Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  reliktbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Nothorhina muricata
Reliktbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten känns lätt igen på sin långsmala kroppsbyggnad och att halsskölden är tydligt längre än bred. Kroppen är 10–15 mm lång, påfallande platt och rödbrun med roströda antenner och ben. Antennerna är längre än halva kroppen. Halsskölden är mycket svagt punkterad på ett runt område i mitten medan sidorna är grovt punkterade. Täckvingarna har två till tre svaga längsribbor.
Utbredning
Länsvis förekomst för reliktbock Observationer i  Sverige för reliktbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från Blekinge till Lule lappmark. Arten förekommer även i Norge, Finland, Baltikum och Ryssland samt i Mellaneuropa, Portugal, Spanien och södra Frankrike.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c+3c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Utvecklas inne i den tjocka skorpbarken på mycket gamla, levande och solexponerade tallar. Utbredd från Blekinge till Lule lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (1000-4000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskningstakten har uppgått till 15 (5-20) % under de senaste 10 åren. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (5-20) %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (pga fortsatt snabb avverkning av kontinuitetsskog, igenväxning av öppna tallmiljöer och borttagande av fristående gamla träd). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c).
Ekologi
Larvutvecklingen sker inne i den tjocka skorpbarken på gamla, levande, solexponerade tallar. Ofta utnyttjas träd som under längre tid stått fritt och öppet, t.ex. i odlingslandskap, längs stränder och uppe på åsar. Angreppen återfinns på solsidan av stammen från marknivå upp till 3-4 meters höjd. Larverna gnager slingrande gångar som är fyllda med ett rödbrunt gnagmjöl. Kläckhålen är 3–4 mm breda och ovala. Angreppen blir ofta täta i lämplig bark, och kan fortgå under decennier. Kådinlagring i larvgångarna ger barken en mycket speciell, gyllengul färg som gör att man ofta känner igen angripna träd på avstånd. Larvutvecklingen verkar ta två år i anspråk. Kläckningen sker vanligtvis i midsommartid. Fullbildade individer är mest aktiva i skymmningen, men kan också påträffas springande dagtid på angripna träd. De kan alstra ett hörbart smattrande ljud genom att sätta sig under en lös barkflaga och snabbt slå ryggen mot den.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Levande träd
Levande träd
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Nothorhina, Art Nothorhina muricata (Dalman, 1817) - reliktbock Synonymer Nothorhina punctata (Fabricius, 1798)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c+3c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Utvecklas inne i den tjocka skorpbarken på mycket gamla, levande och solexponerade tallar. Utbredd från Blekinge till Lule lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 2000 (1000-4000). Förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskningstakten har uppgått till 15 (5-20) % under de senaste 10 åren. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 15 (5-20) %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (pga fortsatt snabb avverkning av kontinuitetsskog, igenväxning av öppna tallmiljöer och borttagande av fristående gamla träd). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2c+3c).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Boreal region (BOR)), Typisk art i 9060 Åsbarrskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Arten känns lätt igen på sin långsmala kroppsbyggnad och att halsskölden är tydligt längre än bred. Kroppen är 10–15 mm lång, påfallande platt och rödbrun med roströda antenner och ben. Antennerna är längre än halva kroppen. Halsskölden är mycket svagt punkterad på ett runt område i mitten medan sidorna är grovt punkterade. Täckvingarna har två till tre svaga längsribbor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för reliktbock

Länsvis förekomst och status för reliktbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för reliktbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från Blekinge till Lule lappmark. Arten förekommer även i Norge, Finland, Baltikum och Ryssland samt i Mellaneuropa, Portugal, Spanien och södra Frankrike.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Spondylidinae  
  • Tribus
    Asemini  
  • Släkte
    Nothorhina  
  • Art
    Nothorhina muricata(Dalman, 1817) - reliktbock
    Synonymer
    Nothorhina punctata (Fabricius, 1798)

