Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  urskogsmygga

Organismgrupp Tvåvingar, Myggor Pachyneura fasciata
Urskogsmygga Tvåvingar, Myggor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna harkrankslika mygga kan i fält kännas igen på att den långa jämnbreda bakkroppens första segment är helt ljusgult och att de följande successivt är allt mörkare så att de sista är nästa helt svarta hos hanen, medan honan ger ett mer randigt intryck. Huvudet är litet och runt utan tydligt framträdande mundelar. Mellankroppen är svart. De ljusgula benen är långa och trådsmala. Arten är ensam i sin familj i Nordeuropa och har karakteristiskt avvikande vingnervatur. Vingarna är svagt förmörkade mot spetsen med tydligt mörktonade ribbor och har tydligt vingmärke (stigma), och är ungefär 2/3 så långa som bakkroppen. Kroppslängden är 13–18 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för urskogsmygga Observationer i  Sverige för urskogsmygga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sedan gammalt rapporterad från Västerbotten (Lycksele) och Norrbotten (Luleå, Storsand) (Zetterstedt 1838). Inte förrän på 1950-talet lyckades man åter insamla den i båda dessa län (Pajala 1951 och Ammarnäs 1956). Senare fynd vittnar om att aktuella förekomster fortfarande finns åtminstone i Norrbotten (Porjus, Jelkajåkkå 1990 och från Blåkölens nat.res. 1994 leg. B. Viklund). I våra Nordiska grannländer har arten nyligen påträffats i Norge och är klassad som VU på den Norska rödlista. I Finland däremot är arten känd sedan länge och de flesta fynden gjordes i början av 1900-talet. Under senare tid har arten åter påträffats med hjälp av inventering med Malaise-fällor i östra Finland och finska Karelen. Från västra Ryssland finns även äldre fynduppgifter nordligast från Murmansk-regionen samt från Ladoga Karelen. Utbredningen följer tajgan österut genom Sibirien till Kamchatka, Jakutsk och Japan. (En uppgift från Mellaneuropa (Duda 1930) framstår som tveksam och har inte återgivits under senare tid.)
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Känd utbredning från Jämtland till Torne lpm (senast påträffad Norrbotten 1994). Utvecklas troligen i murken granved i urskogsartade granbestånd. Lämpliga gamla granskogar försvinner p g a avverkning särskilt i Norrlands kust- och inland. Antagligen är arten ändå förbisedd, vilket motiverar försiktig kategoriplacering. Minskning pga hög avverkningstakt av kontinuitetsskogar i Norrland. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (4-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Arten förekommer i granurskogsmiljöer och har bl.a. påträffats i raviner med granskog av högörtstyp med inslag av lövträd och riklig förekomst av liggande stammar. Den fullbildade myggan påträffades av Zetterstedt just på granlågor. Detta kan sannolikt också vara utvecklingsubstrat för den saproxylophaga larven. Det är även möjligt att fuktig, murken björkved skulle passa som utvecklingssubstrat för larven, men artens specifika substratkrav är ännu inte klarlagt.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Pachyneuridae (tjockribbsmyggor), Släkte Pachyneura, Art Pachyneura fasciata Zetterstedt, 1838 - urskogsmygga Synonymer Hesperodina gmoiwana Matsumura, 1916

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Känd utbredning från Jämtland till Torne lpm (senast påträffad Norrbotten 1994). Utvecklas troligen i murken granved i urskogsartade granbestånd. Lämpliga gamla granskogar försvinner p g a avverkning särskilt i Norrlands kust- och inland. Antagligen är arten ändå förbisedd, vilket motiverar försiktig kategoriplacering. Minskning pga hög avverkningstakt av kontinuitetsskogar i Norrland. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (4-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)).
Denna harkrankslika mygga kan i fält kännas igen på att den långa jämnbreda bakkroppens första segment är helt ljusgult och att de följande successivt är allt mörkare så att de sista är nästa helt svarta hos hanen, medan honan ger ett mer randigt intryck. Huvudet är litet och runt utan tydligt framträdande mundelar. Mellankroppen är svart. De ljusgula benen är långa och trådsmala. Arten är ensam i sin familj i Nordeuropa och har karakteristiskt avvikande vingnervatur. Vingarna är svagt förmörkade mot spetsen med tydligt mörktonade ribbor och har tydligt vingmärke (stigma), och är ungefär 2/3 så långa som bakkroppen. Kroppslängden är 13–18 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för urskogsmygga

