Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vitstreckat gräsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Mythimna litoralis
Vitstreckat gräsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarna är enfärgat halmgula med en smal längsgående vit mittlinje från vingroten, som förgrenar sig med vingribborna på vingens mitt och omges av mörkare pudring. Bakvingarna är glänsande vita. Den i övrigt helt ljusa fjärilen har en kraftig svart hårtofs på undersidan, mellan bakkroppen och mellankroppen, vilket den delar med ytterligare några rödaktiga gräsflyn. Detta åtskiljer vitstreckat gräsfly från alla förväxlingsbara och vanligare gräsflyarter. Vingspann 35-38 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för vitstreckat gräsfly Observationer i  Sverige för vitstreckat gräsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det vitstreckade gräsflyets utbredning är överallt i Europa starkt begränsad till bredare sandstränder med en typisk sanddynvegetation. Avståndet från strandlinjen till närmaste trädvegetation är sällan kortare än 50 meter och vid det saltare västerhavet påträffas arten endast där de rörliga sanddynerna når en mer betydande höjd. Arten anmäldes 1924 för första gången från Sverige, insamlad vid Falsterbo i Skåne. Kort därefter påträffades den även vid Ystad, varefter även ett äldre fynd från Vitemölla uppmärksammades i Köpenhamns zoologiska museums samlingar. Arten är nu känd från Halland; Tylösand, Frösakull och Mellbystrand, Skåne; Ängelholm, Falsterbo, Ystad, i Sandhammarsområdet från Löderup till Mälarhusen, Vitemölla, Rigeleje och från Yngsjö till Åhus. Ett fynd från Blekinge, Listerlandet befinner sig utanför artens livsmiljö och får tillskrivas närmigration från Skåne. Vitstreckade gräsflyets utbredning i Östersjöområdet är sydlig, och arten saknas i Baltikum. I Danmark förekommer den sparsamt på Bornholms sydkust från Boderne till Dueodde, på Lollands sydkust vid Kramnitze (från 1979), på södra Falster (från 1991), på Själlands nordkust, i Östjylland på Anholt samt ett enstaka fynd vid Grenå. Den saknas på Läsö. Ett par enstaka fynd gjordes på Fyn 2006-2007. Talrikare förekommer den i ett sammanhängande utbredningsområde längs Jyllands västkust från Skagen i norr till Römö i söder. Världsutbredningen sträcker sig från östra Tysklands Östersjökust, Danmark och Sverige till Nordsjöns kuster, i Storbritannien norrut till Skottland, Aberdeen, Forfar och vid östra Irlands kust. Söderut är arten utbredd vid Atlantkusten från Frankrike till Marocko. I västra Medelhavet sträcker sig förekomsten östligast till kusterna av södra Frankrike och norra Tunisien. Den sammanlagda arealen av havsstränder med flygsanddyner är i flertalet länder begränsad, vilket ger arten en relativt liten total förekomstareal. Med tanke på att många människor utnyttjar dess livsmiljö för bad och rekreation är den förmodligen överallt mer eller mindre hotad. Artens nordliga förekomstområden vid kallare hav är därför möjligen de för framtiden viktigaste att värna om.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Vitstreckat gräsfly är endast känd från sanddynområden längs Hallands och Skånes kuster. Dessutom har enstaka ströfynd gjorts i Blekinge. Arten är knuten till de kraftiga gräsarter, exempelvis strandråg (Elymus arenarius), som växer i de yttre sanddynerna och hotas därför av slitage från badande och sandbearbetningsmaskiner. Även stranderosion på artens biotoper vid sydkusten genom vattenståndshöjningen orsakar stor skada och populationen vid Sandhammaren har på senare tid minskat kraftigt. Arten förekommer inom ett begränsat geografiskt och klimatiskt område, vilket också gör den utsatt för stokastiska utdöenderisker. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (750-1250). Habitatet utgörs bara av en smal strandzon vilket ger låg individtäthet per lokalområde. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (8600-14000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (60-180) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2b(iii,v)c(iv); D1).
