Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vit puckelmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Lithostege farinata
Vit puckelmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vit puckelmätare är en normalstor, elegant mätarfjäril med enfärgade vingar och spetsiga framvingehörn. Vingarna saknar helt den vanliga mätarteckningen och fram-vingarna har en karakteristisk vitgrå, matt färg. Bakvingarna är tydligt mindre än framvingarna, till formen långsträckt ovala och helt vita liksom vingfransarna. Vingbredden är 29–34 mm och honan är oftast något större än hanen, antennerna är enkla hos båda könen. Den kan knappast sammanblandas med någon annan art. Den närstående släktingen grå puckelmätare Lithostege griseata är mindre och tydligt grå–gulgrå med en fin brunaktig vingpudring och har oftast en mer eller mindre tydlig bågformad tvärlinje från framvingespetsen och ner mot framvingens bakhörn. Också i fält kan man med ett något tränat öga känna igen arten på de spetsiga framvingehörnen, storleken och den lätt igenkännliga vita färgen. Dessa karaktärer räcker oftast för att skilja den från L. griseata.
Utbredning
Länsvis förekomst för vit puckelmätare Observationer i  Sverige för vit puckelmätare
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten har ett uppsplittrat utbredningsområde från Marocko och Iberiska halvön till södra Sibirien men är främst utbredd på Sydösteuropas stäppområden. Den saknas helt i England, men förekommer med smärre, isolerade förekomstområden över Kontinentaleuropa (utom Alpområdet) till Östersjökusten, i söder från Medelhavsområdet över Balkan till Turkiet, samt i Ukraina och Ryssland till södra Ural, Transkaukasien och Kazakstan. Arten har i Nordvästeuropa gått tillbaka kraftigt sedan början av 1900-talet och har alltmer kommit nära gränsen till totalt försvinnande från stora delar av hela utbredningsområdet. Trenden av lokala utdöenden har av allt att döma accelererat under de senare decennierna. Arten uppträder överallt i Europa mycket lokalt och påträffas mestadels bara precis där värdväxten finns. Fjärilen kan dock emellanåt påträffas på något kortare avstånd från sina egentliga reproduktionshabitat. Lokalerna är i hela Nordvästeuropa numer isolerade från varandra och ligger inte sällan på mycket långt inbördes avstånd.I Sverige är arten känd från Skåne, Blekinge och Öland. Dess välkända och mer stabila förekomstområden är begränsade till några få platser i Skåne, i söder i de branta strandsluttningarna vid Kåseberga, där den konstaterades första gången 1954 men inte påträffats efter 1973 och i nordöst i omgivningarna av Åhus, där förekomsten förmodligen varit känd under en betydligt längre period fram till 1993. Arten har även haft kortvarigare etableringar strax norr Kristianstad, Österslöv under 1950-talet. Vit puckelmätare påträffades första gången i Skåne under 1800-talets mitt av Bohemann. Senare fynd som beskriver en avsevärt större utbredning i Skåne är Malmö 1911, Löddeköpinge, Borgeby 1913, Landskrona 1918, Barsebäckshamn 1928 och Ravlunda skjutfält, strax söder om Juleboda (=gamla Knäbäck) 1954. Dessutom föreligger ett enstaka fynd från Öland i trakten av Mörbylånga, cirka 1930. Senare fynd som påvisar spridning är avsevärt närmare kända kärnförekomster, Blekinge, Sölvesborg 1978 (ett par individer) och på Listerlandet 1979. Några fjärilar som påträffades på en villatomt i Sölvesborg härrör troligen från köp av matjord innehållande puppor. I Sverige har L. farinata historiskt sannolikt haft en betydligt mer vidsträckt utbredning vilket också stöds av dess tidigare större utbredning i Danmark liksom i Tyskland, Polen, Lettland och i Litauen. Efter 1950-talet har arten haft årligt reproducerande populationer i enbart två mindre områden, dels vid Kåseberga utmed Skånes sydkust och dels i området runt Åhus. I Kåsebergaområdet åtminstone från och med 1954 och framåt och några enstaka fynd i juni 1973 var bland de allra sista som gjordes innan arten försvann därifrån. Tidigare hade arten kunnat påträffas åtminstone i någorlunda antal här. Artens sista kvarvarande fäste är i omgivningarna av Åhus, framförallt strax väster om