Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mjölkörtsspinnare

Organismgrupp Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl. Lemonia dumi
Mjölkörtsspinnare Fjärilar, Svärmare och spinnare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En karakteristisk, gulbrun och hårig spinnare med gula tvärband. Den uppträder lokalt och flyger soliga höstdagar, gärna på mindre gräsmarker.

Vingspann hane 45–50 mm, hona 47–51 mm. Antenner gulbruna, hos hanen med dubbel, bred kamtandning och hos honan med kort kamtandning. Kropp svartbrun med lång, ganska gles, gul behåring, särskilt på bakkroppen. Hos hanen är båda vingarna mörkbruna med vingrot, tvärband, diskfläck och vingfransar klart ockragula. Honan är något större och kraftigare än hanen och grundfärgen är som regel lite ljusare genom att vingarna är mer glesfjälliga och tvärbanden oftast mer diffusa och bredare. Särskilt honans grundfärg kan variera en del liksom tvärbandets bredd, färg och tydlighet. Arten kan inte sammanblandas med någon annan art i Norden med sin bruna grundfärg och tydliga, ockragula tvärband.
Ägget är plattat klotformigt och gråbrunvitt med brun, ringformig melering. Den fullvuxna larven är 65–75 mm lång. Den har en matt, sammetsliknande, svartgrå färg. På sidan av ryggen finns parvisa, avlånga, ganska stora, svarta fläckar och i höjd med dessa parvisa, ockragula, som regel mindre fläckar. Behåringen är påfallande gles och oliklång vilket ger larven ett ”ovårdat” intryck. Huvudet är svartgrått. Puppan är normalkraftig, 21–30 mm lång, matt glänsande, mörkt rödbrun och har två låga knölar på ryggsidan mellan thoraxplattan och bakkroppssegmenten. Kremastret är ganska långt, plattat, sköldformigt och har några tornar på kanterna och på ryggsidan.
Utbredning
Länsvis förekomst för mjölkörtsspinnare Observationer i  Sverige för mjölkörtsspinnare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mjölkörtsspinnare har utpräglat lokala förekomster i sydöstra Sverige och som nordligast har den påträffats i Älvkarleby i norra Uppland, troligen i slutet av 1800-talet. Idag är artens utbredningsområde troligen uppdelat i två områden: ett sydligt i nordöstra Skåne, Blekinge, sydöstra Småland, på Öland och Gotland och ett nordligt i östra Mellansverige. Mellan dessa områden finns endast ett fynd från 1851 nära Nässjö i Småland. Arten minskar i antal, sannolikt beroende på upphörd hävd av äldre fodermarker. I Danmark uppträder arten med små, isolerade förekomster främst på östra Jylland, nordöstra Själland och på Bornholm. Utöver detta finns spridda fynd från västra Jylland. I Finland förekommer arten mycket lokalt och spritt i landets sydvästra delar, på Åland samt vid Bottenviken. Det finländska utbredningsområdet har längre tillbaks möjligen varit sammanhängande, men arten har gått tillbaka kraftigt över hela landet. På några lokaler kan den dock fortfarande uppträda någorlunda talrikt.
Världsutbredningen sträcker sig från norra Iberiska halvön genom stora delar av centrala Mellaneuropa (i Alperna till 1 500 m ö.h.) till Turkiet. Arten saknas över stora delar av Medelhavsområdet liksom i Storbritannien. Den förekommer lokalt i Baltikum och vidare österut i Ryssland genom södra Sibirien till Irkutsk. Som östligast är den ganska nyligen påträffad i ryska Fjärran Östern i Amur. I Europa förekommer arten praktiskt taget överallt i små, lokala och isolerade populationer. På flera håll bedöms arten vara en av de allra mest hotade fjärilsarterna.

