Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  praktsorgbi

Organismgrupp Steklar, Bin Melecta luctuosa
Praktsorgbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Praktsorgbi känns lätt igen på den grå pälsen på mellankroppen i kombination med den kontrastrikt tecknade svartvita bakkroppen. Huvudet, främre halvan av mellankroppen, skutellen och bröstet har lång ljusgrå behåring med ett svart band tvärs över ryggen. Bakkroppen är svart med stora, vita sidofläckar av tilltryckt, filtaktig behåring. Benen är svarta med vitgrå hårtofsar baktill på låren och fält av vita filtfläckar på skenbenens basala hälft. De båda könen har likartad färgteckning. Kroppslängden är 14–16 mm. Biet kan bestämmas bl.a. med hjälp av Douwes m.fl. (1997), Landin (1971) eller Scheuchl (2000).
Utbredning
Länsvis förekomst för praktsorgbi Observationer i  Sverige för praktsorgbi
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Praktsorgbiet fanns utbredd i södra Sverige under 1800-talet och belägg från denna tid finns från Öland, Gotland, Västergötland och Östergötland. Totalt är endast 15 svenska exemplar i samlingar kända. Fram till början av 1900-talet fanns arten kvar i Åby norr om Norrköping som sista kända fastlandsförekomst. På Öland (och troligen på Gotland) fanns arten kvar längre. Det sista beläggexemplaret är från 29 juni 1946 och insamlat i Vickleby (Mörbylånga kn) på Öland. Arten observerades på mellersta Öland fram till 1955 av B. Kullenberg. Som allra sista svenskt livstecken av en population finns en trovärdig observation från Gårdby (Mörbylånga kn) på östra mellersta Öland av en individ i juni 1971 av J. Tengö i ett område med en bokoloni av värdarten svartpälsbi Anthophora retusa. Denna har gått mycket starkt tillbaka och har under de senaste fem åren funnits kvar endast i Uppland, östra Småland, Blekinge, en lokal i Västergötland, samt på Öland och Gotland. Svartpälsbiet har inte längre några kända större kolonier (>100 bon) i Blekinge, i östra Småland eller på Öland. De sista större förekomsterna finns nu på Gotland. Praktsorgbiets iögonenfallande utseende, värdbiets drastiska tillbakagång och avsaknaden av observationer sedan 1970-talet gör att arten med stor sannolikhet är utdöd i Sverige. Biet är inte känt från Norge och Finland, men är känt genom äldre odaterade belägg (1800-tal?) från Danmark. Arten var tidigare spridd i sydöstra England, men har där inte påträffats sedan 1912. Utbredningsområdet sträcker sig från Spanien över stora delar av Mellan- Syd- och Östeuropa österut till Kazakstan och Iran.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Tidigare utbredd i Västergötland, Östergötlland och på Gotland (1800-tal). Sista observationen i landet gjordes på Öland, (Skarpa Alby 1971) på norra delen av Stora Alvaret i en koloni av svartpälsbi, Anthophora retusa (VU), dess värdart. Både lokalen och värdarten har fortlöpande studerats sedan dess och denna iögonenfallande art skulle sannolikt upptäckts om den fortfarande funnits kvar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1971.
Ekologi
Praktsorgbi förekom i Sverige sannolikt i öppen, torrvarm, blomrik ängsmark på lätta jordar, samma livsmiljö som värdarten svartpälsbi Anthophora retusa. Det finns inga publicerade originaluppgifter om artens parasiteringsförhållanden i Sverige, men kända förekomster visar att svartpälsbi fanns på alla belagda lokaler eller fyndområden, varför det inte finns anledning att ifrågasätta att denna har varit artens värdart i landet. I övriga Europa anges att sorgbiet främst parasiterar svartpälsbi, men även humlepälsbi A. plagiata och ett par andra pälsbiarter som saknas i Nordeuropa. Inga uppgifter finns om vilka blomväxter praktsorgbiet besökte för nektarintag i Sverige. I Danmark och i andra delar av Europa har biet främst angivits besöka revsuga Ajuga reptans, kål Brassica oleracea, vitplister Lamium album, kattmynta Nepeta cataria, stenfrö Lithospermum officinale, hundtunga Cynoglossum officinale och blåeld Echium vulgare. En viktig nektarväxt var sannolikt också oxtunga Anchusa officinalis. Flygtiden enligt svenska fynddata sträcker sig från 30 maj till 8 juli (N=10). Mediandatum för fynden är 14 juni.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· pälsbin
· pälsbin
· svartpälsbi
· svartpälsbi
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kransblommiga
· kransblommiga
· strävbladiga
· strävbladiga
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Melecta (sorgbin), Art Melecta luctuosa (Scopoli, 1770) - praktsorgbi Synonymer sorgbi, Apis luctuosa Scopoli, 1770

