Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  piltecknad fältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Gagitodes sagittata
Piltecknad fältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den vackra mörkt rosafärgade fjärilen kan knappast förväxlas med någon annan art. Framvingarna är jämnt färgade med ett svart rotfält och ett distinkt svart mellanfält, med på insidan kraftigt konkav form så att mellanfältets smalaste punkt befinner sig på vingens mitt. På utsidan är mellanfältet strax ovan den smalaste punkten försett med en kraftig tandformig utbuktning. Det mörkrosa yttre fältet har mitt för tanden en vit fläck och i övrigt en svagt antydd vit tvärlinje. Bakvingarna är grå med en vinkelböjd, mörk, ljuskantad tvärlinje. Vingspann 23-30 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för piltecknad fältmätare Observationer i  Sverige för piltecknad fältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Piltecknad fältmätare förekommer främst på strandängar vid insjöar och i glesare fuktiga strandskogar, där den lever av ängsruta, Thalictrum flavum. Den var avsevärt sällsyntare förr och omnämns endast i ett par publicerade lokala faunaförteckningar före 1970-talet. Arten har sannolikt gynnats starkt av att fler strandbetesmarker har lämnats till fri utveckling under senare hälften av 1900-talet. Vid slutet av 1800-talet var arten endast känd genom ett fynd i Uppland. Ännu under 1940-talet var arten endast rapporterad från Skåne, Uppland, Öland och Gotland. Idag är piltecknad fältmätare påträffad i flertalet sydliga landskap med nordgräns i Västergötland, Dalsland, Värmland, Västmanland, Dalarna, och Gästrikland, med undantag av Bohuslän. På Gotska sandön påträffades arten 2005. I de västliga landskapen har den dock endast påträffats på en eller ett par platser. Arten är tydligt gynnad av förekomsten av basiska bergarter såsom urkalk i Närke och Västmanland, på grönsten i Värmland, på lerskiffer i Dalsland, på krita i Skåne och på lättare jordarter med inslag av kambrosilurkalk i Närke, Uppland, Gästrikland och Öland. Sannolikt har artens spridning tagit fart ganska nyligen, då exempelvis endast ett exemplar påträffades mellan 1941 och 1969, i det rikt kalkpåverkade området runt Dalälvens mynning och Gävlebukten. Värdväxten förekommer här talrikt och arten eftersöktes under en följd av år efter första fyndet. Idag förekommer den där i Gästrikland, Hyttön, Hedesunda, Lågbo och Grinduga. Ett liknande exempel utgör ett område i sydvästligaste Västmanland, Viker, som undersöktes årligen mellan 1960-1976 och där piltecknad fältmätare påträffades talrikt först från 1987. Ett stort antal (7 st.) av de första landskapsfynden har gjorts under 1970-80-talen. Spridningen i Mellansverige har möjligen utgått från förekomster på mindre öar i Vänern, Hjälmaren m.fl. sjösystem i Södermanland och Uppland. Arten är fortfarande mycket lokal och det är inte givet att reproducerande populationer finns i samtliga av de landskap där den påträffats. På Gotland har den först under senare år påträffats rikligare, främst på Hejnum hällar och det kan handla om nyetablering av en population knuten till en ny värdväxt. En ökning har också noterats under senare år i den välundersökta Smålands-delen av Kalmar län. Arten har ännu inte påträffats i Norge, men förekommer i Danmark och Finland. I Danmark är piltecknad fältmätare mycket lokal och sällsynt i Östjylland på Djursland, på Langeland, Lolland, Falster, Mön och Själland. Enstaka fynd har gjorts på Läsö 1973, Fyn 1972 och Bornholm 1977 och 1986. Den påträffades första gången i landet år 1900 på Ärö söder om Fyn. I Finland är arten mycket sällsynt inom hela utbredningsområdet, som sträcker sig från Åland/Ahvenanmaa och Björneborgsområdet/ Satakunta till Ladoga Karelen/Laatokan Karjala och Norra Karelen/Pohjois Karjala. I Tyskland förekommer den mycket lokalt och sällsynt i de östra delarna och når i östliga Alperna till 1500 m ö.h. I flertalet av dessa områden är arten endast funnen vid enstaka tillfällen. I England är den mycket lokal och endast utbredd i de östra delarna mellan Nottingham, Cambridge och Norfolk. Världsutbredningen sträcker sig från norra Västeuropa, Alperna, Polen och Baltikum, genom Ryssland och Sibirien till Kina, Korea, Japan och Amurfloden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2b; B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Piltecknad fältmätare förekommer mycket lokalt på strandängar, fuktiga