Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart hålblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Mallota cimbiciformis
Svart hålblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, honungsbiliknade art. Ryggskölden har tät, lång och blekgul behåring medan bakkroppen är korthårig och glänsande mörk. Tredje antennsegmentet är dubbelt så brett som långt, och vingribborna ser ut som hos övriga slamflugor (tribus Eristalini). Förekommer sällsynt i Skåne i anslutning till gamla ihåliga lövträd.

Längd 13-17 mm. Ansikte mörkt med bred ljus mittstrimma, på sidorna med gråaktig pudring och lång ljus behåring. Hanens panna med delvis mörk behåring, honans panna med några svarta hår bland de i övrigt ljusa håren. Antenner mörkbruna med gult, naket antennborst. Ögon nakna; hos hanen nästan sammanstötande i en punkt, hos honan brett åtskilda. Ryggsköld med lång, tät och ullig, enfärgat blekgul behåring och kraftig grå pudring som döljer den mörka grundfärgen. Skutell gul med gul behåring. Bakkropp relativt lång och föga välvd med gles, vitaktig behåring som på intet sätt döljer den mörka grundfärgen. Vingarna har en mer eller mindre tydlig mörk vingfläck, och ribban R4+5 har på slamflugors vis en kraftig inbuktning bakåt. Benen är i huvudsak svarta; dock är skenbenen och fötterna delvis rödbruna. Baklåren är böjda och (speciellt hos hanen) förtjockade, bakskenbenen böjda och tillplattade.
Arten kan möjligen förväxlas med storslamfluga Eristalis tenax, men har till skillnad från denna art nakna ögon och kraftigt förtjockade lår.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart hålblomfluga Observationer i  Sverige för svart hålblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Johan Wilhelm Zetterstedt fann det första svenska exemplaret av svart hålblomfluga (efter vilket Carl Fredrik Fallén beskrev arten) i Esperöd i Skåne 1816. Därefter finns fynd från Blekinge 1825 samt från fyra lokaler i Skåne mellan 1843 och 1859. Sedan påträffades arten inte förrän 1937-39 då nio exemplar insamlades på Hallands Väderö i Skåne. På senare år har arten iakttagits åtskilliga gånger i Lunds gamla parkträd och på en handfull andra skånska lokaler. I Danmark uppges arten vara mycket sällsynt. Det finns få fynduppgifter från tiden före 1900, men sedan 1980 är den känd från några lokaler på norra Själland och Mön. En litteraturuppgift om att arten påträffats i Finland är däremot felaktig. Den har dessutom påträffats sällsynt i samtliga övriga europeiska länder utom Irland, Luxemburg, Tjeckien, Österrike, Portugal, Bulgarien och Grekland. I Polen uppges arten från Pommern. I Berlinområdet i Tyskland togs den vid ett tillfälle 1869, och ett andra fynd gjordes 1989 i parkmiljö vid basen av en ek. Från Württemberg i södra delen av landet finns ett fynd från 1983. Arten uppges vara försvunnen från Belgien, och troligen även från Nederländerna. Den kända världsutbredningen omfattar dessutom västra Sibirien, Iran och Marocko.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten är historiskt känd från Skåne och Blekinge, och finns idag på ett tiotal aktuella lokalområden i Skåne. Larven lever i vattenfyllda röthål i gamla träd, tex i parker och alléer. Minskande habitat och substrat pga avverkning av alléträd och innanmurkna parkträd, samt mycket kraftig decimering av skadade gamla almar gör att artens habitat och substrat minskar på sikt. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (7-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (2300-9500) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (30-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Svart hålblomfluga utvecklas i åldriga, ihåliga lövträd som i Sverige numera nästan bara finns i parker och alléer. Utomlands är den mest känd från ek- och bokskogar med gamla ihåliga träd. I Sverige har den iakttagits vid blombesök på morot Daucus carota, kirskål Aegopodium podagraria, rubusar Rubus spp. och lind Tilia cordata. Utländsk litteratur anger även besök på vägtistel Cirsium vulgare, cistrosor Cistus spp., skogskornell Cornus sanguinea, sommarfläder Sambucus ebulus och harris Cytisus scoparius. Flygtiden varar i Sverige från slutet av maj till september. Arten kan flyga med mycket snabb sicksackflykt mellan blommande buskar. Släktets larver har extremt långt, snorkellikt andningsrör och utvecklas i vattenfyllda röthål i olika lövträd. Ett stort antal larver kan förekomma i en och samma hålighet. I Skåne har under 1990-talet flera observationer av äggläggning, larver, puppor och kläckning gjorts. I en parkmiljö i Lund sågs arten under juni/juli flyga eller lägga ägg vid en ihålig savande hästkastanj Aesculus hippocastanum och en tysklönn Acer pseudoplatanus. Artens larver har påträffats i en hästkastanj. På tre andra lokaler har flugan kläckts ur alm Ulmus glabra, lönn Acer platanoides och hästkastanj Aesculus hippocastanum. I utländsk litteratur anges även röthål i bokar Fagus spp., popplar Populus spp. och ekar Quercus spp. som utvecklingsmiljöer. Förpuppningen uppges ske på torrare underlag strax ovanför vattenytan. Arten övervintrar i larvstadiet. Den är en av ett flertal arter som är helt beroende av obruten succession av hålträd, något som måste beaktas i samband med förnyelse av alléer samt vid park- och skogsskötsel.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· bok
· bok
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Mallota (hålblomflugor), Art Mallota cimbiciformis (Fallén, 1817) - svart hålblomfluga Synonymer biullblomfluga, bilik ullblomfluga

