Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäppsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum brevicorne
Stäppsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 6–7 mm. Huvud lika långt som brett med upphöjd munsköld och pannsköld. Pannskölden glänsande med gles punktur. Antenner mörka, svagt gula undertill i yttre halvan. Mellanryggen med mikroskulptur längst fram, sedan glänsande. Punktur ganska fin och gles ytterst på sidorna, på mitten kraftigare och ordentligt gles. Skutell glänsande med tät och kraftig punktur i en mittfåra och ytterst på sidorna, två ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, når till valken som är tydligt upphöjd, avrundad och glansig. Hjärtformat fält slätt med sidolist halvvägs upp. Mellanbröstets övre runda fält glänsande med fina punkter. Vingmärke ljusgult med något mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med tät, fin punktur på sidorna men ytterst gles punktur i ett brett område på mitten. Den avsatta kanten tätt och fint punkterad på sidorna, glansig och utan punkter på mitten. Andra och tredje ryggplåten glänsande, mycket tätt punkterade på både skivan och den avsatta kanten. Svaga vita hårfläckar överst på sidorna av andra till fjärde ryggplåten, som kan slitas bort. Bakskenbenens sporre med fina och korta taggar.

Den ljusgula färgen på vingmärket är den bästa karaktären för att skilja honan av stäppsmalbi från den snarlika honan av hedsmalbi L. villosulum, som har mörkgult vingmärke. Stäppsmalbiet har också en mer upphöjd valk på efterryggens mellanfält än hedsmalbiet. Även pannskölden skiljer mellan arterna, glänsande med gles punktur hos stäppsmalbiet, matt med tät punktur hos hedsmalbiet.

Hane: Längd 6 mm. Huvud något längre än brett med framskjuten och upphöjd munsköld. Pannskölden också upphöjd. Munsköldens spets ljusgul, den ljusa fläcken kan ibland vara ganska liten och diffus. Överläpp svart, käkar brungula. Antenner gula undertill, mellersta segmenten kvadratiska, lika långa som breda. Mellanrygg glänsande med kraftig och mycket gles punktur, störst mellanrum på bakre halvan. Längst ute på sidorna fin och tät punktur. Skutell glänsande med gles och kraftig punktur, två ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, når till valken som är något upphöjd och glansig. Hjärtformat fält slätt och glansigt, sidolist halvvägs upp. Vingmärke ljusgult med mer eller mindre mörka kanter. Bakkroppens första ryggplåt med tät och fin punktur över hela, inklusive den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten också med tät och fin punktur på både skivan och den avsatta kanten. Inga ljusa hårfläckar. Femte bukplåten med intryckt bakkant. Bakskenben gula i båda ändar, bakfötter gula.

Hanen liknar mest hanen av hedsmalbi L. villosulum. En tydlig skillnad finns i färgen på munsköldens spets, gulvit hos stäppsmalbiet och nästan alltid mörk hos hedsmalbiet. Också färgen på vingmärket skiljer arterna åt, ljusgul hos stäppsmalbiet och mörkgul hos hedsmalbiet. Stäppsmalbiets hane har dessutom väldigt korta, kvadratiska, antennsegmant.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäppsmalbi Observationer i  Sverige för stäppsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sällsynt art som är helt knuten till sandhedar och grustag i sandområden i Skåne och på Öland och Gotland, med några fynd också i Blekinge och östligaste Småland. I miljöer där artens krav väl tillgodoses kan den under högsommaren vara den dominerande smalbiarten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Stäppsmalbi bebor sandiga backar och torrängar med fibblor, artens huvudsakliga pollenkälla. Flera aktuella lokaler (Skåne, Blekinge, Öland och Gotland). Många av lokalerna riskerar att växa igen inom snar framtid, vilket ger en dålig prognos för framtida överlevnadschanser om inte aktiva naturvårdsåtgärder sätts in. Arten förekommer lokalt och har sannolikt låg spridningsförmåga. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (18700-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Hittas oftast i blommande fibblor, på eftersommaren i höstfibblor Leontodon autumnale och rotfibblor Hypocaeris radicata. Möjligen helt knuten till korgblommiga växter (Scheuchl 2016). Arten tycks gynnas av större områden med glest vegetationtäcke och markstörda områden där bona anläggs i glesa aggregationer. Boparasiteras av punktblodbi Sphecodes puncticeps (Amiet m.fl. 2001). Om arten lever solitärt eller socialt är inte känt.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· höstfibbla
· höstfibbla
· korgblommiga
· korgblommiga
· rotfibbla
· rotfibbla
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum brevicorne (Schenck, 1870) - stäppsmalbi Synonymer korthornat smalbi, Halictus brevicornis Schenck, 1870

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Stäppsmalbi bebor sandiga backar och torrängar med fibblor, artens huvudsakliga pollenkälla. Flera aktuella lokaler (Skåne, Blekinge, Öland och Gotland). Många av lokalerna riskerar att växa igen inom snar framtid, vilket ger en dålig prognos för framtida överlevnadschanser om inte aktiva naturvårdsåtgärder sätts in. Arten förekommer lokalt och har sannolikt låg spridningsförmåga. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (18700-30000) km² och förekomstarean (AOO) till 400 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Hona: Längd 6–7 mm. Huvud lika långt som brett med upphöjd munsköld och pannsköld. Pannskölden glänsande med gles punktur. Antenner mörka, svagt gula undertill i yttre halvan. Mellanryggen med mikroskulptur längst fram, sedan glänsande. Punktur ganska fin och gles ytterst på sidorna, på mitten kraftigare och ordentligt gles. Skutell glänsande med tät och kraftig punktur i en mittfåra och ytterst på sidorna, två ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, når till valken som är tydligt upphöjd, avrundad och glansig. Hjärtformat fält slätt med sidolist halvvägs upp. Mellanbröstets övre runda fält glänsande med fina punkter. Vingmärke ljusgult med något mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med tät, fin punktur på sidorna men ytterst gles punktur i ett brett område på mitten. Den avsatta kanten tätt och fint punkterad på sidorna, glansig och utan punkter på mitten. Andra och tredje ryggplåten glänsande, mycket tätt punkterade på både skivan och den avsatta kanten. Svaga vita hårfläckar överst på sidorna av andra till fjärde ryggplåten, som kan slitas bort. Bakskenbenens sporre med fina och korta taggar.

