Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Nysson interruptus

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Nysson interruptus
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mellanstor art, 6–9 mm, svart med gulvit bakkroppsrandning, som inom släktet utmärks av sin storlek och sina ljusfläckade mellankroppsskuldror. Bakkroppens gulvita band på tergit 2–3 är i mitten är avbrutna, fötter och skenben är röda. Honans munsköldsframkant är urnupen med två små kölar. Utgången av bakvingens mediaribba ligger utanför analcellen.
Utbredning
Länsvis förekomst för Nysson interruptus Observationer i  Sverige för Nysson interruptus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En förr sällsynt, numera mycket sällsynt art, med i Sverige begränsad och splittrad utbredning. Från att ha varit relativt utbredd med ganska många fynd, åtminstone i Skåne, tycks arten ha gått starkt tillbaka under innevarande århundrade och endast fyra svenska fynd har gjorts under de senaste trettio åren. Den är huvudsakligen känd från Skåne och Öland, men fynd föreligger från spridda håll upp till norrlandsgränsen, bl.a. Västergötland (gammalt fynd), Lärbro (Gotland), Korsnäs i S:t Annas skärgård (Östergötland), Ludgo (Södermanland) och Broby (Gästrikland). Från Hille (Gästrikland) föreligger en längre serie av arten tagen kring 1950. Under 1800-talet påträffades den flerstädes av olika samlare på ganska många skånska lokaler, både i inlandet och vid kusten (Fågelsång vid Lund, Lindholmen vid Bökeberg, V. Vram, Börringe, Ystad, Trelleborg, Båstad, Bäckaskog m.fl.), men på senare år i Skåne endast känd från de östra delarna, t.ex. Rörum och Ravlunda. Senaste fyndet i Skåne härrör från 2008 och gjordes i Smedstorp vid Tomelilla, och det senaste på Öland är från Räpplinge gjort 1976. Färska fynd föreligger i övrigt, dels från Nynäshamn i Södermanland 1994, dels från Lerbäcks socken i Närke 1998 samt från Marma i norra Uppland 2007. Flertalet 1900-talsfynd är femtio år eller äldre. Arten har en vid utbredningen i Europa, men den betraktas överallt som mer eller mindre sällsynt. Den är utbredd men ovanlig i södra hälften av Finland. och finns även i Baltikum. Österut sträcker sig dess utbredning in i Mindre Asien. I Storbritannien, har arten starkt gått tillbaka och i Tyskland, har den uppenbarligen försvunnit från flera delstater.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Denna rovstekel är tidigare känd från flera lokaler från Skåne norrut till Gästrikland, huvudsakligen i östra Sverige. Arten är under de senaste decennierna påträffad inom stora delar av det historiska utbredningsområdet, men förekomsterna är kraftigt fragmenterade. Fynddata pekar tydligt på en tillbakagång. Arten förekommer i torra ängs- och ruderatmarker och är boparasit på stritfångande rovsteklar av släktet Gorytes och Argogorytes, vilka även utnyttjas av andra, vanligare Nysson-arter. Antalet lokalområden i landet skattas till 24 (8-48). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 96 (32-192) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Arten är huvudsakligen bunden till instabila, torrare, solöppna marker med sand- och grusblandad jord eller lera i botten. Den föredrar öppna eller halvöppna, solexponerade terrängavsnitt, exempelvis sparsamt bevuxna sluttningar, bankar, vägkanter och -skärningar eller branter med pågående erosion där ny mark ständigt blottas genom ras och omrörning. I omgivningarna finns ofta örtrika partier och buskar. Där kan den ses krypande på marken, sittande på blad eller sökande näring i blommor av exempelvis väddar (Knautia, Succisa), Rubusar Rubus och olika flockblommiga arter. Fältskiktet bör i omgivningarna hålla populationer av värddjurets potentiella larvföda (stora spottstritar). I Sverige tycks den inte enbart vara bunden till kusternas lätta jordar. Ganska många inlandsfynd föreligger, bl.a. från sandiga områden med gamla isälvsavlagringar. Dessa tyder på att arten inte är så känslig för markens beskaffenhet. Möjligen har den en viss anknytning till bäck- och ådalars exponerade erosionsbranter. Artens aktivitetsperiod infaller mellan maj och juli. Många svenska fynd är gjorda kring månadsskiftet juni-juli. I Skandinavien uppges arten vara kleptoparasit på rovsteklarna Gorytes quinquecinctus, som i vårt land bara finns på Öland och i Uppland, och G. quadrifasciatus, men i utlandet anges även den lite större rovstekeln Argogorytes fargei som värd. Dessa arter tar spottstritar, främst Philaenus spumarius, till föda för sin larv, och det är på den paralyserade spottstriten som Nysson-honan placerar sitt ägg. På Närkelokalen uppträdde Nysson interruptus tillsammans med misstänkta exemplar av A. fargei, och det är möjligt att denna art även i vårt land kan utgöra värddjur för N. interruptus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· Argogorytes
· Argogorytes
· Argogorytes fargeii
· Argogorytes fargeii
· Gorytes
· Gorytes
· allmän spottstrit
· allmän spottstrit
· spottstritar
· spottstritar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Nysson, Art Nysson interruptus (Fabricius, 1798) Synonymer Mellinus interruptus Fabricius, 1798