Larvutvecklingen sker inne i den tjocka skorpbarken på gamla, levande, solexponerade tallar. Ofta utnyttjas träd som under längre tid stått fritt och öppet, t.ex. i odlingslandskap, längs stränder och uppe på åsar. Angreppen återfinns på solsidan av stammen från marknivå upp till 3-4 meters höjd. Larverna gnager slingrande gångar som är fyllda med ett rödbrunt gnagmjöl. Kläckhålen är 3–4 mm breda och ovala. Angreppen blir ofta täta i lämplig bark, och kan fortgå under decennier. Kådinlagring i larvgångarna ger barken en mycket speciell, gyllengul färg som gör att man ofta känner igen angripna träd på avstånd. Larvutvecklingen verkar ta två år i anspråk. Kläckningen sker vanligtvis i midsommartid. Fullbildade individer är mest aktiva i skymmningen, men kan också påträffas springande dagtid på angripna träd. De kan alstra ett hörbart smattrande ljud genom att sätta sig under en lös barkflaga och snabbt slå ryggen mot den.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Människoskapad miljö på land, Trädbärande gräsmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Det stora hotet mot reliktbocken idag består i att vissa av de träd där den förekommer avverkas på grund av det mycket högt virkesvärdet hos sådana senvuxna tallar. Likaså skuggas ofta stammen på de gamla tallarna av kringväxande träd- och buskvegetation, vilket gör att pågående angrepp genast upphör. Ett stort hot inför framtiden är att för arten lämpliga träd knappast nyskapas längre i vårt skogslandskap.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
De gamla tallar, där man misstänker att arten fortlever, måste kontinuerligt friställas. För att trygga kontinuiteten av passande träd i landskapet, bör man spara enstaka tallar i helt öppet läge som får stå kvar under minst ett par sekler, t.ex. längs sjöstränder eller ute på små myrholmar. Tallar som man spar ute på hyggen blir knappast någonsin passande yngelplatser för reliktbocken genom att de några decennier efter friställandet kommer att beskuggas av ett uppväxande skogsbestånd igen.

Baranowski, R. 1980. Några bidrag till kännedomen om coleopterfaunan vid nedre Dalälven. 2. Ent. Tidskr. 101: 41.

Ehnström, B. 1983. Faunistiska anteckningar om trädskalbaggar. Ent. Tidskr. 104: 77.

Kangas, E. 1940. Über die Larve und die Lebensweise von Nothorrhina muricata. Dalm. (Col. Cerambycidae). Ann. Ent. Fenn. 6: 71–77.

Kemner, N. A. 1918. Über der Gattung Nothorrhina Redt. (Col.). Ent. Tidskr. 39: 322–328.

Kemner, N. A. 1922. Zur Kenntnis der Entwicklungsstadien und Lebensweise der schwedischen Cerambyciden. Ent. Tidskr. 43: 123.

Lampa, S. 1901. Notiser. Ent. Tidskr. 22: 160.

Lundberg, S. 1955. Iakttagelser över vedskalbaggar från Norrbotten och Uppland. Ent. Tidskr. 76: 166.

Lundberg, S. 1956. Iakttagelser över skalbaggar från Norrbotten. Ent. Tidskr. 77: 185.

Lundberg, S. 1963. Bidrag till kännedomen om svenska Coleoptera. Ent. Tidskr. 84: 123.

Palm, T. 1946. Anteckningar om svenska skalbaggar. II. Ent. Tidskr. 67: 18–19.

Palm, T. 1947. Anteckningar om svenska skalbaggar. III. Ent. Tidskr. 68: 175–177.

Palm, T. 1985. Skalbaggar i en gammal tallskog i Uppsala. Ent. Tidskr.106: 107–112.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Spondylidinae  
  • Tribus
    Asemini  
  • Släkte
    Nothorhina  
  • Art
    Nothorhina muricata, (Dalman, 1817) - reliktbock
    Synonymer
    Nothorhina punctata (Fabricius, 1798)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.