Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alkonblåvinge

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Maculinea alcon
Alkonblåvinge Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Alkonblåvinge är ganska lik sin släkting svartfläckig blåvinge Maculinea arion men är något mindre. Undersidans fläckar är också i jämförelse med den svartfläckiga blåvingen mindre och dess tydliga gröna glans vid bakvingeundersidans bas saknas. Ovansidan är blå med ett par diffusa fläckar hos hanen, medan honan är brungrå med en svag blåpudring vid vingbaserna. Vingspann på 30–33 mm. Larven är ljusgrön eller rödbrun med genomlysande ryggkärl, svarta andningshål och svart huvud.
Utbredning
Länsvis förekomst för alkonblåvinge Observationer i  Sverige för alkonblåvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Alkonblåvinge förekommer lokalt i norra Spanien, i vissa områden i Frankrike, från Belgien genom norra Tyskland till Danmark och Sverige, samt från norra Italien, Schweiz och Bayern österut genom Central- och Östeuropa och vidare till centrala Asien. Förekomsten i Sverige är begränsad till de sydvästra landskapen. Skåne och södra Halland har några få lokaler vardera, i Västergötland finns 15 kända lokaler i ett stråk mellan Göteborg och Herrljunga, och i Bohuslän finns en kustnära lokal i Kungälvs kommun. Den viktigaste orsaken till alkonblåvingens tillbakagång runt Göteborg har varit exploatering av artens livsmiljö. I Göteborgs naturhistoriska museum finns alkonblåvingen representerad genom insamlingar från Landvetter i Härryda k:n, Haketjärn i Partille k:n, Högsbotorp i Göteborgs k:n och med många exemplar från Utbynäs i Göteborgs k:n. Mellan Kviberg och Utbynäs förekom alkonblåvingen rikligt under 1950-talet, men denna lokal har numera försvunnit genom total utdikning och markexploatering. Lokalen vid Högsbo exploaterades genom tillkomsten av Högsbo industriområde på 1960-talet. Lokalen vid Haketjärn upptäcktes 1967. Detta var sedan under ett antal år den enda kända lokalen för arten i Göteborgsområdet, men den förstördes delvis genom tippning av fyllnadsmassor i början av 1970-talet. Även vid Ruddalen intill Västra Frölunda fanns tidigare en liten population, men den försvann 1985 genom att ett motionsspår anlades genom området. I Skåne och Halland hotas både alkonblåvinge och värdväxten klockgentiana Gentiana pneumonanthe kanske också av upphörande hävd som ljunghedsbränning och/eller felaktigt bete på fukthedarna. Under hela 1900-talet skedde en dramatisk minskad djurhållning på fukthedarna. De flesta utmarksbetena och skogsbetena övergavs och de vidsträckta ljunghedarna planterades i stor utsträckning. Ljunghedsbränning som skötselform inom jordbruket har också upphört. Detta har med stor sannolikhet inneburit att antalet lokaler med alkonblåvinge och klockgentiana drastiskt har minskat och också att de kvarvarande lokalerna nu ligger långt utspridda utan möjligheter till genetiskt utbyte och återetablering. Avsaknaden av bränningar innebär också att klockgentianan fröetablerar sig mycket sällan om ens alls och att många förekomster består av s.k. senila populationer. Den tycks ha försvunnit från flera lokaler i mellersta Halland på senare tid och de senaste fynden från Kullen-området i Skåne är från 1950-talet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Alkonblåvinge var tidigare känd från något dussin lokaler i Skåne, en handfull lokaler i södra Halland och ett dussintal lokaler i Västra Götalandsregionen, främst från Göteborgsområdet. Utdikning, hårt bete och igenplantering har förstört flertalet lokaler i Skåne och numera förekommer arten endast på Hunnerödsmossen och vid Hällestad. I södra Halland finns bara ett par lokaler kvar vid Falkenberg och Halmstad, medan flertalet lokaler nära Göteborg har exploaterats för vägar och byggnation. Från 1980-talet har omfattande inventeringar i västra delen av Västra Götalands län visat att arten finns kvar på ett tiotal förut okända lokaler, östligast i Vårgårdatrakten. Några av lokalerna i landet har försämrats genom alltför intensivt fårbete, medan ett extensivt nötbete kan vara gynnsamt om det planeras rätt. Värdväxten klockgentiana (Gentiana pneumonanthe) är känslig för utskuggning genom igenväxning. Ett av de främsta hoten är igenväxning genom upphörande skogsbränder till följd av ett effektivare brandskydd, speciellt märkbart i Göteborgsregionen. Utöver värdväxten kräver fjärilslarverna tillgång till myrbon av släktet Myrmica i vilka larven fullföljer sin livscykel. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (1000-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 13000 (12600-14000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (140-200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (försvinnande av värdväxt genom bete, utdikning, igenplantering), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)). Global rödlistningskategori: LC/nt (1994).
