Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  brunbandad lobmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Nothocasis sertata
Brunbandad lobmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten flyger under en tid på året då den främst kan förväxlas med höstmätararterna, Epirrita (Oporinia) spp. Den skiljer sig dock väsentligt från dessa. Framförallt är höstmätarna aldrig så tydligt brunfärgade som brunbandad lobmätare. Framvingarna är övervägande gråbruna med två bredare vitaktiga tvärlinjer, tydlig diskfäck, två smala svarta tvärlinjer i mellanfältets mitt och kraftigare brun färg på mellanfältet. Bakvingarna är grå med ett ljust tvärband parallellt med utkanten. Vingbredd 24-26 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för brunbandad lobmätare Observationer i  Sverige för brunbandad lobmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Brunbandad lobmätare anses vara en relativt ny faunamedlem och tillika knuten till ett infört trädslag, tysklönn, Acer pseudoplatanus. Den påträffades först 1971 och är än idag främst känd från några experimentodlingar av tysklönn anlagda på cirka 1950-talet i bokskog på Söderåsen i Skåne. Närmare bestämt på platån som omger naturreservatet Skäralidsravinen. Den är här ofta talrik, senast 1998. Tysklönn förekommer sedan gammalt planterad på många håll i Skåne, men den brunbandade lobmätaren har i övrigt endast insamlats i tre exemplar på västsidan av Billebjär i Dalby 1978 och i två exemplar i Kågeröd, Axelvold 1998. Det har därför ansetts befogat att misstänka att arten kan ha följt med de unga trädplantorna till Skäralid i ägg- eller larvstadiet. Den brunbandade lobmätaren har dock en vid utbredning i Danmark, där den också varit känd länge och kan därför mycket väl ha etablerat sig i Skåne genom migration. Närmaste kända fyndort på Nordöstsjälland befinner sig endast på cirka 50 km avstånd från Skäralid. Trots att arten är knuten till ett infört trädslag som endast är vildväxande i södra Mellaneuropa utgör dess utbredning i Danmark ett zoogeografiskt intressant fenomen. Den saknas nämligen helt i ett brett område genom Belgien, norra Tyskland och Polen som från Östersjökusten och Nordsjökusten sträcker sig ned till cirka 52°N breddgraden. Den saknas också helt i Storbritannien, Holland och de Baltiska staterna. Utbredningen vid Östersjön sträcker sig från Lübeck och Hamburg genom östra Jylland till Fredrikshamn i Nordöstjylland samt på öarna från Fyn till Själland. På Djursland i Östjylland och på Fyn är den mer utbredd och oftare allmän, medan den betraktas som sällsynt eller sporadisk i övriga landsdelar. Man menar i Danmark att arten ökat i frekvens sedan förra hälften av 1900-talet. Det gick många år mellan de första fynden i landet, 1853 på Fyn då den blev funnen i antal på trädstammar, och nästa återfynd 1921 på Själland och 1924 i Jylland. Världsutbredningen sträcker sig från norra Medelhavsområdet till södra Ryssland och Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Brunbandad lobmätare är endast känd från 4 lokaler i Skåne. På den största av dessa, Söderåsen Skäralid, har arten varit allmän och utbredd, men i takt med de medvetna försöken att där utrota den huvudsakliga värdväxten tysklönn (Acer psuedoplatanus) minskar beståndet snabbt. Att orsaken till artens utbredning beror på inplantering av tysklönn är outrett. Inget tyder på att så skulle vara fallet. Viss osäkerhet råder om huruvida det är den enda värdarten i Sverige. Arten förekommer även lokalt i Danmark, men saknas i stora delar av mellersta Tyskland och i många bestånd av denna värdart finns. Söderut utnyttjas även andra värdarter. Arten flyger sent på säsongen och är därför dåligt undersökt. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-600). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 40 (20-400) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-16) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Tysklönn, även kallad sykomorlönn, Acer pseudoplatanus, är ett allmänt odlat parkträd som även i södra Sverige kan självföryngra sig genom frön. Trädet är betydligt vanligare i Danmark i anlagda skogar och får här närmast betraktas som helt naturaliserat. Det är här till exempel betydligt mer utbrett än naverlönn, Acer campestre, och skogslönn, Acer platanoides, som båda har en begränsad utbredning i sydöst. Tysklönn uppges vara enda värdväxt för den brunbandade lobmätaren i både Danmark och Tyskland. På andra håll i Mellaneuropa har man dock uppmärksammat att arten förekommer även där tysklönn saknas och därför bör kunna ha fler värdväxter. I sammanhanget är det också av intresse att notera att två fjärilsarter, fjäderbärare, Ptilophora plumigera, och lönnmalmätare, Eupithecia inturbata, vilka båda är monofaga på skogslönn i Sverige uppges leva endast på naverlönn och/eller tysklönn i Danmark och Tyskland. Detta beror sannolikt främst på att skogslönn är ett ovanligare trädslag i Danmark och Tyskland. Det förefaller således inte omöjligt att den brunbandade lobmätaren kan leva även på skogslönn och i så fall påträffas på fler platser i Skåne. Fjärilen är lätt förbisedd om den är sällsynt och den aktiva tiden på året infaller under en period då den i förbifarten lätt förväxlas med de mycket allmänna höstmätararterna. Så sent som 1944 påträffades i Skäralidsravinen två mycket sällsynta storfjärilsarter för första gången i Skåne, respektive första återfynd i Skåne sedan 1887. Arterna har senare endast påvisats från ett mycket begränsat område runt Söderåsen, vilket styrker områdets karaktär av reliktrefugium. Flygtiden infaller för den brunbandade lobmätaren från andra veckan i september till början av oktober. I Sverige har den främst insamlats under dagtid, vilket underlättas av att den är lättstörd och flyger upp från unga tysklönnar som ruskas. Den lockas även till UV-ljus. Arten övervintrar i äggstadiet och larven lever mellan maj och juli i ett sammanspunnet toppskott av tysklönn.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tysklönn
· tysklönn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Nothocasis, Art Nothocasis sertata (Hübner, 1817) - brunbandad lobmätare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Brunbandad lobmätare är endast känd från 4 lokaler i Skåne. På den största av dessa, Söderåsen Skäralid, har arten varit allmän och utbredd, men i takt med de medvetna försöken att där utrota den huvudsakliga värdväxten tysklönn (Acer psuedoplatanus) minskar beståndet snabbt. Att orsaken till artens utbredning beror på inplantering av tysklönn är outrett. Inget tyder på att så skulle vara fallet. Viss osäkerhet råder om huruvida det är den enda värdarten i Sverige. Arten förekommer även lokalt i Danmark, men saknas i stora delar av mellersta Tyskland och i många bestånd av denna värdart finns. Söderut utnyttjas även andra värdarter. Arten flyger sent på säsongen och är därför dåligt undersökt. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-600). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 40 (20-400) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-16) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Arten flyger under en tid på året då den främst kan förväxlas med höstmätararterna, Epirrita (Oporinia) spp. Den skiljer sig dock väsentligt från dessa. Framförallt är höstmätarna aldrig så tydligt brunfärgade som brunbandad lobmätare. Framvingarna är övervägande gråbruna med två bredare vitaktiga tvärlinjer, tydlig diskfäck, två smala svarta tvärlinjer i mellanfältets mitt och kraftigare brun färg på mellanfältet. Bakvingarna är grå med ett ljust tvärband parallellt med utkanten. Vingbredd 24-26 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för brunbandad lobmätare