ängsmarker och i skogsgläntor med ängsruta (Thalictrum flavum) på basiskt påverkad mark i stora delar av Göta- och Svealand. Arten uppvisar tydliga minskningar och har försvunnit från flera tidigare förekomster. Arten är beteskänslig eftersom ängrutans blommor gärna äts av bl.a. kor, älgar och rådjur. Övergödning och kvävenedfall missgynnar dessutom värdväxten eftersom kvävegynnade högväxta gräs och örter istället tar över växtens livsmiljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (224-520) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2b; B2b(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Artens larvutveckling sker i fröställningar av ruta-arter. I Sverige lever larverna främst på ängsruta, Thalictrum flavum, men äggläggning har här vid enstaka tillfällen även observerats på backruta, T. simplex. På norra Själland, i det inre av Isefjorden, har larver påträffats i antal på kustruta, T. minus. Sannolikt kan artens larver i Skåne även påträffas på aklejruta, T. aquilegifolium. På Hejnum hällar, som varit ett relativt välundersökt område, påträffades åtta individer 2011. Då kustruta är den vanligaste rutan på Gotland är den trolig värdväxt för de piltecknad fältmätare som nyetablerat sig där sedan fem år. Flygperioden infaller mellan sista veckan i juni och första veckan i augusti, med en tydlig koncentration till första hälften av juli. Migrerande exemplar är möjligen främst exemplar med en försenad kläckning. Lokal migration har iakttagits följa mindre bäckar. Den piltecknade fältmätaren är nattaktiv och påträffas oftast under äggläggningen eller då den lockats till UV-ljus. Ägg och larver är hårt prederade av bl.a. spindlar, tvestjärtar och parasitoider. Övervintringen sker i puppstadiet i en jordkokong och ibland övervintrar puppan två gånger. Vid uppfödning är puppan mycket känslig för uttorkning och mögel. Artens habitat varierar med värdväxternas ståndorter. Rikliga förekomster av ängsruta påträffas främst på stränder med inte alltför finkornig sand, vid måttligt näringsberikade sjöar, där en riklig mängd av multnande växtdelar blandas med sanden. I kalkområden förekommer ängsruta även i översvämningszonen längs mindre bäckar och i rikkärr på sandjord. På Öland och i Södermanland förekommer arten även vid grunda havsvikar. Larver kan påträffas både på solexponerade och av träd något beskuggade värdväxter. Arten har även påträffats på ett mindre område med urkalk och en torrängsflora med backruta i Närke, Glanshammar. Avståndet härifrån till närmaste större ängsrute-förekomst är betydande och det förefaller möjligt för arten att upprätthålla en varaktig population med backruta som enda värdväxt. Denna förekomst av backruta är nu försvunnen på grund av igenväxning.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· aklejruta
· aklejruta
· backruta
· backruta
· kustruta
· kustruta
· ängsruta
· ängsruta
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Gagitodes, Art Gagitodes sagittata (Fabricius, 1787) - piltecknad fältmätare Synonymer Perizoma sagittata (Fabricius, 1787)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2b; B2b(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Piltecknad fältmätare förekommer mycket lokalt på strandängar, fuktiga ängsmarker och i skogsgläntor med ängsruta (Thalictrum flavum) på basiskt påverkad mark i stora delar av Göta- och Svealand. Arten uppvisar tydliga minskningar och har försvunnit från flera tidigare förekomster. Arten är beteskänslig eftersom ängrutans blommor gärna äts av bl.a. kor, älgar och rådjur. Övergödning och kvävenedfall missgynnar dessutom värdväxten eftersom kvävegynnade högväxta gräs och örter istället tar över växtens livsmiljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (224-520) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2b; B2b(ii,iii,iv,v)).
Den vackra mörkt rosafärgade fjärilen kan knappast förväxlas med någon annan art. Framvingarna är jämnt färgade med ett svart rotfält och ett distinkt svart mellanfält, med på insidan kraftigt konkav form så att mellanfältets smalaste punkt befinner sig på vingens mitt. På utsidan är mellanfältet strax ovan den smalaste punkten försett med en kraftig tandformig utbuktning. Det mörkrosa yttre fältet har mitt för tanden en vit fläck och i övrigt en svagt antydd vit tvärlinje. Bakvingarna är grå med en vinkelböjd, mörk, ljuskantad tvärlinje. Vingspann 23-30 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för piltecknad fältmätare