Ekologi
Artens larver uppges i Danmark och Sverige leva på strandråg Leymus (Elymus) arenarius samt möjligen även på bergrör Calamagrostis epigejos och strandkvickrot Elytrigia juncea. I England är dock den viktigaste värdväxten sandrör Ammophila arenaria. Då vitstreckat gräsfly i Sverige endast förekommer i områden där sandrör utgör ett dominerande inslag, finns det orsak att misstänka att denna växtart i hög grad är värdväxt även här. Larverna äter under natten och gömmer sig under dagtid i sanden. Förpuppningen sker under första hälften av juni i en löst hopfogad spånad bemängd med sand. Puppor eller kokonger kan lätt grävas fram ur sanden i brantare avsnitt av sanddynerna. Flygperioden infaller vid Östersjön från början av juli till början av augusti, vid Nordsjön och Kattegatt vanligen något tidigare. Fjärilarna är främst aktiva från mörkrets inbrott till midnatt och kan då påträffas på blommande strandråg och sandrör. De kan även lockas till UV-ljus och jäst fruktsaft. Arten är starkt lokaltrogen och påträffas på svenska västkusten vanligen endast flygande på eller i lä av de högsta sanddynernas krön där även parningen sker. I östra Skåne förekommer den talrikt även på mer flacka sandstränder utan sanddyner, där sandrör och strandråg växer i en cirka tio meter bred zon innanför den lägre avsats som markerar högsta vattenlinjen. Möjligen är havets salthalt avgörande för hur nära vattnet fjärilarna trivs. Gemensamt för artens förekomstområden är en bredare öppen torräng mellan strand och skog som ger fritt spelrum för vinden. De begränsade ytor där artens larver och puppor påträffats har den mest lättrörliga luckra sanden, vilken underlättar larvens eventuella behov av att vid fara snabbt kunna gräva ner sig. Artens ovilja att lämna de starkt begränsade habitaten är sannolikt orsaken till varför den upptäcktes så sent i Sverige.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· sandrör
· sandrör
· strandråg
· strandråg
· östersjörör
· östersjörör
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Mythimna, Art Mythimna litoralis (Curtis, 1827) - vitstreckat gräsfly Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv); D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Vitstreckat gräsfly är endast känd från sanddynområden längs Hallands och Skånes kuster. Dessutom har enstaka ströfynd gjorts i Blekinge. Arten är knuten till de kraftiga gräsarter, exempelvis strandråg (Elymus arenarius), som växer i de yttre sanddynerna och hotas därför av slitage från badande och sandbearbetningsmaskiner. Även stranderosion på artens biotoper vid sydkusten genom vattenståndshöjningen orsakar stor skada och populationen vid Sandhammaren har på senare tid minskat kraftigt. Arten förekommer inom ett begränsat geografiskt och klimatiskt område, vilket också gör den utsatt för stokastiska utdöenderisker. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (750-1250). Habitatet utgörs bara av en smal strandzon vilket ger låg individtäthet per lokalområde. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (8600-14000) km² och förekomstarean (AOO) till 120 (60-180) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (B2b(iii,v)c(iv); D1).
