Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tolvtandad barkborre

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Ips sexdentatus
Tolvtandad barkborre Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Tolvtandad barkborre är med en kroppslängd av 6–8 mm en av Europas största barkborrearter. Den är brun till svartbrun och glänsande. Täckvingarna har regelbundna strimmor och är baktill på vardera sidan om urgröpningen försedda med 6 tänder, varav den fjärde uppifrån är störst. Könen är lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för tolvtandad barkborre Observationer i  Sverige för tolvtandad barkborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I äldre tid påträffad i alla svenska landskap utom Halland, Öland, Gotland, Bohuslän, Värmland, Medelpad och Härjedalen. Under 1900-talet minskade arten kraftigt och försvann från stora delar av landet. De enda säkra svenska förekomsterna efter 1990 är från ett begränsat område i Pite lappmark. Dessutom har arten tillfälligt påträffats i importerat virke i södra Sverige och Finland, och efter 2010 finns några fynd i sydligaste Sverige som kan stå i samband med en sentida spridning i Danmark. Den norska utbredningen är begränsad till Nordnorge och ett mindre område i landets södra del. Utanför Norden är arten närmast känd från Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Europa över Turkiet och Sibirien till Korea, Kina, Japan och Thailand.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Larvutvecklingen sker under den tjocka, solexponerade barken på liggande eller stående döda eller döende tallar, arten är även sällsynt iakttagen på gran. Larven lever av vedlevande svampar som ympas in av honan i samband med äggläggningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-120). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-480) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker under tjock, solexponerad bark på liggande eller stående döda eller döende tallar, mer sällan på gran. I södra Norge tycks arten yngla främst under tjock bark (9–20 mm), men i norra Skandinavien utnyttjas även tunnare bark, ned till 4 mm tjocklek. Arten flyger i maj–juni. Spridningsförmågan är god eftersom de fullbildade skalbaggarna kan flyga åtskilliga km under spridningsfasen. Hanen borrar sig in först och tar till sig 1–4 honor (normalt 2–3). Gångsystemet kan bli mer än meterlångt med modergångar på mer än 50 cm åt båda hållen i vedens längsriktning. Larven lever av blånadssvampar som ympas in av honan i samband med äggläggningen. Larvgångarna är ca 5 cm långa. Efter en snabb larvutveckling kläcks den nya generationen i juli–augusti. De fullbildade skalbaggarna näringsgnager i barken inför övervintringen, vilken sker antingen under barken eller i marken.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· blånadssvampar
· blånadssvampar
· blånadssvampar
· blånadssvampar
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Ips, Art Ips sexdentatus (Börner, 1776) - tolvtandad barkborre Synonymer Ips stenographus (Duftschmid, 1825), Dermestes sexdentatus Börner, 1776

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Larvutvecklingen sker under den tjocka, solexponerade barken på liggande eller stående döda eller döende tallar, arten är även sällsynt iakttagen på gran. Larven lever av vedlevande svampar som ympas in av honan i samband med äggläggningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-120). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-480) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Åtgärdsprogram Fastställt
Tolvtandad barkborre är med en kroppslängd av 6–8 mm en av Europas största barkborrearter. Den är brun till svartbrun och glänsande. Täckvingarna har regelbundna strimmor och är baktill på vardera sidan om urgröpningen försedda med 6 tänder, varav den fjärde uppifrån är störst. Könen är lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tolvtandad barkborre

Länsvis förekomst och status för tolvtandad barkborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tolvtandad barkborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I äldre tid påträffad i alla svenska landskap utom Halland, Öland, Gotland, Bohuslän, Värmland, Medelpad och Härjedalen. Under 1900-talet minskade arten kraftigt och försvann från stora delar av landet. De enda säkra svenska förekomsterna efter 1990 är från ett begränsat område i Pite lappmark. Dessutom har arten tillfälligt påträffats i importerat virke i södra Sverige och Finland, och efter 2010 finns några fynd i sydligaste Sverige som kan stå i samband med en sentida spridning i Danmark. Den norska utbredningen är begränsad till Nordnorge och ett mindre område i landets södra del. Utanför Norden är arten närmast känd från Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Europa över Turkiet och Sibirien till Korea, Kina, Japan och Thailand.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Ipini  
  • Släkte
    Ips  
  • Art
    Ips sexdentatus(Börner, 1776) - tolvtandad barkborre
    Synonymer
    Ips stenographus (Duftschmid, 1825)
    Dermestes sexdentatus Börner, 1776