samhället där den fram till ungefär början av 1980-talet kunde påträffas någorlunda regelmässigt och ibland även i antal. Genom industriutbyggnader, anläggande av gräsmattor och andra trädgårdsytor och genom inväxning av högväxande gräs (knylhavre) samt plantering och igenväxning med tallskog på artens egentliga sandstäppsbetonade habitat, har dess ursprungligare miljö minskat kraftigt under de senare decennierna. Från 1980-talet och framåt har antalet fynd minskat kraftigt och de sista fynden gjordes i juni 1991 då en fjäril konstaterades, samt i juli 1993 då författaren till detta faktablad hittade en larv bland flera insamlade larver av L. griseata och som kläcktes året därpå. Åtskilliga eftersök av L. farinata har gjorts sedan dess men alla helt utan resultat och det bedöms i dagsläget som mycket osäkert om arten fortfarande förekommer i landet. Avsaknaden av nyare ströfynd talar för att den nu kan vara utdöd i Sverige. I Danmark har arten tidigare varit utbredd på Fyn och på östra Jylland och man vet att den i slutet av 1800-talet har uppträtt i stor mängd åtminstone på vissa lokaler. Efter mitten av 1900-talet har arten dock gått tillbaka mycket kraftigt och de sista fynden i landet gjordes på Fyn i början på 1970-talet. Arten är i Danmark numer rödlistad som Försvunnen. I Tyskland är utbredningsområdet av L. farinata numer betydligt mindre än det av släktingen L. griseata. Det föreligger efter 1980 enbart fynd från några få lokaler i tre delstater i östra Tyskland, vilket tydligt indikerar att arten har gått kraftigt tillbaka också i Tyskland. I Pommern var den under 1930-talet utbredd och på många platser med hög populationstäthet. I övriga delstater är fynden främst av äldre datum. I Tyskland har arten rödlistats som Starkt hotad. I Polen har den efter 1960 påträffats i 14 av landets 16 provinser utom i landets nordvästra delar. Arten har i Estland påträffats någon gång i landets nordöstligaste del, från Lettland föreligger några fynd från olika platser och i Litauen är arten utbredd och förekommer över hela landet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Vit puckelmätare lever på senapsväxter (Sisymbrium sp.) på torra kulturmarker med ålderdomligt trädesbruk. Den minskade dramatiskt under den senare delen 1900-talet och har försvunnit från sina förekomster i Åhustrakten pga upphörande trädesjordbruk på sandiga åkrar. Arten är inte återfunnen i landet trots årliga eftersök på de få tidigare kända och få möjliga lokalerna. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1993.
Ekologi
Vit puckelmätare förekommer bara på öppna stäppartade marker med lätt, gärna kalkhaltig sandjord där värdväxterna växer rikligt. Dessa förekommer på platser där marken på olika sätt störs. Fjärilarna kan påträffas på trädesåkrar eller liknande marker med torrståndare av värdväxterna året efter en kraftig blomning. L. farinata uppträder ofta på samma lokaler som sin nära släkting L. griseata, men är i allmänhet betydligt ovanligare och avsevärt mer krävande och därmed lokal i sitt uppträdande. Flygtiden infaller från början av juni till mitten eller andra halvan av juni under normala år. Den är aktiv på dagen, särskilt i solsken, men är även aktiv om natten i synnerhet mildare nätter. Fjärilen lockas då till UV-ljus. Den vilar under dagtid oftast lågt i vegetationen, med hopslagna vingar, och är då svår att upptäcka. Under dagtid är det lätt att skrämma upp fjärilen ur vegetationen och den far då iväg med en fladdrande flykt på några meters höjd innan den slår sig ner igen. Under natten uppträder fjärilen helt annorlunda och är då inte alls skygg utan vilar lugnt uppkrupen på grässtrån med utbredda vingar. Den är nu mycket lätt att finna med pannlampa. När den flyger under natten är flykten lugn och fladdrande. Flygperioderna hos L. farinata och L. griseata är normalt en aning förskjutna i förhållande till varandra så att L. farinata ofta börjar sin flygtid några dagar eller någon vecka senare än L. griseata och avslutar den några dagar eller någon vecka senare. Honan lägger äggen ett och ett eller några tillsammans i blomställningen eller på de övre bladen på värdväxterna. Arten har