Arten är trots sin storlek förbisedd genom sin korta och sena flygtid på året, samt att den med sin snabba flykt i solsken är svår, för att inte säga omöjlig, att fånga med mindre än att den förekommer mer talrikt. Så kallade flygår, med högre individtäthet, inträffar gärna efter några varma och solrika somrar såsom 1996. Arten uppgavs från Sverige redan av Linné, men det är mycket glest mellan fynden ända in på 1900-talet. Sannolikt var de flesta äldre fynd larver som kläcktes, vilket är styrkt i ett enskilt fall. Under 1800-talet var arten känd från nordöstra Skåne, Gryt och Trolle-Ljungby, i Smålands inland från Anneberg och i nordligaste Uppland från Älvkarleby. Dessa landskap är de enda omtalade fram till 1940-talet. Senare har mjölkörtspinnaren även påträffats i Blekinge, Östergötland, Södermanland samt på Öland och Gotland. Det är tänkbart att arten tidigare missgynnades av mer intensivt bete och grässvedjning på den något speciella ängstyp den främst förekommer i. Sedan 1970-talet har arten allt oftare påträffats i Storstockholmsregionen bland annat Vallentuna, Veda 1970–1972, Lilla Ursvik, Hallonbergen 1965, samt nästan årligen på Järvafältet under 1970-talet och vid Norsborg 1996, Mörby 1983 och Tyresta 1997. Från Södertörn och Södermanlandskusten finns ett flertal relativt sena fynd. Vid Katrineholm, Floda, Sörtorp är ett par säkra observationer gjorda på nära håll under 1980–90-talen. I Uppland har mjölkörtspinnaren under senare år nordligast påträffats i Uppsalatrakten vid Husbyborg 1980, Svia 1985, Vänge, Brunna 1989, Läby 1986 och 1997. Arten har även observerats på Ängsö i Västmanland, men har ännu ej låtit sig infångas varför den ej rapporterats från detta landskap. I Östergötland upptäcktes mjölkörtspinnaren först under 1980-talet och inte överraskande på ett skjutfält av inkallade fjärilssamlare. Denna förekomst vid Prästtomta, nordväst om Linköping, är idag en av artens förnämligaste och den var här mycket talrik 1996. I övrigt är mjölkörtspinnaren idag främst känd från Öland, där den under de senaste fyrtio åren varit mer eller mindre talrik vid Gårdby, Algutsrum och Ottenby. Arten förefaller ha ökat i detta hörn av landet under 1990-talet och den påträffades under 1996 både vid Öland, Löttorp, Småland, Karsamåla, och Långasjö samt i Blekinge, Torhamnslandet, där ett 250-tal observationer gjordes. Under 2000-talet var 2003 och 2005 år med många observationer medan arten under övriga år förefaller ha varit avsevärt fåtaligare. På Gotland har tidigare relativt få fynd gjorts, men 1996 flög mjölkörtspinnaren mycket talrikt på Sudret. I Skåne är arten påträffad i trakten av Hörby, senast under 1980-talet. Sannolikt kan arten påträffas i ytterligare landskap i södra Sverige där den dock är mer sällsynt. I Finland förekom mjölkörtspinnaren fram till 1940-talet sällsynt över hela södra delen till 62°N och vidare in i Ryska Karelen och Fjärrkarelen. Den försvann så helt, och endast ett fynd gjordes 1961, innan den på nytt kunde påträffas i antal i Nyland/Uusimaa, Tvärminne 1965 och senare även på några fler platser i Åbotrakten och på Åland. Isolerat i norr har arten ett förekomstområde i mellersta och norra Österbotten, där den främst påträffats efter 1974 i Uleåborgstrakten och på ön Hailuoto. Mjölkörtspinnaren förekommer även i Estland, Lettland och Litauen men betraktas överallt som sällsynt och med mycket lokal förekomst. I Danmark är arten mer sällsynt än i Sverige och har under 1990-talet endast påträffats talrikare på Nordöstsjälland vid Tibirke bakker. I övrigt har glesa fynd eller iakttagelser meddelats från Nordöstjylland, Saltum klitt i norr, till Oksböl i sydligaste Västjylland och Horsens i Östjylland. På öarna är den utom på Själland främst funnen på Bornholm. Under 2000-talet är den enbart observerad vid två tillfällen på Melby overdrev på Nordöstsjälland (2004, 2006). Arten är aldrig påträffad i Norge och saknas även i Storbritannien. I Tyskland är den lokal och sällsynt och uppträder endast talrikare på några få platser i Nordtyskland. Världsutbredningen sträcker sig från västra Frankrike, Pyrenéerna och Norditalien genom Centraleuropa, Norden, Baltikum, Ryssland och Balkan till Turkiet och i Sibirien östligast vid Bajkalsjön. Arten är upptagen i Danmarks och Finlands rödlistor som Sårbar och i Tysklands rödlista som Starkt Hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Mjölkörtsspinnare förekommer lokalt över Göta- och Svealand förutom i de västra delarna. Arten flyger på ängsmarker på mager sand eller sandjord, ibland även mulljordar, som ofta är eller har varit betade eller hålls öppna genom annan störning. Arten minskar och försvinner till sist genom att sådana som regel olönsamma marginalmarker lämnas att växa igen. På vissa håll kan även gödsling av kvarvarande brukad betesmark bidra till att värdväxterna, olika fibblearter (Hieracium, Leontodon mfl), missgynnas och konkurreras ut. Antalet reproduktiva individer skattas till 7000 (5000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (192-1200) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1).
Ekologi
