Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dynsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum tarsatum
Dynsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 5–5,5 mm. Huvud lika långt som brett. Munsköld och pannsköld svagt upphöjda. Området mellan de yttre punktögonen med punktur, särskilt på mitten. Antenner mörka, svagt gula undertill på de yttersta segmenten. Mellanrygg med svag mikroskulptur bara längst fram, glänsande över hela ytan med ganska tät punktur som är tydligt glesare på båda sidor om mitten. Skutell glatt och glänsande med stora ”kala fält”, tät punktur bara på mitten och ute på sidorna. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som når ner till valken som är avrundad och matt med svag spalt på mitten. Hjärtformat fält slätt eller lätt skulpterat, glänsande med sidolist i nedre delen. Mellanbröstets övre runda fält glänsande med tydliga punkter. Vingmärke gulbrunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med enstaka, fina, spridda punkter, den avsatta kanten helt utan punkter. Andra ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterad på skivan, glesare ner mot den avsatta kanten som är utan punkter. Tredje ryggplåten med mikroskulptur, svagt glänsande utan synliga punkter. Små vita hårfläckar överst på sidorna av andra till fjärde ryggplåten, kan saknas. Bakskenbenens bakre sporre med en rad korta, mörka taggar.

Glansen på mellanryggen skiljer honan från honan av blanksmalbi L. semilucens vars mellanrygg är helt matt av mikroskulptur. Likaså glansen på det tydligt punkterade mellanbröstets övre runda fält skiljer henne från honan av blanksmalbiet som här är matt med otydliga punkter.

Hane: Längd 5 mm. Huvud runt med något framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets gul, överläpp och käkar gula. Området mellan punktögonen glänsande med punktur. Antenner gula undertill, sällan mörka, mellersta segmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg utan mikroskulptur, glänsande med tät punktur som delvis är lite glesare upptill på mitten. Skutell glänsande med tät och fin punktur och tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält vågigt från sida till sida, vågorna når ner till valken som är avrundad, småknottrig och svagt glänsande. Hjärtformat fält slätt med fin sidolist upp till hälften. Mellanbröstets övre runda fält glänsande med tydliga punkter. Vingmärke mörkt gult med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med tät, ibland glesare, och mycket fin punktur på skivan, den avsatta kanten utan punkter. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur men glänsande, med fina och täta punkter över hela skivan, på tredje ryggplåten knappt urskiljbara. De avsatta kanterna med spridda punkter. Tydliga vita hårfläckar överst på sidorna av ryggplåtarna. Bakskenbenen gula upptill och nertill, bakfotssegmenten gula.

Hanens glänsande mellanrygg och skutell skiljer honom från blanksmalbiets L. semilucens hane. Liknar också glanssmalbiet L. lucidulum, men saknar dettas glänsande valk mellan de yttre punktögonen. Lersmalbiets L. pauxillum hane har längre antenner som är klargula undertill.
Utbredning
Länsvis förekomst för dynsmalbi Observationer i  Sverige för dynsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sällsynt art som är knuten till extrema sandområden, både vid kusten och i inlandet, i Skåne, södra Halland och östra Blekinge. Dessutom har det gjorts enstaka fynd på Öland och i Göteborgstrakten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Dynsmalbi är knuten till öppna sandmarker, sandfält och sandtag vilka alla är minskande naturtyper. Den förekommer även i sanddynsområden vilka också minskat i areal längs sydkusten i Skåne. Sammantaget är ett fåtal aktuella lokaler kända i Skåne, Halland och Västergötland. Restaureringsinsatser av dynmiljöer genom ett Life-projekt kommer sannolikt att ge positiv effekt för arten. Pollen samlas huvudsakligen på fibblor, men också andra korgblommiga växter. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 31000 (28000-33000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (60-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)).
Ekologi
Söker föda i blommor av fibblor, särskilt rotfibbla Hypochaeris radicata och gråfibbla Pilosella officinarum, men har även setts besöka hästhov Tussilago farfara, blåmunkar Jasione montana och sandvita Berteroa incana. Iakttagelser från Nederländerna och södra Sverige pekar på att dynsmalbi parasiteras av dvärgblodbiet Sphecodes longulus. Antas leva solitärt (Pesenko m.fl. 2000).
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· korgblommiga
· korgblommiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum tarsatum (Schenck, 1869) - dynsmalbi Synonymer Halictus tarsatus Schenck, 1869

