Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  getinglik svampmygga

Organismgrupp Tvåvingar, Myggor Keroplatus tipuloides
Getinglik svampmygga Tvåvingar, Myggor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor och kraftig getingliknande art, som med en kroppslängd på upp till 17 mm är den största av alla nordiska svampmyggor. Vingarna är mörkfläckiga och de breda antennerna starkt lateralt plattade. Den senare karaktären är mycket framträdande och gör den lätt att känna igen (gemensamt för arter i gruppen Keroplatini).
Utbredning
Länsvis förekomst för getinglik svampmygga Observationer i  Sverige för getinglik svampmygga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige studerades arten under 1830- och 1840-talen av Wahlberg vid Gusum i Östergötland. Under hundratalet år rapporterades därefter inga nya fynd, men från 1944 och framåt finns flera rapporter från Skåne och Halland och några spridda från östra Svealand (Dalälvsområdet, Värmdö, Gnesta). Det ökande antalet fynd på senare tid är framför allt en följd av att fönsterfällor på tickor visat sig vara en effektiv fångstmetod. De kända lokalerna är ändå få och spridda, förmodligen isolerade från varandra. Arten är sällsynt och tillbakadragen och har höga habitatkrav. Vi får räkna med ett visst mörkertal trots ett iögonenfallande utseende och uppträdande hos såväl den vuxna myggan som hos larven och puppan. Inga fynd är ännu kända från Norrland. I Finland är arten emellertid på senare tid funnen på några lokaler i äldre boreal skog i Uleåborgs, Kuopio och N. Karelens län. Från Danmark finns endast ett 1800-talsfynd och arten har aldrig påträffats i Norge. Den europeiska utbredningen är mycket osammanhängande och förekomstuppgifter finns från bl.a. Frankrike, Italien, Tjeckien, Ungern, Kroatien, Bulgarien, Lettland och Estland samt europeiska Rysslands norra och centrala delar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Getinglik svampmygga är utbredd från Skåne till nedre dalälvsområdet i Uppland men är däremellan bara känd från Halland och Östergötland (äldre förekomster). Den fullbildade svampmyggan är stor och lätt igenkännlig i fält. Larven lever på undersidan av fruktkroppar av fnösketicka på döda stammar av bok och björk. Bokskog har under senare tid ökar i areal och ålder men högstubbar med gott om tickor finns huvudsakligen i skyddade reservat. Det ökade avverkningstrycket på kontinuitetsskogar i Mellansverige, kortare omloppstid i bruksskogen och flisning av kvarlämnad lövved vid slutavverkning innebär sannolikt minskande substrattillgång. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Arten bedöms dock ha stabila populationer i Skåne, men troligen minskande i övriga delar av landet. Trots omfattande inventeringar av vedinsekter under senare år har arten inte återfunnits i Östergötland. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Arten är knuten till äldre löv- och blandskog i skuggigt läge, gärna bäckdalar och raviner med tillgång till grövre, döende och död björk och bok. I Sverige förekommer den typiskt i skånska bokskogar men också i t.ex. nedre dalälvsområdet. Larven uppehåller sig i en karakteristisk, vidlyftig väv på undersidan av fnöskektickor Fomes fomentarius, där den livnär sig på sporer. Förpuppningen sker i håligheter och skrymslen på högstubbar och under lågor. Både larven och puppan och den unga imagon utsänder ljus.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Fungivor
Substrat/Föda
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· Polyporaceae
· Polyporaceae
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· bok
· bok
Levande djur
Levande djur
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Keroplatidae (platthornsmyggor), Släkte Keroplatus, Art Keroplatus tipuloides Bosc, 1792 - getinglik svampmygga Synonymer Ceroplatus sesioides Wahlberg, 1839

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Getinglik svampmygga är utbredd från Skåne till nedre dalälvsområdet i Uppland men är däremellan bara känd från Halland och Östergötland (äldre förekomster). Den fullbildade svampmyggan är stor och lätt igenkännlig i fält. Larven lever på undersidan av fruktkroppar av fnösketicka på döda stammar av bok och björk. Bokskog har under senare tid ökar i areal och ålder men högstubbar med gott om tickor finns huvudsakligen i skyddade reservat. Det ökade avverkningstrycket på kontinuitetsskogar i Mellansverige, kortare omloppstid i bruksskogen och flisning av kvarlämnad lövved vid slutavverkning innebär sannolikt minskande substrattillgång. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (100-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Arten bedöms dock ha stabila populationer i Skåne, men troligen minskande i övriga delar av landet. Trots omfattande inventeringar av vedinsekter under senare år har arten inte återfunnits i Östergötland. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En stor och kraftig getingliknande art, som med en kroppslängd på upp till 17 mm är den största av alla nordiska svampmyggor. Vingarna är mörkfläckiga och de breda antennerna starkt lateralt plattade. Den senare karaktären är mycket framträdande och gör den lätt att känna igen (gemensamt för arter i gruppen Keroplatini).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för getinglik svampmygga