Mjölkörtsspinnare är helt knuten till öppna gräsmarker på såväl torr sandjord som frisk-något fuktig, ofta mullrik jord, och ibland även på lerjord. Arten tycks vara värmekrävande men även ha anspråk på åtminstone periodvis högre luftfuktighet, och flera förekomster i Sverige finns i nära anslutning till kärrmarker eller strandkanter. Den påträffas ofta på mindre gräsmarker omgivna av skyddande skog som ger lä och högre lokaltemperatur men populationer i söder finns även på större, vindexponerade platser. Artens naturliga habitat är troligen betesmarker men den förekommer också på gräsmarker i tidiga successionsstadier, t.ex. med nyligen upphörd hävd. Förekomster på något fuktigare jordar finns främst i östra Svealand och främst på sandjordar i södra Sverige, Danmark och Finland. Arten har utpräglat lokala förekomster och saknas över stora områden utan synbar anledning. Fjärilen påträffas så gott som enbart inom sitt egentliga habitat. På sina bättre förekomster kan den uppträda ganska talrikt och flyger främst under soliga, varma dagar men i viss utsträckning även i mulet väder och till och med i måttligt duggregn eller dimma. Hanarna flyger så snart solen torkat upp daggen på förmiddagen fram till kl. 14, och honorna kl. 12-14. De flyger någon meter över marken i en vild, snabb och kastande flykt. Honan börjar locka så snart vingarna är utvecklade och hanarna kryper ofta den sista sträckan fram till henne. Parningen varar 20-45 minuter och båda könen sitter vända åt samma håll. Strax efter parningen inleds äggläggningsflykten då honan flyger i en rakare, tyngre och betydligt långsammare flykt. Honan flyger bara korta sträckor, ofta några tiotal meter, för att plötsligt falla till synes handlöst till marken där hon snabbt kryper omkring för att finna ett lämpligt strå att fästa några ägg på. Båda könen flyger även på natten och lockas i viss utsträckning till ljuset från kvicksilverlampor. Fjärilen är mycket kortlivad och dör normalt samma dag som den kläcker ur puppan. En oparad hona kan leva upp till tio dagar, men inom ett par dagar är hennes feromoner förbrukade. Arten flyger i en generation, i Danmark och södra Sverige från slutet av september till början av november, längre norrut från slutet av september till mitten av oktober med högflygningen normalt i slutet av september. Flygningen inleds ofta efter den första frosten.
Honan lägger 200-300 ägg runt torra grässtrån. Äggen läggs i oregelbundna hopar om 20-30 i varje, och antalet ägg i hoparna blir successivt färre allt-
eftersom honans äggläggning fortskrider. Honan dör någon timme efter att de sista äggen har lagts. Äggen övervintrar. De kläcks i slutet av maj eller början av juni och larverna lever enskilt till andra halvan av juni eller början av juli. Larvperioden är påtagligt kortare i Norden än på kontinenten. Larven lever i Norden främst på korgblommiga växter (Asteraceae), t.ex. ogräsmaskrosor Taraxacum sektion Ruderalia, höstfibbla Leontodon autumnalis, gråfibbla Pilosella officinarum och flockfibbla Hieracium umbellatum. I Centraleuropa lever den även på andra örter som skräppor Rumex spp., klövrar Trifolium spp., cikoria Cichorium intybus, sallat Lactuca sativa., kämpar Plantago spp., åkervädd Knautia arvensis och röllika Achillea millefolium. Den äldre larven är främst nattaktiv och lever ett undanskymt liv. På dagen gömmer den sig nere i vegetationen eller på bladundersidorna. Den äter främst blad men även knoppar och blommor. Larven biter ofta av den övre delen av skaften på t.ex. flockfibblor så att de senare blir förgrenade medan maskrosbladen äts av långt ned på växten så att de vissnar upptill. Larverna kryper gärna ut till bara jordfläckar intill värdväxten, troligen för att sola sig, och om bar jord försvinner kan det missgynna arten. Inför förpuppningen smetar den in sig med ett sekret, och förpuppningen sker ned till tio centimeters djup i marken i en naken, som regel vertikal jordhåla. Puppan kläcks ofta efter runt 90 dagar, ofta samma höst, men den kan också övervintra en till två gånger. Puppan kläcks tidigt på morgonen.
År 1995 inföll denna period på en lokal på centrala Öland mellan 11–15 oktober med en flygtopp den 13:e. På fastlandet och vid Ottenby flög den samma år några dagar tidigare och enstaka individer sågs i Småland redan den 30 september. År 1996 flög arten i stort antal under samma korta värmeperiod, både på Gotland, i Östergötland och i Södermanland. Båda könen kan även flyga under natten och har vid åtminstone ett par tillfällen lockats till UV-ljus i Sverige.
Av ett större antal uppfödda larver från flera honor, under den regniga sommaren 1998, kläckte mindre än hälften av pupporna under samma år. Den vanligen mycket välsynkroniserade kläckningen utlöses sannolikt av en viss grad av nattfrost och därefter första högtrycksvärme. Könsfördelningen vid enstaka uppfödningar i Tyskland har varit ojämn och antalet hanar har varit mer än dubbelt så högt som antalet honor. I Sverige har könskvoten varit mer jämn.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· cikoria
· cikoria
· flockfibbla
· flockfibbla
· gråfibbla
· gråfibbla
· höstfibbla
· höstfibbla
· maskrosor
· maskrosor
· röllika
· röllika
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Brahmaeidae (mjölkörtsspinnare), Släkte Lemonia, Art Lemonia dumi (Linnaeus, 1761) - mjölkörtsspinnare Synonymer Lemonia dumeti (Linnaeus, 1767), mjölkörtspinnare, Phalaena dumi Linnaeus, 1761