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten är historiskt känd från Skåne och Blekinge, och finns idag på ett tiotal aktuella lokalområden i Skåne. Larven lever i vattenfyllda röthål i gamla träd, tex i parker och alléer. Minskande habitat och substrat pga avverkning av alléträd och innanmurkna parkträd, samt mycket kraftig decimering av skadade gamla almar gör att artens habitat och substrat minskar på sikt. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (7-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (2300-9500) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (30-80) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En stor, honungsbiliknade art. Ryggskölden har tät, lång och blekgul behåring medan bakkroppen är korthårig och glänsande mörk. Tredje antennsegmentet är dubbelt så brett som långt, och vingribborna ser ut som hos övriga slamflugor (tribus Eristalini). Förekommer sällsynt i Skåne i anslutning till gamla ihåliga lövträd.

Längd 13-17 mm. Ansikte mörkt med bred ljus mittstrimma, på sidorna med gråaktig pudring och lång ljus behåring. Hanens panna med delvis mörk behåring, honans panna med några svarta hår bland de i övrigt ljusa håren. Antenner mörkbruna med gult, naket antennborst. Ögon nakna; hos hanen nästan sammanstötande i en punkt, hos honan brett åtskilda. Ryggsköld med lång, tät och ullig, enfärgat blekgul behåring och kraftig grå pudring som döljer den mörka grundfärgen. Skutell gul med gul behåring. Bakkropp relativt lång och föga välvd med gles, vitaktig behåring som på intet sätt döljer den mörka grundfärgen. Vingarna har en mer eller mindre tydlig mörk vingfläck, och ribban R4+5 har på slamflugors vis en kraftig inbuktning bakåt. Benen är i huvudsak svarta; dock är skenbenen och fötterna delvis rödbruna. Baklåren är böjda och (speciellt hos hanen) förtjockade, bakskenbenen böjda och tillplattade.
Arten kan möjligen förväxlas med storslamfluga Eristalis tenax, men har till skillnad från denna art nakna ögon och kraftigt förtjockade lår.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart hålblomfluga

Länsvis förekomst och status för svart hålblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart hålblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Johan Wilhelm Zetterstedt fann det första svenska exemplaret av svart hålblomfluga (efter vilket Carl Fredrik Fallén beskrev arten) i Esperöd i Skåne 1816. Därefter finns fynd från Blekinge 1825 samt från fyra lokaler i Skåne mellan 1843 och 1859. Sedan påträffades arten inte förrän 1937-39 då nio exemplar insamlades på Hallands Väderö i Skåne. På senare år har arten iakttagits åtskilliga gånger i Lunds gamla parkträd och på en handfull andra skånska lokaler. I Danmark uppges arten vara mycket sällsynt. Det finns få fynduppgifter från tiden före 1900, men sedan 1980 är den känd från några lokaler på norra Själland och Mön. En litteraturuppgift om att arten påträffats i Finland är däremot felaktig. Den har dessutom påträffats sällsynt i samtliga övriga europeiska länder utom Irland, Luxemburg, Tjeckien, Österrike, Portugal, Bulgarien och Grekland. I Polen uppges arten från Pommern. I Berlinområdet i Tyskland togs den vid ett tillfälle 1869, och ett andra fynd gjordes 1989 i parkmiljö vid basen av en ek. Från Württemberg i södra delen av landet finns ett fynd från 1983. Arten uppges vara försvunnen från Belgien, och troligen även från Nederländerna. Den kända världsutbredningen omfattar dessutom västra Sibirien, Iran och Marocko.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Mallota - hålblomflugor 
  • Art
    Mallota cimbiciformis(Fallén, 1817) - svart hålblomfluga
    Synonymer
    biullblomfluga
    bilik ullblomfluga