Ekologi
Alla Maculinea-arter är beroende av att adopteras av rödmyror, släktet Myrmica. Två arter, alkonblåvingen och dess nära släkting Maculinea rebeli, har utvecklat samspelet med myror allra längst. Deras larver avsöndrar nämligen doftämnen (feromoner) som får myrorna att mata och vårda dem som om de vore myrlarver. De kan äta både myrpuppor och -larver, men livnär sig främst på arbetarmyrornas uppstötningar, trofiska ägg och bytesdjur. Dessa bägge blåvingar kallas av den anledningen på engelska för ”cuckoo species”. Alkonblåvingen flyger i en generation under juli till augusti på brandfält och betade fukthedar. De vuxna fjärilarna lever av nektar och kan utnyttja ett stort antal olika blommande växter. Äggen däremot placeras enbart på blomknoppar av klockgentiana Gentiana pneumonanthe och kläcks efter ungefär en vecka. Den unga larven livnär sig på värdväxten under cirka tre veckor, men är förmodligen också kannibalistisk under det första larvstadiet. Under dessa tre veckor tillväxer larven till ungefär 1% av sin maximala larvvikt. När den har ömsat skinn för tredje gången faller den ned från blomman och stannar inom några centimeter från värdväxten tills den upptäcks av en arbetarmyra av släktet Myrmica. När en myra har funnit en fjärilslarv bär den larven till sitt bo där den regelbundet ”mjölkas” på sitt sekret. Fjärilslarven söker inte efter myror, utan dör om värdväxten står alltför långt från ett Myrmica-bo, d.v.s mer än två meter. Larven tillbringar tio månader inne i myrkoloniernas larvkammare. I myrboet sker 99 % av dess tillväxt. Under försommaren förpuppas fjärilslarven i de övre kamrarna men ibland händer det att larven övervintrar ytterligare en vinterperiod. Skånska populationer av alkonblåvingen har visats parasitera på trädgårds-rödmyran Myrmica rubra. Denna förekommer i hela Sverige utom i fjälltrakterna och finns i alla slags öppna marker från sanddyner till mossar och även i gles skog. Nederländska populationer utnyttjar skogsrödmyran Myrmica ruginodis och de spanska lever hos ängsrödmyran Myrmica scabrinodis. Båda dessa arter är också vanliga och utbredda hos oss.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor), Kleptoparasit
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· klockgentiana
· klockgentiana
Levande djur
Levande djur
· rödmyror
· rödmyror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Lycaenidae (juvelvingar), Släkte Maculinea, Art Maculinea alcon (Denis & Schiffermüller, 1775) - alkonblåvinge Synonymer Papilio alcon Denis & Schiffermüllar, 1775, Phengaris alcon (Denis & Schiffermüller, 1775)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Alkonblåvinge var tidigare känd från något dussin lokaler i Skåne, en handfull lokaler i södra Halland och ett dussintal lokaler i Västra Götalandsregionen, främst från Göteborgsområdet. Utdikning, hårt bete och igenplantering har förstört flertalet lokaler i Skåne och numera förekommer arten endast på Hunnerödsmossen och vid Hällestad. I södra Halland finns bara ett par lokaler kvar vid Falkenberg och Halmstad, medan flertalet lokaler nära Göteborg har exploaterats för vägar och byggnation. Från 1980-talet har omfattande inventeringar i västra delen av Västra Götalands län visat att arten finns kvar på ett tiotal förut okända lokaler, östligast i Vårgårdatrakten. Några av lokalerna i landet har försämrats genom alltför intensivt fårbete, medan ett extensivt nötbete kan vara gynnsamt om det planeras rätt. Värdväxten klockgentiana (Gentiana pneumonanthe) är känslig för utskuggning genom igenväxning. Ett av de främsta hoten är igenväxning genom upphörande skogsbränder till följd av ett effektivare brandskydd, speciellt märkbart i Göteborgsregionen. Utöver värdväxten kräver fjärilslarverna tillgång till myrbon av släktet Myrmica i vilka larven fullföljer sin livscykel. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (1000-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 13000 (12600-14000) km² och förekomstarean (AOO) till 150 (140-200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (försvinnande av värdväxt genom bete, utdikning, igenplantering), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)). Global rödlistningskategori: LC/nt (1994).