Den ljusgula färgen på vingmärket är den bästa karaktären för att skilja honan av stäppsmalbi från den snarlika honan av hedsmalbi L. villosulum, som har mörkgult vingmärke. Stäppsmalbiet har också en mer upphöjd valk på efterryggens mellanfält än hedsmalbiet. Även pannskölden skiljer mellan arterna, glänsande med gles punktur hos stäppsmalbiet, matt med tät punktur hos hedsmalbiet.

Hane: Längd 6 mm. Huvud något längre än brett med framskjuten och upphöjd munsköld. Pannskölden också upphöjd. Munsköldens spets ljusgul, den ljusa fläcken kan ibland vara ganska liten och diffus. Överläpp svart, käkar brungula. Antenner gula undertill, mellersta segmenten kvadratiska, lika långa som breda. Mellanrygg glänsande med kraftig och mycket gles punktur, störst mellanrum på bakre halvan. Längst ute på sidorna fin och tät punktur. Skutell glänsande med gles och kraftig punktur, två ”kala fält”. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida, når till valken som är något upphöjd och glansig. Hjärtformat fält slätt och glansigt, sidolist halvvägs upp. Vingmärke ljusgult med mer eller mindre mörka kanter. Bakkroppens första ryggplåt med tät och fin punktur över hela, inklusive den avsatta kanten. Andra och tredje ryggplåten också med tät och fin punktur på både skivan och den avsatta kanten. Inga ljusa hårfläckar. Femte bukplåten med intryckt bakkant. Bakskenben gula i båda ändar, bakfötter gula.

Hanen liknar mest hanen av hedsmalbi L. villosulum. En tydlig skillnad finns i färgen på munsköldens spets, gulvit hos stäppsmalbiet och nästan alltid mörk hos hedsmalbiet. Också färgen på vingmärket skiljer arterna åt, ljusgul hos stäppsmalbiet och mörkgul hos hedsmalbiet. Stäppsmalbiets hane har dessutom väldigt korta, kvadratiska, antennsegmant.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäppsmalbi

Länsvis förekomst och status för stäppsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäppsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sällsynt art som är helt knuten till sandhedar och grustag i sandområden i Skåne och på Öland och Gotland, med några fynd också i Blekinge och östligaste Småland. I miljöer där artens krav väl tillgodoses kan den under högsommaren vara den dominerande smalbiarten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum brevicorne(Schenck, 1870) - stäppsmalbi
    Synonymer
    korthornat smalbi
    Halictus brevicornis Schenck, 1870

Hittas oftast i blommande fibblor, på eftersommaren i höstfibblor Leontodon autumnale och rotfibblor Hypocaeris radicata. Möjligen helt knuten till korgblommiga växter (Scheuchl 2016). Arten tycks gynnas av större områden med glest vegetationtäcke och markstörda områden där bona anläggs i glesa aggregationer. Boparasiteras av punktblodbi Sphecodes puncticeps (Amiet m.fl. 2001). Om arten lever solitärt eller socialt är inte känt.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· höstfibbla - Scorzoneroides autumnalis (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
· rotfibbla - Hypochaeris radicata (Viktig)
Arten förekommer lokalt och har genom sin blygsamma storlek sannolikt låg spridningsförmåga. På Revingeheds militära övningsfält och andra militära områden, där arten fortfarande är lokalt talrik, hotas den framför allt av restriktioner mot den tunga terränggående trafiken. Den uteblivna markstörning och förtätning av vegetationsskiktet som blir följden, utgör inte bara ett direkt hot mot stäppsmalbiet utan riskerar också slå undan fötterna på hela det artrika störningsberoende ekosystem som arten är en del av. I vissa områden på Gotland och Öland samt i Östra Skåne kan exploatering genom bebyggelse av sommarstugeområden utgöra ett framtida hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Åtgärder för bevarande av stäppsmalbi består av fortsatt skötsel och underhåll av artens förekomstlokaler. På artens förekomstlokaler i Vombsänkan bör man omgående pinnharva på kända förekomstlokaler för att etablera markblottor och underlätta frösättning av artens värdväxter. I de fall arten förekommer i täkter bör efterbehandlingen av dessa anpassas och utformas för att tillgodose artens krav. Dessa åtgärder omfattar etablerande av solbelysta sydbranter och större örtrika områden. Efterbehandling som går ut på att återföra näringsrikare fyllnadsmaterial eller plantera täktytan med träd bör helt undvikas.

Amiet, F., Herrman, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Centre suisse de cartographie de la faune, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel. 208 pp.

Bergsten, J. 2009. Hotad fauna i Gotlands täkter- en inventering med speciell inriktning på gaddsteklar. Länsstyrelsen i Gotlands län. Rapporter om natur och miljö nr. 2009:17

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Scheuchl, E. & Willner, W. 2016. Taschenlexikon der Wildbienen Mitteleuropas. Quelle & Meyer.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Nilsson 2011. Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016..

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum brevicorne, (Schenck, 1870) - stäppsmalbi
    Synonymer
    korthornat smalbi
    Halictus brevicornis Schenck, 1870
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Nilsson 2011. Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016..