Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre purpurmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Lythria cruentaria
Mindre purpurmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjärilens andra generation är större och mer färgrik, medan det yngre ogiltiga namnet rotaria är namnet på den mindre och ofta svartpudrade första generationen. I Sverige är första generationen ibland enformigt sotfärgad (f. sordidaria Zetterstedt). Framvingarna är vanligen olivgrönaktigt ockragula med två distinkta purpurröda tvärband, det yttre och bredare bestående av två linjer som vanligen är sammansmälta men gaffellikt förgrenade vid framvingekanten. Bakvingarna är varmt orangefärgade, ofta med ett svagt tvärband och vanligen svartpudrade närmast bakkroppen och mot ytterkanten. Ibland är även framvingarna varmt orangefärgade och de purpurröda banden är då ofta smalare. Vingspann 19-23 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre purpurmätare Observationer i  Sverige för mindre purpurmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Redan under 1800-talet var den mindre purpurmätaren känd från stora delar av landet, med nordgräns i södra Lappland. Fram till 1940-talet var arten påträffad i alla landskap söder om Uppland, utom på Gotska sandön, samt vidare norrut i Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Västerbotten, Norrbotten och Lule lappmark. Under den påföljande tioårsperioden kunde Västmanland, Värmland och Ångermanland läggas till. Artens utbredning var således tidigt välkänd och endast Medelpad har senare tillförts som nytt landskap, vilket kan vara väntat med en huvudsakligen dagaktiv och kulturbunden art där hjälpmedel som UV-ljus saknar betydelse. Arten är inte typiskt sydlig, utan snarare främst utbredd i områden med en lägre årsnederbörd. I nederbördsrikare områden, såsom på västkusten från Halland till Bohuslän, är den normalt sällsynt och ökar endast efter torra solrika somrar. I Västerbotten, Degerfors uppges den ha varit sparsam, men påträffad årligen mellan 1934-1948. I Dalarna var den ganska sällsynt också under första hälften av 1900-talet och endast funnen på sju lokaler, nordligast på Romme hed. I Gästrikland, Gävle och Strömsbro påträffades den 1939, men inte alls under den följande tioårsperioden. I Uppland, Älvkarlebytrakten endast påträffad lokalt åren 1939, 1941, 1942 och inte under övriga år i perioden 1937-1944. Arten är fortfarande utbredd och i vissa delar av södra Sverige med mer stabila populationer, främst i vissa kustområden och på Öland och Gotland. Populationerna fluktuerar dock kraftigt med väderleken under olika säsonger. I mellersta och norra Sverige har arten minskat starkt och troligtvis är förmågan till återkolonisering vid lokala utdöenden idag starkt begränsad i dessa delar av landet. Förekomsten är överallt starkt fokuserad till ofta starkt begränsade arealer av torra marker, men under gynnsamma år kan populationerna där vara individtäta. Modernare fynd från artens nordgräns som påvisar en kontinuitet är Västerbotten, Bjuröklubb 1988, Medelpad, Tynderö, Rosböle 1980, Gästrikland, Gävletrakten 1996, Västanhede och Årsunda 1997 och Värmland, Brattforsheden 1994. Ett så välundersökt län som Uppsala län kunde 2007 bara redovisa fynd från 8 lokaler, varav 6 mellan Östhammar och Gräsö. Efter upprop har ett flertal nya fynd inrapporterats från alla östliga landskap i Sydsverige till södra Närke och sydöstra Västmanland, vilket visar att arten kan återfinnas om den eftersöks aktivt. Generellt har perioden från början av 1990-talet varit gynnsam genom övervägande solrika och nederbördsfattigare somrar än genomsnittet. I Norge uppgavs mindre purpurmätaren tidigare vara ovanligare än i Sverige, men lokalt talrik. Den var då utbredd i södra delen av Östlandet, längs kusten vid Sörlandet och i mer skyddade delar av Västlandet. Nordligast påträffad i Odalen och Romsdalen under 1800-talet. Idag betraktas den som mycket lokal med få kvarvarande förekomster, bl.a. på Östlandet. Den finns dock ännu kvar i Nordmöre. I Finland är arten tämligen allmän över hela utbredningsområdet som sträcker sig från Åland/Ahvenanmaa till Kuusamo. Utbredningen i Danmark omfattar alla distrikt, inklusive den isolerade ön Anholt och den uppges vara allmän i hela landet. Arten saknas märkligt nog i Storbritannien. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet och i Nordvästeuropa med västgräns i Holland och Norden, vidare genom Europa, Turkiet och Kaukasus till Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(i,iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Allmän purpurmätare förekommer främst på öppna torrängar men förekomster finns även på näringssvagare fuktängar. Båda typerna av miljöer för arten minskar stadigt genom igenväxning och kvävenedfall, särskilt lämpliga fuktängar. Arten är inom huvuddelen av sitt tidigare utbredningsområde kraftigt fragmenterad och databasen redovisar under senare tid bara ett fynd vardera för Jönköpings, Kronobergs Örebro och Dalarnas län. Det finns inga fynd rapporterade från Gästrikland till Norrbotten efter 1995. Larven lever på bergsyra och ängssyra. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1800 (1184-2800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,iii,v)).
