Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grå puckelmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Lithostege griseata
Grå puckelmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grå puckelmätare är en normalstor mätarfjäril med spetsiga framvingehörn. Framvingarna saknar den typiska mätarteckningen och har en ljusgrå-gulbrungrå färg med en fin brunaktig vingpudring. Oftast har de också en mörk, mer eller mindre tydlig bågformad tvärlinje från framvingespetsen och ner mot framvingens bakhörn. Ibland har de även en svagare rakare tvärlinje innanför denna. Vingfransarna ljusare än vingarna, ofta gulvita, ibland vitaktiga. Bakvingarna är enfärgat ljusgråaktiga. Vingbredden är 24-29 mm och honan är ibland något mindre än hanen, antennerna är enkla hos båda könen. Den kan knappast sammanblandas med någon annan art än vit puckelmätare, Lithostege farinata som är större och helt vit-gråvit.
Utbredning
Länsvis förekomst för grå puckelmätare Observationer i  Sverige för grå puckelmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige har arten haft förekomster enbart inom ett mindre område i nordöstra Skåne. De sammantagna fynden av arten gör att dess kända utbredningsområde går att ungefär avgränsa till sandjordsområdet mellan Vittskövle-Tollarp-Kristianstad-Österslöv-Sölvesborg-Listerlandet. Strax söder om detta område har den påträffats i Maglehem i ett ex 30/6 1997 och ett ex 5/6 1999. Arten rapporterades för första gången från Skåne av Wallengren varför den bör vara känd från landet sedan mitten av 1800-talet och är således en gammal medlem av den svenska faunan. Utöver dess förekomster i Skåne förekommer arten någorlunda regelmässigt men alltid fåtaligt i västligaste Blekinge på Listerlandet. Den påträffades också regelbundet nordöst om Kristianstad i Österslöv från 1950-talet och fram till 1990-talets slut (I. Svensson personlig kommunikation 2007). Utöver detta har den påträffats i ett tillfälligt fynd i Småland, Växjö, Asa i ett enstaka fynd i början av 1970-talet samt i sydvästra Skåne i Svedala, Bökeberg 1946 (N. Burrau leg.). Artens kända svenska historiska utbredning är avsevärt mindre än hos dess nära släkting L. farinata och inskränker sig till Kristianstadslätten och en bit söderut och österut därom. I Danmark har arten påträffats i några få exemplar i Danmark på Bornholm under 1970-talet samt en gång i östra Jylland vid Århus 1971 och arten uppfattas inte ha stabila förekomster i landet. Fynd saknas från Estland och Lettland. I Litauen har arten påträffats i flera exemplar men bara i landets södra delar. Arten har en sydöstlig utbredning med tyngdpunkten i Sydösteuropas stäppområden och delvis i Medelhavsområdet. Arten förekommer mycket disjunkt från Marocko och Iberiska halvön, men saknas i Frankrike, förekommer vidare i Tyskland, i ett mycket litet område i sydöstra England, vidare i de centrala och södra delarna av Polen, Österrike, i Medelhavsområdet i Italien och på Balkan, vidare i Turkiet, Ukraina, i de södra delarna av Ryssland i Krim till södra Ural, Kasakstan, Kirgisien, Transkaukasien och till Iran. Arten har i hela Nordvästeuropa gått tillbaka kraftigt sedan början av 1900-talet och tillbakagången har accelererat under de senare decennierna. Tillbakagången är dock i nuläget inte riktigt lika kraftig som för släktingen L. farinata och arten har hittills i stort lyckats upprätthålla förekomster inom sitt utbredningsområde, dock blir dessa färre och färre. Den är överallt mycket lokal i sina förekomster och fjärilen uppträder mestadels strikt knuten till värdväxten. Lokalerna i Nordvästeuropa är ofta isolerade från varandra och ligger med mycket långa avstånd mellan varandra. Fjärilen kan emellanåt påträffas någon kortare sträcka från sitt egentliga habitat men håller sig som regel nära detta. I Sverige har artens utbredning minskat och den påträffas numer någorlunda regelmässigt endast i området strax väster och söder om Åhus. Fynd på Listerlandet saknas sedan åtminstone ett 10-tal år tillbaka. Arten har minskat ktraftigt under de senaste decennierna. Flera orsaker ligger bakom detta, framförallt igenläggning av