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Dynsmalbi är knuten till öppna sandmarker, sandfält och sandtag vilka alla är minskande naturtyper. Den förekommer även i sanddynsområden vilka också minskat i areal längs sydkusten i Skåne. Sammantaget är ett fåtal aktuella lokaler kända i Skåne, Halland och Västergötland. Restaureringsinsatser av dynmiljöer genom ett Life-projekt kommer sannolikt att ge positiv effekt för arten. Pollen samlas huvudsakligen på fibblor, men också andra korgblommiga växter. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 31000 (28000-33000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (60-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)).
Hona: Längd 5–5,5 mm. Huvud lika långt som brett. Munsköld och pannsköld svagt upphöjda. Området mellan de yttre punktögonen med punktur, särskilt på mitten. Antenner mörka, svagt gula undertill på de yttersta segmenten. Mellanrygg med svag mikroskulptur bara längst fram, glänsande över hela ytan med ganska tät punktur som är tydligt glesare på båda sidor om mitten. Skutell glatt och glänsande med stora ”kala fält”, tät punktur bara på mitten och ute på sidorna. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som når ner till valken som är avrundad och matt med svag spalt på mitten. Hjärtformat fält slätt eller lätt skulpterat, glänsande med sidolist i nedre delen. Mellanbröstets övre runda fält glänsande med tydliga punkter. Vingmärke gulbrunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med enstaka, fina, spridda punkter, den avsatta kanten helt utan punkter. Andra ryggplåten glänsande, fint och tätt punkterad på skivan, glesare ner mot den avsatta kanten som är utan punkter. Tredje ryggplåten med mikroskulptur, svagt glänsande utan synliga punkter. Små vita hårfläckar överst på sidorna av andra till fjärde ryggplåten, kan saknas. Bakskenbenens bakre sporre med en rad korta, mörka taggar.

Glansen på mellanryggen skiljer honan från honan av blanksmalbi L. semilucens vars mellanrygg är helt matt av mikroskulptur. Likaså glansen på det tydligt punkterade mellanbröstets övre runda fält skiljer henne från honan av blanksmalbiet som här är matt med otydliga punkter.

Hane: Längd 5 mm. Huvud runt med något framskjuten munsköld. Denna och pannskölden svagt upphöjda. Munsköldens spets gul, överläpp och käkar gula. Området mellan punktögonen glänsande med punktur. Antenner gula undertill, sällan mörka, mellersta segmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg utan mikroskulptur, glänsande med tät punktur som delvis är lite glesare upptill på mitten. Skutell glänsande med tät och fin punktur och tendens till ”kala fält”. Efterryggens mellanfält vågigt från sida till sida, vågorna når ner till valken som är avrundad, småknottrig och svagt glänsande. Hjärtformat fält slätt med fin sidolist upp till hälften. Mellanbröstets övre runda fält glänsande med tydliga punkter. Vingmärke mörkt gult med mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med tät, ibland glesare, och mycket fin punktur på skivan, den avsatta kanten utan punkter. Andra och tredje ryggplåtarna med mikroskulptur men glänsande, med fina och täta punkter över hela skivan, på tredje ryggplåten knappt urskiljbara. De avsatta kanterna med spridda punkter. Tydliga vita hårfläckar överst på sidorna av ryggplåtarna. Bakskenbenen gula upptill och nertill, bakfotssegmenten gula.