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Tidigare utbredd i Västergötland, Östergötlland och på Gotland (1800-tal). Sista observationen i landet gjordes på Öland, (Skarpa Alby 1971) på norra delen av Stora Alvaret i en koloni av svartpälsbi, Anthophora retusa (VU), dess värdart. Både lokalen och värdarten har fortlöpande studerats sedan dess och denna iögonenfallande art skulle sannolikt upptäckts om den fortfarande funnits kvar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1971.
Praktsorgbi känns lätt igen på den grå pälsen på mellankroppen i kombination med den kontrastrikt tecknade svartvita bakkroppen. Huvudet, främre halvan av mellankroppen, skutellen och bröstet har lång ljusgrå behåring med ett svart band tvärs över ryggen. Bakkroppen är svart med stora, vita sidofläckar av tilltryckt, filtaktig behåring. Benen är svarta med vitgrå hårtofsar baktill på låren och fält av vita filtfläckar på skenbenens basala hälft. De båda könen har likartad färgteckning. Kroppslängden är 14–16 mm. Biet kan bestämmas bl.a. med hjälp av Douwes m.fl. (1997), Landin (1971) eller Scheuchl (2000).

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för praktsorgbi

Länsvis förekomst och status för praktsorgbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för praktsorgbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Praktsorgbiet fanns utbredd i södra Sverige under 1800-talet och belägg från denna tid finns från Öland, Gotland, Västergötland och Östergötland. Totalt är endast 15 svenska exemplar i samlingar kända. Fram till början av 1900-talet fanns arten kvar i Åby norr om Norrköping som sista kända fastlandsförekomst. På Öland (och troligen på Gotland) fanns arten kvar längre. Det sista beläggexemplaret är från 29 juni 1946 och insamlat i Vickleby (Mörbylånga kn) på Öland. Arten observerades på mellersta Öland fram till 1955 av B. Kullenberg. Som allra sista svenskt livstecken av en population finns en trovärdig observation från Gårdby (Mörbylånga kn) på östra mellersta Öland av en individ i juni 1971 av J. Tengö i ett område med en bokoloni av värdarten svartpälsbi Anthophora retusa. Denna har gått mycket starkt tillbaka och har under de senaste fem åren funnits kvar endast i Uppland, östra Småland, Blekinge, en lokal i Västergötland, samt på Öland och Gotland. Svartpälsbiet har inte längre några kända större kolonier (>100 bon) i Blekinge, i östra Småland eller på Öland. De sista större förekomsterna finns nu på Gotland. Praktsorgbiets iögonenfallande utseende, värdbiets drastiska tillbakagång och avsaknaden av observationer sedan 1970-talet gör att arten med stor sannolikhet är utdöd i Sverige. Biet är inte känt från Norge och Finland, men är känt genom äldre odaterade belägg (1800-tal?) från Danmark. Arten var tidigare spridd i sydöstra England, men har där inte påträffats sedan 1912. Utbredningsområdet sträcker sig från Spanien över stora delar av Mellan- Syd- och Östeuropa österut till Kazakstan och Iran.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Melecta - sorgbin 
  • Art
    Melecta luctuosa(Scopoli, 1770) - praktsorgbi
    Synonymer
    sorgbi
    Apis luctuosa Scopoli, 1770

