Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stubbjordmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Lasius bicornis
Stubbjordmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arbetare: Längd 3,5–4,5 mm. Petiolus är hög och bakifrån/framifrån sett smal, och dess översida har en djup inskärning. Kroppens utstående behåring är gles och lång. Utstående hår saknas helt på kinderna, antennskaften och skenbenen, och på bakkroppen är den utstående behåringen begränsad till framsidan och segmentgränserna (hos övriga jordmyror är den spridd över hela bakkroppsytan).
Drottning: Längd 4,5–5,5 mm. Mörkare än arbetaren (gulbrun) och något större, men med samma behåring och petiolusform.
Hane: Längd 3,5–4,5 mm. Petiolus liknar honornas men är bredare. Även den glesa, långa behåringen på mellankroppens översida är typisk för arten. Bakkroppens behåring är gles.
Söderut, närmast i Polen och Tyskland, förekommer Lasius (Ch.) citrinus Emery, 1922, som främst skiljer sig från stubbjordmyra genom att petiolus är lägre, något bredare och inte fullt så djupt inskuren. Hos honorna är dessutom den utstående behåringen på bakkroppen jämnt fördelad, och drottningen är större (6,0–7,5 mm). I jämförelse med de andra Chthonolasius-arternas honor är petiolus något smalare och djupt inskuren. Till skillnad från ängsjordmyra L. (Ch.) umbratus och kustjordmyra L. (Ch.) meridionalis saknar L. (Ch.) citrinus utstående hår på antennskaften och skenbenen. L. (Ch.) citrinus (i äldre litteratur kallad L. (Ch.) affinis Schenck, 1852) lever ungefär som stubbjordmyra.
Utbredning
Länsvis förekomst för stubbjordmyra Observationer i  Sverige för stubbjordmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Norden är stubbjordmyra endast känd genom ett bofynd från Sverige (Småland, Strömsrum) och två platser i södra Norge. Arten är sällsynt med spridda fynd (huvudsakligen av vingade könsdjur) i Mellan- och Sydeuropa, från Frankrike österut till Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Sällsynt art i hela Europa. Endast ett fynd har gjorts i ett av våra mest artrika områden (Strömserum, Småland 1952). Arten lever i murken ved, gärna under markytan och därför svårfunnen och förmodligen delvis förbisedd. Eftersom arten är känd från ett mycket exklusivt område är det troligt att utbredningen är mycket begränsad i landet. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Stubbjordmyrans levnadssätt är dåligt känt, eftersom artens bon endast har påträffats några få gånger. Artens biotop tycks vara lövskogar och parker, och bona anläggs i murken ved i stubbar, stockar och döda partier av levande träd. I Småland är boet påträffat i en grov, ihålig ekstubbe. Samhället grundas i en annan Lasius-arts bo, värdart skulle kunna vara brun trämyra L. (L.) brunneus. Svärmning har observerats från slutet av april till början av september.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
· skogsek
· skogsek
Dött träd
Dött träd
· skogsek
· skogsek
Levande djur
Levande djur
· brun trämyra
· brun trämyra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Lasius (jordmyror), Art Lasius bicornis (Förster, 1850) - stubbjordmyra Synonymer Formica bicornis Förster, 1850