ett något bredare värdväxtval än sin släkting L. griseata och uppges från Tyskland i synnerhet leva på åkersenap Sinapis arvensis men även på vägsenap Sisymbrium officinale och stillfrö Descurainia sophia. Vissa litteraturuppgifter anger att larven även kan leva på åkerrättika Raphanus raphanistrum och löktrav Alliaria petiolata. Artens värdväxtval i Sverige är inte helt klarlagt. Äggen är släta, något avlånga, till en början vitaktiga men blir efter några dagar orangegula och påminner om de hos L. griseata men är tydligt större. De är inte svåra att upptäcka i knopparna eller blommorna av värdväxten. Äggen kläcks efter ca 8–10 dagar. Larverna tillbringar hela sin utvecklingstid i blom- och senare fröställningen där de äter knoppar, blommor, övre blad. Då de växt sig större går de alltmer över till att äta av fröämnen. Larven tillväxer från mitten av juni till slutet av juli, ibland till en bit in i augusti. Den blir fullväxt 25–27 mm lång, är relativt långsmal och grön- eller grågrönaktig med smala ibland otydliga ljusare längsränder och en bredare ljus sidolinje. De påminner i teckningen om L. griseata men är tydligt större, ofta med en vitgrå grundfärg. De större larverna går mycket bra att finna om natten med pannlampa då de kontrasterar väl mot den mörka bakgrunden. Inför förpuppningen lämnar larven växten för att spinna en tunn kokong strax under markytan. Den glänsande puppan är gulbrun med grönaktiga vingslidor och är 13–14,5 mm lång. Puppan övervintrar, enligt litteraturen ibland två eller flera gånger. Det är mycket troligt att samma biologiska iakttagelser som gjorts i Sverige vad gäller L. griseata också gäller för L. farinata vad gäller puppornas rörelseförmåga, övervintringskapacitet och att de även i övrigt har samma anpassningar. I tyska burodlingar har man klargjort att puppor som utsätts för direkt solljus kläcker inom några dagar. Värdväxterna koloniserar öppen jord snabbt bland annat genom fröbanken. Av dessa försvinner dock senapsväxterna redan efter ett par år, vilket innebär att det inom ett habitatområde kontinuerligt måste nyskapas störda markytor i tillräcklig grad. Författarens sammantagna erfarenheter och studier indikerar tydligt att L. farinata i likhet med L. griseata ursprungligen är specialiserade till miljöer med naturliga störningar som vinderosion, skred, bränder, tramp av stora klöv- eller hovdjur eller andra störningar som kontinuerligt skapar förutsättningar för värdväxtförekomster. Puppan är i likhet med den hos L. griseata anpassad till att kunna vila i marken under flera år för att kläckas först när lämpliga omgivningsförhållanden uppstått. Ett par svenska iakttagelser indikerar även att puppan möjligen aktivt kan rotera sig upp till markytan. Eftersom passande naturliga störningsfenomen numer blivit ovanliga är lokala populationers överlevnad direkt beroende av störningar skapade av människan. En förutsättning för fjärilspopulationerna överlevnad är dock att störning sker tillräckligt regelmässigt inom ett och samma närområde. Extensivt och insekticidfritt brukad åkermark på lätta sandjordar kan troligen erbjuda motsvarande störda jordar med ogräsinslag av värdväxterna men sådant brukande förekommer knappast alls i dagens högintensiva jordbruk. Det har i Sydsverige också visat sig att kaninbestånd genom sitt ständiga grävande genererar små senapsväxtbestånd på jordhögarna intill hålorna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hamnsenap
· hamnsenap
· sandvita
· sandvita
· stillfrö
· stillfrö
· vägsenap
· vägsenap
· åkersenap
· åkersenap
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Lithostege, Art Lithostege farinata (Hufnagel, 1767) - vit puckelmätare Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Vit puckelmätare lever på senapsväxter (Sisymbrium sp.) på torra kulturmarker med ålderdomligt trädesbruk. Den minskade dramatiskt under den senare delen 1900-talet och har försvunnit från sina förekomster i Åhustrakten pga upphörande trädesjordbruk på sandiga åkrar. Arten är inte återfunnen i landet trots årliga eftersök på de få tidigare kända och få möjliga lokalerna. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1993.