Ekologi
Mindre purpurmätarens huvudsakliga värdväxt är bergssyra, Rumex acetosella (inklusive tenuifolius). Bergssyra växer i södra Sverige främst på torrängar på sandmark, på klippängar och avsatser med tunt jordtäcke, men även på torvtak, potatisland och ruderatmarker. Växten konkurrerar framgångsrikt även på surare markunderlag med gles vegetation. I övrigt är den konkurrenssvag genom stort ljusbehov och groddplantornas mycket långsamma utveckling. Larverna kan även leva av ängssyra, R. acetosa, där denna växt, vilken har en bredare fuktighetstolerans, växer i samma, torrare miljöer som bergssyra. Fjärilen uppträder i södra Sverige med två generationer per säsong, från slutet av april till början av juni och från slutet av juni till början av augusti. Nordgränsen för två generationer per år är något osäker, men har åtminstone konstaterats i Närke, Västmanland, Dalarna och norra Uppland. Andra generationen är inom hela utbredningsområdet mer individrik, vilket gör att den första generationen lättare förbises. Där arten endast har en generation per säsong infaller denna kanske oftare i juni. Fjärilen är främst dagaktiv och lockas mer sällan till UV-ljus. Äggen placeras enstaka, eller i staplar med flera över varandra, på värdväxten. Larvutvecklingen infaller under juni och från augusti till september. Vid uppfödning är larverna mycket känsliga för infektioner. Förpuppningen sker i en gles spånad bland växtrester på marken och arten övervintrar i puppstadiet. Arten påträffas i Sverige främst på relativt magra sandmarker där olika markstörningar gynnat värdväxten. Exempel på favoriserade livsmiljöer är betade torrängar, röjda torrbackar med vårdade fornminnen, skjutbanor, potatisåkrar i träda och vägskärningar. Den förekommer vid kusterna även i beteshävdad klippterräng, från norra Uppland till Bohuslän. Där ökar bergssyra ofta starkt efter torkår med en omfattande död av fleråriga växter, såsom ljung, Calluna vulgaris, vilket tydligt gynnar fjärilspopulationernas tillväxt och spridningspotential. Fjärilen kan i mellanperioder av ogynnsammare solfattigt och nederbördsrikt klimat sannolikt överleva på ganska marginella arealer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergsyra
· bergsyra
· ängssyra
· ängssyra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Lythria, Art Lythria cruentaria (Hufnagel, 1767) - mindre purpurmätare Synonymer Lythria rotaria (Fabricius, 1798), allmän purpurmätare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(i,iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Allmän purpurmätare förekommer främst på öppna torrängar men förekomster finns även på näringssvagare fuktängar. Båda typerna av miljöer för arten minskar stadigt genom igenväxning och kvävenedfall, särskilt lämpliga fuktängar. Arten är inom huvuddelen av sitt tidigare utbredningsområde kraftigt fragmenterad och databasen redovisar under senare tid bara ett fynd vardera för Jönköpings, Kronobergs Örebro och Dalarnas län. Det finns inga fynd rapporterade från Gästrikland till Norrbotten efter 1995. Larven lever på bergsyra och ängssyra. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1800 (1184-2800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(i,iii,v)).
Fjärilens andra generation är större och mer färgrik, medan det yngre ogiltiga namnet rotaria är namnet på den mindre och ofta svartpudrade första generationen. I Sverige är första generationen ibland enformigt sotfärgad (f. sordidaria Zetterstedt). Framvingarna är vanligen olivgrönaktigt ockragula med två distinkta purpurröda tvärband, det yttre och bredare bestående av två linjer som vanligen är sammansmälta men gaffellikt förgrenade vid framvingekanten. Bakvingarna är varmt orangefärgade, ofta med ett svagt tvärband och vanligen svartpudrade närmast bakkroppen och mot ytterkanten. Ibland är även framvingarna varmt orangefärgade och de purpurröda banden är då ofta smalare. Vingspann 19-23 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre purpurmätare

