Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  daggborre

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Maladera holosericea
Daggborre Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 6–8,5 mm lång skalbagge med välvd, äggrund kroppsform. Benen är långa, och antennerna är i spetsen försedda med en klubba vars leder är tillplattade och rörliga i förhållande till varandra. Kroppen är mörkt rödbrun-brunsvart, medan ben och antenner är ljusare rödbruna. Översidan har en pudring som ger den ett blådaggigt eller sammetsartat skimmer.
Utbredning
Länsvis förekomst för daggborre Observationer i  Sverige för daggborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är endast känd från ett begränsat område i östra Skåne (Brösarp, Ravlunda, Degebergatrakten och Ripa nära Åhus). En äldre fynduppgift finns även från Gotland. Flera fynd är också gjorda i vinddrift i sydöstra Skåne (Vitemölla och Sandhammaren). Närmast finns arten i Danmark (Fyn, Själland och Bornholm) och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellaneuropa och angränsande delar av Sydeuropa till Ryssland, Kaukasus och Centralasien. Arten är rödlistad även i Danmark (Missgynnad).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Daggborren lever vid växtrötter på öppna torra marker med sparsam vegetation. Endast känd från ett fåtal sandstäppslokaler i östra Skåne, dessutom finns en gammal obekräftad uppgift från Gotland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-800) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker vid växtrötter, gärna under fältmalört (Artemisia campestris), på torra, öppna sandmarker. I Sverige främst i branta sydsluttningar starkt eroderade av kreaturstramp, med terrassbildningar av lös sand och med gles sandstäppsvegetation, men även på sandiga trädesåkrar med liknande vegetation. Larven har en flerårig utveckling. De fullbildade skalbaggarna kläcks på hösten och övervintrar och fortplantar sig i maj–juni. De svärmar nattetid och tillbringar dagen djupt nedgrävda i sanden.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältmalört
· fältmalört
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Maladera, Art Maladera holosericea (Scopoli, 1772) - daggborre Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Daggborren lever vid växtrötter på öppna torra marker med sparsam vegetation. Endast känd från ett fåtal sandstäppslokaler i östra Skåne, dessutom finns en gammal obekräftad uppgift från Gotland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-800) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Konventioner Typisk art i 6120 Sandstäpp (Kontinental region (CON))
En 6–8,5 mm lång skalbagge med välvd, äggrund kroppsform. Benen är långa, och antennerna är i spetsen försedda med en klubba vars leder är tillplattade och rörliga i förhållande till varandra. Kroppen är mörkt rödbrun-brunsvart, medan ben och antenner är ljusare rödbruna. Översidan har en pudring som ger den ett blådaggigt eller sammetsartat skimmer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för daggborre

Länsvis förekomst och status för daggborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för daggborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är endast känd från ett begränsat område i östra Skåne (Brösarp, Ravlunda, Degebergatrakten och Ripa nära Åhus). En äldre fynduppgift finns även från Gotland. Flera fynd är också gjorda i vinddrift i sydöstra Skåne (Vitemölla och Sandhammaren). Närmast finns arten i Danmark (Fyn, Själland och Bornholm) och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellaneuropa och angränsande delar av Sydeuropa till Ryssland, Kaukasus och Centralasien. Arten är rödlistad även i Danmark (Missgynnad).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Sericinae  
  • Tribus
    Sericini  
  • Släkte
    Maladera  
  • Art
    Maladera holosericea(Scopoli, 1772) - daggborre

Larvutvecklingen sker vid växtrötter, gärna under fältmalört (Artemisia campestris), på torra, öppna sandmarker. I Sverige främst i branta sydsluttningar starkt eroderade av kreaturstramp, med terrassbildningar av lös sand och med gles sandstäppsvegetation, men även på sandiga trädesåkrar med liknande vegetation. Larven har en flerårig utveckling. De fullbildade skalbaggarna kläcks på hösten och övervintrar och fortplantar sig i maj–juni. De svärmar nattetid och tillbringar dagen djupt nedgrävda i sanden.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältmalört - Artemisia campestris (Har betydelse)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Arten hotas främst av igenväxning av sandmarker till följd av minskad hävd och ökat kvävenedfall.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Upprätthåll beteshävd av sandmarker. Även andra former av störning kan vara nödvändiga för att vidmakthålla de tidiga successionsstadierna.

Baranowski, R. 1977. Intressanta skalbaggsfynd 1 (Coleoptera). Ent. Tidskr. 98: 11–28.

Landin, B.-O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Sericinae  
  • Tribus
    Sericini  
  • Släkte
    Maladera  
  • Art
    Maladera holosericea, (Scopoli, 1772) - daggborre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.