olönsamma odlingsmarker, minskad trädesläggning, omvandling av odlingsmarker till betesmarker, intensivare brukande bland annat genom kraftigt utökad salladsodling, minskad täktverksamhet med samhälleliga krav på successiv efterbehandling, industriutbyggnader, anläggande av en golfbana och gräsmattor och andra trädgårdsytor och igenom igenväxning med skog har dess ursprungligare habitat minskat kraftigt under de senare decennierna. I Tyskland är arten fortfarande mer spridd än sin släkting L. farinata och det föreligger fynd efter 1980 även från några delstater i mellersta Tyskland. I övriga delstater är fynden liksom som för L. farinata främst från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Arten har vidare gått tillbaka tydligt i Polen och har efter 1960 påträffats i bara fyra av landets 16 provinser (J. Buszko personlig kommunikation 2007).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Grå puckelmätare, som lever på stillfrö, har minskat kraftigt under de senaste 10-20 åren och den är numera endast känd från ett fåtal små lokaler inom ett relativ begränsat område med torra kulturmarker och grustäkter i nordöstra Skåne. Artens habitat, torra sandmarker som regelbundet störs så att primära kolonisatörer som stillfrö kan etablera sig i den öppna sanden, brukas i allt mindre grad vilket leder till att värdväxten får allt svårare att upprätthålla årliga populationer. Ändrad markanvändning i form av intensivodling av sallad på de lätta sandjordarna i Åhusområdet har drastiskt minskat förutsättningarna för fjärilen och grustäkterna i trakten håller allt mindre nyöppnade sandytor genom efterbehandlingsanspråk från miljövårdande myndigheter. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (50-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 81 (20-240) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-24) km². Populationen minskar med mer än 25% inom 3 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C1).
Ekologi
Fjärilen förekommer bara på öppna stäppartade marker med lös gärna kalkhaltig sandjord där värdväxten stillfrö, Descurainia sophia, växer. Arten är beroende av störda mer näringsrika jordar och uppträder på platser där marken blottas på olika sätt. Typiska habitat är numer jordhögar, nybrutna slänter med bar jord i exempelvis täkter, trädesåkrar och i viss mån även vägkanter intill brukade åkrar. L. griseata uppträder ibland tillsammans med den nära släktingen L. farinata och är i allmänhet mer talrik än denna. Fjärilen flyger från slutet av maj till mitten av juni normala år. Tidiga år börjar den flyga i mitten av maj. Den är aktiv på dagen särskilt i solsken men även om natten, i synnerhet under mildare nätter. Fjärilen lockas relativt dåligt till UV-ljus. Den vilar om dagen oftast lågt i vegetationen med hopslagna vingar och är då mycket svår att upptäcka. Om dagen skräms fjärilen oftast upp ur vegetationen och far iväg med en fladdrande flykt på några meters höjd innan den slår sig ner igen och kan i blåsigare väder då lätt försvinna ur synhåll. Den är på dagen ganska skygg och lättskrämd. Med ett tränat öga kan man känna igen de spetsiga framvingehörnen och den typiskt ljusgrå färgen som ofta räcker för en någorlunda säker artbestämning. Under natten uppträder de helt annorlunda och är då inte lika skygga som under dagen och åtminstone honan söker då näring på stillfröblommor. Helt nykläckta djur vilar lugnt uppkrupna på grässtrån med utbredda vingar och är mycket lätta att finna med pannlampa. Flykten om natten är lugn och fladdrande. Flygperioderna hos L. griseata och dess släkting L. farinata är normalt något förskjutna i förhållande till varandra. L. griseata börjar ofta sin flygtid några dagar tidigare och slutar också normalt sin flygning något tidigare än L. farinata. Honan lägger äggen enstaka eller några stycken i blomställningen eller på de övre bladen på värdväxten stillfrö. Larven uppges även kunna leva på andra besläktade senapsväxter som exempelvis åkerkårel, Erysimum cheiranthoides. I Sverige har larver av L. griseata dock hittills enbart påträffats på stillfrö. Äggen är släta, något avlånga, till en början