Länsvis förekomst och status för brunbandad lobmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för brunbandad lobmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Brunbandad lobmätare anses vara en relativt ny faunamedlem och tillika knuten till ett infört trädslag, tysklönn, Acer pseudoplatanus. Den påträffades först 1971 och är än idag främst känd från några experimentodlingar av tysklönn anlagda på cirka 1950-talet i bokskog på Söderåsen i Skåne. Närmare bestämt på platån som omger naturreservatet Skäralidsravinen. Den är här ofta talrik, senast 1998. Tysklönn förekommer sedan gammalt planterad på många håll i Skåne, men den brunbandade lobmätaren har i övrigt endast insamlats i tre exemplar på västsidan av Billebjär i Dalby 1978 och i två exemplar i Kågeröd, Axelvold 1998. Det har därför ansetts befogat att misstänka att arten kan ha följt med de unga trädplantorna till Skäralid i ägg- eller larvstadiet. Den brunbandade lobmätaren har dock en vid utbredning i Danmark, där den också varit känd länge och kan därför mycket väl ha etablerat sig i Skåne genom migration. Närmaste kända fyndort på Nordöstsjälland befinner sig endast på cirka 50 km avstånd från Skäralid. Trots att arten är knuten till ett infört trädslag som endast är vildväxande i södra Mellaneuropa utgör dess utbredning i Danmark ett zoogeografiskt intressant fenomen. Den saknas nämligen helt i ett brett område genom Belgien, norra Tyskland och Polen som från Östersjökusten och Nordsjökusten sträcker sig ned till cirka 52°N breddgraden. Den saknas också helt i Storbritannien, Holland och de Baltiska staterna. Utbredningen vid Östersjön sträcker sig från Lübeck och Hamburg genom östra Jylland till Fredrikshamn i Nordöstjylland samt på öarna från Fyn till Själland. På Djursland i Östjylland och på Fyn är den mer utbredd och oftare allmän, medan den betraktas som sällsynt eller sporadisk i övriga landsdelar. Man menar i Danmark att arten ökat i frekvens sedan förra hälften av 1900-talet. Det gick många år mellan de första fynden i landet, 1853 på Fyn då den blev funnen i antal på trädstammar, och nästa återfynd 1921 på Själland och 1924 i Jylland. Världsutbredningen sträcker sig från norra Medelhavsområdet till södra Ryssland och Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Tricopterygini  
  • Släkte
    Nothocasis  
  • Art
    Nothocasis sertata(Hübner, 1817) - brunbandad lobmätare