Larvutvecklingen sker under tjock, solexponerad bark på liggande eller stående döda eller döende tallar, mer sällan på gran. I södra Norge tycks arten yngla främst under tjock bark (9–20 mm), men i norra Skandinavien utnyttjas även tunnare bark, ned till 4 mm tjocklek. Arten flyger i maj–juni. Spridningsförmågan är god eftersom de fullbildade skalbaggarna kan flyga åtskilliga km under spridningsfasen. Hanen borrar sig in först och tar till sig 1–4 honor (normalt 2–3). Gångsystemet kan bli mer än meterlångt med modergångar på mer än 50 cm åt båda hållen i vedens längsriktning. Larven lever av blånadssvampar som ympas in av honan i samband med äggläggningen. Larvgångarna är ca 5 cm långa. Efter en snabb larvutveckling kläcks den nya generationen i juli–augusti. De fullbildade skalbaggarna näringsgnager i barken inför övervintringen, vilken sker antingen under barken eller i marken.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· blånadssvampar - Ophiostoma (Viktig)
· blånadssvampar - Ophiostomatales (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Tänkbara förklaringar till artens drastiska historiska minskning är färre skogsbränder, en minskad areal äldre tallbestånd och minskad mängd döda och döende tallar med tillräcklig barktjocklek. Dagens situation är något svårtolkad p.g.a. indikationer om en ökning i de södra delarna av utbredningsområdet.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Avstå helst från slutavverkning av överåriga tallbestånd. Där så inte är möjligt bör ett antal grova tallar sparas i samband med slutavverkningen. Som stödåtgärd för arten i dess förekomstområde kan några av dessa fällas efter större märgborrens svärmning och lämnas liggande i exponerade lägen. Återinförande av bränning under fröträdsställning borde gynna arten om branddödade grova tallar lämnas.

Åtgärdsprogram Fastställt

Bakke, A. 1968. Ecological studies on bark beetles (Col. Scolytidae) associated with Scots Pine (Pinus sylvestris) in Norway with particular reference to the influence of temperature. Medd. Norske Skogforsøksv. 21: 441–602.

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, Uppsala.

Gilbert M., Nageleisen L. M., Franklin A., Gregoire J.C. 2005. Post-storm surveys reveal large-scale spatial patterns and influences of site factors, forest structure and diversity in endemic bark-beetle populations. Landscape Ecol. 20 (1): 35–49.

Gillerfors, G. 1982. Anteckningar om svenska coleoptera 2. Ent. Tidskr. 103: 73–77.

Lekander, B., Bejer-Petersen, B., Kangas, E. och Bakke, A. 1977. The distribution of Bark Beetles in the Nordic countries. Acta Ent. Fenn. 32: 1–37.

Löyttyniemi, K. 1975. On the occurrence of Ips sexdentatus (Börner) (Col., Scolytidae) in south Finland. Ann. Ent. Fenn. 41: 134–135.

Mandelshtam M.Yu., Popovichev B.G. 2000. Annotated List of Bark-Beetles (Coleoptera, Scolytidae) of Leningrad Province. Entomological Review 80 (8): 200-216.

Palm, T. 1931. Om coleopterfaunan i Ombergstrakten. Ent. Tidskr. 52: 13–79. Salonen, K. 1966. Observations on Ips sexdentatus (Boern.) (Col., Scolytidae) as a bluer of timber at Inari (InL) in the summer of 1965. Ann. Ent. Fenn. 32: 88–96.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Ipini  
  • Släkte
    Ips  
  • Art
    Ips sexdentatus, (Börner, 1776) - tolvtandad barkborre
    Synonymer
    Ips stenographus (Duftschmid, 1825)
    Dermestes sexdentatus Börner, 1776
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.