Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bryngökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada opaca
Bryngökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bryngökbiet är ett medelstort gökbi med en kroppslängd på 7–9(–10) mm. Den är en av de talrika Nomada-arter som har svart huvud och mellankropp med röda teckningar och röd bakkropp med gula sidofläckar och därför inte helt lätt att direkt skilja ut i fält från närstående arter. Till skillnad från de flesta arter med liknande teckning är dock käkarna i spetsen tvåtandade, vilket är en karaktär som bara ytterligare två svenska arter har. Den ena är det allmänna trädgårdsgökbiet Nomada ruficornis som honan av Nomada opaca skiljs från genom sin svarta hjässa, 2–4 tunna (inte breda) längslinjer på mellankroppens ryggsida och kortare tornar i spetsen av bakskenbenet. Den andra förväxlingsarten är det sällsynta gläntgökbiet N. moeschleri som lätt skiljs från bryngökbiets hona genom att bakskenbenet har en ensam tjock, trubbig svart tagg i spetsen.
Utbredning
Länsvis förekomst för bryngökbi Observationer i  Sverige för bryngökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Bryngökbi har en utbredning som omfattar Skåne till Västmanland och Norduppland med stora utbredningsluckor, främst i Västsverige, där arten inte rapporterats från Västergötland, Bohuslän, Dalsland eller Värmland. Öland och Gotland hyser varken några populationer av denna art eller dess värdart. Det nordligaste fyndet är från Gästrikland (1950), och det är därför osäkert om arten finns kvar där, men dock troligt. I Norge är arten bara påträffad vid ett enda tillfälle nära gränsen till Värmland (Eidskog). I Finland är den endast påträffad två gånger, senast 1947, och den misstänks där vara regionalt utdöd. Det senaste fyndet av arten i Danmark gjordes 1934. Totalutbredningen är i övrigt mycket begränsad till Centraleuropa från Frankrike till Österrike och söderut till norra Italien. Arten anges överallt vara sällsynt förekommande, ofta med få aktuella observationer och bedöms som hotad i flera länder. Jämförelsevis tycks Sverige ha ett av de starkaste bestånden av arten vilket i förlängningen medför att vi har ett europeiskt bevarandeansvar för bryngökbiet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Bryngökbi parasiterar brynsandbi Andrena fulvida, men trots att värdarten är spridd tycks gökbiet saknas i stora delar av utbredningsområdet. Bryngökbi förekommer främst på blomrika gräsmarker och bryn i skogsbygder och missgynnas av nedläggningen av mindre jordbruksenheter. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (110-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Bryngökbi boparasiterar brynsandbi Andrena fulvida och påträffas huvudsakligen liksom denna i skogs- och mellanbygder. De flesta aktuella förekomsterna har anknytning till jordbruksbygd med äldre mosaikartad struktur. Skogsbryn mot blomrika torrbackar och ängar, vägkanter, blomrik hyggesmark och skogsbrandfält är miljöer där arten påträffats. Värdarten samlar pollen främst från olika buskar som benved, brakved och skogskornell, skogsris som blommande hallon och blåbär, samt besöker ett stort antal olika örter. Gökbiet är svårt att påvisa eftersom värdarten anlägger sina bon spritt i brynmiljöer utan att bilda tydliga aggregationer där gökbiet mera stationärt kan hålla till. Få observationer av artens näringssök är kända. I Sverige är maskros Taraxacum och blåbär Vaccinium myrtillus kända som nektarväxter. Flygtiden omfattar huvudsakligen juni månad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada opaca Alfken, 1913 - bryngökbi Synonymer matt getingbi

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Bryngökbi parasiterar brynsandbi Andrena fulvida, men trots att värdarten är spridd tycks gökbiet saknas i stora delar av utbredningsområdet. Bryngökbi förekommer främst på blomrika gräsmarker och bryn i skogsbygder och missgynnas av nedläggningen av mindre jordbruksenheter. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (110-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Bryngökbiet är ett medelstort gökbi med en kroppslängd på 7–9(–10) mm. Den är en av de talrika Nomada-arter som har svart huvud och mellankropp med röda teckningar och röd bakkropp med gula sidofläckar och därför inte helt lätt att direkt skilja ut i fält från närstående arter. Till skillnad från de flesta arter med liknande teckning är dock käkarna i spetsen tvåtandade, vilket är en karaktär som bara ytterligare två svenska arter har. Den ena är det allmänna trädgårdsgökbiet Nomada ruficornis som honan av Nomada opaca skiljs från genom sin svarta hjässa, 2–4 tunna (inte breda) längslinjer på mellankroppens ryggsida och kortare tornar i spetsen av bakskenbenet. Den andra förväxlingsarten är det sällsynta gläntgökbiet N. moeschleri som lätt skiljs från bryngökbiets hona genom att bakskenbenet har en ensam tjock, trubbig svart tagg i spetsen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för bryngökbi