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Mjölkörtsspinnare förekommer lokalt över Göta- och Svealand förutom i de västra delarna. Arten flyger på ängsmarker på mager sand eller sandjord, ibland även mulljordar, som ofta är eller har varit betade eller hålls öppna genom annan störning. Arten minskar och försvinner till sist genom att sådana som regel olönsamma marginalmarker lämnas att växa igen. På vissa håll kan även gödsling av kvarvarande brukad betesmark bidra till att värdväxterna, olika fibblearter (Hieracium, Leontodon mfl), missgynnas och konkurreras ut. Antalet reproduktiva individer skattas till 7000 (5000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (192-1200) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-30) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1).
En karakteristisk, gulbrun och hårig spinnare med gula tvärband. Den uppträder lokalt och flyger soliga höstdagar, gärna på mindre gräsmarker.

Vingspann hane 45–50 mm, hona 47–51 mm. Antenner gulbruna, hos hanen med dubbel, bred kamtandning och hos honan med kort kamtandning. Kropp svartbrun med lång, ganska gles, gul behåring, särskilt på bakkroppen. Hos hanen är båda vingarna mörkbruna med vingrot, tvärband, diskfläck och vingfransar klart ockragula. Honan är något större och kraftigare än hanen och grundfärgen är som regel lite ljusare genom att vingarna är mer glesfjälliga och tvärbanden oftast mer diffusa och bredare. Särskilt honans grundfärg kan variera en del liksom tvärbandets bredd, färg och tydlighet. Arten kan inte sammanblandas med någon annan art i Norden med sin bruna grundfärg och tydliga, ockragula tvärband.
Ägget är plattat klotformigt och gråbrunvitt med brun, ringformig melering. Den fullvuxna larven är 65–75 mm lång. Den har en matt, sammetsliknande, svartgrå färg. På sidan av ryggen finns parvisa, avlånga, ganska stora, svarta fläckar och i höjd med dessa parvisa, ockragula, som regel mindre fläckar. Behåringen är påfallande gles och oliklång vilket ger larven ett ”ovårdat” intryck. Huvudet är svartgrått. Puppan är normalkraftig, 21–30 mm lång, matt glänsande, mörkt rödbrun och har två låga knölar på ryggsidan mellan thoraxplattan och bakkroppssegmenten. Kremastret är ganska långt, plattat, sköldformigt och har några tornar på kanterna och på ryggsidan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mjölkörtsspinnare