vitaktiga men blir efter några dagar orangegula. De är med lite träning inte svåra att finna på de smala bladen. Äggen kläcks efter ca 8-10 dagar. Larverna tillbringar hela sin utvecklingstid i blom- och senare fröställningen där de i synnerhet äter knoppar, blommor och som större går de alltmer över till att äta av fröämnena. Larven lever från mitten av juni till slutet av juli eller in i början av augusti. Den blir fullvuxen 22-24 mm lång, relativt långsmal, och är grågrönaktig med smala ibland otydliga ljusare längsränder och en bredare ljus sidolinje. De varierar en del i utseendet och påminner i teckningen om larverna av L. farinata, men är tydligt mindre. De fullvuxna larverna går mycket bra att finna om natten med pannlampa då de kontrasterar väl mot den mörka bakgrunden. Larverna är ofta parasiterade i hög utsträckning och parasiteringar på uppemot 75% har konstaterats i Sverige vid flera tillfällen. Inför förpuppningen lämnar larven växten för att spinna en tunn kokong strax under markytan. Den mattglänsande puppan är något smutsbrun i färgen med grönaktiga vingslidor och är 10-12 mm lång. Puppan övervintrar, ibland två till tre år. Värdväxterna koloniserar öppen jord snabbt bland annat genom fröbanker. Senapsväxterna försvinner dock redan efter ett par år vilket innebär att ett habitat kontinuerligt måste nyskapa störda markytor i tillräcklig grad. Intressant är att puppor från Sverige har visat sig kunna övervintra helt torrt [sic!] i ett ouppvärmt utrymme i upp till fyra år innan de sista pupporna torkade och dog. Det har i burförhållanden också visat sig att pupporna kan röra sig uppåt i lösare sand, de söker sig aktivt uppåt ytan. Tyska burodlingar har klargjort att puppor som utsätts för direkt solljus kläcker inom några dagar. Förhållandena tyder på att L. griseata i hög grad är specialiserad till miljöer med naturlig vinderosion, bränder, tramp av klöv- eller hovdjur eller andra störningar som kan åstadkomma stabila förekomster av värdväxterna och att puppan kan ligga i marken i flera år i väntan på att nya störningar kan åstadkommas i samma område. Eftersom dessa naturliga störningselement numer är undanröjda beror lokala populationers överlevnad direkt av störningar skapade av människan under förutsättning att de sker tillräckligt regelmässigt i ett och samma område. Extensivt och insekticidfritt brukad åkermark på lätta sandjordar kan troligen erbjuda motsvarande störda jordar med ogräsinslag av värdväxterna men sådant brukande sker inte i dagens högintensiva jordbruk. Det har i Sverige också visat sig att kaninbestånd genom sina grävningar genererar senapsväxtbestånd intill sina jordhålor. Det är troligt att fjärilen är adapterad till att kunna förflytta sig vissa sträckor för att hitta nya värdväxtbestånd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hamnsenap
· hamnsenap
· stillfrö
· stillfrö
· vägsenap
· vägsenap
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Lithostege, Art Lithostege griseata (Denis & Schiffermüller, 1775) - grå puckelmätare Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Grå puckelmätare, som lever på stillfrö, har minskat kraftigt under de senaste 10-20 åren och den är numera endast känd från ett fåtal små lokaler inom ett relativ begränsat område med torra kulturmarker och grustäkter i nordöstra Skåne. Artens habitat, torra sandmarker som regelbundet störs så att primära kolonisatörer som stillfrö kan etablera sig i den öppna sanden, brukas i allt mindre grad vilket leder till att värdväxten får allt svårare att upprätthålla årliga populationer. Ändrad markanvändning i form av intensivodling av sallad på de lätta sandjordarna i Åhusområdet har drastiskt minskat förutsättningarna för fjärilen och grustäkterna i trakten håller allt mindre nyöppnade sandytor genom efterbehandlingsanspråk från miljövårdande myndigheter. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (50-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 81 (20-240) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-24) km². Populationen minskar med mer än 25% inom 3 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C1).

