Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  glimfältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Perizoma hydrata
Glimfältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den lilla fjärilen är förväxlingsbar med ett mindre antal arter i samma släkte, men skiljer sig främst från dessa genom att vingarna är rent grå och ej brunaktiga. Utkanten av mellanfältet markeras av en tydlig smutsvit tvärlinje med oregelbundna bukter. Sömfältets innerkant markeras av en dito tvärlinje som är tunnare. Arten kan även i viss mån särskiljas genom flygperioden och på svärmningen runt värdväxten. Vingspann 18–22 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för glimfältmätare Observationer i  Sverige för glimfältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Glimfältmätaren tillhör torrängens fauna och är utbredd i det mesta av södra Sverige, men endast med mycket lokal förekomst. I många landskap är glim-fältmätaren endast påträffad på en eller ett par platser. Under 1880-talet var arten känd från Skåne och Stockholmstrakten. Ännu under 1940-talet var den endast påträffad i östra Sveriges kustlandskap, samt nordligast i Dalarna och Medelpad. Den kända utbredningen omfattar idag alla sydliga landskap, utom Halland, med nordgräns i Värmland, Väse, Dalarna, Ludvika, Gästrikland, Valbo, Medelpad, Alnön och Ångermanland, Nordingrå, Omneberget., inklusive Öland, Gotland och Gotska Sandön 2000. Inom den nederbördsrikare västra hälften av Sverige saknas arten helt inom stora områden. De ovannämnda fyndplatser i landskap vid artens nordgräns är också de enda från respektive landskap, medan antalet fyndplatser är större från Mälardalen och söderut. Glimfältmätarens utbredning i norra Svealand och Norrland begränsas sannolikt av tillgången på värdväxter växande på ståndorter som aldrig drabbas av frost under försommaren. Arten försvann efter 1990 helt från en isolerad, men mycket individrik population på en torräng i plan terräng i Västmanland, Viker. Detta som en följd av kraftig nattfrost under tio dygn i senare hälften av maj, vilket totalt spolierade värdväxtens blomning för hela säsongen. Den nordligaste förekomsten i landet är ett högt sydberg. I Norge är glimfältmätaren utbredd i flera fylken runt Oslofjorden och når i norr till Oppland, Valdres, Aurdal. Den förekommer även i inre fjordområden i Hordaland, Sogn och Fjordane, samt Inre Sör-Tröndelag. I Danmark är glimfältmätarens förekomst helt inskränkt till Bornholm, där den först upptäcktes 1956 och främst förekommer i klippterräng på öns norra del. I Finland är glimfältmätaren utbredd från Åland och södra Österbotten/Etelä-Pohjanmaa i väst till norra Karelen/Pohjois Karjala i öster. Arten är möjligen allmännare i Finland än i Norge, där den anges vara tämligen sällsynt och lokal. I samtliga nordiska länder är den ibland talrik på sina förekomstområden. I Tyskland är glimfältmätaren mycket lokal och sparsam till sällsynt. Den saknas helt på låglandet i norra Tyskland. Skandinavien och Tyskland utgör den nordligare utbredningens västgräns i Nordeuropa. Världsutbredningen sträcker sig från norra Medelhavsområdet genom mellersta och norra Europa till Sibirien och Mongoliet, med sydgräns i Kaukasus, Altaj och Sajan. Arten är upptagen i Danmarks rödlista som Sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Glimfältmätare förekom tidigare lokalt på torrängar och backar med tjärblomster (Lychnis viscaria) i kulturlandskapet över stora delar av landet upp till Västernorrlands kusttrakter. I takt med småjordbrukens nedläggning och omvandlingen av landskapet har fjärilens livsmiljöer minskat