Länsvis förekomst och status för mjölkörtsspinnare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mjölkörtsspinnare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mjölkörtsspinnare har utpräglat lokala förekomster i sydöstra Sverige och som nordligast har den påträffats i Älvkarleby i norra Uppland, troligen i slutet av 1800-talet. Idag är artens utbredningsområde troligen uppdelat i två områden: ett sydligt i nordöstra Skåne, Blekinge, sydöstra Småland, på Öland och Gotland och ett nordligt i östra Mellansverige. Mellan dessa områden finns endast ett fynd från 1851 nära Nässjö i Småland. Arten minskar i antal, sannolikt beroende på upphörd hävd av äldre fodermarker. I Danmark uppträder arten med små, isolerade förekomster främst på östra Jylland, nordöstra Själland och på Bornholm. Utöver detta finns spridda fynd från västra Jylland. I Finland förekommer arten mycket lokalt och spritt i landets sydvästra delar, på Åland samt vid Bottenviken. Det finländska utbredningsområdet har längre tillbaks möjligen varit sammanhängande, men arten har gått tillbaka kraftigt över hela landet. På några lokaler kan den dock fortfarande uppträda någorlunda talrikt.
Världsutbredningen sträcker sig från norra Iberiska halvön genom stora delar av centrala Mellaneuropa (i Alperna till 1 500 m ö.h.) till Turkiet. Arten saknas över stora delar av Medelhavsområdet liksom i Storbritannien. Den förekommer lokalt i Baltikum och vidare österut i Ryssland genom södra Sibirien till Irkutsk. Som östligast är den ganska nyligen påträffad i ryska Fjärran Östern i Amur. I Europa förekommer arten praktiskt taget överallt i små, lokala och isolerade populationer. På flera håll bedöms arten vara en av de allra mest hotade fjärilsarterna.

Arten är trots sin storlek förbisedd genom sin korta och sena flygtid på året, samt att den med sin snabba flykt i solsken är svår, för att inte säga omöjlig, att fånga med mindre än att den förekommer mer talrikt. Så kallade flygår, med högre individtäthet, inträffar gärna efter några varma och solrika somrar såsom 1996. Arten uppgavs från Sverige redan av Linné, men det är mycket glest mellan fynden ända in på 1900-talet. Sannolikt var de flesta äldre fynd larver som kläcktes, vilket är styrkt i ett enskilt fall. Under 1800-talet var arten känd från nordöstra Skåne, Gryt och Trolle-Ljungby, i Smålands inland från Anneberg och i nordligaste Uppland från Älvkarleby. Dessa landskap är de enda omtalade fram till 1940-talet. Senare har mjölkörtspinnaren även påträffats i Blekinge, Östergötland, Södermanland samt på Öland och Gotland. Det är tänkbart att arten tidigare missgynnades av mer intensivt bete och grässvedjning på den något speciella ängstyp den främst förekommer i. Sedan 1970-talet har arten allt oftare påträffats i Storstockholmsregionen bland annat Vallentuna, Veda 1970–1972, Lilla Ursvik, Hallonbergen 1965, samt nästan årligen på Järvafältet under 1970-talet och vid Norsborg 1996, Mörby 1983 och Tyresta 1997. Från Södertörn och Södermanlandskusten finns ett flertal relativt sena fynd. Vid Katrineholm, Floda, Sörtorp är ett par säkra observationer gjorda på nära håll under 1980–90-talen. I Uppland har mjölkörtspinnaren under senare år nordligast påträffats i Uppsalatrakten vid Husbyborg 1980, Svia 1985, Vänge, Brunna 1989, Läby 1986 och 1997. Arten har även observerats på Ängsö i Västmanland, men har ännu ej låtit sig infångas varför den ej rapporterats från detta landskap. I Östergötland upptäcktes mjölkörtspinnaren först under 1980-talet och inte överraskande på ett skjutfält av inkallade fjärilssamlare. Denna förekomst vid Prästtomta, nordväst om Linköping, är idag en av artens förnämligaste och den var här mycket talrik 1996. I övrigt är mjölkörtspinnaren idag främst känd från Öland, där den under de senaste fyrtio åren varit mer eller mindre talrik vid Gårdby, Algutsrum och Ottenby. Arten förefaller ha ökat i detta hörn av landet under 1990-talet och den påträffades under 1996 både vid Öland, Löttorp, Småland, Karsamåla, och Långasjö samt i Blekinge, Torhamnslandet, där ett 250-tal observationer gjordes. Under 2000-talet var 2003 och 2005 år med många observationer medan arten under övriga år förefaller ha varit avsevärt fåtaligare. På Gotland har tidigare relativt få fynd gjorts, men 1996 flög mjölkörtspinnaren mycket talrikt på Sudret. I Skåne är arten påträffad i trakten av Hörby, senast under 1980-talet. Sannolikt kan arten påträffas i ytterligare landskap i södra Sverige där den dock är mer sällsynt. I Finland förekom mjölkörtspinnaren fram till 1940-talet sällsynt över hela södra delen till 62°N och vidare in i Ryska Karelen och Fjärrkarelen. Den försvann så helt, och endast ett fynd gjordes 1961, innan den på nytt kunde påträffas i antal i Nyland/Uusimaa, Tvärminne 1965 och senare även på några fler platser i Åbotrakten och på Åland. Isolerat i norr har arten ett förekomstområde i mellersta och norra Österbotten, där den främst påträffats efter 1974 i Uleåborgstrakten och på ön Hailuoto. Mjölkörtspinnaren förekommer även i Estland, Lettland och Litauen men betraktas överallt som sällsynt och med mycket lokal förekomst. I Danmark är arten mer sällsynt än i Sverige och har under 1990-talet endast påträffats talrikare på Nordöstsjälland vid Tibirke bakker. I övrigt har glesa fynd eller iakttagelser meddelats från Nordöstjylland, Saltum klitt i norr, till Oksböl i sydligaste Västjylland och Horsens i Östjylland. På öarna är den utom på Själland främst funnen på Bornholm. Under 2000-talet är den enbart observerad vid två tillfällen på Melby overdrev på Nordöstsjälland (2004, 2006). Arten är aldrig påträffad i Norge och saknas även i Storbritannien. I Tyskland är den lokal och sällsynt och uppträder endast talrikare på några få platser i Nordtyskland. Världsutbredningen sträcker sig från västra Frankrike, Pyrenéerna och Norditalien genom Centraleuropa, Norden, Baltikum, Ryssland och Balkan till Turkiet och i Sibirien östligast vid Bajkalsjön. Arten är upptagen i Danmarks och Finlands rödlistor som Sårbar och i Tysklands rödlista som Starkt Hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Brahmaeidae - mjölkörtsspinnare 
  • Släkte
    Lemonia  
  • Art
    Lemonia dumi(Linnaeus, 1761) - mjölkörtsspinnare
    Synonymer
    Lemonia dumeti (Linnaeus, 1767)
    mjölkörtspinnare
    Phalaena dumi Linnaeus, 1761