Länsvis förekomst och status för mindre purpurmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre purpurmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Redan under 1800-talet var den mindre purpurmätaren känd från stora delar av landet, med nordgräns i södra Lappland. Fram till 1940-talet var arten påträffad i alla landskap söder om Uppland, utom på Gotska sandön, samt vidare norrut i Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Västerbotten, Norrbotten och Lule lappmark. Under den påföljande tioårsperioden kunde Västmanland, Värmland och Ångermanland läggas till. Artens utbredning var således tidigt välkänd och endast Medelpad har senare tillförts som nytt landskap, vilket kan vara väntat med en huvudsakligen dagaktiv och kulturbunden art där hjälpmedel som UV-ljus saknar betydelse. Arten är inte typiskt sydlig, utan snarare främst utbredd i områden med en lägre årsnederbörd. I nederbördsrikare områden, såsom på västkusten från Halland till Bohuslän, är den normalt sällsynt och ökar endast efter torra solrika somrar. I Västerbotten, Degerfors uppges den ha varit sparsam, men påträffad årligen mellan 1934-1948. I Dalarna var den ganska sällsynt också under första hälften av 1900-talet och endast funnen på sju lokaler, nordligast på Romme hed. I Gästrikland, Gävle och Strömsbro påträffades den 1939, men inte alls under den följande tioårsperioden. I Uppland, Älvkarlebytrakten endast påträffad lokalt åren 1939, 1941, 1942 och inte under övriga år i perioden 1937-1944. Arten är fortfarande utbredd och i vissa delar av södra Sverige med mer stabila populationer, främst i vissa kustområden och på Öland och Gotland. Populationerna fluktuerar dock kraftigt med väderleken under olika säsonger. I mellersta och norra Sverige har arten minskat starkt och troligtvis är förmågan till återkolonisering vid lokala utdöenden idag starkt begränsad i dessa delar av landet. Förekomsten är överallt starkt fokuserad till ofta starkt begränsade arealer av torra marker, men under gynnsamma år kan populationerna där vara individtäta. Modernare fynd från artens nordgräns som påvisar en kontinuitet är Västerbotten, Bjuröklubb 1988, Medelpad, Tynderö, Rosböle 1980, Gästrikland, Gävletrakten 1996, Västanhede och Årsunda 1997 och Värmland, Brattforsheden 1994. Ett så välundersökt län som Uppsala län kunde 2007 bara redovisa fynd från 8 lokaler, varav 6 mellan Östhammar och Gräsö. Efter upprop har ett flertal nya fynd inrapporterats från alla östliga landskap i Sydsverige till södra Närke och sydöstra Västmanland, vilket visar att arten kan återfinnas om den eftersöks aktivt. Generellt har perioden från början av 1990-talet varit gynnsam genom övervägande solrika och nederbördsfattigare somrar än genomsnittet. I Norge uppgavs mindre purpurmätaren tidigare vara ovanligare än i Sverige, men lokalt talrik. Den var då utbredd i södra delen av Östlandet, längs kusten vid Sörlandet och i mer skyddade delar av Västlandet. Nordligast påträffad i Odalen och Romsdalen under 1800-talet. Idag betraktas den som mycket lokal med få kvarvarande förekomster, bl.a. på Östlandet. Den finns dock ännu kvar i Nordmöre. I Finland är arten tämligen allmän över hela utbredningsområdet som sträcker sig från Åland/Ahvenanmaa till Kuusamo. Utbredningen i Danmark omfattar alla distrikt, inklusive den isolerade ön Anholt och den uppges vara allmän i hela landet. Arten saknas märkligt nog i Storbritannien. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet och i Nordvästeuropa med västgräns i Holland och Norden, vidare genom Europa, Turkiet och Kaukasus till Centralasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Sterrhinae  
  • Tribus
    Lythriini  
  • Släkte
    Lythria  
  • Art
    Lythria cruentaria(Hufnagel, 1767) - mindre purpurmätare
    Synonymer
    Lythria rotaria (Fabricius, 1798)
    allmän purpurmätare