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
Vit puckelmätare är en normalstor, elegant mätarfjäril med enfärgade vingar och spetsiga framvingehörn. Vingarna saknar helt den vanliga mätarteckningen och fram-vingarna har en karakteristisk vitgrå, matt färg. Bakvingarna är tydligt mindre än framvingarna, till formen långsträckt ovala och helt vita liksom vingfransarna. Vingbredden är 29–34 mm och honan är oftast något större än hanen, antennerna är enkla hos båda könen. Den kan knappast sammanblandas med någon annan art. Den närstående släktingen grå puckelmätare Lithostege griseata är mindre och tydligt grå–gulgrå med en fin brunaktig vingpudring och har oftast en mer eller mindre tydlig bågformad tvärlinje från framvingespetsen och ner mot framvingens bakhörn. Också i fält kan man med ett något tränat öga känna igen arten på de spetsiga framvingehörnen, storleken och den lätt igenkännliga vita färgen. Dessa karaktärer räcker oftast för att skilja den från L. griseata.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för vit puckelmätare

Länsvis förekomst och status för vit puckelmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vit puckelmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har ett uppsplittrat utbredningsområde från Marocko och Iberiska halvön till södra Sibirien men är främst utbredd på Sydösteuropas stäppområden. Den saknas helt i England, men förekommer med smärre, isolerade förekomstområden över Kontinentaleuropa (utom Alpområdet) till Östersjökusten, i söder från Medelhavsområdet över Balkan till Turkiet, samt i Ukraina och Ryssland till södra Ural, Transkaukasien och Kazakstan. Arten har i Nordvästeuropa gått tillbaka kraftigt sedan början av 1900-talet och har alltmer kommit nära gränsen till totalt försvinnande från stora delar av hela utbredningsområdet. Trenden av lokala utdöenden har av allt att döma accelererat under de senare decennierna. Arten uppträder överallt i Europa mycket lokalt och påträffas mestadels bara precis där värdväxten finns. Fjärilen kan dock emellanåt påträffas på något kortare avstånd från sina egentliga reproduktionshabitat. Lokalerna är i hela Nordvästeuropa numer isolerade från varandra och ligger inte sällan på mycket långt inbördes avstånd.I Sverige är arten känd från Skåne, Blekinge och Öland. Dess välkända och mer stabila förekomstområden är begränsade till några få platser i Skåne, i söder i de branta strandsluttningarna vid Kåseberga, där den konstaterades första gången 1954 men inte påträffats efter 1973 och i nordöst i omgivningarna av Åhus, där förekomsten förmodligen varit känd under en betydligt längre period fram till 1993. Arten har även haft kortvarigare etableringar strax norr Kristianstad, Österslöv under 1950-talet. Vit puckelmätare påträffades första gången i Skåne under 1800-talets mitt av Bohemann. Senare fynd som beskriver en avsevärt större utbredning i Skåne är Malmö 1911, Löddeköpinge, Borgeby 1913, Landskrona 1918, Barsebäckshamn 1928 och Ravlunda skjutfält, strax söder om Juleboda (=gamla Knäbäck) 1954. Dessutom föreligger ett enstaka fynd från Öland i trakten av Mörbylånga, cirka 1930. Senare fynd som påvisar spridning är avsevärt närmare kända kärnförekomster, Blekinge, Sölvesborg 1978 (ett par individer) och på Listerlandet 1979. Några fjärilar som påträffades på en villatomt i Sölvesborg härrör troligen från köp av matjord innehållande puppor. I Sverige har L. farinata historiskt sannolikt haft en betydligt mer vidsträckt utbredning vilket också stöds av dess tidigare större utbredning i Danmark liksom i Tyskland, Polen, Lettland och i Litauen. Efter 1950-talet har arten haft årligt reproducerande populationer i enbart två mindre områden, dels vid Kåseberga utmed Skånes sydkust och dels i området runt Åhus. I Kåsebergaområdet åtminstone från och med 1954 och framåt och några enstaka fynd i juni 1973 var bland de allra sista som gjordes innan arten försvann därifrån. Tidigare hade arten kunnat påträffas åtminstone i någorlunda antal här. Artens sista kvarvarande fäste är i omgivningarna av Åhus, framförallt strax väster om samhället där den fram till ungefär början av 1980-talet kunde påträffas någorlunda regelmässigt och ibland även i antal. Genom industriutbyggnader, anläggande av gräsmattor och andra trädgårdsytor och genom inväxning av högväxande gräs (knylhavre) samt plantering och igenväxning med tallskog på artens egentliga sandstäppsbetonade habitat, har dess ursprungligare miljö minskat kraftigt under de senare decennierna. Från 1980-talet och framåt har antalet fynd minskat kraftigt och de sista fynden gjordes i juni 1991 då en fjäril konstaterades, samt i juli 1993 då författaren till detta faktablad hittade en larv bland flera insamlade larver av L. griseata och som kläcktes året därpå. Åtskilliga eftersök av L. farinata har gjorts sedan dess men alla helt utan resultat och det bedöms i dagsläget som mycket osäkert om arten fortfarande förekommer i landet. Avsaknaden av nyare ströfynd talar för att den nu kan vara utdöd i Sverige. I Danmark har arten tidigare varit utbredd på Fyn och på östra Jylland och man vet att den i slutet av 1800-talet har uppträtt i stor mängd åtminstone på vissa lokaler. Efter mitten av 1900-talet har arten dock gått tillbaka mycket kraftigt och de sista fynden i landet gjordes på Fyn i början på 1970-talet. Arten är i Danmark numer rödlistad som Försvunnen. I Tyskland är utbredningsområdet av L. farinata numer betydligt mindre än det av släktingen L. griseata. Det föreligger efter 1980 enbart fynd från några få lokaler i tre delstater i östra Tyskland, vilket tydligt indikerar att arten har gått kraftigt tillbaka också i Tyskland. I Pommern var den under 1930-talet utbredd och på många platser med hög populationstäthet. I övriga delstater är fynden främst av äldre datum. I Tyskland har arten rödlistats som Starkt hotad. I Polen har den efter 1960 påträffats i 14 av landets 16 provinser utom i landets nordvästra delar. Arten har i Estland påträffats någon gång i landets nordöstligaste del, från Lettland föreligger några fynd från olika platser och i Litauen är arten utbredd och förekommer över hela landet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Lithostege  
  • Art
    Lithostege farinata(Hufnagel, 1767) - vit puckelmätare