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
Grå puckelmätare är en normalstor mätarfjäril med spetsiga framvingehörn. Framvingarna saknar den typiska mätarteckningen och har en ljusgrå-gulbrungrå färg med en fin brunaktig vingpudring. Oftast har de också en mörk, mer eller mindre tydlig bågformad tvärlinje från framvingespetsen och ner mot framvingens bakhörn. Ibland har de även en svagare rakare tvärlinje innanför denna. Vingfransarna ljusare än vingarna, ofta gulvita, ibland vitaktiga. Bakvingarna är enfärgat ljusgråaktiga. Vingbredden är 24-29 mm och honan är ibland något mindre än hanen, antennerna är enkla hos båda könen. Den kan knappast sammanblandas med någon annan art än vit puckelmätare, Lithostege farinata som är större och helt vit-gråvit.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grå puckelmätare

Länsvis förekomst och status för grå puckelmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grå puckelmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige har arten haft förekomster enbart inom ett mindre område i nordöstra Skåne. De sammantagna fynden av arten gör att dess kända utbredningsområde går att ungefär avgränsa till sandjordsområdet mellan Vittskövle-Tollarp-Kristianstad-Österslöv-Sölvesborg-Listerlandet. Strax söder om detta område har den påträffats i Maglehem i ett ex 30/6 1997 och ett ex 5/6 1999. Arten rapporterades för första gången från Skåne av Wallengren varför den bör vara känd från landet sedan mitten av 1800-talet och är således en gammal medlem av den svenska faunan. Utöver dess förekomster i Skåne förekommer arten någorlunda regelmässigt men alltid fåtaligt i västligaste Blekinge på Listerlandet. Den påträffades också regelbundet nordöst om Kristianstad i Österslöv från 1950-talet och fram till 1990-talets slut (I. Svensson personlig kommunikation 2007). Utöver detta har den påträffats i ett tillfälligt fynd i Småland, Växjö, Asa i ett enstaka fynd i början av 1970-talet samt i sydvästra Skåne i Svedala, Bökeberg 1946 (N. Burrau leg.). Artens kända svenska historiska utbredning är avsevärt mindre än hos dess nära släkting L. farinata och inskränker sig till Kristianstadslätten och en bit söderut och österut därom. I Danmark har arten påträffats i några få exemplar i Danmark på Bornholm under 1970-talet samt en gång i östra Jylland vid Århus 1971 och arten uppfattas inte ha stabila förekomster i landet. Fynd saknas från Estland och Lettland. I Litauen har arten påträffats i flera exemplar men bara i landets södra delar. Arten har en sydöstlig utbredning med tyngdpunkten i Sydösteuropas stäppområden och delvis i Medelhavsområdet. Arten förekommer mycket disjunkt från Marocko och Iberiska halvön, men saknas i Frankrike, förekommer vidare i Tyskland, i ett mycket litet område i sydöstra England, vidare i de centrala och södra delarna av Polen, Österrike, i Medelhavsområdet i Italien och på Balkan, vidare i Turkiet, Ukraina, i de södra delarna av Ryssland i Krim till södra Ural, Kasakstan, Kirgisien, Transkaukasien och till Iran. Arten har i hela Nordvästeuropa gått tillbaka kraftigt sedan början av 1900-talet och tillbakagången har accelererat under de senare decennierna. Tillbakagången är dock i nuläget inte riktigt lika kraftig som för släktingen L. farinata och arten har hittills i stort lyckats upprätthålla förekomster inom sitt utbredningsområde, dock blir dessa färre och färre. Den är överallt mycket lokal i sina förekomster och fjärilen uppträder mestadels strikt knuten till värdväxten. Lokalerna i Nordvästeuropa är ofta isolerade från varandra och ligger med mycket långa avstånd mellan varandra. Fjärilen kan emellanåt påträffas någon kortare sträcka från sitt egentliga habitat men håller sig som regel nära detta. I Sverige har artens utbredning minskat och den påträffas numer någorlunda regelmässigt endast i området strax väster och söder om Åhus. Fynd på Listerlandet saknas sedan åtminstone ett 10-tal år tillbaka. Arten har minskat ktraftigt under de senaste decennierna. Flera orsaker ligger bakom detta, framförallt igenläggning av olönsamma odlingsmarker, minskad trädesläggning, omvandling av odlingsmarker till betesmarker, intensivare brukande bland annat genom kraftigt utökad salladsodling, minskad täktverksamhet med samhälleliga krav på successiv efterbehandling, industriutbyggnader, anläggande av en golfbana och gräsmattor och andra trädgårdsytor och igenom igenväxning med skog har dess ursprungligare habitat minskat kraftigt under de senare decennierna. I Tyskland är arten fortfarande mer spridd än sin släkting L. farinata och det föreligger fynd efter 1980 även från några delstater i mellersta Tyskland. I övriga delstater är fynden liksom som för L. farinata främst från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Arten har vidare gått tillbaka tydligt i Polen och har efter 1960 påträffats i bara fyra av landets 16 provinser (J. Buszko personlig kommunikation 2007).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Lithostege  
  • Art
    Lithostege griseata(Denis & Schiffermüller, 1775) - grå puckelmätare