Praktsorgbi förekom i Sverige sannolikt i öppen, torrvarm, blomrik ängsmark på lätta jordar, samma livsmiljö som värdarten svartpälsbi Anthophora retusa. Det finns inga publicerade originaluppgifter om artens parasiteringsförhållanden i Sverige, men kända förekomster visar att svartpälsbi fanns på alla belagda lokaler eller fyndområden, varför det inte finns anledning att ifrågasätta att denna har varit artens värdart i landet. I övriga Europa anges att sorgbiet främst parasiterar svartpälsbi, men även humlepälsbi A. plagiata och ett par andra pälsbiarter som saknas i Nordeuropa. Inga uppgifter finns om vilka blomväxter praktsorgbiet besökte för nektarintag i Sverige. I Danmark och i andra delar av Europa har biet främst angivits besöka revsuga Ajuga reptans, kål Brassica oleracea, vitplister Lamium album, kattmynta Nepeta cataria, stenfrö Lithospermum officinale, hundtunga Cynoglossum officinale och blåeld Echium vulgare. En viktig nektarväxt var sannolikt också oxtunga Anchusa officinalis. Flygtiden enligt svenska fynddata sträcker sig från 30 maj till 8 juli (N=10). Mediandatum för fynden är 14 juni.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· pälsbin - Anthophora (Viktig)
· svartpälsbi - Anthophora retusa (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kransblommiga - Lamiaceae (Viktig)
· strävbladiga - Boraginaceae (Viktig)
Det uppenbara och största hotet för arten är att dess värdart svartpälsbi gick så starkt tillbaka under slutet av 1900-talet när det gäller antal lokaler och populationsstorlekar, att det saknats reellt underlag att uthålligt vidmakthålla en fungerande reproduktion. Detta begränsar fortfarande möjligheten till naturlig eller artificiell återetablering. I England (New Forest) där båda arterna tidigare fanns har sentida intensiv betesdrift under 1900-talet haft förödande effekt på bifaunan och praktsorgbiet anses ha dött ut.
En riktat eftersök av arten bör genomföras vid alla kända boområden av svartpälsbi och deras närhet under juni månad för att undersöka om praktsorgbiet trots allt finns kvar i landet. Om arten inte påträffas bör möjligheten till återintroduktion utvärderas parallellt med att åtgärder vidtas för att effektivt stödja populationstillväxt och återspridning av värdbiet i sydöstra Sverige. Bevarandearbetet bör organiseras inom det åtgärdsprogram som är framtaget för svartpälsbi.

Alfken, J.D. 1913. Die Bienenfauna von Bremen. Abhandlung der Naturwissenschaftlichen Verein zu Bremen 22: 1–220.

Douwes, P., Hall, R., Hansson, C. & Sandhall, Å. 1997. Insekter, en fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Erlandsson, S. 1976. Notiser om Svenska Apiders utbredning. Entomologen 5: 19–23.

Edwards, R. & Broad, G. (eds.) 2006. Provisional atlas of the aculeate Hymenoptera of Britain and Ireland. Part 6. Huntingdon: Biological Records Centre.

Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and Survey in Nature Conservation 35: 1–344.

Janzon, L.-Å., Svensson B.G. & Erlandsson S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Ent. Tidskr. 112: 93–99.

Jörgensen, L. 1921. Bier. Danmarks Fauna 25: 1–264.

Kullenberg, B. 1973. New observations on the pollination of Ophrys L. (Orchidaceae). Zoon, Supplement 1: 9–13.

Landin, B.-O. 1971. Fältfauna/Insekter. 2:2. Natur och Kultur, Stockholm.

Lieftinck, M.A. 1980. Prodrome to a monograph of the palaearctic species of the genus Melecta Larteille 1802 (Hymenoptera, Anthophoridae). Tijdschrift voor Entomologie 123: 129–349.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80: 7-52.

Naturvårdsverket 2007. Åtgärdsprogram för svartpälsbi 2007-2011. Rapport 5743.

Scheuchl, E. 2000. (2. erwieterte Auflage). Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band I: Anthophoridae. Apollo books, Stenstrup.

Stoeckhert, F.K. 1933. Die Bienen Frankens (Hym. Apid.). Eine ökologisch-tiergeographische Untersuchung. Beihefte der Deutsche Entomologische Zeitschrift 1932: 1–294.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. 2a uppl. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & L. Anders Nilsson 2007. Rev. Björn Cederberg 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Melecta - sorgbin 
  • Art
    Melecta luctuosa, (Scopoli, 1770) - praktsorgbi
    Synonymer
    sorgbi
    Apis luctuosa Scopoli, 1770
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & L. Anders Nilsson 2007. Rev. Björn Cederberg 2013.