Vit puckelmätare förekommer bara på öppna stäppartade marker med lätt, gärna kalkhaltig sandjord där värdväxterna växer rikligt. Dessa förekommer på platser där marken på olika sätt störs. Fjärilarna kan påträffas på trädesåkrar eller liknande marker med torrståndare av värdväxterna året efter en kraftig blomning. L. farinata uppträder ofta på samma lokaler som sin nära släkting L. griseata, men är i allmänhet betydligt ovanligare och avsevärt mer krävande och därmed lokal i sitt uppträdande. Flygtiden infaller från början av juni till mitten eller andra halvan av juni under normala år. Den är aktiv på dagen, särskilt i solsken, men är även aktiv om natten i synnerhet mildare nätter. Fjärilen lockas då till UV-ljus. Den vilar under dagtid oftast lågt i vegetationen, med hopslagna vingar, och är då svår att upptäcka. Under dagtid är det lätt att skrämma upp fjärilen ur vegetationen och den far då iväg med en fladdrande flykt på några meters höjd innan den slår sig ner igen. Under natten uppträder fjärilen helt annorlunda och är då inte alls skygg utan vilar lugnt uppkrupen på grässtrån med utbredda vingar. Den är nu mycket lätt att finna med pannlampa. När den flyger under natten är flykten lugn och fladdrande. Flygperioderna hos L. farinata och L. griseata är normalt en aning förskjutna i förhållande till varandra så att L. farinata ofta börjar sin flygtid några dagar eller någon vecka senare än L. griseata och avslutar den några dagar eller någon vecka senare. Honan lägger äggen ett och ett eller några tillsammans i blomställningen eller på de övre bladen på värdväxterna. Arten har ett något bredare värdväxtval än sin släkting L. griseata och uppges från Tyskland i synnerhet leva på åkersenap Sinapis arvensis men även på vägsenap Sisymbrium officinale och stillfrö Descurainia sophia. Vissa litteraturuppgifter anger att larven även kan leva på åkerrättika Raphanus raphanistrum och löktrav Alliaria petiolata. Artens värdväxtval i Sverige är inte helt klarlagt. Äggen är släta, något avlånga, till en början vitaktiga men blir efter några dagar orangegula och påminner om de hos L. griseata men är tydligt större. De är inte svåra att upptäcka i knopparna eller blommorna av värdväxten. Äggen kläcks efter ca 8–10 dagar. Larverna tillbringar hela sin utvecklingstid i blom- och senare fröställningen där de äter knoppar, blommor, övre blad. Då de växt sig större går de alltmer över till att äta av fröämnen. Larven tillväxer från mitten av juni till slutet av juli, ibland till en bit in i augusti. Den blir fullväxt 25–27 mm lång, är relativt långsmal och grön- eller grågrönaktig med smala ibland otydliga ljusare längsränder och en bredare ljus sidolinje. De påminner i teckningen om L. griseata men är tydligt större, ofta med en vitgrå grundfärg. De större larverna går mycket bra att finna om natten med pannlampa då de kontrasterar väl mot den mörka bakgrunden. Inför förpuppningen lämnar larven växten för att spinna en tunn kokong strax under markytan. Den glänsande puppan är gulbrun med grönaktiga vingslidor och är 13–14,5 mm lång. Puppan övervintrar, enligt litteraturen ibland två eller flera gånger. Det är mycket troligt att samma biologiska iakttagelser som gjorts i Sverige vad gäller L. griseata också gäller för L. farinata vad gäller puppornas rörelseförmåga, övervintringskapacitet och att de även i övrigt har samma anpassningar. I tyska burodlingar har man klargjort att puppor som utsätts för direkt solljus kläcker inom några dagar. Värdväxterna koloniserar öppen jord snabbt bland annat genom fröbanken. Av dessa försvinner dock senapsväxterna redan efter ett par år, vilket innebär att det inom ett habitatområde kontinuerligt måste nyskapas störda markytor i tillräcklig grad. Författarens sammantagna erfarenheter och studier indikerar tydligt att L. farinata i likhet med