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Sällsynt art i hela Europa. Endast ett fynd har gjorts i ett av våra mest artrika områden (Strömserum, Småland 1952). Arten lever i murken ved, gärna under markytan och därför svårfunnen och förmodligen delvis förbisedd. Eftersom arten är känd från ett mycket exklusivt område är det troligt att utbredningen är mycket begränsad i landet. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (10-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-10). Förekomstarean (AOO) skattas till 20 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Arbetare: Längd 3,5–4,5 mm. Petiolus är hög och bakifrån/framifrån sett smal, och dess översida har en djup inskärning. Kroppens utstående behåring är gles och lång. Utstående hår saknas helt på kinderna, antennskaften och skenbenen, och på bakkroppen är den utstående behåringen begränsad till framsidan och segmentgränserna (hos övriga jordmyror är den spridd över hela bakkroppsytan).
Drottning: Längd 4,5–5,5 mm. Mörkare än arbetaren (gulbrun) och något större, men med samma behåring och petiolusform.
Hane: Längd 3,5–4,5 mm. Petiolus liknar honornas men är bredare. Även den glesa, långa behåringen på mellankroppens översida är typisk för arten. Bakkroppens behåring är gles.
Söderut, närmast i Polen och Tyskland, förekommer Lasius (Ch.) citrinus Emery, 1922, som främst skiljer sig från stubbjordmyra genom att petiolus är lägre, något bredare och inte fullt så djupt inskuren. Hos honorna är dessutom den utstående behåringen på bakkroppen jämnt fördelad, och drottningen är större (6,0–7,5 mm). I jämförelse med de andra Chthonolasius-arternas honor är petiolus något smalare och djupt inskuren. Till skillnad från ängsjordmyra L. (Ch.) umbratus och kustjordmyra L. (Ch.) meridionalis saknar L. (Ch.) citrinus utstående hår på antennskaften och skenbenen. L. (Ch.) citrinus (i äldre litteratur kallad L. (Ch.) affinis Schenck, 1852) lever ungefär som stubbjordmyra.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stubbjordmyra

Länsvis förekomst och status för stubbjordmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stubbjordmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Norden är stubbjordmyra endast känd genom ett bofynd från Sverige (Småland, Strömsrum) och två platser i södra Norge. Arten är sällsynt med spridda fynd (huvudsakligen av vingade könsdjur) i Mellan- och Sydeuropa, från Frankrike österut till Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Lasiini  
  • Släkte
    Lasius - jordmyror 
  • Undersläkte
    Lasius (Chthonolasius)  
  • Art
    Lasius bicornis(Förster, 1850) - stubbjordmyra
    Synonymer
    Formica bicornis Förster, 1850

Stubbjordmyrans levnadssätt är dåligt känt, eftersom artens bon endast har påträffats några få gånger. Artens biotop tycks vara lövskogar och parker, och bona anläggs i murken ved i stubbar, stockar och döda partier av levande träd. I Småland är boet påträffat i en grov, ihålig ekstubbe. Samhället grundas i en annan Lasius-arts bo, värdart skulle kunna vara brun trämyra L. (L.) brunneus. Svärmning har observerats från slutet av april till början av september.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
Dött träd (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· brun trämyra - Lasius brunneus (Viktig)
Artens ekologi är alltför ofullständigt känd för att något hot skall kunna identifieras.
Arten bör eftersökas på lämpliga platser i området där fyndet gjordes. Dess ekologi och hotbild bör klarläggas. Då arten är beroende av döda och gamla träd bör sådana sparas och återväxten tryggas.
Etymologi: bicornis = tvåhornad; bi- (lat.) = två-, tve-; cornu (lat.) = horn. Syftar på petiolus form.
Uttal: [Lásius bikórnis].

Collingwood, C.A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 8.

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3): 83–99.

Douwes, P. 2012. Lasius bicornis stubbjordmyra, s. 156–157. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Forsslund, K.-H. 1957. Svenska myror. 15–19. Ent. Tidskr. 78: 32–40.

Seifert, B. 1996. Ameisen - beobachten, bestimmen. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Ødegaard, F., Olsen, K.M., Staverløkk, A. & Gjershaug, J.O. 2015. Towards a new era for the knowledge of ants (Hymenoptera, Formicidae) in Norway? Nine species new to the country. Norwegian Journal of Entomology 62: 80–99.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2001. Per Douwes 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Lasiini  
  • Släkte
    Lasius - jordmyror 
  • Undersläkte
    Lasius (Chthonolasius)  
  • Art
    Lasius bicornis, (Förster, 1850) - stubbjordmyra
    Synonymer
    Formica bicornis Förster, 1850
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2001. Per Douwes 2012.