Länsvis förekomst och status för bryngökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bryngökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Bryngökbi har en utbredning som omfattar Skåne till Västmanland och Norduppland med stora utbredningsluckor, främst i Västsverige, där arten inte rapporterats från Västergötland, Bohuslän, Dalsland eller Värmland. Öland och Gotland hyser varken några populationer av denna art eller dess värdart. Det nordligaste fyndet är från Gästrikland (1950), och det är därför osäkert om arten finns kvar där, men dock troligt. I Norge är arten bara påträffad vid ett enda tillfälle nära gränsen till Värmland (Eidskog). I Finland är den endast påträffad två gånger, senast 1947, och den misstänks där vara regionalt utdöd. Det senaste fyndet av arten i Danmark gjordes 1934. Totalutbredningen är i övrigt mycket begränsad till Centraleuropa från Frankrike till Österrike och söderut till norra Italien. Arten anges överallt vara sällsynt förekommande, ofta med få aktuella observationer och bedöms som hotad i flera länder. Jämförelsevis tycks Sverige ha ett av de starkaste bestånden av arten vilket i förlängningen medför att vi har ett europeiskt bevarandeansvar för bryngökbiet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada opacaAlfken, 1913 - bryngökbi
    Synonymer
    matt getingbi

Bryngökbi boparasiterar brynsandbi Andrena fulvida och påträffas huvudsakligen liksom denna i skogs- och mellanbygder. De flesta aktuella förekomsterna har anknytning till jordbruksbygd med äldre mosaikartad struktur. Skogsbryn mot blomrika torrbackar och ängar, vägkanter, blomrik hyggesmark och skogsbrandfält är miljöer där arten påträffats. Värdarten samlar pollen främst från olika buskar som benved, brakved och skogskornell, skogsris som blommande hallon och blåbär, samt besöker ett stort antal olika örter. Gökbiet är svårt att påvisa eftersom värdarten anlägger sina bon spritt i brynmiljöer utan att bilda tydliga aggregationer där gökbiet mera stationärt kan hålla till. Få observationer av artens näringssök är kända. I Sverige är maskros Taraxacum och blåbär Vaccinium myrtillus kända som nektarväxter. Flygtiden omfattar huvudsakligen juni månad.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten har missgynnats av den sedan ett halvsekel pågående kvalitetsförsämringen av varma bryn mellan jordbruksmark och skog. Av allt att döma har både bryngökbiet och dess värdart missgynnats av den kraftiga nedgången i skogsbeten och generellt upphörande extensiv hävd av magra, blomrika marker i skogsbygder, marker som idag antingen planteras igen eller utsätts för hårt bete av får eller häst. Trots brynsandbiets knutenhet till brynmiljöer tycks det i förvånansvärt liten utsträckning dra nytta av hyggen, troligen som ett resultat av att dessa ofta är alltför blomfattiga och/eller vindexponerade vilket indirekt drabbar bryngökbiet. Den fortgående nedläggningen av mindre bruksenheter i skogsbygder har också inneburit att livsmiljöerna alltmer isoleras från varandra. I det södra kärnområdet i östra Småland tycks många långsamt igenväxande betesmarker och slåtterängar nu ha nått en punkt där de inte längre förmår upprätthålla populationer av brynsandbi och därmed indirekt också bryngökbi. Trots att artens fundamentala miljökrav kan tyckas modesta ingår den idag i en grupp av starkt minskande insekter knutna till blomrika, vindskyddade bryntorrängar, tillsammans med arter som stampansarbi Stelis phaeoptera, slåttersandbi Andrena humilis, dvärgsandbi Andrena nanula och väddgökbi Nomada armata.


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Arten kan betraktas som en nationell ansvarsart och kända förekomster bör beaktas vid pågående verksamheter som påverkar dess livsmiljö. Vid röjning av bryn bör man eftersträva att gruppvis behålla blommande buskar som hagtorn, brakved och hägg. Vägkantsslåtter i anslutning till artens förekomstområden bör utformas på så sätt att den om möjligt senareläggs till mitten av augusti för att inte beröva vildbin viktig föda och lämpliga spridningskorridorer mitt under aktivitetsperioden. Vid restaurering av betesmarker och stängseldragning bör man sätta stängslet 5–10 meter in i angränsande skogspartier, i synnerhet om dessa utgör sydslänter, för att skapa varma, hävdade brynzoner. Vid nydikning eller skrapning av vägskärningar bör blottad mineraljord i sydslänter lämnas öppen utan pålagring av jordmassor. Blottade grus- eller sandytor bör inte heller besås med bindande gräsvegetation utan lämnas för fri utveckling, alternativt aktivt sås in med ekologiska nyckelväxter som åkervädd, bockrot, ängsvädd, gråfibbla, tjärblomster, blåmunkar och liten blåklocka m.fl.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1-281.

Johansson, N. 2010. Solitära gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata) på tre torrängsartade lokaler i Övre Emådalen. Entomologisk Tidskrift 131(2): 113-130. Uppsala

Karlsson, T., Larsson, K. & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjäriar på torräng 2011-2016. Rapport 6441, maj 2011. Naturvårdsverket.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80: 7-52.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Söderman G. & Leinonen R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki. 420 s.

Westrich P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. Ulmer, Stuttgart. 972 s.

Ødegaard, F. Arter på nett: Krattvepsebie Nomada opaca. http://data.artsdatabanken.no/Pages/139489. (Nedladdat 2015-04-18).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & Niklas Johansson 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada opaca, Alfken, 1913 - bryngökbi
    Synonymer
    matt getingbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & Niklas Johansson 2015.