Mindre purpurmätarens huvudsakliga värdväxt är bergssyra, Rumex acetosella (inklusive tenuifolius). Bergssyra växer i södra Sverige främst på torrängar på sandmark, på klippängar och avsatser med tunt jordtäcke, men även på torvtak, potatisland och ruderatmarker. Växten konkurrerar framgångsrikt även på surare markunderlag med gles vegetation. I övrigt är den konkurrenssvag genom stort ljusbehov och groddplantornas mycket långsamma utveckling. Larverna kan även leva av ängssyra, R. acetosa, där denna växt, vilken har en bredare fuktighetstolerans, växer i samma, torrare miljöer som bergssyra. Fjärilen uppträder i södra Sverige med två generationer per säsong, från slutet av april till början av juni och från slutet av juni till början av augusti. Nordgränsen för två generationer per år är något osäker, men har åtminstone konstaterats i Närke, Västmanland, Dalarna och norra Uppland. Andra generationen är inom hela utbredningsområdet mer individrik, vilket gör att den första generationen lättare förbises. Där arten endast har en generation per säsong infaller denna kanske oftare i juni. Fjärilen är främst dagaktiv och lockas mer sällan till UV-ljus. Äggen placeras enstaka, eller i staplar med flera över varandra, på värdväxten. Larvutvecklingen infaller under juni och från augusti till september. Vid uppfödning är larverna mycket känsliga för infektioner. Förpuppningen sker i en gles spånad bland växtrester på marken och arten övervintrar i puppstadiet. Arten påträffas i Sverige främst på relativt magra sandmarker där olika markstörningar gynnat värdväxten. Exempel på favoriserade livsmiljöer är betade torrängar, röjda torrbackar med vårdade fornminnen, skjutbanor, potatisåkrar i träda och vägskärningar. Den förekommer vid kusterna även i beteshävdad klippterräng, från norra Uppland till Bohuslän. Där ökar bergssyra ofta starkt efter torkår med en omfattande död av fleråriga växter, såsom ljung, Calluna vulgaris, vilket tydligt gynnar fjärilspopulationernas tillväxt och spridningspotential. Fjärilen kan i mellanperioder av ogynnsammare solfattigt och nederbördsrikt klimat sannolikt överleva på ganska marginella arealer.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bergsyra - Rumex acetosella (Viktig)
· ängssyra - Rumex acetosa (Har betydelse)
Mindre purpurmätaren missgynnas kraftigt av upphörande beteshävd av torrängar på sandmark och i klippterräng. Den hotas främst av igenväxningen, men även av igenplantering av torrängar på sandmark. Gödsling av torrängar är starkt negativt för den ursprungliga torrängsfloran, medan betesdjurens naturligt spridda gödsel vanligen har en positiv effekt på artvariationen, främst i växtsamhällen på utmarksbeten på sura bergarter. Torrängsfloran har länge påverkats av atmosfäriskt kvävenedfall och idag förefaller gödningen ha passerat en kritisk gräns där ohävdade torrängar i högre grad koloniseras av kvävegynnade, mer högväxta växtarter, bl.a. hundkäx. Vidare har införseln och långsam naturlig spridning av flera mer högväxta växtarter bidragit till försämring av habitatet torräng för arter som kräver soluppvärmning av markytan. En av dessa växtarter som på kort tid förändrat stora arealer på bl.a. Öland är gräset knylhavre.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Beteshävd av torrängar på sandmark och utmarksbete i klippterräng bör i högre grad gynnas genom särskilda miljöersättningar. Långsiktigt är detta av stor betydelse för kontinuiteten och variationen av nektarresurser för många fjärilsarter och värdväxter för deras larver. Dock bör en obruten kontinuitet av hävden undvikas för att växtarterna skall hinna sätta frö. En rotation av hävd och mark i vila bör omfatta en grupp närbelägna betesmarker om den nektarberoende faunan kontinuerligt skall finna gynnsamma blomrika refugier. Endast extensivt bete kan rekommenderas och i torrängar med höga värden bör inte betesdjuren användas i förhoppningen att de skall vara buskröjare genom brist på annan föda. Höga naturvärden bevaras främst genom bevarandet av lång kontinuitet av en likartad hävd. Undvik därför byte från häst- eller nötbete till fårbete. Torrängar är hemvist för ett stort antal rödlistade fjärilar och mindre purpurmätaren förefaller vara en bra signalart för områden med lång kontinuitet, då den under de senaste trettio åren främst påträffats i miljöer med andra skyddsvärda arter.
Synonym allmän purpurmätare.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Björklund, J.-O. & Eriksson, P. 2007. Sällsynta fjärilar i Uppsala län - nuvarande och historisk utbredning. Upplandsstiftelsen.