Mjölkörtsspinnare är helt knuten till öppna gräsmarker på såväl torr sandjord som frisk-något fuktig, ofta mullrik jord, och ibland även på lerjord. Arten tycks vara värmekrävande men även ha anspråk på åtminstone periodvis högre luftfuktighet, och flera förekomster i Sverige finns i nära anslutning till kärrmarker eller strandkanter. Den påträffas ofta på mindre gräsmarker omgivna av skyddande skog som ger lä och högre lokaltemperatur men populationer i söder finns även på större, vindexponerade platser. Artens naturliga habitat är troligen betesmarker men den förekommer också på gräsmarker i tidiga successionsstadier, t.ex. med nyligen upphörd hävd. Förekomster på något fuktigare jordar finns främst i östra Svealand och främst på sandjordar i södra Sverige, Danmark och Finland. Arten har utpräglat lokala förekomster och saknas över stora områden utan synbar anledning. Fjärilen påträffas så gott som enbart inom sitt egentliga habitat. På sina bättre förekomster kan den uppträda ganska talrikt och flyger främst under soliga, varma dagar men i viss utsträckning även i mulet väder och till och med i måttligt duggregn eller dimma. Hanarna flyger så snart solen torkat upp daggen på förmiddagen fram till kl. 14, och honorna kl. 12-14. De flyger någon meter över marken i en vild, snabb och kastande flykt. Honan börjar locka så snart vingarna är utvecklade och hanarna kryper ofta den sista sträckan fram till henne. Parningen varar 20-45 minuter och båda könen sitter vända åt samma håll. Strax efter parningen inleds äggläggningsflykten då honan flyger i en rakare, tyngre och betydligt långsammare flykt. Honan flyger bara korta sträckor, ofta några tiotal meter, för att plötsligt falla till synes handlöst till marken där hon snabbt kryper omkring för att finna ett lämpligt strå att fästa några ägg på. Båda könen flyger även på natten och lockas i viss utsträckning till ljuset från kvicksilverlampor. Fjärilen är mycket kortlivad och dör normalt samma dag som den kläcker ur puppan. En oparad hona kan leva upp till tio dagar, men inom ett par dagar är hennes feromoner förbrukade. Arten flyger i en generation, i Danmark och södra Sverige från slutet av september till början av november, längre norrut från slutet av september till mitten av oktober med högflygningen normalt i slutet av september. Flygningen inleds ofta efter den första frosten.
Honan lägger 200-300 ägg runt torra grässtrån. Äggen läggs i oregelbundna hopar om 20-30 i varje, och antalet ägg i hoparna blir successivt färre allt-
eftersom honans äggläggning fortskrider. Honan dör någon timme efter att de sista äggen har lagts. Äggen övervintrar. De kläcks i slutet av maj eller början av juni och larverna lever enskilt till andra halvan av juni eller början av juli. Larvperioden är påtagligt kortare i Norden än på kontinenten. Larven lever i Norden främst på korgblommiga växter (Asteraceae), t.ex. ogräsmaskrosor Taraxacum sektion Ruderalia, höstfibbla Leontodon autumnalis, gråfibbla Pilosella officinarum och flockfibbla Hieracium umbellatum. I Centraleuropa lever den även på andra örter som skräppor Rumex spp., klövrar Trifolium spp., cikoria Cichorium intybus, sallat Lactuca sativa., kämpar Plantago spp., åkervädd Knautia arvensis och röllika Achillea millefolium. Den äldre larven är främst nattaktiv och lever ett undanskymt liv. På dagen gömmer den sig nere i vegetationen eller på bladundersidorna. Den äter främst blad men även knoppar och blommor. Larven biter ofta av den övre delen av skaften på t.ex. flockfibblor så att de senare blir förgrenade medan maskrosbladen äts av långt ned på växten så att de vissnar upptill. Larverna kryper gärna ut till bara jordfläckar intill värdväxten, troligen för att sola sig, och om bar jord försvinner kan det missgynna arten. Inför förpuppningen smetar den in sig med ett sekret, och förpuppningen sker ned till tio centimeters djup i marken i en naken, som regel vertikal jordhåla. Puppan kläcks ofta efter runt 90 dagar, ofta samma höst, men den kan också övervintra en till två gånger. Puppan kläcks tidigt på morgonen.
År 1995 inföll denna period på en lokal på centrala Öland mellan 11–15 oktober med en flygtopp den 13:e. På fastlandet och vid Ottenby flög den samma år några dagar tidigare och enstaka individer sågs i Småland redan den 30 september. År 1996 flög arten i stort antal under samma korta värmeperiod, både på Gotland, i Östergötland och i Södermanland. Båda könen kan även flyga under natten och har vid åtminstone ett par tillfällen lockats till UV-ljus i Sverige.
Av ett större antal uppfödda larver från flera honor, under den regniga sommaren 1998, kläckte mindre än hälften av pupporna under samma år. Den vanligen mycket välsynkroniserade kläckningen utlöses sannolikt av en viss grad av nattfrost och därefter första högtrycksvärme. Könsfördelningen vid enstaka uppfödningar i Tyskland har varit ojämn och antalet hanar har varit mer än dubbelt så högt som antalet honor. I Sverige har könskvoten varit mer jämn.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· cikoria - Cichorium intybus (Viktig)
· flockfibbla - Hieracium umbellatum (Har betydelse)
· gråfibbla - Pilosella officinarum (Viktig)
· höstfibbla - Scorzoneroides autumnalis (Har betydelse)
· maskrosor - Taraxacum (Har betydelse)
· röllika - Achillea millefolium (Viktig)
Arten hotas av igenväxning och igenplantering av före detta betesmarker. Ett allvarligt hot är grässvedjning under våren. Den hotas även av gödsling av betesmarker, vilket allvarligt kan försämra artsammansättningen av värdväxter. Sannolikt minskar populationernas täthet på mer intensivt betade marker i jämförelse med mer extensivt utnyttjade betesmarker, men det är osäkert om bete skall uppfattas som ett hot på längre sikt om miljöersättningar kan anpassas till artens tolerans mot nivån i hävdintensitet.