Länsvis förekomst och status för urskogsmygga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för urskogsmygga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sedan gammalt rapporterad från Västerbotten (Lycksele) och Norrbotten (Luleå, Storsand) (Zetterstedt 1838). Inte förrän på 1950-talet lyckades man åter insamla den i båda dessa län (Pajala 1951 och Ammarnäs 1956). Senare fynd vittnar om att aktuella förekomster fortfarande finns åtminstone i Norrbotten (Porjus, Jelkajåkkå 1990 och från Blåkölens nat.res. 1994 leg. B. Viklund). I våra Nordiska grannländer har arten nyligen påträffats i Norge och är klassad som VU på den Norska rödlista. I Finland däremot är arten känd sedan länge och de flesta fynden gjordes i början av 1900-talet. Under senare tid har arten åter påträffats med hjälp av inventering med Malaise-fällor i östra Finland och finska Karelen. Från västra Ryssland finns även äldre fynduppgifter nordligast från Murmansk-regionen samt från Ladoga Karelen. Utbredningen följer tajgan österut genom Sibirien till Kamchatka, Jakutsk och Japan. (En uppgift från Mellaneuropa (Duda 1930) framstår som tveksam och har inte återgivits under senare tid.)
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Pachyneuroidea  
  • Familj
    Pachyneuridae - tjockribbsmyggor 
  • Släkte
    Pachyneura  
  • Art
    Pachyneura fasciataZetterstedt, 1838 - urskogsmygga
    Synonymer
    Hesperodina gmoiwana Matsumura, 1916

Arten förekommer i granurskogsmiljöer och har bl.a. påträffats i raviner med granskog av högörtstyp med inslag av lövträd och riklig förekomst av liggande stammar. Den fullbildade myggan påträffades av Zetterstedt just på granlågor. Detta kan sannolikt också vara utvecklingsubstrat för den saproxylophaga larven. Det är även möjligt att fuktig, murken björkved skulle passa som utvecklingssubstrat för larven, men artens specifika substratkrav är ännu inte klarlagt.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Brist på lämpliga livsmiljöer är det överskuggande hotet mot denna art. En viss ljusning kunde skönjas i och med skogsnäringens utfästelser att spara nyckelbiotoper under 1990-talet, men detta har endast inneburit att försvinnandetakten av artens habitat någon dämpats. De senare årens rekordhöga avverkningar i Norrlands inland har påtagligt minskat artens habitat och förstärkt isoleringen av eventuella kvarvarande förekomster. Urskogsmyggan är en mycket fragil uppenbarelse och kan knappast förväntas klara aktiv spridning över öppen hyggesmark mer än mycket korta sträckor.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Det är av stor vikt att äldre skogsbestånd i raviner och branter sparas, samt att stomfällen eller stambrott får ligga kvar i beståndet och förmultna. Det är också av stor betydelse att reservat och nyckelbiotoper binds samman med skyddzoner i landskapet längs vattenleder, stränder och myrkanter så att konektiviteten åtminstone periodvis upprätthålls för spridning mellan områden.

Duda, O. 1930. Bibionidae. In: Lindner, E. (ed.) Die Fliegen der paläarktische Region. 4: 1–75.

Kjaerandsen, J. & Bengtsson, S.-A. 2005. Svampmyggor – artrik insektsgrupp som trivs så in i Norden. Fauna & Flora 100(2): 26–34.

Salmela, J. & Ilmonen, J. 2004. New records of the threatened fly Pachyneura fasciata Zetterstedt, 1838 in eastern Fennoscandia. (Diptera, Nematocera). Sahlbergia 9(2): 123–126.

Väisänen, R. 1982. Vanishing and vulnerable Diptera of Finland. Notulae Ent. 62: 111–121.

Zetterstedt, J.W. 1838. Insecta Lapponica. 1140 pp. Lipsiae.

Zetterstedt, J.W. 1851. Insecta Scandinavae deposita et descripta. 4090 pp. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Nematocera - myggor 
  • Överfamilj
    Pachyneuroidea  
  • Familj
    Pachyneuridae - tjockribbsmyggor 
  • Släkte
    Pachyneura  
  • Art
    Pachyneura fasciata, Zetterstedt, 1838 - urskogsmygga
    Synonymer
    Hesperodina gmoiwana Matsumura, 1916
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.