Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brun ginststävmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Mirificarma lentiginosella
Brun ginststävmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ordinärt stor stävmal med en spännvidd på 12–17 mm. Den är vid första påseende lik flera andra bruna stävmalsarter som flyger vid samma tidpunkt på året. Tittar man lite närmare, kan man dock se vackert rosa teckningar på de mörkt bruna framvingarna, något som saknas på andra svenska arter. På hela framvingarna finns uttspridda matt rosa vingfjäll. En tredjedel in på vingen ligger två parallellt liggande svarta ockragult kantade ögonfläckar, samt ytterligare en strax utanför. Längre ut mot vingspetsen finns två rosa motfläckar. Bakvingarna är blekt gråbruna. Slitna eller otypiska djur kan kan framför allt blandas ihop med stävmalar i släktena Gelechia och med någon av arterna rökstävmal Chionodes fumatella och distinkt stävmal C. distinctella, vilka kan förekomma tillsammans med brun ginststävmal. Arten är avbildad av Emmet (2002).
Utbredning
Länsvis förekomst för brun ginststävmal Observationer i  Sverige för brun ginststävmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
När Per Benander 1924 anmälde brun ginststävmal från Veinge som ny för Halland nämner han, utan närmare lokalangivelse, om en tidigare förekomst i Skåne. De äldsta beläggexemplaren från Skåne som kunnat påträffas i samlingarna vid Zool inst. i Lund är från Bonnarpshed 1953. Varifrån den tidigare uppgiften kommer ifrån är okänt. Några nyare fynd från Bonnarps hed har inte kunnat beläggas förrän sommaren 2006, då arten glädjande nog återfanns inom flygfältsområdet. Något mer utbredd är arten fortfarande i södra Halland, men den har minskat även där och är endast känd från några få nutida lokaler. Från Mästocka ljunghed är den känd sedan början av 1970-talet. Vidare gjordes fynd av arten i en vägslänt vid Oskarsström 1994. Vid inventeringar på ginstlokaler i Halland sommaren 2004 kunde arten endast påträffas på några små fläckar runt Veinge. Vid fortsatta inventeringar sommaren 2005 visade den sig förekomma mycket talrikt vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält, samt mera enstaka vid Mästockaheden och Övragårds naturresevat. 2006 återfanns den även på Oskarsströmslokalen samt vid Skogaby. Arten förekommer närmast på Jylland i Danmark och därifrån söderut genom västra Europa till Spanien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från två krympande lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 920 (432-820) km² och förekomstarean (AOO) till 56 (48-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Larven påträffas i maj–juni i hopspunna toppar av hårginst Genista pilosa, möjligen också på andra ginstarter. Larven förpuppar sig i en kokong bland löv på marken. Brun ginststävmal förekommer på stäppartade sandmarker med hårginst, men även på mycket torra ljunghedar där värdväxten förekommer. Till skillnad från ginstpalpmalen Syncopacma suecicella och ginsthedkorthuvudmalen Scythris crypta tycks denna art klara sig även där ljungen och ginsten skapar tätare och mera buskartade bestånd, d.v.s. i ett något senare successionsstadium än de andra. Möjligen har arten andra speciella hittills okända biologiska och ekologiska krav, som gör att den inte tycks kunna etablera sig på till synes lämpliga lokaler. Fjärilen flyger från slutet av juli till mitten av augusti, då den är aktiv i skymningen och lätt kan skraphåvas på och runt värdväxten. Den kommer också fram till ultraviolett ljus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ginster
· ginster
· gullregn
· gullregn
· hårginst
· hårginst
· puktörnen
· puktörnen
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Mirificarma, Art Mirificarma lentiginosella (Zeller, 1839) - brun ginststävmal Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från två krympande lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 920 (432-820) km² och förekomstarean (AOO) till 56 (48-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En ordinärt stor stävmal med en spännvidd på 12–17 mm. Den är vid första påseende lik flera andra bruna stävmalsarter som flyger vid samma tidpunkt på året. Tittar man lite närmare, kan man dock se vackert rosa teckningar på de mörkt bruna framvingarna, något som saknas på andra svenska arter. På hela framvingarna finns uttspridda matt rosa vingfjäll. En tredjedel in på vingen ligger två parallellt liggande svarta ockragult kantade ögonfläckar, samt ytterligare en strax utanför. Längre ut mot vingspetsen finns två rosa motfläckar. Bakvingarna är blekt gråbruna. Slitna eller otypiska djur kan kan framför allt blandas ihop med stävmalar i släktena Gelechia och med någon av arterna rökstävmal Chionodes fumatella och distinkt stävmal C. distinctella, vilka kan förekomma tillsammans med brun ginststävmal. Arten är avbildad av Emmet (2002).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brun ginststävmal

Länsvis förekomst och status för brun ginststävmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brun ginststävmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