Länsvis förekomst och status för piltecknad fältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för piltecknad fältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Piltecknad fältmätare förekommer främst på strandängar vid insjöar och i glesare fuktiga strandskogar, där den lever av ängsruta, Thalictrum flavum. Den var avsevärt sällsyntare förr och omnämns endast i ett par publicerade lokala faunaförteckningar före 1970-talet. Arten har sannolikt gynnats starkt av att fler strandbetesmarker har lämnats till fri utveckling under senare hälften av 1900-talet. Vid slutet av 1800-talet var arten endast känd genom ett fynd i Uppland. Ännu under 1940-talet var arten endast rapporterad från Skåne, Uppland, Öland och Gotland. Idag är piltecknad fältmätare påträffad i flertalet sydliga landskap med nordgräns i Västergötland, Dalsland, Värmland, Västmanland, Dalarna, och Gästrikland, med undantag av Bohuslän. På Gotska sandön påträffades arten 2005. I de västliga landskapen har den dock endast påträffats på en eller ett par platser. Arten är tydligt gynnad av förekomsten av basiska bergarter såsom urkalk i Närke och Västmanland, på grönsten i Värmland, på lerskiffer i Dalsland, på krita i Skåne och på lättare jordarter med inslag av kambrosilurkalk i Närke, Uppland, Gästrikland och Öland. Sannolikt har artens spridning tagit fart ganska nyligen, då exempelvis endast ett exemplar påträffades mellan 1941 och 1969, i det rikt kalkpåverkade området runt Dalälvens mynning och Gävlebukten. Värdväxten förekommer här talrikt och arten eftersöktes under en följd av år efter första fyndet. Idag förekommer den där i Gästrikland, Hyttön, Hedesunda, Lågbo och Grinduga. Ett liknande exempel utgör ett område i sydvästligaste Västmanland, Viker, som undersöktes årligen mellan 1960-1976 och där piltecknad fältmätare påträffades talrikt först från 1987. Ett stort antal (7 st.) av de första landskapsfynden har gjorts under 1970-80-talen. Spridningen i Mellansverige har möjligen utgått från förekomster på mindre öar i Vänern, Hjälmaren m.fl. sjösystem i Södermanland och Uppland. Arten är fortfarande mycket lokal och det är inte givet att reproducerande populationer finns i samtliga av de landskap där den påträffats. På Gotland har den först under senare år påträffats rikligare, främst på Hejnum hällar och det kan handla om nyetablering av en population knuten till en ny värdväxt. En ökning har också noterats under senare år i den välundersökta Smålands-delen av Kalmar län. Arten har ännu inte påträffats i Norge, men förekommer i Danmark och Finland. I Danmark är piltecknad fältmätare mycket lokal och sällsynt i Östjylland på Djursland, på Langeland, Lolland, Falster, Mön och Själland. Enstaka fynd har gjorts på Läsö 1973, Fyn 1972 och Bornholm 1977 och 1986. Den påträffades första gången i landet år 1900 på Ärö söder om Fyn. I Finland är arten mycket sällsynt inom hela utbredningsområdet, som sträcker sig från Åland/Ahvenanmaa och Björneborgsområdet/ Satakunta till Ladoga Karelen/Laatokan Karjala och Norra Karelen/Pohjois Karjala. I Tyskland förekommer den mycket lokalt och sällsynt i de östra delarna och når i östliga Alperna till 1500 m ö.h. I flertalet av dessa områden är arten endast funnen vid enstaka tillfällen. I England är den mycket lokal och endast utbredd i de östra delarna mellan Nottingham, Cambridge och Norfolk. Världsutbredningen sträcker sig från norra Västeuropa, Alperna, Polen och Baltikum, genom Ryssland och Sibirien till Kina, Korea, Japan och Amurfloden.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Perizomini  
  • Släkte
    Gagitodes  
  • Art
    Gagitodes sagittata(Fabricius, 1787) - piltecknad fältmätare
    Synonymer
    Perizoma sagittata (Fabricius, 1787)