L. griseata ursprungligen är specialiserade till miljöer med naturliga störningar som vinderosion, skred, bränder, tramp av stora klöv- eller hovdjur eller andra störningar som kontinuerligt skapar förutsättningar för värdväxtförekomster. Puppan är i likhet med den hos L. griseata anpassad till att kunna vila i marken under flera år för att kläckas först när lämpliga omgivningsförhållanden uppstått. Ett par svenska iakttagelser indikerar även att puppan möjligen aktivt kan rotera sig upp till markytan. Eftersom passande naturliga störningsfenomen numer blivit ovanliga är lokala populationers överlevnad direkt beroende av störningar skapade av människan. En förutsättning för fjärilspopulationerna överlevnad är dock att störning sker tillräckligt regelmässigt inom ett och samma närområde. Extensivt och insekticidfritt brukad åkermark på lätta sandjordar kan troligen erbjuda motsvarande störda jordar med ogräsinslag av värdväxterna men sådant brukande förekommer knappast alls i dagens högintensiva jordbruk. Det har i Sydsverige också visat sig att kaninbestånd genom sitt ständiga grävande genererar små senapsväxtbestånd på jordhögarna intill hålorna.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hamnsenap - Sisymbrium altissimum (Har betydelse)
· sandvita - Berteroa incana (Viktig)
· stillfrö - Descurainia sophia (Har betydelse)
· vägsenap - Sisymbrium officinale (Har betydelse)
· åkersenap - Sinapis arvensis (Viktig)
De begränsade svenska förekomsterna i Åhus hotas i stor utsträckning av de nybyggnationer av industrier och andra verksamheter som delvis sker direkt på artens kärnförekomstområden. Utöver detta är påtagliga hot också att fjärilens habitat inte längre markbereds utan har lagts i träda för gott och sakta men säkert växer igen. Den enda markberedande verksamheten i närområdet ”upprätthålls” idag av en lokal, mindre grustäktverksamhet. Naturvårdsmyndigheternas helt generella anspråk på efterbehandling genom släntning och igenplantering står här i tydlig konflikt med fjärilens anspråk på en obruten tillgång på nystörd mark. Ett påtagligt hot är också att de omkringliggande markerna i nära anslutning till industriutbyggnaderna i hög utsträckning omvandlas genom anläggande av gräsmattor, vägar, planteringar m m i syfte att skapa välskötta omgivningar fria från ”skräpiga ogräsmarker”. Redan i nuläget liksom på längre sikt hotas förekomsterna av igenväxning av de improduktiva sandjordarna i området av gräs, tall och andra träd och buskar. Slutligen utgör åtgärder som missgynnar förekomsterna av kaniner i fjärilens habitat ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Aktiva åtgärder för att säkerställa förutsättningarna för artens fortlevnad bedöms som ytterst angelägna. Detta gäller även andra rödlistade fjärilsarter i området. Det finns inom det kända förekomstområdet ytor som till synes inte längre brukas som jordbruksmark och som såvitt kan bedömas inte är avsedda för annat än friluftsändamål och där arten fortfarande skulle kunna upprätthålla mindre populationer. Markområden med förekomster måste snarast markberedas på lämpliga sätt för att gynna uppkomsten av naturliga senapsväxter om arten skall kunna överleva. Detta bör ske etappvis under en följd av år och kan åstadkommas genom ytskrapning, ytlig plöjning, upprivning av grässvålen eller genom att åstadkomma körskador. En befintlig matjords- och grustäktverksamhet i anslutning till dessa områden bör på olika sätt stimuleras till markstörningar med schaktmaskiner eller på andra sätt. För att åtgärderna skall fullföljas behöver arten tillsammans med L. griseata omfattas av ett åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
Urmas Jürivete, Ingvar Svensson och Christer Bergendorff har bidragit med värdefulla upplysningar om artens förekomster i respektive Estland, Lettland, Skåne och Blekinge.

