Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Mellinus crabroneus

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Mellinus crabroneus
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mellinus är ett rovstekelsläkte med bara två svenska arter. De känns igen på den svartgula teckningen med gula fält på halskrage och skutell (mitt på ryggen mellan bakvingebaserna), samt på bakkroppens segment 2, 3 och 5. Ett viktigt kännetecken är att bakkroppen är skaftad, dvs. första segmentet är påtagligt smalt, koniskt med den största bredden (baktill) ungefär en tredjedel så bred som segment två. M. crabroneus (hona 10–12 mm, hane 7–11 mm) är den mindre släktingen till den mycket vanliga M. arvensis (hona 11–16 mm, hane 8–13 mm). I fält känns de lättast igen på att M. crabroneus har rödgula ben (inte klargula) och vitgula sidofläckar på bakkroppens segment 2–3 (inte klargula band eller fläckar). Arterna kan bestämmas med t.ex. Lomholdt (1975–76).
Utbredning
Länsvis förekomst för Mellinus crabroneus Observationer i  Sverige för Mellinus crabroneus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten var under första halvan av 1900-talet utbredd från Skåne till Värmland (ej Gotland). Fram till 1950-talet påträffades arten på flera lokaler på sandfälten i Halland och Skåne där det sista belägget togs 1958. Inte förrän I slutet av 1990-talet återupptäcktes arten vid Löderups strandbad och sedan dess har enstaka individer noterats fram till 2004. Året innan upptäcktes arten överraskande i Norduppland (Älvkarleby och Marma skjutfält). Den är också påträffad i Norge (Oslofjorden) och det finns äldre uppgifter från sydkusten i Finland och södra Karelen. Efter att ha varit spridd i hela England förmodas den där nu vara utdöd (sista belägget från 1952). Det finns således starka skäl att misstänka att Mellinus crabroneus är på väg att försvinna från hela den norra delen av sitt utbrednings-område. I övrigt är arten tämligen sällsynt, men fortfarande vitt utbredd i Europa norr om Alperna och Centralasien österut till Manchuriet och Korea.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Denna rovstekel var tidigare utbredd i stora delar av Götaland och Svealand med förkärlek för kustnära sandmarker och med nordgräns i Värmland och Uppland. Under senaste decenniet endast känd från några få lokaler Skåne (bl.a. Löderup 2004), Uppland (Tierp 2004, Marma 2004) och i Klarälvsdalen i Värmland. Möjligen är arten till en del förbisedd på grund av sen flygtid, men helt uppenbart har tillbakagången varit mycket kraftig under 1900-talets sista decennier. Arten gräver ut sina bon i sandmarker och förser sin larv med byten av flugor. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (20-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,v)).
Ekologi
De tidigare förekomsterna av arten i Sverige är koncentrerade till kustnära områden. Ofta ligger lokalerna på sandfält och varma sandhedar. Honan bygger bon i sandig, solexponerad mark, gärna längs sandiga stigar. Bona är ofta tätt grupperade i kolonier. Varje bo består av en grävd gång på 1–3 dm med ett antal (3–6) sidogångar som var och en slutar i en yngelcell. Varje cell förses med ett drygt tiotal paralyserade flugor som mat till larven. Honan uppges söka nektar i flockblomstriga växter där även lämpliga byten jagas som blomflugor (Syrphidae), blomsterflugor (Anthomyidae), husflugor (Muscidae) mfl. Stekeln flyger under juli–september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· blomflugor
· blomflugor
· blomsterflugor
· blomsterflugor
· flugor
· flugor
· husflugor
· husflugor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Mellinus, Art Mellinus crabroneus (Thunberg, 1791) Synonymer Mellinus crabronea (Thunberg, 1791), Sphex crabroneus Thunberg, 1791