Svart hålblomfluga utvecklas i åldriga, ihåliga lövträd som i Sverige numera nästan bara finns i parker och alléer. Utomlands är den mest känd från ek- och bokskogar med gamla ihåliga träd. I Sverige har den iakttagits vid blombesök på morot Daucus carota, kirskål Aegopodium podagraria, rubusar Rubus spp. och lind Tilia cordata. Utländsk litteratur anger även besök på vägtistel Cirsium vulgare, cistrosor Cistus spp., skogskornell Cornus sanguinea, sommarfläder Sambucus ebulus och harris Cytisus scoparius. Flygtiden varar i Sverige från slutet av maj till september. Arten kan flyga med mycket snabb sicksackflykt mellan blommande buskar. Släktets larver har extremt långt, snorkellikt andningsrör och utvecklas i vattenfyllda röthål i olika lövträd. Ett stort antal larver kan förekomma i en och samma hålighet. I Skåne har under 1990-talet flera observationer av äggläggning, larver, puppor och kläckning gjorts. I en parkmiljö i Lund sågs arten under juni/juli flyga eller lägga ägg vid en ihålig savande hästkastanj Aesculus hippocastanum och en tysklönn Acer pseudoplatanus. Artens larver har påträffats i en hästkastanj. På tre andra lokaler har flugan kläckts ur alm Ulmus glabra, lönn Acer platanoides och hästkastanj Aesculus hippocastanum. I utländsk litteratur anges även röthål i bokar Fagus spp., popplar Populus spp. och ekar Quercus spp. som utvecklingsmiljöer. Förpuppningen uppges ske på torrare underlag strax ovanför vattenytan. Arten övervintrar i larvstadiet. Den är en av ett flertal arter som är helt beroende av obruten succession av hålträd, något som måste beaktas i samband med förnyelse av alléer samt vid park- och skogsskötsel.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
Avverkning av äldre ädellövskog och utrensning av gamla ihåliga träd i parker och alléer är ett hot. Vindfällning i samband med kraftiga stormar kan i ett slutskede snabbt minska artens möjligheter. Detta tydliggjordes då orkanen i december 1999 fällde flera träd som hyser arten i Lund.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Äldre, skadade träd bör bevaras. Förnyelse av parker och alléer måste planeras långsiktigt och ske på ett sådant sätt att det skapas goda förutsättningar för en obruten succession av hålträd.
Namngivning: Mallota cimbiciformis (Fallén, 1817). Originalbeskrivning: Syrphus cimbiciformis. Syrphici Sveciae: 27. Synonym: Zetterstedtia cimbiciformis Fallén omnämnd i Wahlgren (1909).

Etymologi: cimbiciformis = Cimbex-liknande; Cimbex (lat.) = det vetenskapliga namnet på ett släkte klubbhornssteklar; -forma (lat.) = gestalt.

Uttal: [Mallóta simbisifórmis]

Andersson, H. 1999. Rödlistade eller sällsynta evertebrater knutna till ihåliga, murkna eller savande trädsvampar i Lunds stad. Entomologisk tidskrift 120: 169–183.

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla, eget förlag.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bygebjerg, R. 2001. Fund af svirrefluer i Danmark i perioden 1994–1999. Ent. Meddr. 69:49–64.

Dziock, F & Jessat M. 1999. Ergänzung zur Checklist der Schwebfliegen Thüringens (Diptera, Syrphidae). Check-Listen Thüringer Insekten und Spinnentiere. Teil 7: 87–93. Thüringer Entomologenverband e. V.

Maibach. A. & Goeldlin de Tiefenau, P. 1989. Mallota cimbiformis (Fallén) nouvelle pour la faune de Suisse: morphologie du dernier stade larvaire, de la pupe et notes biologiques (Diptera, Syrphidae). Mitt. der Schweiz. ent. Ges. 62: 67–78.

Rotheray, G. E. 1993. Colour guide to Hoverfly Larvae (Diptera, Syrphidae). Dipterist Digest 9: 1–156.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Ståhls, G. 1995. Additions and deletions to Syrphidae (Diptera) of Finland. Entomol. Fennica 6: 7–9.

Sörensson, M. (in press). Faunistiskt nytt om sydsvenska blomflugor (Diptera: Syrphidae). Occasional Papers of Insect Faunistics and Systematics in Sweden.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Diptera, Syrphidae). Volucella 3: 87–132.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Mallota - hålblomflugor 
  • Art
    Mallota cimbiciformis, (Fallén, 1817) - svart hålblomfluga
    Synonymer
    biullblomfluga
    bilik ullblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).