Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blå örtlöpare

Organismgrupp Skalbaggar, Jordlöpare m.fl. Lebia cyanocephala
Blå örtlöpare Skalbaggar, Jordlöpare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 5,5–8 mm lång jordlöpare med mycket karakteristiskt utseende. Kroppen är svart med stark blå eller blågrön metallglans, halsskölden är rödgul och benen rödgula med svarta knän. Även kroppsformen med brett fyrkantiga täckvingar och smal framkropp är karakteristisk.
Utbredning
Länsvis förekomst för blå örtlöpare Observationer i  Sverige för blå örtlöpare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare glest spridd i södra och mellersta Sverige, norrut till Uppland, södra Västmanland, Närke, sydöstligaste Värmland, Bohuslän och Dalsland, ej på sydsvenska höglandet. Så sent som fram till 1950-talets början regelbundet påträffad i större delen av utbredningsområdet, efter 1960 nästan uteslutande på Öland och Gotland. De senaste kända fastlandsfynden gjordes vid Hjälsta i Uppland och Silvåkra i Skåne, båda på 1960-talet. Närmast i sydöstra Norge, södra Finland och Baltikum, i Danmark endast på Bornholm. Arten betraktas som försvunnen i Norge, Finland och Danmark. Dess totala utbredningsområde sträcker sig från Västeuropa till nordvästra Kina, söderut till Mellanöstern och Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever på öppna, sandiga eller grusiga marker med torrängsvegetation, gärna på örtrik alvarmark. Lever som ektoparasitoid på puppor av bladbaggar (Chrysomelidae). Tidigare glest spridd i södra och mellersta Sverige, norrut till Uppland. Efter 1960 har arten påträffats regelbundet endast på Öland och Gotland. Hotas av igenväxning, igenplantering eller konstgödsling av naturbetesmarker och ändrade brukningsformer (upphört trädesbruk). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-90). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever på öppna, sandiga eller grusiga marker med torrängsvegetation, gärna på örtrik alvarmark. Vuxna individer har i Norge påträffats uppkrupna på korgblommiga växter (Sonchus, Cirsium, Carduus, Hieracium). I Mellaneuropa har arten påträffats på Hypericum och Achillea millefolium, men också på buskar och träd. Lebia-arternas larver är så vitt känt alla predatorer på puppor av bladbaggar (Chrysomelidae). Från England har Chrysolina hyperici angetts som värd, men troligen kan flera arter utnyttjas (på Gotland har arten t.ex. påträffats tillsammans med talrika Chrysolina marginata, medan på Öland arten C. haemoptera ofta är talrik på samma lokaler). Arten övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas lättast dels under våren–försommaren, dels på hösten, ofta i små sällskap under stenar och liknande.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasitoid, Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· Chrysolina
· Chrysolina
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Carabidae (jordlöpare), Släkte Lebia, Art Lebia cyanocephala (Linnaeus, 1758) - blå örtlöpare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever på öppna, sandiga eller grusiga marker med torrängsvegetation, gärna på örtrik alvarmark. Lever som ektoparasitoid på puppor av bladbaggar (Chrysomelidae). Tidigare glest spridd i södra och mellersta Sverige, norrut till Uppland. Efter 1960 har arten påträffats regelbundet endast på Öland och Gotland. Hotas av igenväxning, igenplantering eller konstgödsling av naturbetesmarker och ändrade brukningsformer (upphört trädesbruk). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-90). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 5,5–8 mm lång jordlöpare med mycket karakteristiskt utseende. Kroppen är svart med stark blå eller blågrön metallglans, halsskölden är rödgul och benen rödgula med svarta knän. Även kroppsformen med brett fyrkantiga täckvingar och smal framkropp är karakteristisk.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blå örtlöpare

Länsvis förekomst och status för blå örtlöpare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blå örtlöpare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare glest spridd i södra och mellersta Sverige, norrut till Uppland, södra Västmanland, Närke, sydöstligaste Värmland, Bohuslän och Dalsland, ej på sydsvenska höglandet. Så sent som fram till 1950-talets början regelbundet påträffad i större delen av utbredningsområdet, efter 1960 nästan uteslutande på Öland och Gotland. De senaste kända fastlandsfynden gjordes vid Hjälsta i Uppland och Silvåkra i Skåne, båda på 1960-talet. Närmast i sydöstra Norge, södra Finland och Baltikum, i Danmark endast på Bornholm. Arten betraktas som försvunnen i Norge, Finland och Danmark. Dess totala utbredningsområde sträcker sig från Västeuropa till nordvästra Kina, söderut till Mellanöstern och Nordafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Lebiini  
  • Släkte
    Lebia  
  • Art
    Lebia cyanocephala(Linnaeus, 1758) - blå örtlöpare

Lever på öppna, sandiga eller grusiga marker med torrängsvegetation, gärna på örtrik alvarmark. Vuxna individer har i Norge påträffats uppkrupna på korgblommiga växter (Sonchus, Cirsium, Carduus, Hieracium). I Mellaneuropa har arten påträffats på Hypericum och Achillea millefolium, men också på buskar och träd. Lebia-arternas larver är så vitt känt alla predatorer på puppor av bladbaggar (Chrysomelidae). Från England har Chrysolina hyperici angetts som värd, men troligen kan flera arter utnyttjas (på Gotland har arten t.ex. påträffats tillsammans med talrika Chrysolina marginata, medan på Öland arten C. haemoptera ofta är talrik på samma lokaler). Arten övervintrar som fullbildad och genomgår larvutvecklingen under sommaren. De fullbildade skalbaggarna påträffas lättast dels under våren–försommaren, dels på hösten, ofta i små sällskap under stenar och liknande.

Ekologisk grupp: Parasitoid, Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Främsta anledningen till artens tillbakagång under 1950-talet är igenväxning och igenplantering av torra naturbetesmarker. Förändringar i vegetationens sammansättning på grund av konstgödsling är också en tänkbar faktor. Artens levnadssätt som predator på vissa arter av bladbaggar (vilka i sin tur ställer specifika miljökrav) gör den särskilt utsatt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Bibehållen hävd av torra, ogödslade naturbetesmarker är en förutsättning för artens överlevnad. Dess nuvarande status på fastlandet är okänd och bör undersökas. Eventuell upptäckt av reproducerande populationer i detta område bör föranleda omedelbara åtgärder för att trygga artens fortlevnad på lokalen.

Lindroth, C. 1986. The Carabidae, Coleoptera of Fennoscandia and Danmark. Fauna Ent. Scand. 15.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Adephaga - rovskalbaggar 
  • Överfamilj
    Caraboidea  
  • Familj
    Carabidae - jordlöpare 
  • Underfamilj
    Harpalinae  
  • Tribus
    Lebiini  
  • Släkte
    Lebia  
  • Art
    Lebia cyanocephala, (Linnaeus, 1758) - blå örtlöpare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 1999. Rev. Håkan Ljungberg 2005, 2015