Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bronshorndyvel

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Onthophagus coenobita
Bronshorndyvel Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 6,5-10 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med framkroppen m.el.m. starkt metalliskt grön, täckvingarna ljust gulbruna med glest och oregelbundet spridda svarta fläckar.
Utbredning
Länsvis förekomst för bronshorndyvel Observationer i  Sverige för bronshorndyvel
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Endast funnen i Skåne, och förutom ett gammalt fynd från Degeberga endast i den sydvästra delen. Flera lokaler är kända, men en tillbakagång tycks ha skett redan mot slutet av 1800-talet, och under 1900-talet är arten endast påträffad vid Falsterbo, senast 1939. Närmast påträffas den i Danmark och dess övriga utbredningsområde inkluderar Mellan- och Sydeuropa, Baltikum, Turkiet, Kaukasus och västra Asien. I Danmark har arten nyligen avförts från rödlistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Bronshorndyvel lever i spillning, ofta i skog men även på torr, öppen betesmark. Endast funnen i Skåne och förutom ett gammalt fynd från Degeberga endast i den sydvästra delen av landskapet. Under 1900-talet endast påträffad vid Falsterbo, senast 1939. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Lever i spillning, och är utomlands anträffad i all slags spillning på såväl öppna marker som i skog. I Sverige uppgavs arten ha förekommit främst på torr, öppen betesmark. I Danmark liksom längre söderut i Europa är arten snarare en skogsart, som ofta påträffas i viltspillning. Liksom hos övriga Onthophagus-arter gräver skalbaggen m.el.m. grunda gångar i marken under spillningshögen, vilka fylls med spillning. I dessa gångar läggs sedan äggen.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· hjortdjur
· hjortdjur
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Onthophagus, Art Onthophagus coenobita (Herbst, 1787) - bronshorndyvel Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Bronshorndyvel lever i spillning, ofta i skog men även på torr, öppen betesmark. Endast funnen i Skåne och förutom ett gammalt fynd från Degeberga endast i den sydvästra delen av landskapet. Under 1900-talet endast påträffad vid Falsterbo, senast 1939. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En 6,5-10 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med framkroppen m.el.m. starkt metalliskt grön, täckvingarna ljust gulbruna med glest och oregelbundet spridda svarta fläckar.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för bronshorndyvel

Länsvis förekomst och status för bronshorndyvel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för bronshorndyvel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast funnen i Skåne, och förutom ett gammalt fynd från Degeberga endast i den sydvästra delen. Flera lokaler är kända, men en tillbakagång tycks ha skett redan mot slutet av 1800-talet, och under 1900-talet är arten endast påträffad vid Falsterbo, senast 1939. Närmast påträffas den i Danmark och dess övriga utbredningsområde inkluderar Mellan- och Sydeuropa, Baltikum, Turkiet, Kaukasus och västra Asien. I Danmark har arten nyligen avförts från rödlistan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Onthophagini  
  • Släkte
    Onthophagus  
  • Art
    Onthophagus coenobita(Herbst, 1787) - bronshorndyvel

Lever i spillning, och är utomlands anträffad i all slags spillning på såväl öppna marker som i skog. I Sverige uppgavs arten ha förekommit främst på torr, öppen betesmark. I Danmark liksom längre söderut i Europa är arten snarare en skogsart, som ofta påträffas i viltspillning. Liksom hos övriga Onthophagus-arter gräver skalbaggen m.el.m. grunda gångar i marken under spillningshögen, vilka fylls med spillning. I dessa gångar läggs sedan äggen.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· hjortdjur - Cervidae (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Har betydelse)
Anledningen till artens försvinnande från landet är oklar. Den kan tänkas ha påverkats negativt av ändringar i betesdriften, men eftersom arten hos oss levde vid sin absoluta nordgräns kan klimatiska faktorer också ha varit bidragande.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten har möjligen ökat i Danmark, och det är inte helt uteslutet att den på nytt kan kolonisera Skåne. Den bör eftersökas, kanske främst i fårspillning eller viltspillning i hjorthägn.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Scarabaeinae  
  • Tribus
    Onthophagini  
  • Släkte
    Onthophagus  
  • Art
    Onthophagus coenobita, (Herbst, 1787) - bronshorndyvel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.