påtagligt. Numera är arten mycket lokal på stora delar av fastlandet p.g.a. igenväxning och igenplantering av dess habitat, men förekommer ännu någorlunda utbrett på Öland och Gotland. Antalet reproduktiva individer skattas till 18000 (12000-24000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (332-708) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Glimfältmätaren är helt knuten till rikligare förekomster av tjärblomster Viscaria vulgaris och backglim Silene nutans. Fjärilen flyger under värdväxternas blomningsperiod och honan placerar sina ägg i blommorna. Arten kan lätt förbises då hanarna endast flyger en kort stund i skymningen. Äggläggande honor påträffas även något senare och lockas ibland till UV-ljusfällor. Flygperioden infaller i södra hälften av landet normalt mellan sista veckan i maj till sista veckan i juni. I Norrland är den endast påträffad från sista veckan i juni till mitten av juli. På flertalet förekomstområden är flygperioden relativt kort och koncentrerad. Larverna utvecklas under juli och livnär sig av fruktämnen. Frökapslar innehållande larver kan kännas igen på att frökapselns öppning vanligtvis är igenspunnen. Övervintringen sker i puppstadiet i en jordkokong. Av det ovannämnda lokala utdöendet av en isolerad population, med återbesök på lokalen under påföljande år, framgår att arten i Sverige i likhet med i Tyskland inte har en andel puppor som övervintrar upprepade gånger. Livsmiljön är öppen mark på både klippig, stenig och sandig mark. Glimfältmätaren tycks kräva relativt stora förekomster av endera av värdväxterna i spridda fläckar inom en mer begränsad areal. Sådana områden återfinns bl.a. i trakter med en rikligare förekomst av främst lövskogsklädda backberg, med kal hjässa och åtminstone en svagt basisk jordmån i klippskrevorna. Andra livsmiljöer är torrängar på näringsrikare sandjord, åskrön, drumliner, järnvägs- och vägskärningar, samt sydberg med basiskt vittringsgrus. I Mellansverige är artens värdväxt främst tjärblomster. Glimfältmätaren saknas helt i salt- och vindexponerade trädfattiga livsmiljöer vid västkusten, åtminstone mellan nordvästra Skåne och södra hälften av Bohuslän.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backglim
· backglim
· smällglim
· smällglim
· tjärblomster
· tjärblomster
· vitblära
· vitblära
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Perizoma, Art Perizoma hydrata (Treitschke, 1829) - glimfältmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Glimfältmätare förekom tidigare lokalt på torrängar och backar med tjärblomster (Lychnis viscaria) i kulturlandskapet över stora delar av landet upp till Västernorrlands kusttrakter. I takt med småjordbrukens nedläggning och omvandlingen av landskapet har fjärilens livsmiljöer minskat påtagligt. Numera är arten mycket lokal på stora delar av fastlandet p.g.a. igenväxning och igenplantering av dess habitat, men förekommer ännu någorlunda utbrett på Öland och Gotland. Antalet reproduktiva individer skattas till 18000 (12000-24000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (332-708) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)).
Den lilla fjärilen är förväxlingsbar med ett mindre antal arter i samma släkte, men skiljer sig främst från dessa genom att vingarna är rent grå och ej brunaktiga. Utkanten av mellanfältet markeras av en tydlig smutsvit tvärlinje med oregelbundna bukter. Sömfältets innerkant markeras av en dito tvärlinje som är tunnare. Arten kan även i viss mån särskiljas genom flygperioden och på svärmningen runt värdväxten. Vingspann 18–22 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för glimfältmätare