Artens larvutveckling sker i fröställningar av ruta-arter. I Sverige lever larverna främst på ängsruta, Thalictrum flavum, men äggläggning har här vid enstaka tillfällen även observerats på backruta, T. simplex. På norra Själland, i det inre av Isefjorden, har larver påträffats i antal på kustruta, T. minus. Sannolikt kan artens larver i Skåne även påträffas på aklejruta, T. aquilegifolium. På Hejnum hällar, som varit ett relativt välundersökt område, påträffades åtta individer 2011. Då kustruta är den vanligaste rutan på Gotland är den trolig värdväxt för de piltecknad fältmätare som nyetablerat sig där sedan fem år. Flygperioden infaller mellan sista veckan i juni och första veckan i augusti, med en tydlig koncentration till första hälften av juli. Migrerande exemplar är möjligen främst exemplar med en försenad kläckning. Lokal migration har iakttagits följa mindre bäckar. Den piltecknade fältmätaren är nattaktiv och påträffas oftast under äggläggningen eller då den lockats till UV-ljus. Ägg och larver är hårt prederade av bl.a. spindlar, tvestjärtar och parasitoider. Övervintringen sker i puppstadiet i en jordkokong och ibland övervintrar puppan två gånger. Vid uppfödning är puppan mycket känslig för uttorkning och mögel. Artens habitat varierar med värdväxternas ståndorter. Rikliga förekomster av ängsruta påträffas främst på stränder med inte alltför finkornig sand, vid måttligt näringsberikade sjöar, där en riklig mängd av multnande växtdelar blandas med sanden. I kalkområden förekommer ängsruta även i översvämningszonen längs mindre bäckar och i rikkärr på sandjord. På Öland och i Södermanland förekommer arten även vid grunda havsvikar. Larver kan påträffas både på solexponerade och av träd något beskuggade värdväxter. Arten har även påträffats på ett mindre område med urkalk och en torrängsflora med backruta i Närke, Glanshammar. Avståndet härifrån till närmaste större ängsrute-förekomst är betydande och det förefaller möjligt för arten att upprätthålla en varaktig population med backruta som enda värdväxt. Denna förekomst av backruta är nu försvunnen på grund av igenväxning.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog, Öppna strandbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· aklejruta - Thalictrum aquilegiifolium (Viktig)
· backruta - Thalictrum simplex (Har betydelse)
· kustruta - Thalictrum minus (Har betydelse)
· ängsruta - Thalictrum flavum (Viktig)
Hoten mot piltecknad fältmätare består främst av hot riktade mot värdväxten ängsruta. Denna växt angrips ofta i blommorna av svampar och bladlöss, varför det är betydelsefullt att värdväxtlokalerna hyser ett stort antal plantor i varierande beskuggning och markfuktighet. Vidare förefaller växten vara beroende av regelbundet återkommande vår- och vinteröversvämningar eller liknande störningar för att inte bli utkonkurrerad av älgört och andra högväxta örter. Värdväxten hotas även av igenväxningen med skog om de naturliga störningsfenomenen upphör vid reglering av sjöar och åar. I kalkområden hotas ängsruta av torrläggning och igenväxning av kärrmark vid dikning, samt av uträtning och fördjupning av meandrande bäcksystem. På alla områden missgynnas piltecknad fältmätare kraftigt av bete då larverna endast kan livnära sig av värdväxtens frön.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Undvik alla ingrepp med avsikt att torrlägga eller reglera vattenståndet på artens viktigare förekomstområden. Röjning av videbuskage och alsly kan bli nödvändig på vissa områden och kan eventuellt kombineras med korttidsbete under tidig vår och sen höst, eller med långa årsintervaller. I vissa delar av Mellansverige kan rådjur systematiskt beta av samtliga blom- eller fröställningar. Detta kan säkerligen påverka överlevnadsförmågan lokalt hos piltecknad fältmätare och innebär att det är viktigt att bevara ett nätverk av gynnsamma habitat i varje trakt med förekomster av fjärilen. Artens anpassning till backruta bör närmare undersökas. Denna är som värdväxt även missgynnad av kontinuerligt bete. Aklejruta kan med fördel odlas i trädgårdar upp till mellersta Sverige och kan då sannolikt locka till sig den vackra fjärilen.
Per Sjökvist har bidragit med väsentlig information vid tredje revisionen av faktabladet.