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Denna rovstekel är tidigare känd från flera lokaler från Skåne norrut till Gästrikland, huvudsakligen i östra Sverige. Arten är under de senaste decennierna påträffad inom stora delar av det historiska utbredningsområdet, men förekomsterna är kraftigt fragmenterade. Fynddata pekar tydligt på en tillbakagång. Arten förekommer i torra ängs- och ruderatmarker och är boparasit på stritfångande rovsteklar av släktet Gorytes och Argogorytes, vilka även utnyttjas av andra, vanligare Nysson-arter. Antalet lokalområden i landet skattas till 24 (8-48). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 96 (32-192) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)).
En mellanstor art, 6–9 mm, svart med gulvit bakkroppsrandning, som inom släktet utmärks av sin storlek och sina ljusfläckade mellankroppsskuldror. Bakkroppens gulvita band på tergit 2–3 är i mitten är avbrutna, fötter och skenben är röda. Honans munsköldsframkant är urnupen med två små kölar. Utgången av bakvingens mediaribba ligger utanför analcellen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Nysson interruptus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Nysson interruptus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En förr sällsynt, numera mycket sällsynt art, med i Sverige begränsad och splittrad utbredning. Från att ha varit relativt utbredd med ganska många fynd, åtminstone i Skåne, tycks arten ha gått starkt tillbaka under innevarande århundrade och endast fyra svenska fynd har gjorts under de senaste trettio åren. Den är huvudsakligen känd från Skåne och Öland, men fynd föreligger från spridda håll upp till norrlandsgränsen, bl.a. Västergötland (gammalt fynd), Lärbro (Gotland), Korsnäs i S:t Annas skärgård (Östergötland), Ludgo (Södermanland) och Broby (Gästrikland). Från Hille (Gästrikland) föreligger en längre serie av arten tagen kring 1950. Under 1800-talet påträffades den flerstädes av olika samlare på ganska många skånska lokaler, både i inlandet och vid kusten (Fågelsång vid Lund, Lindholmen vid Bökeberg, V. Vram, Börringe, Ystad, Trelleborg, Båstad, Bäckaskog m.fl.), men på senare år i Skåne endast känd från de östra delarna, t.ex. Rörum och Ravlunda. Senaste fyndet i Skåne härrör från 2008 och gjordes i Smedstorp vid Tomelilla, och det senaste på Öland är från Räpplinge gjort 1976. Färska fynd föreligger i övrigt, dels från Nynäshamn i Södermanland 1994, dels från Lerbäcks socken i Närke 1998 samt från Marma i norra Uppland 2007. Flertalet 1900-talsfynd är femtio år eller äldre. Arten har en vid utbredningen i Europa, men den betraktas överallt som mer eller mindre sällsynt. Den är utbredd men ovanlig i södra hälften av Finland. och finns även i Baltikum. Österut sträcker sig dess utbredning in i Mindre Asien. I Storbritannien, har arten starkt gått tillbaka och i Tyskland, har den uppenbarligen försvunnit från flera delstater.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Bembicinae  
  • Tribus
    Nyssonini  
  • Släkte
    Nysson  
  • Art
    Nysson interruptus(Fabricius, 1798)
    Synonymer
    Mellinus interruptus Fabricius, 1798