Eliasson, H. 1945. Macrolepidopterfaunan i Älvkarleby. Ent. Tidskr. 66: 136-154

Frendin, H. 1943. Lepidopterogeografiska iakttagelser i Tunabygden. Ent. Tidskr. 64: 129-159.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hedqvist, K.-J. 1950. Fjärilar från Vindelälvens dalgång inom Degerfors socken i Västerbottens län. Ent. Tidskr. 71(1): 33-42.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Källander, C. 1997. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1996 (Lepidoptera). Insectifera 5: 6-19.

Källander, C. 1998. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1997 (Lepidoptera). Insectifera 6: 7-21.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 1997. Fjärilsfynden i sydost 1996. Lucanus 2(1): 15-30.

Malm, O. 1993. Några roliga fynd av storfjärilar inom Västerås kommun. Graphosoma 8(2): 7-8.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska föreningen, Lund.

Nordström, F. 1927. Halländska fjärilar. Ent. Tidskr. 48: 98-116.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75-87.

Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99-104.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117(1-2): 35-48.

Palmqvist, G. 1997. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1996. Ent. Tidskr. 118(1): 11-27.

Pellmyr, O. 1975. Inkomna rapporter av mätare. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 7: 24-29.

Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116(1-2): 31-45.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Östlund, R. 1954. Gästrikslands storfjärilfauna. Ent. Tidskr. 75(2-4): 208-220.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1997. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2010 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Sterrhinae  
  • Tribus
    Lythriini  
  • Släkte
    Lythria  
  • Art
    Lythria cruentaria, (Hufnagel, 1767) - mindre purpurmätare
    Synonymer
    Lythria rotaria (Fabricius, 1798)
    allmän purpurmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1997. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2010 & 2012.