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Denna rovstekel var tidigare utbredd i stora delar av Götaland och Svealand med förkärlek för kustnära sandmarker och med nordgräns i Värmland och Uppland. Under senaste decenniet endast känd från några få lokaler Skåne (bl.a. Löderup 2004), Uppland (Tierp 2004, Marma 2004) och i Klarälvsdalen i Värmland. Möjligen är arten till en del förbisedd på grund av sen flygtid, men helt uppenbart har tillbakagången varit mycket kraftig under 1900-talets sista decennier. Arten gräver ut sina bon i sandmarker och förser sin larv med byten av flugor. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 60 (20-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,v)).
Mellinus är ett rovstekelsläkte med bara två svenska arter. De känns igen på den svartgula teckningen med gula fält på halskrage och skutell (mitt på ryggen mellan bakvingebaserna), samt på bakkroppens segment 2, 3 och 5. Ett viktigt kännetecken är att bakkroppen är skaftad, dvs. första segmentet är påtagligt smalt, koniskt med den största bredden (baktill) ungefär en tredjedel så bred som segment två. M. crabroneus (hona 10–12 mm, hane 7–11 mm) är den mindre släktingen till den mycket vanliga M. arvensis (hona 11–16 mm, hane 8–13 mm). I fält känns de lättast igen på att M. crabroneus har rödgula ben (inte klargula) och vitgula sidofläckar på bakkroppens segment 2–3 (inte klargula band eller fläckar). Arterna kan bestämmas med t.ex. Lomholdt (1975–76).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Mellinus crabroneus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Mellinus crabroneus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten var under första halvan av 1900-talet utbredd från Skåne till Värmland (ej Gotland). Fram till 1950-talet påträffades arten på flera lokaler på sandfälten i Halland och Skåne där det sista belägget togs 1958. Inte förrän I slutet av 1990-talet återupptäcktes arten vid Löderups strandbad och sedan dess har enstaka individer noterats fram till 2004. Året innan upptäcktes arten överraskande i Norduppland (Älvkarleby och Marma skjutfält). Den är också påträffad i Norge (Oslofjorden) och det finns äldre uppgifter från sydkusten i Finland och södra Karelen. Efter att ha varit spridd i hela England förmodas den där nu vara utdöd (sista belägget från 1952). Det finns således starka skäl att misstänka att Mellinus crabroneus är på väg att försvinna från hela den norra delen av sitt utbrednings-område. I övrigt är arten tämligen sällsynt, men fortfarande vitt utbredd i Europa norr om Alperna och Centralasien österut till Manchuriet och Korea.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Mellininae  
  • Tribus
    Mellinini  
  • Släkte
    Mellinus  
  • Art
    Mellinus crabroneus(Thunberg, 1791)
    Synonymer
    Mellinus crabronea (Thunberg, 1791)
    Sphex crabroneus Thunberg, 1791

De tidigare förekomsterna av arten i Sverige är koncentrerade till kustnära områden. Ofta ligger lokalerna på sandfält och varma sandhedar. Honan bygger bon i sandig, solexponerad mark, gärna längs sandiga stigar. Bona är ofta tätt grupperade i kolonier. Varje bo består av en grävd gång på 1–3 dm med ett antal (3–6) sidogångar som var och en slutar i en yngelcell. Varje cell förses med ett drygt tiotal paralyserade flugor som mat till larven. Honan uppges söka nektar i flockblomstriga växter där även lämpliga byten jagas som blomflugor (Syrphidae), blomsterflugor (Anthomyidae), husflugor (Muscidae) mfl. Stekeln flyger under juli–september.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· blomflugor - Syrphidae (Viktig)
· blomsterflugor - Anthomyiidae (Viktig)
· flugor - Brachycera (Viktig)
· husflugor - Muscidae (Viktig)
Nästan alla dynhedar i Västsverige, där det tidigare fanns populationer av arten, igenplanterades huvudsakligen med tall och bergtall under perioden just innan stekeln gick tillbaka. Detsamma gäller i Skåne och på många andra områden i landet där igenplantering av sandfält nästan utrotat naturtypen. Även den lågväxande vegetationen har ändrats kraftigt från örtrika växtsamhällen till med risartade vilket missgynnar arten. Det finns anledning att tro att detta är en kraftigt bidragande orsak till artens tillbakagång i Sverige. Exploatering av kustnära sandfält för vägar, fritidsbebyggelse och golfbanor har också minskat naturtypens areal. På de aktuella lokalerna i Norduppland är igenväxning med skog det största hotet. Huruvida den ändrade markanvändningen kan förklara artens hela tillbakagång är däremot tveksamt.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Den viktigaste åtgärden som kan förväntas gynna arten är återskapandet av öppna, örtrika sandfält längs Västkusten, Skåne och i Norduppland. Exakt vilka vegetationstyper som är de mest gynnsamma för arten måste dock närmare studeras.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. Die Tierweld Deutschlands, 71. Teil. Keltern

Edwards, R. (ed.) 1998. Provisional atlas of the aculeate Hymenoptera of Britain and Ireland. Part 2. Bees, Wasps and Ants Recording Society.

Falk, S.J. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Brittain. Research and Survey in Nature Conservation, no. 35. Peterborough.

Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 4: 1–452.

Shirt, D.B. 1987. British Red Data Books: 2. Insects. 402 p. Nature Conservancy Council, London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2009. © ArtDatabanken, SLU 2009.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Mellininae  
  • Tribus
    Mellinini  
  • Släkte
    Mellinus  
  • Art
    Mellinus crabroneus, (Thunberg, 1791)
    Synonymer
    Mellinus crabronea (Thunberg, 1791)
    Sphex crabroneus Thunberg, 1791
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2009. © ArtDatabanken, SLU 2009.