Framvingarna är enfärgat halmgula med en smal längsgående vit mittlinje från vingroten, som förgrenar sig med vingribborna på vingens mitt och omges av mörkare pudring. Bakvingarna är glänsande vita. Den i övrigt helt ljusa fjärilen har en kraftig svart hårtofs på undersidan, mellan bakkroppen och mellankroppen, vilket den delar med ytterligare några rödaktiga gräsflyn. Detta åtskiljer vitstreckat gräsfly från alla förväxlingsbara och vanligare gräsflyarter. Vingspann 35-38 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vitstreckat gräsfly

Länsvis förekomst och status för vitstreckat gräsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vitstreckat gräsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det vitstreckade gräsflyets utbredning är överallt i Europa starkt begränsad till bredare sandstränder med en typisk sanddynvegetation. Avståndet från strandlinjen till närmaste trädvegetation är sällan kortare än 50 meter och vid det saltare västerhavet påträffas arten endast där de rörliga sanddynerna når en mer betydande höjd. Arten anmäldes 1924 för första gången från Sverige, insamlad vid Falsterbo i Skåne. Kort därefter påträffades den även vid Ystad, varefter även ett äldre fynd från Vitemölla uppmärksammades i Köpenhamns zoologiska museums samlingar. Arten är nu känd från Halland; Tylösand, Frösakull och Mellbystrand, Skåne; Ängelholm, Falsterbo, Ystad, i Sandhammarsområdet från Löderup till Mälarhusen, Vitemölla, Rigeleje och från Yngsjö till Åhus. Ett fynd från Blekinge, Listerlandet befinner sig utanför artens livsmiljö och får tillskrivas närmigration från Skåne. Vitstreckade gräsflyets utbredning i Östersjöområdet är sydlig, och arten saknas i Baltikum. I Danmark förekommer den sparsamt på Bornholms sydkust från Boderne till Dueodde, på Lollands sydkust vid Kramnitze (från 1979), på södra Falster (från 1991), på Själlands nordkust, i Östjylland på Anholt samt ett enstaka fynd vid Grenå. Den saknas på Läsö. Ett par enstaka fynd gjordes på Fyn 2006-2007. Talrikare förekommer den i ett sammanhängande utbredningsområde längs Jyllands västkust från Skagen i norr till Römö i söder. Världsutbredningen sträcker sig från östra Tysklands Östersjökust, Danmark och Sverige till Nordsjöns kuster, i Storbritannien norrut till Skottland, Aberdeen, Forfar och vid östra Irlands kust. Söderut är arten utbredd vid Atlantkusten från Frankrike till Marocko. I västra Medelhavet sträcker sig förekomsten östligast till kusterna av södra Frankrike och norra Tunisien. Den sammanlagda arealen av havsstränder med flygsanddyner är i flertalet länder begränsad, vilket ger arten en relativt liten total förekomstareal. Med tanke på att många människor utnyttjar dess livsmiljö för bad och rekreation är den förmodligen överallt mer eller mindre hotad. Artens nordliga förekomstområden vid kallare hav är därför möjligen de för framtiden viktigaste att värna om.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Leucaniini  
  • Släkte
    Mythimna  
  • Art
    Mythimna litoralis(Curtis, 1827) - vitstreckat gräsfly

Artens larver uppges i Danmark och Sverige leva på strandråg Leymus (Elymus) arenarius samt möjligen även på bergrör Calamagrostis epigejos och strandkvickrot Elytrigia juncea. I England är dock den viktigaste värdväxten sandrör Ammophila arenaria. Då vitstreckat gräsfly i Sverige endast förekommer i områden där sandrör utgör ett dominerande inslag, finns det orsak att misstänka att denna växtart i hög grad är värdväxt även här. Larverna äter under natten och gömmer sig under dagtid i sanden. Förpuppningen sker under första hälften av juni i en löst hopfogad spånad bemängd med sand. Puppor eller kokonger kan lätt grävas fram ur sanden i brantare avsnitt av sanddynerna. Flygperioden infaller vid Östersjön från början av juli till början av augusti, vid Nordsjön och Kattegatt vanligen något tidigare. Fjärilarna är främst aktiva från mörkrets inbrott till midnatt och kan då påträffas på blommande strandråg och sandrör. De kan även lockas till UV-ljus och jäst fruktsaft. Arten är starkt lokaltrogen och påträffas på svenska västkusten vanligen endast flygande på eller i lä av de högsta sanddynernas krön där även parningen sker. I östra Skåne