Aurivillius, Chr. 1888-1891. Nordens Fjärilar. Hiertas AB bokförlag, Stockholm.

Burrau, N. 1942. Faunistiska notiser om Lepidoptera II. Opusc. ent. 7(3-4): 118-120.

Eliasson, C. 1992. Riksintressanta fjärilar i Lindesbergs kommun. Rapport till Lindesbergs kommun.

Eliasson, H. 1945. Macrolepidopterfaunan i Älvkarleby. Ent. Tidskr. 66: 136-154.

Elmquist, H. 1990. Fjärilar på Stora Karlsö sommaren 1989. Graphosoma 5(1): 8-12.

Forster, W. & Wohlfahrt, Th.A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas; Spanner (Geometridae). Francksches verlagshandlung, Stuttgart.

Franzén, M. 2000. Sällsynta fjärilar i Östergötland - nationellt och regionalt rödlistade arter. Länsstyrelsen i Östergötlands län 2000: 4.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Kaisila, J. 1947. Die Makrolepidopterenfauna des Aunus-Gebietes. Acta Ent. Fenn. 1: 1-112.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Källander, C. 1997. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1996. Insectifera 5(1): 6-19.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lejon, S. 1971. Utdrag ur mätarelistan. Nerikes ent. sällskaps årsskrift 3: 35-37.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Lindeborg, M. 2009. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2008. Ent. Tidskr. 130: 11-20.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Palmqvist, G. 1975. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1974. Ent. Tidskr. 96: 58-59.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85-89.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135-139.

Palmqvist, G. 1989. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110: 96-102.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 41-55.

Palmqvist, G. 2012. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2011. Ent. Tidskr. 133: 41-53.

Rydén, H. & Carlgren, G. 1953. Fjärilsfaunistiska notiser (Macrolepidoptera). Opusc. ent. 18(1): 49-52.

Ryrholm, N., Björklund, J.-O. & Frycklund, I. 1998. Fjärilsinventering på kulturmarker längs Roslagskusten 1996-1997. Rapport till Upplandsstiftelsen.

Sjöberg, G. 1995. Skydda Tröskenområdet; utbredningskartor. Insectifera 3(1): 6-35.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Östlund, R. 1954. Gästrikslands storfjärilfauna. Ent. Tidskr. 75(2-4): 208-220.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson & Göran Palmqvist 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Perizomini  
  • Släkte
    Gagitodes  
  • Art
    Gagitodes sagittata, (Fabricius, 1787) - piltecknad fältmätare
    Synonymer
    Perizoma sagittata (Fabricius, 1787)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson & Göran Palmqvist 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005, 2007 & 2012.