Fjärilen förekommer bara på öppna stäppartade marker med lös gärna kalkhaltig sandjord där värdväxten stillfrö, Descurainia sophia, växer. Arten är beroende av störda mer näringsrika jordar och uppträder på platser där marken blottas på olika sätt. Typiska habitat är numer jordhögar, nybrutna slänter med bar jord i exempelvis täkter, trädesåkrar och i viss mån även vägkanter intill brukade åkrar. L. griseata uppträder ibland tillsammans med den nära släktingen L. farinata och är i allmänhet mer talrik än denna. Fjärilen flyger från slutet av maj till mitten av juni normala år. Tidiga år börjar den flyga i mitten av maj. Den är aktiv på dagen särskilt i solsken men även om natten, i synnerhet under mildare nätter. Fjärilen lockas relativt dåligt till UV-ljus. Den vilar om dagen oftast lågt i vegetationen med hopslagna vingar och är då mycket svår att upptäcka. Om dagen skräms fjärilen oftast upp ur vegetationen och far iväg med en fladdrande flykt på några meters höjd innan den slår sig ner igen och kan i blåsigare väder då lätt försvinna ur synhåll. Den är på dagen ganska skygg och lättskrämd. Med ett tränat öga kan man känna igen de spetsiga framvingehörnen och den typiskt ljusgrå färgen som ofta räcker för en någorlunda säker artbestämning. Under natten uppträder de helt annorlunda och är då inte lika skygga som under dagen och åtminstone honan söker då näring på stillfröblommor. Helt nykläckta djur vilar lugnt uppkrupna på grässtrån med utbredda vingar och är mycket lätta att finna med pannlampa. Flykten om natten är lugn och fladdrande. Flygperioderna hos L. griseata och dess släkting L. farinata är normalt något förskjutna i förhållande till varandra. L. griseata börjar ofta sin flygtid några dagar tidigare och slutar också normalt sin flygning något tidigare än L. farinata. Honan lägger äggen enstaka eller några stycken i blomställningen eller på de övre bladen på värdväxten stillfrö. Larven uppges även kunna leva på andra besläktade senapsväxter som exempelvis åkerkårel, Erysimum cheiranthoides. I Sverige har larver av L. griseata dock hittills enbart påträffats på stillfrö. Äggen är släta, något avlånga, till en början vitaktiga men blir efter några dagar orangegula. De är med lite träning inte svåra att finna på de smala bladen. Äggen kläcks efter ca 8-10 dagar. Larverna tillbringar hela sin utvecklingstid i blom- och senare fröställningen där de i synnerhet äter knoppar, blommor och som större går de alltmer över till att äta av fröämnena. Larven lever från mitten av juni till slutet av juli eller in i början av augusti. Den blir fullvuxen 22-24 mm lång, relativt långsmal, och är grågrönaktig med smala ibland otydliga ljusare längsränder och en bredare ljus sidolinje. De varierar en del i utseendet och påminner i teckningen om larverna av L. farinata, men är tydligt mindre. De fullvuxna larverna går mycket bra att finna om natten med pannlampa då de kontrasterar väl mot den mörka bakgrunden. Larverna är ofta parasiterade i hög utsträckning och parasiteringar på uppemot 75% har konstaterats i Sverige vid flera tillfällen. Inför förpuppningen lämnar larven växten för att spinna en tunn kokong strax under markytan. Den mattglänsande puppan är något smutsbrun i färgen med grönaktiga vingslidor och är 10-12 mm lång. Puppan övervintrar, ibland två till tre år. Värdväxterna koloniserar öppen jord snabbt bland annat genom fröbanker. Senapsväxterna försvinner dock redan efter ett par år vilket innebär att ett habitat kontinuerligt måste nyskapa störda markytor i tillräcklig grad. Intressant är att puppor från Sverige har visat sig kunna övervintra helt torrt [sic!] i ett ouppvärmt utrymme i upp till