Åtgärdsprogram Fastställt
Global rödlistning LC/nt (1994)
Alkonblåvinge är ganska lik sin släkting svartfläckig blåvinge Maculinea arion men är något mindre. Undersidans fläckar är också i jämförelse med den svartfläckiga blåvingen mindre och dess tydliga gröna glans vid bakvingeundersidans bas saknas. Ovansidan är blå med ett par diffusa fläckar hos hanen, medan honan är brungrå med en svag blåpudring vid vingbaserna. Vingspann på 30–33 mm. Larven är ljusgrön eller rödbrun med genomlysande ryggkärl, svarta andningshål och svart huvud.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alkonblåvinge

Länsvis förekomst och status för alkonblåvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alkonblåvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Alkonblåvinge förekommer lokalt i norra Spanien, i vissa områden i Frankrike, från Belgien genom norra Tyskland till Danmark och Sverige, samt från norra Italien, Schweiz och Bayern österut genom Central- och Östeuropa och vidare till centrala Asien. Förekomsten i Sverige är begränsad till de sydvästra landskapen. Skåne och södra Halland har några få lokaler vardera, i Västergötland finns 15 kända lokaler i ett stråk mellan Göteborg och Herrljunga, och i Bohuslän finns en kustnära lokal i Kungälvs kommun. Den viktigaste orsaken till alkonblåvingens tillbakagång runt Göteborg har varit exploatering av artens livsmiljö. I Göteborgs naturhistoriska museum finns alkonblåvingen representerad genom insamlingar från Landvetter i Härryda k:n, Haketjärn i Partille k:n, Högsbotorp i Göteborgs k:n och med många exemplar från Utbynäs i Göteborgs k:n. Mellan Kviberg och Utbynäs förekom alkonblåvingen rikligt under 1950-talet, men denna lokal har numera försvunnit genom total utdikning och markexploatering. Lokalen vid Högsbo exploaterades genom tillkomsten av Högsbo industriområde på 1960-talet. Lokalen vid Haketjärn upptäcktes 1967. Detta var sedan under ett antal år den enda kända lokalen för arten i Göteborgsområdet, men den förstördes delvis genom tippning av fyllnadsmassor i början av 1970-talet. Även vid Ruddalen intill Västra Frölunda fanns tidigare en liten population, men den försvann 1985 genom att ett motionsspår anlades genom området. I Skåne och Halland hotas både alkonblåvinge och värdväxten klockgentiana Gentiana pneumonanthe kanske också av upphörande hävd som ljunghedsbränning och/eller felaktigt bete på fukthedarna. Under hela 1900-talet skedde en dramatisk minskad djurhållning på fukthedarna. De flesta utmarksbetena och skogsbetena övergavs och de vidsträckta ljunghedarna planterades i stor utsträckning. Ljunghedsbränning som skötselform inom jordbruket har också upphört. Detta har med stor sannolikhet inneburit att antalet lokaler med alkonblåvinge och klockgentiana drastiskt har minskat och också att de kvarvarande lokalerna nu ligger långt utspridda utan möjligheter till genetiskt utbyte och återetablering. Avsaknaden av bränningar innebär också att klockgentianan fröetablerar sig mycket sällan om ens alls och att många förekomster består av s.k. senila populationer. Den tycks ha försvunnit från flera lokaler i mellersta Halland på senare tid och de senaste fynden från Kullen-området i Skåne är från 1950-talet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Maculinea  
  • Art
    Maculinea alcon(Denis & Schiffermüller, 1775) - alkonblåvinge
    Synonymer
    Papilio alcon Denis & Schiffermüllar, 1775
    Phengaris alcon (Denis & Schiffermüller, 1775)

