Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  granbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Monochamus sartor
Granbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, ståtlig skalbagge som kan bli 35 mm lång. Färgen är svart med ljus behåring, som på täckvingarna, särskilt hos honan, är koncenterarde till tydliga fläckar i främre hälften samt en ganska tät, ljus behåring längst bak. Ben och antenner är påfallande långa, i synnerhet hos hanen där antennerna är dubbelt så långa som kroppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för granbock Observationer i  Sverige för granbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tidigare känd från spridda landskap från Småland till Lule lappmark. Sentida fynd finns från en lokal i Ångermanland och fyra lokaler i Norrbotten. Gamla fynd föreligger även från Norge. I Finland påträffas arten främst i de nordligaste delarna av landet. I Baltikum finns flera lokaler där den fortfarande är ganska allmän. Arten förekommer dessutom i taigaregionen i Ryssland bort till östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larverna utvecklas i nyligen döda, stående eller liggande grova granar, främst i ganska täta, urskogsartade bestånd med kontinuitet av vindfällen eller stående döda träd med angrepp av granbarkborre. Tidigare känd från spridda landskap från Småland till Lule lappmark. Sentida fynd finns från en lokal i Ångermanland och fyra lokaler i Norrbotten. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-60). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i nyligen döda, stående eller liggande grova granar. I Sibirien även i silvergran, lärk, tall och i sällsynta fall även lövträd som björk. Främst i ganska täta, urskogsartade bestånd med god kontinuitet av vindfällen, men även i stående träd som dödats av brand eller granbarkborre. Äggläggning kan ske ända upp till toppregionen. Honan gnager vid äggläggning genom barken ner till kambiet. Larven gnager först under barken men gör snart en grov, djup gång långt in i veden. Från denna skjuts nästan centimeterlånga gnagspånor ut genom barken. Dessa blir liggande som högar på vindfällenas bark. Den vanliga tallbocken (Monochamus sutor) gör liknande gångar och spånhögar, men är mindre. Larvutvecklingen tar två år. Larven förpuppar sig i veden i mitten av juni och de fullbildade insekterna påträffas från mitten av juli till slutet av augusti. De sitter på färska vindfällen eller nyligen döda, stående granar, gärna gömda på undersidan av stammarna.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Monochamus, Art Monochamus sartor (Fabricius, 1787) - granbock Synonymer Monochamus urussovi (Fischer von Waldheim, 1806), stor granbock, nordlig granbock, större granbock, Monochamus urussovii (Fischer von Waldheim, 1806)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larverna utvecklas i nyligen döda, stående eller liggande grova granar, främst i ganska täta, urskogsartade bestånd med kontinuitet av vindfällen eller stående döda träd med angrepp av granbarkborre. Tidigare känd från spridda landskap från Småland till Lule lappmark. Sentida fynd finns från en lokal i Ångermanland och fyra lokaler i Norrbotten. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-60). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
En stor, ståtlig skalbagge som kan bli 35 mm lång. Färgen är svart med ljus behåring, som på täckvingarna, särskilt hos honan, är koncenterarde till tydliga fläckar i främre hälften samt en ganska tät, ljus behåring längst bak. Ben och antenner är påfallande långa, i synnerhet hos hanen där antennerna är dubbelt så långa som kroppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för granbock

Länsvis förekomst och status för granbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för granbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tidigare känd från spridda landskap från Småland till Lule lappmark. Sentida fynd finns från en lokal i Ångermanland och fyra lokaler i Norrbotten. Gamla fynd föreligger även från Norge. I Finland påträffas arten främst i de nordligaste delarna av landet. I Baltikum finns flera lokaler där den fortfarande är ganska allmän. Arten förekommer dessutom i taigaregionen i Ryssland bort till östra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Monochamini  
  • Släkte
    Monochamus  
  • Art
    Monochamus sartor(Fabricius, 1787) - granbock
    Synonymer
    Monochamus urussovi (Fischer von Waldheim, 1806)
    stor granbock
    nordlig granbock
    större granbock
    Monochamus urussovii (Fischer von Waldheim, 1806)

Larvutvecklingen sker i nyligen döda, stående eller liggande grova granar. I Sibirien även i silvergran, lärk, tall och i sällsynta fall även lövträd som björk. Främst i ganska täta, urskogsartade bestånd med god kontinuitet av vindfällen, men även i stående träd som dödats av brand eller granbarkborre. Äggläggning kan ske ända upp till toppregionen. Honan gnager vid äggläggning genom barken ner till kambiet. Larven gnager först under barken men gör snart en grov, djup gång långt in i veden. Från denna skjuts nästan centimeterlånga gnagspånor ut genom barken. Dessa blir liggande som högar på vindfällenas bark. Den vanliga tallbocken (Monochamus sutor) gör liknande gångar och spånhögar, men är mindre. Larvutvecklingen tar två år. Larven förpuppar sig i veden i mitten av juni och de fullbildade insekterna påträffas från mitten av juli till slutet av augusti. De sitter på färska vindfällen eller nyligen döda, stående granar, gärna gömda på undersidan av stammarna.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten kräver urskogsliknande miljöer med gammal granskog, och är mycket känslig för skogliga ingrepp. Det är mycket lätt att det uppstår kontinuitetsbrott i yngelmöjligheterna genom att arten angriper grova, nyligen döda träd. Eftersom stor granbock attraheras till bränd skog utgör avverkningar av sådan ytterligare ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Alla gamla naturskogar med gran bör sparas, främst i Ångermanlands och Norrbottens kustland. På de lokaler där arten påträffas bör man överväga om man via fällningar av enstaka granar kan brygga över kontinuitetsglappen i tillgången på yngelmaterial. Man bör även spara bränd granskog inom områden där arten förekommer.

Baranowski, R. 1975. Några bidrag till kännedomen om Coleopterfaunan vid nedre Dalälven. 1. Ent. Tidskr. 96: 113.

Hellrigl, K. 1970. Die Bionomie der Europäischen Monochamus-arten (Coleopt. Cerambycidae) und ihre Bedeutung für die Forst- und Holzwirt. Redia Firenze. III: 415–420. Florens.

Lundberg, S. 1963. Bidrag till kännedomen om svenska Coleoptera 6. Ent. Tidskr. 84: 125.

Saalas, U. 1923. Die Fichtenkäfer Finnlands II. Ann. Acad. Scient. Fenn.Ser. a. Vol. XII: 411–413.

Pettersson, R. 1947. Stor granbock (Monochmus urussovi) återfunnen i Ångermanland. Natur i Norr 11: 117–120.

Wirén, E. 1947. Bidrag till kännedomen om coleopterfaunan i norra delen av det nordsvenska barrskogsområdet – från insamlingar vid Pålkem. II. Ent. Tidskr. 68: 192.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Lamiinae  
  • Tribus
    Monochamini  
  • Släkte
    Monochamus  
  • Art
    Monochamus sartor, (Fabricius, 1787) - granbock
    Synonymer
    Monochamus urussovi (Fischer von Waldheim, 1806)
    stor granbock
    nordlig granbock
    större granbock
    Monochamus urussovii (Fischer von Waldheim, 1806)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.