Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  dvärgängsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Photedes captiuncula
Dvärgängsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En av våra minsta nattflyarter som i första ögonkastet lätt kan förväxlas med en småfjäril. Framvingarnas teckning har dock den typiska nattflystrukturen bestående av tre fält och där det tvärgående mittfältet är mörkare än vingen i övrigt. Färgtonerna varierar från gulbrunt till rödbrunt. Flykten är också mer lik den hos övriga nattflyn. Vingspann 14-17 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för dvärgängsfly Observationer i  Sverige för dvärgängsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Det lilla, eftermiddagssvärmande dvärgängsflyet var redan 1885 känt från Öland, Gotland, Västergötland och Stockholmstrakten. Senare har arten även påträffats i Blekinge, Svängsta och Karlskrona, Småland, Mönsterås, Gästrikland, Furuvik 1947, samt ett exemplar från Hälsingland utan känd lokalangivelse rapporterat efter 1969. Dvärgängsflyet förekommer främst på kalkrik mark och är endast något mer utbredd på Öland och Gotland, samt inom ett mer begränsat område i nordöstra Uppland mellan Älvkarleby och Rådmansö, där den bottniska silurkalken i högre grad påverkat kalkhalten i moränen. Betydligt glesare är dvärgängsflyets utbredning längre söderut i Uppland, där den påträffats vid Ekolsund, Vaksala, Sävja och Drottningholm samt i Södermanland, Sorunda, Lisön. I Västergötland, Falbygden återfanns dvärgängsflyet 1973-1974 på några mindre alvarområden av kambrosilurkalk i Vilske-Kleva, Kvättak och Högstena. Fjärilen är ibland talrikare på sina förekomstområden, men är i allmänhet sällsynt och överallt starkt lokal. I Danmark var dvärgängsflyet tidigare främst utbredd på Bornholm. Här har den inte påträffats under de senaste åren. Tidigare fanns arten även i gränsområdet mot Tyskland i södra Jylland, vid Fröslev mose. Området är sedan länge skyddat från exploatering från både dansk och tysk sida, men arten har trots det inte återfunnits där under senare år. Ett nytt förekomstområde upptäcktes så sent som 1993 på kustklinter vid Gilbjerg hoved på norra Själland. I Finland förekommer dvärgängsfly främst på Åland, men även glest utbredd över hela södra hälften av landet. Flertalet fastlandsfynd har gjorts i södra kustregionen och i anslutning till de härifrån mot öster utsträckta åsarna till Finska Karelen. Utbredningen i övriga Europa är säregen och tyder på att arten kan tolerera en högre årsnederbörd inom områden med en längre vegetationsperiod. Dvärgängsflyet förekommer således i norra Spanien och västra Pyrenéerna, västra Irland, södra Skottland inklusive norra England (Durham, Lancashire). Utbredningen i Centraleuropa är begränsad till bergsområden, från centrala Frankrike, genom Alpernas sydsluttningar, norra delen av f.d. Jugoslavien och vidare till Rodopibergen i södra Bulgarien. Nordgränsen går genom Thüringerwald och Karpaterna i Tyskland, Polen och Ukraina. Från Östersjöområdet fortsätter utbredningen genom Estland, Lettland och S:t Petersburgsområdet. Världsutbredningen sträcker sig till Ussuriområdet vid Japanska havet och begränsas i söder av bergsområdena Altaj och Kaukasus. Arten har i sitt Nordeuropeiska förekomstområde givits underartsstatus, ssp. expolita. Dvärgängsflyet är idag hårt trängt på alla svenska förekomstområden utanför Öland och Gotland. På en isolerad lokal i Uppland, Älvkarleö, Komossängen där arten påträffades 1943 och på nytt 1976 har nu igenväxningen fullbordats och arten kunde inte återfinnas i trakten 1994. Den har inom angränsande delar av Gästrikland under fem års fortlöpande inventeringar endast återfunnits i ett exemplar i Grinduga 1996. Inom fyra mindre utbredningsarealer i Uppland: Herräng från 1980-talet, Rådmansö 1993, Östhammar och Öregrund från 1996, samt Skutskär från 2000-talet, har den dock varit talrikare. Lokalerna i Falbygden ligger samtliga inom naturskyddade områden. Artens mycket speciella krav på markförhållanden med kalk eller rörligt markvatten gör det osannolikt att den skulle visa sig finnas på någon hittills förbisedd plats utanför det idag kända utbredningsområdet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Dvärgängsfly förekommer mycket lokalt på kalkpåverkade kärrängar och på alvarmarker med gräs i Göta- och Svealand. På Öland och Gotland är arten relativt utbredd. På fastlandet är den endast känd från något dussin lokaler i följande områden: Falbygdsområdet, Ängsö i Västmanland, Stockholms kustland, Roslagskusten, Nedre dalälvsområdet samt en lokal söder om Enköping. Larven lever åtminstone på slankstarr (Carex flacca) och älväxing (Sesleria caerulea). Arten minskar pga igenväxning av betesmarker och slåtterängsrester, och missgynnas dessutom av alltför intensivt bete. Fjärilen har dålig spridningsförmåga och svag återetableringsförmåga. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (8000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (208-700) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Dvärgängsfly är främst dagaktiv och fjärilarna påträffas ofta vilande högt upp på grässtrån. De besöker även blommor, i Uppland bland annat funnen i krissla. De är som mest aktiva i den nedgående solens sista strålar, då hanarna flyger lågt över ängsmarken i jakt på nykläckta, oparade honor. Flygperioden infaller från de sista dagarna i juni till början av augusti. Artens värdväxt i Sverige är okänd. Från Finland anges tuvtåtel, Deschampsia cespitosa, från Tyskland knylhavre, Arrhenatherum elatius och slankstarr, Carex flacca. Av de ovannämnda värdväxterna har endast slankstarr krav på kalkhaltig mark och dess utbredning överensstämmer väl med dvärgängsflyets utbredning i Danmark, Sverige och på Åland. Utifrån artens habitat i Uppland misstänker man även att älväxing, Sesleria caerulea är en av värdväxterna. Även denna är kalkgynnad. Äggen läggs enstaka eller i rader om 4-8 st i bladslidorna. Larven lever sannolikt inuti värdplantans stam och strån. Den förpuppar sig i en lös kokong på eller under markytan. Det är möjligt att artens begränsade utbredning tyder på att den ställer höga krav på värdväxternas näringskvalité. Den förekommer i två skilda biotoper som tillgodoser dessa krav; dels på kalkmark där livsmiljön ofta är plan mark och dels utanför kalkområden, i kraftigt sluttande terräng med mer rörligt markvatten som har en kraftigt näringsberikande effekt på fattigare marksubstrat. Platsen för den nyligen upptäckta förekomsten på norra Själland utgörs av en brant, nordvänd sluttning mot havet exponerad för kvällssol. På Lilla Karlsö förekommer den likaså i en brant nordvänd sluttning. I Finska Karelen påträffas arten även i ängsmarker som kraftigt sluttar mot söder eller väster. På Öland och Gotland förekommer arten gärna i utkanten av mindre alvarvätar, ofta där dessa är omgivna av buskmarker med ölandstok, i en för övrigt måttligt högväxt ört- och gräsvegetation.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· egentliga växter
· egentliga växter
· gräs
· gräs
· slankstarr
· slankstarr
· älväxingar
· älväxingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Photedes, Art Photedes captiuncula (Treitschke, 1852) - dvärgängsfly Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Dvärgängsfly förekommer mycket lokalt på kalkpåverkade kärrängar och på alvarmarker med gräs i Göta- och Svealand. På Öland och Gotland är arten relativt utbredd. På fastlandet är den endast känd från något dussin lokaler i följande områden: Falbygdsområdet, Ängsö i Västmanland, Stockholms kustland, Roslagskusten, Nedre dalälvsområdet samt en lokal söder om Enköping. Larven lever åtminstone på slankstarr (Carex flacca) och älväxing (Sesleria caerulea). Arten minskar pga igenväxning av betesmarker och slåtterängsrester, och missgynnas dessutom av alltför intensivt bete. Fjärilen har dålig spridningsförmåga och svag återetableringsförmåga. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (8000-12000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (208-700) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
En av våra minsta nattflyarter som i första ögonkastet lätt kan förväxlas med en småfjäril. Framvingarnas teckning har dock den typiska nattflystrukturen bestående av tre fält och där det tvärgående mittfältet är mörkare än vingen i övrigt. Färgtonerna varierar från gulbrunt till rödbrunt. Flykten är också mer lik den hos övriga nattflyn. Vingspann 14-17 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för dvärgängsfly