Tysklönn, även kallad sykomorlönn, Acer pseudoplatanus, är ett allmänt odlat parkträd som även i södra Sverige kan självföryngra sig genom frön. Trädet är betydligt vanligare i Danmark i anlagda skogar och får här närmast betraktas som helt naturaliserat. Det är här till exempel betydligt mer utbrett än naverlönn, Acer campestre, och skogslönn, Acer platanoides, som båda har en begränsad utbredning i sydöst. Tysklönn uppges vara enda värdväxt för den brunbandade lobmätaren i både Danmark och Tyskland. På andra håll i Mellaneuropa har man dock uppmärksammat att arten förekommer även där tysklönn saknas och därför bör kunna ha fler värdväxter. I sammanhanget är det också av intresse att notera att två fjärilsarter, fjäderbärare, Ptilophora plumigera, och lönnmalmätare, Eupithecia inturbata, vilka båda är monofaga på skogslönn i Sverige uppges leva endast på naverlönn och/eller tysklönn i Danmark och Tyskland. Detta beror sannolikt främst på att skogslönn är ett ovanligare trädslag i Danmark och Tyskland. Det förefaller således inte omöjligt att den brunbandade lobmätaren kan leva även på skogslönn och i så fall påträffas på fler platser i Skåne. Fjärilen är lätt förbisedd om den är sällsynt och den aktiva tiden på året infaller under en period då den i förbifarten lätt förväxlas med de mycket allmänna höstmätararterna. Så sent som 1944 påträffades i Skäralidsravinen två mycket sällsynta storfjärilsarter för första gången i Skåne, respektive första återfynd i Skåne sedan 1887. Arterna har senare endast påvisats från ett mycket begränsat område runt Söderåsen, vilket styrker områdets karaktär av reliktrefugium. Flygtiden infaller för den brunbandade lobmätaren från andra veckan i september till början av oktober. I Sverige har den främst insamlats under dagtid, vilket underlättas av att den är lättstörd och flyger upp från unga tysklönnar som ruskas. Den lockas även till UV-ljus. Arten övervintrar i äggstadiet och larven lever mellan maj och juli i ett sammanspunnet toppskott av tysklönn.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tysklönn - Acer pseudoplatanus (Viktig)
Arten hotas på sitt främsta förekomstområde av naturvårdsåtgärder, där det vällovliga syftet varit att restaurera bokskogen runt Skäralidsravinen. Man önskade här ta bort de försöksodlingar av tysklönn som anlagts i ravinens omedelbara närhet. Trots att detta verkställts har en mängd småträd av tysklönn överlevt och om försynen vill kommer även den brunbandade lobmätaren att göra det. Övriga hot är okända.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Artens möjlighet att överleva i närliggande områden på Söderåsen med enbart skogslönn bör undersökas. Enligt uppgift har den brunbandade lobmätaren eftersökts på andra områden med planterad tysklönn, men dessa undersökningar har med få undantag varit resultatlösa. Artens talrika förekomst på några få fläckar på Söderåsen kan avspegla ett högre biotopkrav än som uppfylls av andra tysklönnförekomster i Sverige. På tyska heter tysklönnen Berg-Ahorn vilket tydligt placerar trädets rätta habitat i bergstrakter. Ståndortens kvalitéer beträffande jordmån och vattentillgång kan vara betydelsefulla för värdväxtens näringsvärde vilket kan vara utslagsgivande för fjärilens konkurrensförmåga och vara en av orsakerna till den begränsade utbredningen också i Danmark. Det kan ej uteslutas att arten är en gammal medlem av södra Östersjöområdets fauna, som tidigare endast levt på skogslönn eller naverlönn och då varit mycket sällsynt, men sedan gynnats av att tysklönn blivit vanligare i skogsmark. Om detta kan styrkas skulle artens plats på rödlistan vara mer motiverad. De på Söderåsen utplanterade tysklönnarnas ursprung bör klarläggas.

Allander, H. 1945. Två sällsynta fjärilar (Discoloxia blomeri Curt. och Chrysoptera c-aureum Knoch) i Skåne. Opusc. ent. 10(1-2): 60.

Aurivillius, C. 1888-1891. Nordens Fjärilar. Hiertas AB bokförlag, Stockholm.

Douwes, P. 1971. De bästa storfjärilsfynden 1971. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 3: 6-8.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lagerberg, T. 1957. Vilda växter i Norden. Bokförlaget Natur och kultur, Stockholm.

Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den Nordiska floran. Wahlström & Widstands förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P. S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1999. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 59-74.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1977. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna en tredje tioårsperiod (Lep.). Ent. Tidskr. 98: 113-122.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999 & 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Tricopterygini  
  • Släkte
    Nothocasis  
  • Art
    Nothocasis sertata, (Hübner, 1817) - brunbandad lobmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999 & 2005.