Länsvis förekomst och status för glimfältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för glimfältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Glimfältmätaren tillhör torrängens fauna och är utbredd i det mesta av södra Sverige, men endast med mycket lokal förekomst. I många landskap är glim-fältmätaren endast påträffad på en eller ett par platser. Under 1880-talet var arten känd från Skåne och Stockholmstrakten. Ännu under 1940-talet var den endast påträffad i östra Sveriges kustlandskap, samt nordligast i Dalarna och Medelpad. Den kända utbredningen omfattar idag alla sydliga landskap, utom Halland, med nordgräns i Värmland, Väse, Dalarna, Ludvika, Gästrikland, Valbo, Medelpad, Alnön och Ångermanland, Nordingrå, Omneberget., inklusive Öland, Gotland och Gotska Sandön 2000. Inom den nederbördsrikare västra hälften av Sverige saknas arten helt inom stora områden. De ovannämnda fyndplatser i landskap vid artens nordgräns är också de enda från respektive landskap, medan antalet fyndplatser är större från Mälardalen och söderut. Glimfältmätarens utbredning i norra Svealand och Norrland begränsas sannolikt av tillgången på värdväxter växande på ståndorter som aldrig drabbas av frost under försommaren. Arten försvann efter 1990 helt från en isolerad, men mycket individrik population på en torräng i plan terräng i Västmanland, Viker. Detta som en följd av kraftig nattfrost under tio dygn i senare hälften av maj, vilket totalt spolierade värdväxtens blomning för hela säsongen. Den nordligaste förekomsten i landet är ett högt sydberg. I Norge är glimfältmätaren utbredd i flera fylken runt Oslofjorden och når i norr till Oppland, Valdres, Aurdal. Den förekommer även i inre fjordområden i Hordaland, Sogn och Fjordane, samt Inre Sör-Tröndelag. I Danmark är glimfältmätarens förekomst helt inskränkt till Bornholm, där den först upptäcktes 1956 och främst förekommer i klippterräng på öns norra del. I Finland är glimfältmätaren utbredd från Åland och södra Österbotten/Etelä-Pohjanmaa i väst till norra Karelen/Pohjois Karjala i öster. Arten är möjligen allmännare i Finland än i Norge, där den anges vara tämligen sällsynt och lokal. I samtliga nordiska länder är den ibland talrik på sina förekomstområden. I Tyskland är glimfältmätaren mycket lokal och sparsam till sällsynt. Den saknas helt på låglandet i norra Tyskland. Skandinavien och Tyskland utgör den nordligare utbredningens västgräns i Nordeuropa. Världsutbredningen sträcker sig från norra Medelhavsområdet genom mellersta och norra Europa till Sibirien och Mongoliet, med sydgräns i Kaukasus, Altaj och Sajan. Arten är upptagen i Danmarks rödlista som Sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Perizomini  
  • Släkte
    Perizoma  
  • Art
    Perizoma hydrata(Treitschke, 1829) - glimfältmätare