Länsvis förekomst och status för dvärgängsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för dvärgängsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det lilla, eftermiddagssvärmande dvärgängsflyet var redan 1885 känt från Öland, Gotland, Västergötland och Stockholmstrakten. Senare har arten även påträffats i Blekinge, Svängsta och Karlskrona, Småland, Mönsterås, Gästrikland, Furuvik 1947, samt ett exemplar från Hälsingland utan känd lokalangivelse rapporterat efter 1969. Dvärgängsflyet förekommer främst på kalkrik mark och är endast något mer utbredd på Öland och Gotland, samt inom ett mer begränsat område i nordöstra Uppland mellan Älvkarleby och Rådmansö, där den bottniska silurkalken i högre grad påverkat kalkhalten i moränen. Betydligt glesare är dvärgängsflyets utbredning längre söderut i Uppland, där den påträffats vid Ekolsund, Vaksala, Sävja och Drottningholm samt i Södermanland, Sorunda, Lisön. I Västergötland, Falbygden återfanns dvärgängsflyet 1973-1974 på några mindre alvarområden av kambrosilurkalk i Vilske-Kleva, Kvättak och Högstena. Fjärilen är ibland talrikare på sina förekomstområden, men är i allmänhet sällsynt och överallt starkt lokal. I Danmark var dvärgängsflyet tidigare främst utbredd på Bornholm. Här har den inte påträffats under de senaste åren. Tidigare fanns arten även i gränsområdet mot Tyskland i södra Jylland, vid Fröslev mose. Området är sedan länge skyddat från exploatering från både dansk och tysk sida, men arten har trots det inte återfunnits där under senare år. Ett nytt förekomstområde upptäcktes så sent som 1993 på kustklinter vid Gilbjerg hoved på norra Själland. I Finland förekommer dvärgängsfly främst på Åland, men även glest utbredd över hela södra hälften av landet. Flertalet fastlandsfynd har gjorts i södra kustregionen och i anslutning till de härifrån mot öster utsträckta åsarna till Finska Karelen. Utbredningen i övriga Europa är säregen och tyder på att arten kan tolerera en högre årsnederbörd inom områden med en längre vegetationsperiod. Dvärgängsflyet förekommer således i norra Spanien och västra Pyrenéerna, västra Irland, södra Skottland inklusive norra England (Durham, Lancashire). Utbredningen i Centraleuropa är begränsad till bergsområden, från centrala Frankrike, genom Alpernas sydsluttningar, norra delen av f.d. Jugoslavien och vidare till Rodopibergen i södra Bulgarien. Nordgränsen går genom Thüringerwald och Karpaterna i Tyskland, Polen och Ukraina. Från Östersjöområdet fortsätter utbredningen genom Estland, Lettland och S:t Petersburgsområdet. Världsutbredningen sträcker sig till Ussuriområdet vid Japanska havet och begränsas i söder av bergsområdena Altaj och Kaukasus. Arten har i sitt Nordeuropeiska förekomstområde givits underartsstatus, ssp. expolita. Dvärgängsflyet är idag hårt trängt på alla svenska förekomstområden utanför Öland och Gotland. På en isolerad lokal i Uppland, Älvkarleö, Komossängen där arten påträffades 1943 och på nytt 1976 har nu igenväxningen fullbordats och arten kunde inte återfinnas i trakten 1994. Den har inom angränsande delar av Gästrikland under fem års fortlöpande inventeringar endast återfunnits i ett exemplar i Grinduga 1996. Inom fyra mindre utbredningsarealer i Uppland: Herräng från 1980-talet, Rådmansö 1993, Östhammar och Öregrund från 1996, samt Skutskär från 2000-talet, har den dock varit talrikare. Lokalerna i Falbygden ligger samtliga inom naturskyddade områden. Artens mycket speciella krav på markförhållanden med kalk eller rörligt markvatten gör det osannolikt att den skulle visa sig finnas på någon hittills förbisedd plats utanför det idag kända utbredningsområdet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Photedes  
  • Art
    Photedes captiuncula(Treitschke, 1852) - dvärgängsfly

Dvärgängsfly är främst dagaktiv och fjärilarna påträffas ofta vilande högt upp på grässtrån. De besöker även blommor, i Uppland bland annat funnen i krissla. De är som mest aktiva i den nedgående solens sista strålar, då hanarna flyger lågt över ängsmarken i jakt på nykläckta, oparade honor. Flygperioden infaller från de sista dagarna i juni till början av augusti. Artens värdväxt i Sverige är okänd. Från Finland anges tuvtåtel, Deschampsia cespitosa, från Tyskland knylhavre, Arrhenatherum elatius och slankstarr, Carex flacca. Av de ovannämnda värdväxterna har endast slankstarr krav på kalkhaltig mark och dess utbredning överensstämmer väl med dvärgängsflyets utbredning i Danmark, Sverige och på Åland. Utifrån artens habitat i Uppland misstänker man även att älväxing, Sesleria caerulea är en av värdväxterna. Även denna är kalkgynnad. Äggen läggs enstaka eller i rader om 4-8 st i bladslidorna. Larven