Arten är huvudsakligen bunden till instabila, torrare, solöppna marker med sand- och grusblandad jord eller lera i botten. Den föredrar öppna eller halvöppna, solexponerade terrängavsnitt, exempelvis sparsamt bevuxna sluttningar, bankar, vägkanter och -skärningar eller branter med pågående erosion där ny mark ständigt blottas genom ras och omrörning. I omgivningarna finns ofta örtrika partier och buskar. Där kan den ses krypande på marken, sittande på blad eller sökande näring i blommor av exempelvis väddar (Knautia, Succisa), Rubusar Rubus och olika flockblommiga arter. Fältskiktet bör i omgivningarna hålla populationer av värddjurets potentiella larvföda (stora spottstritar). I Sverige tycks den inte enbart vara bunden till kusternas lätta jordar. Ganska många inlandsfynd föreligger, bl.a. från sandiga områden med gamla isälvsavlagringar. Dessa tyder på att arten inte är så känslig för markens beskaffenhet. Möjligen har den en viss anknytning till bäck- och ådalars exponerade erosionsbranter. Artens aktivitetsperiod infaller mellan maj och juli. Många svenska fynd är gjorda kring månadsskiftet juni-juli. I Skandinavien uppges arten vara kleptoparasit på rovsteklarna Gorytes quinquecinctus, som i vårt land bara finns på Öland och i Uppland, och G. quadrifasciatus, men i utlandet anges även den lite större rovstekeln Argogorytes fargei som värd. Dessa arter tar spottstritar, främst Philaenus spumarius, till föda för sin larv, och det är på den paralyserade spottstriten som Nysson-honan placerar sitt ägg. På Närkelokalen uppträdde Nysson interruptus tillsammans med misstänkta exemplar av A. fargei, och det är möjligt att denna art även i vårt land kan utgöra värddjur för N. interruptus.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· Argogorytes fargeii (Har betydelse)
· Gorytes (Viktig)
· allmän spottstrit - Philaenus spumarius (Viktig)
· spottstritar - Aphrophoridae (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Främsta hotet mot arten utgörs av stabilisering av artens livsmiljöer genom igenväxning och slutning av fält- och buskskikt, exempelvis p.g.a. upphört bete, insådd eller igenplantering. Även bebyggelse och annan exploatering kan utgöra ett hot. Eftersom eventuella kvardröjande populationer torde vara små och splittrade kan kanteffekter och slumpmässiga faktorer även spela roll som potentiella hot.

Påverkan
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Åtgärder som främjar öppethållande, ett visst markslitage och en kontinuerlig erosion av artens livsmiljöer bör förordas, exempelvis naturbete på för arten passande lokaler. Artens status i Sverige bör närmare undersökas. Eventuella återstående förekomster bör skyddas och underställas en kontinuerlig och passande skötselregim. Exempel på åtgärder kan vara att återinrätta en kontinuerlig betesregim och att röja och öppna upp i vegetationen.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. Die Tierweld Deutschlands, 71. Teil. Keltern.

Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and survey in Nature Conservation No 35. 344 pp. Nature Conservance Council, Peterborough.

Lomholdt, O. 1975–76. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica vol. 4:1–2. 452 pp. Scandinavian Science Press Ltd., Klampenborg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1999. Rev. Sven Hellqvist 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Bembicinae  
  • Tribus
    Nyssonini  
  • Släkte
    Nysson  
  • Art
    Nysson interruptus, (Fabricius, 1798)
    Synonymer
    Mellinus interruptus Fabricius, 1798
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1999. Rev. Sven Hellqvist 2010.