Ander, K. 1924. Några anteckningar om Lepidoptera. Ent. Tidskr. 45(4): 196-200.

Alberti, B. 1936. Ueber Lithostege griseata Schiff. und farinata Hufn. Ein Zuchtbericht. Ent. Zeitschr. 50: 340-344.

Benander, P. 1914. Några fjärilsfynd. Ent. Tidskr. 36(2-4): 288-289.

Benander, P. 1932. Öländska fjärilar. Ent. Tidskr. 53(2): 123-126.

Bundesamt für Naturschutz. 1998. Rote Liste gefärdeter Tiere Deutschlands. Bonn (Bundesamt für Naturschutz), 434 pp, med bilaga.

Burrau, N. 1937. Faunistiska notiser om Lepidoptera. Opusc. ent. 2: 153-155.

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Poznan & Torun (Polskie Towarzystwo Entomologiczne), 178 pp.

Fibiger, M. & Svendsen, P. 1981. Danske natsommerfugle - Ændringer i den danske natsommerfuglefauna i perioden 1966-1980. Klampenborg (Scandinavian Science Press Ltd.), 272 pp., 6 clrpls.

Forster, W. & Wohlfahrt, T. A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Spanner (Geometridae). Stuttgart (Franckh´sche Verlagshandlung), 312 pp, 26 clrpls.

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1-216.

Hoffmeyer, S. 1960. De danske målere. Ed. 2 [1966]. Aarhus (Universitetsforlaget i Aarhus), 361 pp, 25 clrpls.

Ivinskis, P. 1993. Check-List of Lithuanian Lepidoptera (Lietuvos Drugiu Sarasas). Vilnius (Ekologijos Institutas), 210 pp.

Jürivete, U., Kaitila, J., Kesküla, T., Nupponen, K., Viidalepp, J. & Õunap, E. 2000. Eesti liblikad. Kataloog. Estonian Lepidoptera. Tallinn (Eesti Lepidopteroloogide Selts), 151 pp.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6: 1-137.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu (Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda), 130 pp. [In Estonian and English]

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae, III. Macrolepidoptera. Opusc. ent. 1943: 5-120.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85-89.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117(1-2): 35-48.

Petersen, W. 1924. Lepidopteren-Fauna von Estland (Eesti). Teil 1. Tallinn (Bildungsministerium des Freistaates Eesti), 316 pp.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera - Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1-71.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Håndbog over de danske og fennoskandiske arter af Drepanidae og Geometridae (Lepidoptera). København & Svendborg (Fauna Bøger & Apollo Bøger), 332 pp, 24 clrpls.

Skov- och Naturstyrelsen. 1997. Rødliste 1997 over planter og dyr i Danmark. www.sns.dk/natur/rodlist/htm.

Urbahn, E. H. 1939. Die Schmetterlinge Pommerns mit einem vergleichenden Überblick über den Ostseeraum. Macrolepidoptera. Stett. ent. Z. 100: 185-826.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Tallinn-Tartu (Teaduste Akadeemia Kirjastus), 64 pp. [In Estonian with English summary].

Viidalepp, J. 1996. Checklist of the Geometridae (Lepidoptera) of the former U.S.S.R. Stenstrup (Apollo Books), 111 p.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. © ArtDatabanken, SLU, 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Lithostege  
  • Art
    Lithostege farinata, (Hufnagel, 1767) - vit puckelmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. © ArtDatabanken, SLU, 2006.