Glimfältmätaren är helt knuten till rikligare förekomster av tjärblomster Viscaria vulgaris och backglim Silene nutans. Fjärilen flyger under värdväxternas blomningsperiod och honan placerar sina ägg i blommorna. Arten kan lätt förbises då hanarna endast flyger en kort stund i skymningen. Äggläggande honor påträffas även något senare och lockas ibland till UV-ljusfällor. Flygperioden infaller i södra hälften av landet normalt mellan sista veckan i maj till sista veckan i juni. I Norrland är den endast påträffad från sista veckan i juni till mitten av juli. På flertalet förekomstområden är flygperioden relativt kort och koncentrerad. Larverna utvecklas under juli och livnär sig av fruktämnen. Frökapslar innehållande larver kan kännas igen på att frökapselns öppning vanligtvis är igenspunnen. Övervintringen sker i puppstadiet i en jordkokong. Av det ovannämnda lokala utdöendet av en isolerad population, med återbesök på lokalen under påföljande år, framgår att arten i Sverige i likhet med i Tyskland inte har en andel puppor som övervintrar upprepade gånger. Livsmiljön är öppen mark på både klippig, stenig och sandig mark. Glimfältmätaren tycks kräva relativt stora förekomster av endera av värdväxterna i spridda fläckar inom en mer begränsad areal. Sådana områden återfinns bl.a. i trakter med en rikligare förekomst av främst lövskogsklädda backberg, med kal hjässa och åtminstone en svagt basisk jordmån i klippskrevorna. Andra livsmiljöer är torrängar på näringsrikare sandjord, åskrön, drumliner, järnvägs- och vägskärningar, samt sydberg med basiskt vittringsgrus. I Mellansverige är artens värdväxt främst tjärblomster. Glimfältmätaren saknas helt i salt- och vindexponerade trädfattiga livsmiljöer vid västkusten, åtminstone mellan nordvästra Skåne och södra hälften av Bohuslän.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backglim - Silene nutans (Har betydelse)
· smällglim - Silene vulgaris (Har betydelse)
· tjärblomster - Viscaria vulgaris (Viktig)
· vitblära - Silene latifolia (Har betydelse)
De fleråriga värdväxterna hotas på många platser av alltför oregelbunden kontinuitet i bruket av torrängar på sandjord. Sådana områden förbuskas, planteras igen eller utsätts för ett alltför hårt betestryck. En ökande mängd högväxta växtarter på torrängar till följd av det atmosfäriska kvävenedfallet utgör idag svåra konkurrenter för många av torrängens ursprungliga växter, speciellt på outnyttjade marginella ytor som lämnats för fri utveckling. I skärningar i anslutning till vägar och järnvägar hotas utbredningsarealen av värdväxterna av de tidsmässigt ofta alltför täta ingreppen, vilka istället gynnar kortlivade ruderatmarksväxter samt missgynnar uppkomsten av ett mullskikt som är gynnsamt för torrängsfloran, speciellt utanför regioner med kalkpåverkad morän. Nejlikväxterna missgynnas i urbana miljöer mycket starkt av att ursprunglig, mager sandjord i vägskärningar, vanligen täcks av pålagd mulljord med insåning av gräs eller plantering av prydnadsbuskar. De ovannämnda livsmiljöerna kan vara av större värde för glimfältmätarens långsiktiga överlevnad än vad en kortare studie ger vid handen. Orsaken är att värdväxter på backberg och i bergsbranter oftare misslyckas med blomningen till följd av torka.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Glimfältmätarens värdväxter backglim och tjärblomster är mycket värdefulla nektarresurser för ett stort antal fjärilsarter, främst nattflyn och dagsvärmare, och speciellt vid regnigt väder då många andra blommors kalkar fylls av regnvatten. Nejlikväxter är värdväxter för många rödlistade fjärilsarter under deras larvstadium. Alla större förekomster av inhemska fleråriga nejlikväxter bör uppmärksammas och i görligaste mån skyddas från intensivt bete, gödsling eller upplöjning. Insåning av inhemska nejlikväxter i naturträdgårdar, parker och på öppen sandjord vid nya väganläggningar, kan hejda fragmenteringen av lämpliga livsmiljöer för flera rödlistade nattfjärilsarter. Samtliga nejlikväxter är sannolikt dåliga på att långdistanssprida sina frön.

Aurivillius, Chr. 1888–1891. Nordens Fjärilar. Hiertas AB bokförlag, Stockholm.

Forster, W. & Wohlfahrt, Th., A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas; Spanner (Geometridae). Francksches Verlagshandlung, Stuttgart.

Frendin, H. 1943. Lepidopterogeografiska iakttagelser i Tunabygden. Ent. Tidskr. 64: 129–159.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Lind, J. 1998. Svenska entomologmötet ur en fjärilsintresserad trosabos perspektiv. Graphosoma 13(1): 3–7.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1929. Halländska fjärilar. Ent. Tidskr. 50(1): 49–53.

Palmqvist, G. 2002. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2001. Ent. Tidskr. 123: 53–63.

Rydén, H. 1961. Kullabergs storfjärilar. AB Kullabergs natur; häfte 5, Lund 1961.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Östlund, R. 1954. Gästrikslands storfjärilfauna. Ent. Tidskr. 75(2–4): 208–220.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Perizomini  
  • Släkte
    Perizoma  
  • Art
    Perizoma hydrata, (Treitschke, 1829) - glimfältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.