Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vattenmyrlejonslända

Organismgrupp Sländor, Nätvingar och halssländor Osmylus fulvicephalus
Vattenmyrlejonslända Sländor, Nätvingar och halssländor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vattenmyrlejonsländan är en stor slända med vingbredd på 42–48 mm. Familjen har endast denna art i Sverige. Vingarna är genomskinliga men med svarta fläckar utmed kanterna, liksom hos övriga nätvingar hålls de takliggande över bakkroppen. Halsen är lång och gör att huvudet är väl avgränsat. Antennerna är långa. Larven är ca 20 mm, mörkbrun och har största bredden vid mitten av kroppen och avsmalnande åt båda hållen. De kraftiga borsten är karakteristiska. Ögon, ben och antenner är väl utvecklade. Till skillnad från övriga akvatiska nätvingelarver i Sverige saknar kroppen yttre gälar.
Utbredning
Länsvis förekomst för vattenmyrlejonslända Observationer i  Sverige för vattenmyrlejonslända
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vattenmyrlejonsländan togs före l870 i Kolmården i Östergötland, men har sedan dess inte återfunnits där. Av Tjeder (l948, l95l) är den uppgiven från Bratteforsån vid Anfasteröd i Bohuslän samt Mölleån och Klammersbäck vid Vitemölla i Skåne. I Entomologiska Muséet i Lund finns följande beläggsexemplar: Sk. /Mellby/, Esperöd l ex (coll. Roth); Andrarum l943 3 ex (Ehnbom); Everlöv, Karup l948 l ex (Brinck); Vitemölla l949 l8 ex (H. Christofferson); Vitaby l949 l ex (H. Christoffersson); Maglehem l990 l ex (I. Svensson). 1990 togs O. fulvicephalus i ytterligare tre bäckar på Linderödsåsens NÖ sluttning i Skåne: Borråkra, Dunderbäcken och Stianderödsbäcken (H. Andersson). Arten håller sig kvar på norra Österlen, där den tydligen varit talrik i Vitemöllatrakten. Tjeder uppger stort individantal i Klammersbäcken l950. År 2005 fångades ett exemplar i en malaisefälla vid Lyckebyån i Blekinge, vilket var första fyndet i detta län/landskap. Närmast utanför Sverige är arten känd i några få fynd från Danmark och Baltikum. Den förekommer i övrigt i ett band över Europa från England snett ner till Grekland med enstaka fynd i Spanien, Frankrike och Italien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
De svenska lokalerna är bäckar i mer eller mindre djupa, lövträdsbevuxna raviner med tvära, otillgängliga skärningar på sidorna. Arten är idag känd från flera lokaler, främst bäckraviner längs Linderödsåsen och Nävlingeåsen i östra Skåne samt en lokal Romelåsens fot. En sentida lokal i Blekinge (2005). Tidigare även Ög (före 1870) och Boh. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24652 (24652-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-400) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
De svenska lokalerna är bäckar i mer eller mindre djupa, lövträdsbevuxna raviner med tvära, otillgängliga skärningar på sidorna. Larven lever hygropetriskt i strandzonen av bäckar och floder där den livnär sig som rovdjur på fjädermygglarver och andra tunnhudade insekter. Lokalt kan populationen vara individrik. De fullbildade sländorna samlas vid enstaka buskar eller under bryggor. Äggen läggs på blad och stenar.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Vattenmassa
Vattenmassa
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Neuroptera (nätvingar), Familj Osmylidae (vattenrovsländor), Släkte Osmylus, Art Osmylus fulvicephalus (Scopoli, 1763) - vattenmyrlejonslända Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation De svenska lokalerna är bäckar i mer eller mindre djupa, lövträdsbevuxna raviner med tvära, otillgängliga skärningar på sidorna. Arten är idag känd från flera lokaler, främst bäckraviner längs Linderödsåsen och Nävlingeåsen i östra Skåne samt en lokal Romelåsens fot. En sentida lokal i Blekinge (2005). Tidigare även Ög (före 1870) och Boh. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 24652 (24652-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-400) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Vattenmyrlejonsländan är en stor slända med vingbredd på 42–48 mm. Familjen har endast denna art i Sverige. Vingarna är genomskinliga men med svarta fläckar utmed kanterna, liksom hos övriga nätvingar hålls de takliggande över bakkroppen. Halsen är lång och gör att huvudet är väl avgränsat. Antennerna är långa. Larven är ca 20 mm, mörkbrun och har största bredden vid mitten av kroppen och avsmalnande åt båda hållen. De kraftiga borsten är karakteristiska. Ögon, ben och antenner är väl utvecklade. Till skillnad från övriga akvatiska nätvingelarver i Sverige saknar kroppen yttre gälar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vattenmyrlejonslända