Länsvis förekomst och status för getinglik svampmygga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för getinglik svampmygga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige studerades arten under 1830- och 1840-talen av Wahlberg vid Gusum i Östergötland. Under hundratalet år rapporterades därefter inga nya fynd, men från 1944 och framåt finns flera rapporter från Skåne och Halland och några spridda från östra Svealand (Dalälvsområdet, Värmdö, Gnesta). Det ökande antalet fynd på senare tid är framför allt en följd av att fönsterfällor på tickor visat sig vara en effektiv fångstmetod. De kända lokalerna är ändå få och spridda, förmodligen isolerade från varandra. Arten är sällsynt och tillbakadragen och har höga habitatkrav. Vi får räkna med ett visst mörkertal trots ett iögonenfallande utseende och uppträdande hos såväl den vuxna myggan som hos larven och puppan. Inga fynd är ännu kända från Norrland. I Finland är arten emellertid på senare tid funnen på några lokaler i äldre boreal skog i Uleåborgs, Kuopio och N. Karelens län. Från Danmark finns endast ett 1800-talsfynd och arten har aldrig påträffats i Norge. Den europeiska utbredningen är mycket osammanhängande och förekomstuppgifter finns från bl.a. Frankrike, Italien, Tjeckien, Ungern, Kroatien, Bulgarien, Lettland och Estland samt europeiska Rysslands norra och centrala delar.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Sciaroidea  
  • Familj
    Keroplatidae - platthornsmyggor 
  • Underfamilj
    Keroplatinae  
  • Tribus
    Keroplatini  
  • Släkte
    Keroplatus  
  • Art
    Keroplatus tipuloidesBosc, 1792 - getinglik svampmygga
    Synonymer
    Ceroplatus sesioides Wahlberg, 1839

Arten är knuten till äldre löv- och blandskog i skuggigt läge, gärna bäckdalar och raviner med tillgång till grövre, döende och död björk och bok. I Sverige förekommer den typiskt i skånska bokskogar men också i t.ex. nedre dalälvsområdet. Larven uppehåller sig i en karakteristisk, vidlyftig väv på undersidan av fnöskektickor Fomes fomentarius, där den livnär sig på sporer. Förpuppningen sker i håligheter och skrymslen på högstubbar och under lågor. Både larven och puppan och den unga imagon utsänder ljus.

Ekologisk grupp: Fungivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Svampar och lavar (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Utarmning av miljön genom uniformering av bestånd, förstörelse och/eller avlägsnande av lågor, högstubbar och svampinfekterade lövträd är det generellt största hotet mot arten. Det medför att de få resterande potentiella lokalerna blir än mer isolerade i ett redan fragmenterat landskap. Situationen liknar delvis den för vitryggig hackspett, vars tidigare revir (och de få aktuella) innehåller just sådana substrat som getinglik svampmygga är beroende av. Till och med skyddet av dessa skogar visar sig i praktiken vara svårt att tillgodose (se t.ex. Wirdheim 2005).

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Kända lokaler och andra områden med höga habitatkvalitéer som gynnar denna art bör i större omfattning skyddas. Populationsutvecklingen på gamla lokaler bör följas och potentiella nya, d.v.s. äldre, frisk till fuktig lövträdsrik skog med dödvedskontinuitet, inventeras.
Den intressanta biologin har länge tilldragit sig uppmärksamhet. Se vidare arbeten av Wahlberg, Santini (även imagons beteende) och Stammer (även ljusalstringen).

Matile, L. 1990. Recherches sûr la systématique et levolution des Keroplatidae (Diptera, Mycetophiloidea). Mémoires du Museum National dHistoire Naturelle. Ser. A, Zoologie, Tome 148. Paris.

Santini, L. 1982. Contribution to the knowledge of Italian fungus gnats. II. Observations made in Tuscany on ethology of Keroplatus tipuloides Bosc (Diptera, Mycetophilidae, Keroplatinae). Frustula Entomol., N. S. 2(15): 151–174. (På italienska).

Stammer, H-G. 1932. Zur Morphologie und Anatomie der leuchtenden Pilzmuckenlarve von Ceroplatus testaceus Dalm. (Diptera, Fungivoridae). Zeitschrift fur Morphologie und Ökologie der Tiere. XXVI.

Berlin. 135–146. Ståhls, G. & Kaila, L. 1990. Keroplatus tipuloides Bosc rediscovered in Finland (Diptera, Nematocera, Keroplatidae). Notulae ent. 69: 203–206.

Sörensson, M. 1994. Inventering av insekts- och spindeldjursfaunan i några naturskogsområden i Örkelljunga kommun i norra Skåne. Eget förlag. Lund. 1994.

Väisänen, R. 1982. Vanishing and vulnerable Diptera of Finland. Notulae ent. 62: 111–121.

Wahlberg, P. F. 1839. Bidrag till svenska dipternas kännedom. Kungl. Sv. Vetensk. Akad. Handl. (3), 1839: 3–6.

Wahlberg, P.F. 1848. Märkvärdig insekt och ljusutveckling hos en svensk myggart (Ceroplatus sesioides). Öfvers. K. Vet. Acad. förhandl. 1848. s. 128–131.

Wahlberg, P.F. 1848. Ytterligare bidrag till kännedomen om svampmyggan Ceroplatus sesioides. K.Vet. Acad. handl. 1848. s. 317–327.

Wirdheim, A. 2005. Vitryggens sista skogar. Vår fågelvärld 3: 6-9.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell Hedmark 2004. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Sciaroidea  
  • Familj
    Keroplatidae - platthornsmyggor 
  • Underfamilj
    Keroplatinae  
  • Tribus
    Keroplatini  
  • Släkte
    Keroplatus  
  • Art
    Keroplatus tipuloides, Bosc, 1792 - getinglik svampmygga
    Synonymer
    Ceroplatus sesioides Wahlberg, 1839
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell Hedmark 2004. © ArtDatabanken, SLU 2007.