förekommer den talrikt även på mer flacka sandstränder utan sanddyner, där sandrör och strandråg växer i en cirka tio meter bred zon innanför den lägre avsats som markerar högsta vattenlinjen. Möjligen är havets salthalt avgörande för hur nära vattnet fjärilarna trivs. Gemensamt för artens förekomstområden är en bredare öppen torräng mellan strand och skog som ger fritt spelrum för vinden. De begränsade ytor där artens larver och puppor påträffats har den mest lättrörliga luckra sanden, vilken underlättar larvens eventuella behov av att vid fara snabbt kunna gräva ner sig. Artens ovilja att lämna de starkt begränsade habitaten är sannolikt orsaken till varför den upptäcktes så sent i Sverige.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· sandrör - Ammophila arenaria (Viktig)
· strandråg - Leymus arenarius (Viktig)
· östersjörör - Ammophila arenaria × Calamagrostis epigejos (Har betydelse)
På områden med mer begränsad utbredning av flygsanddyner med strandråg och sandrör är arten hotad av det hårda slitaget på vegetationen under badsäsongen. Detta kan bl.a. resultera i minskad blomning hos gräsarterna, vilket eliminerar en viktig näringskälla för fjärilarna. Det främsta hotet utgörs dock av belysning med UV-ljus i anslutning till strandpromenader, omklädningshytter, restauranger etc. Arten är ännu ej konstaterad i naturskyddade områden såsom Gotska Sandön eller Haverdal i Halland. Den gynnas möjligen indirekt av att de ogynnsamma vattentemperaturerna från Sandhammaren till Åhus i Skåne begränsar kuststräckans attraktion som badplats. Slitaget på våra stränder är idag inte så omfattande, men kan öka betydligt i framtiden med en ökande befolkningsmängd eller ett ökande antal turister. En uppmjukning i den strikta tolkningen av strandskyddslagen kan öka antalet anläggningar för camping och bad med UV-ljus. På Bornholm utgör tilltagande spridning av vresros ett hot.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Arten bör eftersökas inom flygsandområden i naturreservat. Åtgärder för att kanalisera gångtrafiken och härigenom minska slitaget på dynvegetationen förekommer i delar av Tylösandsområdet, där sommarhusbebyggelsen hotas av sandflykten. Detta gynnar säkerligen arten. Att på ett liknande sätt kanalisera bort slitaget vid stränder med en smalare bård av öppen flygsand ställer sig svårare. De avsnitt av havssandstränder som idag är svårtillgängliga för bilburen turism bör inte göras mer lättåtkomliga genom anläggning av vägar parallellt med stranden. Det punktvisa slitaget på dynvegetationen i anslutning till återvändsvägar är att föredra. I Danmark har man på många kuststräckor funnit det nödvändigt att bekämpa vresrosens utbredning i sanddynerna. Ett planterat bestånd blir till slut helt marktäckande, ofta över ett stort område, och kan endast grävas bort.
Ett fynd från Blekinge, Asarum (Douwes m.fl. 1969) bör uppfattas som osannolikt då inga inlandsfynd är kända från Skåne. Det kan handla om en fjäril som medföljt insamlingsutrustningen. Anders Ohlsson och Stig Torstenius har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av faktabladet.

Ammitzböll, J. 1924. Notis. Ent. Tidskr. 48: 201.

Bech, K., Szyska, P., Madsen, A., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., & Möller, H.E. 2007. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2006. Tillägg till Lepidoptera.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Norgaard, I. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-1986. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F. 1929. Halländska fjärilar. Ent. Tidskr. 50(1): 49-53.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Norgaard, I. 1998. Fund af storsommerfugle i Danmark 1987-1996. Lepidopterologisk forening.

Palm, N., B. 1945. Lepidopterologiska anteckningar. Opusc. ent. 10(1-2): 58-60.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Wahlgren, E. 1924. En för Sverige ny noctuid, Hyphilare littoralis Curt. samt ett par andra Ammophila-fjärilar. Ent. Tidskr. 45: 201-202.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Leucaniini  
  • Släkte
    Mythimna  
  • Art
    Mythimna litoralis, (Curtis, 1827) - vitstreckat gräsfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.