ned på marken, eller fäster några enstaka tillsammans långt ned i vegetationen. Larven lever på Kullaberg främst av döda löv och andra döda växtdelar. Efter övervintring äter larven även en del färska löv, men helst sådana som är aningen vissna. De larver som hittats på Kullaberg på våren har alla levt dolda i lövhöljor i starkt solexponerade gläntor, inga larver kunde hittas vare sig på öppen solexponerad, vegetationsfattig mark eller i beskuggade lägen. Av alla svenska Idaea-arter som undersökts har larven av sidenglänsande lövmätare den långsammaste tillväxten. Larven krävde även högre temperaturer för både hudömsning och förpuppning än alla andra svenska Idaea-larver. Följaktligen är larven av sidenglänsande lövmätare mer värmekrävande än larven av någon annan Svensk Idaea-art vilket är den sannolika förklaringen till att artens svenska förekomst är begränsad till de absolut brantaste och varmaste delarna av Kullaberg.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fröväxter - Spermatophytae (Viktig)
Sydvästra Sverige är hårt utsatt för atmosfäriskt kväve- och svavelnedfall vilket under olika omständigheter kan leda till övergödning och/eller försurning. Övergödning gör att det på sikt blir en förhöjd risk att även extrema torrmarker växer igen när förna och jordlager förtjockas. Om de kvarvarande gläntorna på Kullaberg växer igen kommer sannolikt alla befintliga värmetidsrelikter att försvinna. Eftersom Kullabergs berggrund är starkt försurningskänslig kan surt regn ha en negativ inverkan, precis som det haft i Harz i Tyskland, men hur miljöerna på Kullaberg påverkas är ännu inte utrett. En annan risk är turismen, Kullaberg är landets mest besökta naturreservat. Många turister bryter mot eldningsförbudet och en torr sommar kan slarvig eldning/grillning komma att orsaka skogsbrand.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Kontinuerlig kontroll av status på den sidenglänsande lövmätarens livsmiljöer och kontroll av att inte området helt växer igen. Om gläntorna börjar slutas bör manuell röjning sättas in.

Bergman, A. 1955. Die Gross-schmetterlinge Mittelsdeutchlands 5, Spanner. Leipzig/Jena. (Urania Verlag).1267 pp

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Poznan & Torun (Polskie Towarzystwo Entomologiczne), 178 pp.

Ebert, G. (Ed.), Ebert, G., Bartsch, D., Hafner, S., Häuser, C. Nikusch,, I. Ratzel, U., Steiner, A., Thiele, J. & Trusch. R. 2001. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 8: Nachtfalter VI. [Geometridae]. Stuttgart (Eugen Ulmer GmbH & Co.), 541 pp.

Forster, W. & Wohlfahrt, T. A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Spanner (Geometridae). Stuttgart (Franckhsche Verlagshandlung), 312 pp.

Hausmann, A. 2004. The Geometrid Moths of Europe vol 2. Apollo Books. Stenstrup. 600pp.

Ryrholm, N. 1988. An extralimital population in a warm climatic outpost: the case of the moth Idaea dilutaria in Scandinavia. Int. J. Biometerology 32: 205–216.

Ryrholm, N. 1989. The influence of the climatic energy balance on living conditions and distributions patterns of Idea species (Lepidoptera. Geometriadae). Acta Universitatis Upsaliensis 208.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Håndbog over de danske og fennoskandiske arter af Drepanidae og Geometridae (Lepidoptera). København & Svendborg (Fauna Bøger & Apollo Bøger), 332 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Ryrholm 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Sterrhinae  
  • Tribus
    Sterrhini  
  • Släkte
    Idaea  
  • Art
    Idaea dilutaria, (Hübner, 1799) - sidenlövmätare
    Synonymer
    sidenglänsande lövmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Ryrholm 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.