När Per Benander 1924 anmälde brun ginststävmal från Veinge som ny för Halland nämner han, utan närmare lokalangivelse, om en tidigare förekomst i Skåne. De äldsta beläggexemplaren från Skåne som kunnat påträffas i samlingarna vid Zool inst. i Lund är från Bonnarpshed 1953. Varifrån den tidigare uppgiften kommer ifrån är okänt. Några nyare fynd från Bonnarps hed har inte kunnat beläggas förrän sommaren 2006, då arten glädjande nog återfanns inom flygfältsområdet. Något mer utbredd är arten fortfarande i södra Halland, men den har minskat även där och är endast känd från några få nutida lokaler. Från Mästocka ljunghed är den känd sedan början av 1970-talet. Vidare gjordes fynd av arten i en vägslänt vid Oskarsström 1994. Vid inventeringar på ginstlokaler i Halland sommaren 2004 kunde arten endast påträffas på några små fläckar runt Veinge. Vid fortsatta inventeringar sommaren 2005 visade den sig förekomma mycket talrikt vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält, samt mera enstaka vid Mästockaheden och Övragårds naturresevat. 2006 återfanns den även på Oskarsströmslokalen samt vid Skogaby. Arten förekommer närmast på Jylland i Danmark och därifrån söderut genom västra Europa till Spanien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Mirificarma  
  • Art
    Mirificarma lentiginosella(Zeller, 1839) - brun ginststävmal

Larven påträffas i maj–juni i hopspunna toppar av hårginst Genista pilosa, möjligen också på andra ginstarter. Larven förpuppar sig i en kokong bland löv på marken. Brun ginststävmal förekommer på stäppartade sandmarker med hårginst, men även på mycket torra ljunghedar där värdväxten förekommer. Till skillnad från ginstpalpmalen Syncopacma suecicella och ginsthedkorthuvudmalen Scythris crypta tycks denna art klara sig även där ljungen och ginsten skapar tätare och mera buskartade bestånd, d.v.s. i ett något senare successionsstadium än de andra. Möjligen har arten andra speciella hittills okända biologiska och ekologiska krav, som gör att den inte tycks kunna etablera sig på till synes lämpliga lokaler. Fjärilen flyger från slutet av juli till mitten av augusti, då den är aktiv i skymningen och lätt kan skraphåvas på och runt värdväxten. Den kommer också fram till ultraviolett ljus.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ginster - Genista (Viktig)
· gullregn - Laburnum (Har betydelse)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
· puktörnen - Ononis (Har betydelse)
Värdväxtens avtagande och försvinnande på många lokaler genom att den tillfälliga odlingen av sandmarker upphört, ljungbränning och kreatursbete minskat hotar också förekomster av brun ginststävmal. Skogsplantering, igenväxning, återställningsåtgärder efter grustäkt, gräsinsådd på vägslänter, konstgödsling och exploatering för bebyggelse är ytterligare exempel på hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Ginsten på redan befintliga lokaler bör gynnas genom återkommande ljungbränning. Troligen krävs även vändning av ytskiktet med glesa mellanrum på sikt, så att ny jord kommer i dagen. Åtgärder som ger en gödande effekt på marken som stödutfodring, spridning av dynga eller konstgödsling bör undvikas. Nya ginstlokaler bör skapas genom att man i samband med slutavverkning av skog på lämpliga marker avstår från föryngringsåtgärder och i stället företar enklare tillfälliga odlingsåtgärder som plöjning, harvning och löpbränning följda av bete. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget för 2006–2010. Där föreslås bland annat att ginsten bör gynnas genom successiv ljungbränning inom Mästockareservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogsplantering. Det är också viktigt att de centrala delarna av Mästocka skjutfält kan behålla sin nuvarande struktur och störningsregim. Nya ginstlokaler bör skapas genom att grustäkter restaureras med stödinsådd av ginst i stället för slentrianmässig slutbehandling med utplaning, påläggning av matjord och tallplantering.

Åtgärdsprogram Fastställt

Benander, P. 1924. Svenska Genista-småfjärilar (under Smärre meddelanden och notiser.) Ent. Tidskr. 45: 195–196.

Benander, P. 1928. Familjen Gelechiidae, s. 70. Svensk Insektfauna. Rekv. nr. 31.

Larsson, K. (Opubl.). Åtgärdsprogram för Nålginst, tagginst och ginstlevande fjärilar. Naturvårdsverket.

Pitkin, L. M. 1984. Gelechiid moths of the genus Mirificarma. Bulletin of the British Museum (Natural History), Entomology series, Vol.48, No 1.

Pitkin, L. M. 2002. In Emmet A.M. & Langmaid, J.R. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland. Vol. 4 (Part 2). Colchester, England.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Mirificarma  
  • Art
    Mirificarma lentiginosella, (Zeller, 1839) - brun ginststävmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.