lever sannolikt inuti värdplantans stam och strån. Den förpuppar sig i en lös kokong på eller under markytan. Det är möjligt att artens begränsade utbredning tyder på att den ställer höga krav på värdväxternas näringskvalité. Den förekommer i två skilda biotoper som tillgodoser dessa krav; dels på kalkmark där livsmiljön ofta är plan mark och dels utanför kalkområden, i kraftigt sluttande terräng med mer rörligt markvatten som har en kraftigt näringsberikande effekt på fattigare marksubstrat. Platsen för den nyligen upptäckta förekomsten på norra Själland utgörs av en brant, nordvänd sluttning mot havet exponerad för kvällssol. På Lilla Karlsö förekommer den likaså i en brant nordvänd sluttning. I Finska Karelen påträffas arten även i ängsmarker som kraftigt sluttar mot söder eller väster. På Öland och Gotland förekommer arten gärna i utkanten av mindre alvarvätar, ofta där dessa är omgivna av buskmarker med ölandstok, i en för övrigt måttligt högväxt ört- och gräsvegetation.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· egentliga växter - Plantae (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
· slankstarr - Carex flacca (Har betydelse)
· älväxingar - Sesleria (Har betydelse)
Det främsta hotet mot dvärgängsfly är igenväxning, både genom igenplantering och naturlig igenväxning vid upphörande bete och slåtter. Dikningsföretag som begränsar mer eller mindre regelbundna vinter- och våröversvämningar är troligen mycket negativa. Sådana översvämningar har en betydande inverkan på utformningen av växtsamhället runt alvarvätar och liknande små, växelvis våta och torra områden. Samtidigt missgynnas arten starkt av intensivt bete och kräver för sin fortlevnad någon form av betesbefriade refugier eller att betet anpassas till sent betespåsläpp eller endast extensivt bete. Den främsta förekomsten i Uppland utrotades genom att man under 2000-talet införde fårbete som en naturvårdsåtgärd. Även på områden med intensivt nötbete har arten försvunnit.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
En bättre kännedom om dvärgängsflyets utvecklingsstadier och värdväxter skulle förbättra förståelsen av artens miljökrav. En sådan undersökning bör genomföras snarast. Effekten av slåtter och bete på artens populationsdynamik är dåligt undersökt, men den har främst påträffats på områden där hävden upphört. Artens anpassningsförmåga till hävd bör undersökas inom de kända naturreservaten i Västergötland och på beteshävdade områden med både generell och särskild miljöersättning i resten av landet. Speciellt akut är en undersökning av de områden i norra Uppland där den påträffats talrikare även under senare år, och där antalet småskaliga jordbruk med extensivt bete på ogödslad mark är större. Ett område med senarelagd, naturvårdsinriktad slåtter vid Dalälven har fortsatt fungerat som livsmiljö för arten. På Öland och Gotland, där ett större antal förekomster är kända, vore en inventering av artens nuvarande utbredning värdefull.
Ingemar Frycklund och Jan Jonasson har bidragit med värdefull information vid författandet av artfaktabladet. Jan-Olov Björklund har bidragit med värdefull information vid andra revideringen av artfaktabladet.

Björklund, J.-O. & Eriksson, P. 2007. Sällsynta fjärilar i Uppsala län - nuvarande och historisk utbredning. Upplandsstiftelsen.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Eliasson, H. 1945. Macrolepidopterfaunan i Älvkarleby. Ent. Tidskr. 66: 136-154.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Knudsen, K., Bech, K., Bittcher, J., Christensen, E., Fibiger, M., Madsen, A., Möller, H.E., Helsing, F. & Stovgaard, K.E. 1996. Fund af storsummerfugle i Danmark 1995. Lepidoptera bind VII nr. 1, tillæg.

Källander, C. 1997. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1996. Insectifera 5(1): 6-19.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska föreningen, Lund.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Pedmanson, R., Tammaru, T. & Viidalepp, J. 1993. Huvitavaid suurliblikaleide Eestist 1992. Lepidopteroloogiline Informatsioon 8: 38-49.

Ryrholm, N., Björklund, J. -O., Frycklund, I. 1998. Fjärilsinventering på kulturmarker längs roslagskusten 1996-97. Rapport till Upplandsstiftelsen.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Photedes  
  • Art
    Photedes captiuncula, (Treitschke, 1852) - dvärgängsfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2010.