fyra år innan de sista pupporna torkade och dog. Det har i burförhållanden också visat sig att pupporna kan röra sig uppåt i lösare sand, de söker sig aktivt uppåt ytan. Tyska burodlingar har klargjort att puppor som utsätts för direkt solljus kläcker inom några dagar. Förhållandena tyder på att L. griseata i hög grad är specialiserad till miljöer med naturlig vinderosion, bränder, tramp av klöv- eller hovdjur eller andra störningar som kan åstadkomma stabila förekomster av värdväxterna och att puppan kan ligga i marken i flera år i väntan på att nya störningar kan åstadkommas i samma område. Eftersom dessa naturliga störningselement numer är undanröjda beror lokala populationers överlevnad direkt av störningar skapade av människan under förutsättning att de sker tillräckligt regelmässigt i ett och samma område. Extensivt och insekticidfritt brukad åkermark på lätta sandjordar kan troligen erbjuda motsvarande störda jordar med ogräsinslag av värdväxterna men sådant brukande sker inte i dagens högintensiva jordbruk. Det har i Sverige också visat sig att kaninbestånd genom sina grävningar genererar senapsväxtbestånd intill sina jordhålor. Det är troligt att fjärilen är adapterad till att kunna förflytta sig vissa sträckor för att hitta nya värdväxtbestånd.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· hamnsenap - Sisymbrium altissimum (Har betydelse)
· stillfrö - Descurainia sophia (Viktig)
· vägsenap - Sisymbrium officinale (Har betydelse)
Lithostege griseata uppträder på sina svenska lokaler som regel mer spritt och talrikare än L. farinata och hotbilden är i nuläget inte lika akut som för den senare. Samma naturvårdsproblematik gäller dock för båda arterna. Hoten består primärt i minskad störning av markskiktet och en successiv igenväxning av de tidigare brukade fälten. De begränsade svenska förekomsterna hotas i stor utsträckning av de nybyggnationer av industrier och andra verksamheter som delvis sker direkt på artens förekomstområden. Utöver detta är påtagliga hot också att fjärilens habitat inte längre markbereds utan har lagts i träda och sakta men säkert växer igen. Den enda markberedande verksamheten i närområdet ”upprätthålls” idag av en lokal mindre grustäktverksamhet. Naturvårdsmyndigheternas generella anspråk på kontinuerlig efterbehandling står här i tydlig konflikt med fjärilens anspråk på jämn tillgång på nystörd mark. Ett påtagligt hot är också att de omkringliggande markerna i anslutning till industriutbyggnaderna i hög utsträckning omvandlas genom anläggande av gräsmattor, vägar, planteringar m.m. i syfte att skapa välskötta omgivningar fria från ”skräpiga ogräsmarker”. Redan i nuläget liksom på längre sikt hotas förekomsterna av igenväxning av de inproduktiva sandjordarna i området av gräs, tall och andra träd och buskar. Slutligen utgör åtgärder som missgynnar kaninförekomsterna på habitaten ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Ett åtgärdsprogram för arten bedöms som angeläget. Det finns ytor som inte brukas och som såvitt kan bedömas inte är avsedda för annat än friluftsändamål där arten fortfarande upprätthåller en population. Markområdena med förekomster måste markberedas på lämpliga sätt - kanske i avsnitt - för att gynna frögroning av senapsväxter som stillfrö och andra. Detta kan åstadkommas genom ytskrapning, ytlig plöjning eller upprivning av grässvålen eller genom att åstadkomma körskador. En befintlig matjords- och grustäktverksamhet i anslutning till dessa områden bör på olika sätt stimuleras till markstörningar med schaktmaskiner eller på andra sätt. För åtgärderna behöver sannolikt Åhus kommun uppmärksammas med det snaraste om situationen.