Påverkan
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Undvik gödsling och alltför intensivt nyttjande av betesmarker där arten förekommer. Plantera ej igen ängsmarker med upphörd betesdrift och undvik slyröjning i gräsmark med hjälp av eld. Om svedjning utförs bör endast delar av artens förekomstområden brännas under samma år. Sannolikt gynnas arten av de störningar av växttäcket som åstadkoms av terrängfordon på skjutfält. Larver har i Tyskland med fördel påträffats på värdväxter växande i vägkanter, där markuppvärmningen blir kraftigare. Förekomst av kaniner, mullvad eller sorkar som skapar småytor med naken jord kan sannolikt vara gynnsamt. Beteshävdade områden med rika förekomster av arten bör omfattas av åtgärdsplaner för tilläggsersättning eftersom generell miljöersättning ställer för höga krav på att grässvålen skall vara väl avbetad vid säsongens slut.
Namngivning: Lemonia dumi (Linnaeus, 1761). Originalbeskrivning: Phalaena dumi. Fauna Suecica, 2:a upplagan, s. 293. Synonym: Lemonia dumeti (Linnaeus, 1767). Svensk synonym: mjölkörtspinnare.
Etymologi: dumi = buskens; dumus (lat.) = buske.
Uttal: [Lemónia dúmi]