Alla Maculinea-arter är beroende av att adopteras av rödmyror, släktet Myrmica. Två arter, alkonblåvingen och dess nära släkting Maculinea rebeli, har utvecklat samspelet med myror allra längst. Deras larver avsöndrar nämligen doftämnen (feromoner) som får myrorna att mata och vårda dem som om de vore myrlarver. De kan äta både myrpuppor och -larver, men livnär sig främst på arbetarmyrornas uppstötningar, trofiska ägg och bytesdjur. Dessa bägge blåvingar kallas av den anledningen på engelska för ”cuckoo species”. Alkonblåvingen flyger i en generation under juli till augusti på brandfält och betade fukthedar. De vuxna fjärilarna lever av nektar och kan utnyttja ett stort antal olika blommande växter. Äggen däremot placeras enbart på blomknoppar av klockgentiana Gentiana pneumonanthe och kläcks efter ungefär en vecka. Den unga larven livnär sig på värdväxten under cirka tre veckor, men är förmodligen också kannibalistisk under det första larvstadiet. Under dessa tre veckor tillväxer larven till ungefär 1% av sin maximala larvvikt. När den har ömsat skinn för tredje gången faller den ned från blomman och stannar inom några centimeter från värdväxten tills den upptäcks av en arbetarmyra av släktet Myrmica. När en myra har funnit en fjärilslarv bär den larven till sitt bo där den regelbundet ”mjölkas” på sitt sekret. Fjärilslarven söker inte efter myror, utan dör om värdväxten står alltför långt från ett Myrmica-bo, d.v.s mer än två meter. Larven tillbringar tio månader inne i myrkoloniernas larvkammare. I myrboet sker 99 % av dess tillväxt. Under försommaren förpuppas fjärilslarven i de övre kamrarna men ibland händer det att larven övervintrar ytterligare en vinterperiod. Skånska populationer av alkonblåvingen har visats parasitera på trädgårds-rödmyran Myrmica rubra. Denna förekommer i hela Sverige utom i fjälltrakterna och finns i alla slags öppna marker från sanddyner till mossar och även i gles skog. Nederländska populationer utnyttjar skogsrödmyran Myrmica ruginodis och de spanska lever hos ängsrödmyran Myrmica scabrinodis. Båda dessa arter är också vanliga och utbredda hos oss.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Djurätare (karnivor), Kleptoparasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· klockgentiana - Gentiana pneumonanthe (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· rödmyror - Myrmica (Viktig)
Alla de europeiska arterna inom släktet Maculinea är rödlistade och hotas framför allt av sentida förändringar i markanvändningen. De lever ofta i små populationer och nästan ingen migration mellan de olika populationerna förekommer. I så gott som samtliga länder där rödlistor finns upprättade bedöms alkonblåvingen vara hotad. Arten hotas idag främst genom att traditionell bränning av fuktig ljunghedar upphört och att gamla brandfält växer igen eller återplanteras samt på grund av att aktiviteten minskar på militära övningsfält. I Skåne och Halland hotas den kanske också genom upphörande bete på fukthedarna. Hårt bete eller traditionell slåtter är inte bra då det ger färre blommande växter – både värdväxter och nektarväxter.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Några av de viktigaste lokalerna för alkonblåvinge finns i dag i brandpåverkade områden som skogsbrandfält och skjutfält. Sannolikt skulle skötsel enligt traditionell ljunghedsmodell kunna appliceras även på flera av alkonblåvingelokalerna. Bränning bör ske tidigt på våren då myror och larver av alkonblåvinge fortfarande vistas under jord. Den bör gå till så att man bränner av små ytor på olika platser varje år och kontrollerar den naturvårdsnytta dessa åtgärder får. Ett fortsatt, men inte alltför hårt, bete på fukthedar med förekomster av fjärilen eller dess näringsväxt är också positivt.

Åtgärdsprogram Fastställt
I släktet Maculinea finns sex kända arter i världen, varav fem i Europa och en i Japan. De senaste genetiska undersökningarna tyder dock på att alkonblåvingen och M. rebeli tillhör samma art eller artkomplex.

Als, T.D., Vila, R., Kandul, N.P., Nash, D.R., Yen, S. H., Hsu, Y.F., Mignault, A.A., Boomsma, J.J. & Pierce, N.E. 2004. The evolution of alternative parasitic life histories in large blue butterflies. Nature 432(18): 386–390.

Appelqvist, T., Gimdal, R., Finsberg, M. & Bengtson, O. 1998. Alkonblåvingen (Maculinea alcon) i Västra Götalands län – habitatval och naturvårdsaspekter. Ent. Tidskr. 119: 121–130.

Appelqvist T., Bengtson, O. & Nilsson, M. 1993. Alkonblåvingen i Landvetter. Utbredning & skötselåtgärder.

Miljö- och hälsoskyddskontoret, Härryda kommun 1993:1.

Appelqvist, T., Bengtson, O., Finsberg, M. & Gimdal, R. 1997. Alkonblåvingen i Älvsborgs län och Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1997:23; Länsstyrelsen i Älvsborgs län 1997:4.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmes, G.W. & Thomas, J.A. 1992. Complexity of species conservation in managed habitats: interaction between Maculinea butterflies and their ant hosts. Biodiversity and Conservation 1992(1): 155–169.

Elmes, G.W., Thomas, J.A., Hammarstedt, O., Munguira, M.L., Martin, J. & van der Made, J.G. 1994.

Differences in host-ant specificity between Spanish, Dutch and Swedish populations of the endangered butterfly, Maculinea alcon (Denis et Schiff.) (Lepidoptera). Memorabilia Zool. 48: 55–68.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Appelqvist & Rickard Gimdal 1998. Rev. Thomas Appelqvist & Rickard Gimdal 2005. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Lycaenidae - juvelvingar 
  • Underfamilj
    Polyommatinae  
  • Tribus
    Polyommatini - blåvingar 
  • Släkte
    Maculinea  
  • Art
    Maculinea alcon, (Denis & Schiffermüller, 1775) - alkonblåvinge
    Synonymer
    Papilio alcon Denis & Schiffermüllar, 1775
    Phengaris alcon (Denis & Schiffermüller, 1775)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Appelqvist & Rickard Gimdal 1998. Rev. Thomas Appelqvist & Rickard Gimdal 2005. © ArtDatabanken, SLU 2008.