Hanens glänsande mellanrygg och skutell skiljer honom från blanksmalbiets L. semilucens hane. Liknar också glanssmalbiet L. lucidulum, men saknar dettas glänsande valk mellan de yttre punktögonen. Lersmalbiets L. pauxillum hane har längre antenner som är klargula undertill.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dynsmalbi

Länsvis förekomst och status för dynsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dynsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sällsynt art som är knuten till extrema sandområden, både vid kusten och i inlandet, i Skåne, södra Halland och östra Blekinge. Dessutom har det gjorts enstaka fynd på Öland och i Göteborgstrakten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum tarsatum(Schenck, 1869) - dynsmalbi
    Synonymer
    Halictus tarsatus Schenck, 1869

Söker föda i blommor av fibblor, särskilt rotfibbla Hypochaeris radicata och gråfibbla Pilosella officinarum, men har även setts besöka hästhov Tussilago farfara, blåmunkar Jasione montana och sandvita Berteroa incana. Iakttagelser från Nederländerna och södra Sverige pekar på att dynsmalbi parasiteras av dvärgblodbiet Sphecodes longulus. Antas leva solitärt (Pesenko m.fl. 2000).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
Dynsmalbiet missgynnas och hotas av igenväxningen av torra, öppna sandmarker. Denna igenväxning är i sin tur resultatet av upphörande jordbruksaktivitet som bete och åkerbruk på sandiga marker. Igenväxningen har under det senaste halvseklet dessutom accelererats av kvävenedfall. Arten hotas också av rådande regler för täktåterställning där ofta näringsrika jordmassor breds ut på den avjämnade täktytan varpå det hela planteras med träd. Minskad militär övningsverksamhet utgör ett hot mot arten på militära övningsfält eftersom detta medför brist på störning och därmed igenväxning.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Åtgärder som syftar till att öka arealen blomrika, glest bevuxna sandmarker gynnar dynsmalbiet och en lång rad andra hotade arter. Man bör också säkerställa att maskinell markstörning och andra typer av mänsklig verksamhet får fortgå på de lokaler där arten har goda förekomster. Alternativt kan harvning/plöjning ske på öppna hedavsnitt för att bibehålla en gles vegetationsstruktur och öppna sandytor. Vid täktåterställning bör man ta utökad hänsyn till sandmarksfaunan och skapa ekologiskt bärkraftiga strukturer som sydlänta branter och hak, blomrika partier såväl som helt öppna sandytor. Öppen sand i form av körvägar, vägkanter, vägslänter eller stationsområden inom artens förekomstområden bör ej beläggas med krossten eller täckas med matjord. De bör istället bibehållas obehandlade alternativt sås in med lämpliga fröblandningar bestående av torrmarksväxter med svensk/regional proveniens, i synnerhet rotfibbla Hypochaeris radicata, höstfibbla Scorzoneroides autumnalis och gråfibbla Pilosella officinarum.

Abenius, J. & Larsson, K. 2004. Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynsreservat. Information från Länsstyrelsen i Halland.

Amiet F., Herrmann M., Müller A. & Neumeyer R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus. Lasioglossum. Centre Suisse de cartographie de la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1–2): 59–64. Uppsala.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge – en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007–2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Pesenko, Yu A., Banaszak, J. Radchenko, V.G. & Cierzniak, T. 2000. Bees of the family Halictidae (excluding Sphecodes) of Poland: taxonomy, ecology, bionomics. Wydawnictwo Uczelniane Wyzszej Szkoly Pedagogicznej, Bydgoszcz.

Peeters T.M.J., Raemakers I.P. & Smit J. 1999. Voorlopige atlas van de Nederlandse bijen. European Invertebrate Survey – Nederland, Leiden. 230 s.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum tarsatum, (Schenck, 1869) - dynsmalbi
    Synonymer
    Halictus tarsatus Schenck, 1869
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012. Göran Holmström 2016.