Ander, K. 1944. Svensk fjärilsforskning 200 år. Opusc. ent. 9(3–4): 57–78.

Andersson, J. 1890. Bidrag till kännedomen om svenska Macrolepidopterers geografiska utbredning. Ent. Tidskr. 11(1–2): 81–86.

Ebert, G. 1994. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Bd. 4. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.

Franzén, M. 2000. Sällsynta fjärilar i Östergötland – nationellt och regionalt rödlistade arter. Länsstyrelsen i Östergötlands län 2000: 4.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hydén, N., Jilg, K. & Östman, T. 2006. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. II teil; Bären, Spinner, Schwärmer und Bohrer. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Lindeborg, M. 1996. Fjärilsåret i sydost 1995. Lucanus 1(1): 10–28.

Lindeborg, M. 1996. Inventeringen av fjärilsfaunan i Ottenbylund på Öland 1993–1995. Lucanus 1(2): 40–49.

Lindeborg, M. 1997. Fjärilsfynden i sydost 1996. Lucanus 2(1): 15–30.

Madsen, A., Bech, K., Szyska, P., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., & Möller, H.E. 2000–2006. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2000–2006. Tillägg till Lepidoptera.

Mellberg, B. 1970. Fjärilar i Nyköpingstrakten. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 2: 50–54.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961–86. Lepidopterologisk forening.

Norgaard, I. (red.). 1998. Samlet liste over fund af danske storsommerfugle i tiden fra 1987–1996, del I. Tillæg til Lepidoptera. Lepidopterologisk forening, Köpenhamn.

Rougeot, P.-C. & Viette, P. 1978. Svärmare och spinnare i Europa och Nordafrika en bestämningsbok. Bonniers förlag, Stockholm.

Sjöstedt, J. 1991. Storfjärilar i Nyköpingstrakten. Graphosoma 3: 6–7.

Soumalainen, E., Kaisila, J. & Mikkola, K. 1980. Noteworthy records of Finnish Lepidoptera 1955–1974. I.

Hesperioidea, Papilionoidea, Bombycoidea and Geometroidea. Not. Ent. 60: 49–61.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Thedenius, K.F. 1881. Bidrag till Skandinaviens fjärilsfauna. Ent. Tidskr. 2(2): 104–108.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén. 2006 (Kännetecken, Levnadssätt, Utbredning). Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008 (naturvårsinformation. Jan Gustavsson har bidragit med väsentlig information vid författandet och Clas Källander och Peter Streith vid första revisionen av faktabladet).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Bombycoidea  
  • Familj
    Brahmaeidae - mjölkörtsspinnare 
  • Släkte
    Lemonia  
  • Art
    Lemonia dumi, (Linnaeus, 1761) - mjölkörtsspinnare
    Synonymer
    Lemonia dumeti (Linnaeus, 1767)
    mjölkörtspinnare
    Phalaena dumi Linnaeus, 1761
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén. 2006 (Kännetecken, Levnadssätt, Utbredning). Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008 (naturvårsinformation. Jan Gustavsson har bidragit med väsentlig information vid författandet och Clas Källander och Peter Streith vid första revisionen av faktabladet).