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
Urmas Jürivete, Ingvar Svensson och Christer Bergendorff har bidragit med värdefulla upplysningar om artens förekomster i respektive Estland, Lettland, Skåne och Blekinge.

Alberti, B. 1936. Ueber Lithostege griseata Schiff. und farinata Hufn. Ein Zuchtbericht. Ent. Zeitschr. 50: 340-344.

Bundesamt für Naturschutz. 1998. Rote Liste gefärdeter Tiere Deutschlands. Bundesamt für Naturschutz, Bonn, 434 pp, med bilaga.

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Polskie Towarzystwo Entomologiczne, Poznan & Torun, 178 pp.

Fibiger, M. & Svendsen, P. 1981. Danske natsommerfugle - Ændringer i den danske natsommerfuglefauna i perioden 1966-1980. Scandinavian Science Press Ltd., Klampenborg, 272 pp., 6 clrpls.

Forster, W. & Wohlfahrt, T. A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Spanner (Geometridae). Franckh‘sche Verlagshandlung, Stuttgart, 312 pp, 26 clrpls.

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1-216.

Ivinskis, P. 1993. Check-List of Lithuanian Lepidoptera (Lietuvos Drugiu Sarasas). Ekologijos Institutas, Vilnius, 210 pp.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6: 1-137.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda, Tartu 130 pp. [In Estonian and English]

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1941. Svenska Fjärilar, Systematisk Bearbetning av Sveriges Storfjärilar. Nordisk Familjeboks Förlags A.B., Stockholm, 353 pp, 50 clrpls.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85-89.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117(1-2): 35-48.

Porter, J. 1997. The Colour Identification Guide to Caterpillars of the British Isles (Macrolepidoptera). Viking, Harmondsworth, xii, 275 pp, 49 clrpls.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera - Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1-71.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Håndbog over de danske og fennoskandiske arter af Drepanidae og Geometridae (Lepidoptera). Fauna Bøger & Apollo Bøger, København & Svendborg, 332 pp, 24 clrpls.

Urbahn, E. H. 1939. Die Schmetterlinge Pommerns mit einem vergleichenden Überblick über den Ostseeraum. Macrolepidoptera. Stett. ent. Z. 100: 185-826.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Teaduste Akadeemia Kirjastus, Tallinn-Tartu, 64 pp. [In Estonian with English summary].

Viidalepp, J. 1996. Checklist of the Geometridae (Lepidoptera) of the former U.S.S.R. Apollo Books, Stenstrup, 111 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Lithostege  
  • Art
    Lithostege griseata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - grå puckelmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén 2008.