Länsvis förekomst och status för vattenmyrlejonslända baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vattenmyrlejonslända

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vattenmyrlejonsländan togs före l870 i Kolmården i Östergötland, men har sedan dess inte återfunnits där. Av Tjeder (l948, l95l) är den uppgiven från Bratteforsån vid Anfasteröd i Bohuslän samt Mölleån och Klammersbäck vid Vitemölla i Skåne. I Entomologiska Muséet i Lund finns följande beläggsexemplar: Sk. /Mellby/, Esperöd l ex (coll. Roth); Andrarum l943 3 ex (Ehnbom); Everlöv, Karup l948 l ex (Brinck); Vitemölla l949 l8 ex (H. Christofferson); Vitaby l949 l ex (H. Christoffersson); Maglehem l990 l ex (I. Svensson). 1990 togs O. fulvicephalus i ytterligare tre bäckar på Linderödsåsens NÖ sluttning i Skåne: Borråkra, Dunderbäcken och Stianderödsbäcken (H. Andersson). Arten håller sig kvar på norra Österlen, där den tydligen varit talrik i Vitemöllatrakten. Tjeder uppger stort individantal i Klammersbäcken l950. År 2005 fångades ett exemplar i en malaisefälla vid Lyckebyån i Blekinge, vilket var första fyndet i detta län/landskap. Närmast utanför Sverige är arten känd i några få fynd från Danmark och Baltikum. Den förekommer i övrigt i ett band över Europa från England snett ner till Grekland med enstaka fynd i Spanien, Frankrike och Italien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Neuroptera - nätvingar 
  • Familj
    Osmylidae - vattenrovsländor 
  • Släkte
    Osmylus  
  • Art
    Osmylus fulvicephalus(Scopoli, 1763) - vattenmyrlejonslända

De svenska lokalerna är bäckar i mer eller mindre djupa, lövträdsbevuxna raviner med tvära, otillgängliga skärningar på sidorna. Larven lever hygropetriskt i strandzonen av bäckar och floder där den livnär sig som rovdjur på fjädermygglarver och andra tunnhudade insekter. Lokalt kan populationen vara individrik. De fullbildade sländorna samlas vid enstaka buskar eller under bryggor. Äggen läggs på blad och stenar.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag, Sötvattensstrand, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Berg/hårdbotten (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
Arten torde hotas av eutrofiering av vattendragen, kalhuggning av ravinerna och utplåning av de branta strandbankarna.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattengrumling (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
De aktuella bäckarna bör skyddas mot förorening och upprensning av bäckfåran samt de omgivande ravinerna mot kalhuggning och andra ingrepp.

Aspöck, H., Aspöck, U. & Hölzel, H. 1980. Die Neuropteren Europas. Krefeld. p. 166–167.

Meinander, M. 1996. Neuroptera, Lacewings. In Aquatic Insects of North Europe. P. 111-114. Apollo Books Stenstrup.

Tjeder, B. 1948. Insekter från södra Bohuslän, 1946. Ent.Tidskr. 69: 215–224.

Tjeder, B. 1951. Med Kiviks sand i skorna. Sveriges Natur. p. 58–75.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993, Rev. Ulf Bjelke 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Neuroptera - nätvingar 
  • Familj
    Osmylidae - vattenrovsländor 
  • Släkte
    Osmylus  
  • Art
    Osmylus fulvicephalus, (Scopoli, 1763) - vattenmyrlejonslända
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993, Rev. Ulf Bjelke 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.