Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gulhuvad skaftstekelfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Physocephala vittata
Gulhuvad skaftstekelfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gulhuvad skaftstekelfluga har brett huvud, kompakt mellankropp med kraftiga ben och smalt ansatt, kolvlik bakkropp, som baktill är krumböjd. 2:a bakkroppssegmentet är mycket smalare och längre än övriga segment, vilket skiljer ut släktet Physocephala från det närstående släktet Conops. Antennernas 2:a och 3:e led är spollikt förlängda och hålls framåtsträckta. Detta ger sammantaget ett mycket stekellikt utseende. Den i det närmaste kala kroppen är 10-12 mm lång och tecknad i svart och rostrött med övervägande gult huvud. Till skillnad från de två andra svenska arterna i släktet saknar P. vittata svart mittstrimma över pannan.
Utbredning
Länsvis förekomst för gulhuvad skaftstekelfluga Observationer i  Sverige för gulhuvad skaftstekelfluga
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Det första svenska fyndet av denna art gjordes 1844 på Gotland. Där togs sedan ytterligare belägg ett par gånger på 1840-talet, men därefter är inte arten återfunnen i vårt land. Den har heller inte påträffats i Norden i övrigt. Närmast finns den i Polen. Världsutbredningen omfattar Mellan- och Sydeuropa och Nordafrika, Mindre Asien samt Central- och Sydasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Endast känd från gotländska fynd från 1800-talets mitt. Arten förekommer närmast i Polen. Utvecklas som parasit i humlor möjligen även andra biarter. Är hemmahörande i varma blomrika torrängar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1850.
Ekologi
Arten parasiterar andra insekter. Honorna jagar byte i blombestånd genom att lurpassa på blombesökare för att när de är tillräckligt nära göra en plötslig attack. Vid attacken injicerar honan ett ägg i offrets bakkropp. Ägget är långsträckt och försett med ankarlika hullingar i spetsen. Larven utvecklas i olika humlearter, samt i en del solitära bin och getingar. Vidare är arten kläckt ur levande individer av blåvingad gräshoppa Sphingonotus caerulans (bl a av Boheman på Gotland).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasitoid, Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· bin
· bin
· blåvingad gräshoppa
· blåvingad gräshoppa
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Conopidae (stekelflugor), Släkte Physocephala, Art Physocephala vittata (Fabricius, 1794) - gulhuvad skaftstekelfluga Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Endast känd från gotländska fynd från 1800-talets mitt. Arten förekommer närmast i Polen. Utvecklas som parasit i humlor möjligen även andra biarter. Är hemmahörande i varma blomrika torrängar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1850.
Gulhuvad skaftstekelfluga har brett huvud, kompakt mellankropp med kraftiga ben och smalt ansatt, kolvlik bakkropp, som baktill är krumböjd. 2:a bakkroppssegmentet är mycket smalare och längre än övriga segment, vilket skiljer ut släktet Physocephala från det närstående släktet Conops. Antennernas 2:a och 3:e led är spollikt förlängda och hålls framåtsträckta. Detta ger sammantaget ett mycket stekellikt utseende. Den i det närmaste kala kroppen är 10-12 mm lång och tecknad i svart och rostrött med övervägande gult huvud. Till skillnad från de två andra svenska arterna i släktet saknar P. vittata svart mittstrimma över pannan.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för gulhuvad skaftstekelfluga

Länsvis förekomst och status för gulhuvad skaftstekelfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gulhuvad skaftstekelfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det första svenska fyndet av denna art gjordes 1844 på Gotland. Där togs sedan ytterligare belägg ett par gånger på 1840-talet, men därefter är inte arten återfunnen i vårt land. Den har heller inte påträffats i Norden i övrigt. Närmast finns den i Polen. Världsutbredningen omfattar Mellan- och Sydeuropa och Nordafrika, Mindre Asien samt Central- och Sydasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Conopoidea  
  • Familj
    Conopidae - stekelflugor 
  • Släkte
    Physocephala  
  • Art
    Physocephala vittata(Fabricius, 1794) - gulhuvad skaftstekelfluga

Arten parasiterar andra insekter. Honorna jagar byte i blombestånd genom att lurpassa på blombesökare för att när de är tillräckligt nära göra en plötslig attack. Vid attacken injicerar honan ett ägg i offrets bakkropp. Ägget är långsträckt och försett med ankarlika hullingar i spetsen. Larven utvecklas i olika humlearter, samt i en del solitära bin och getingar. Vidare är arten kläckt ur levande individer av blåvingad gräshoppa Sphingonotus caerulans (bl a av Boheman på Gotland).

Ekologisk grupp: Parasitoid, Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· bin - Apiformes (Viktig)
· blåvingad gräshoppa - Sphingonotus caerulans (Har betydelse)
Anledningen till artens försvinnande från landet är okänd och förblir spekulativ. 1800-talets landskap var avsevärt mera blomrikt än dagens och förutsättningarna för ett rikt insektsliv knutet till blommande örter helt annorlunda. Dessutom löper små isolerade populationer alltid en risk att försvinna till följd av slumpmässiga händelser. Förekomsten på Gotland var en nordlig utpost i en utbredning med sydostlig tyngdpunkt. Sedan mitten av 1800-talet har vi genomgått flera perioder med ogynnsamt klimat för värmeälskande insekter, vilket också kan ha medfört att gotlandspopulationen av denna art dött ut.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Genom att bevara blomrika grustag och andra ruderat- och torrmarksområden kan man bevara de kvarvarande resterna av en tidigare mycket artrik och mer utbredd insektsfauna. Därigenom gynnas både gaddsteklar, fjärilar och många tvåvingar som är beroende av blommor för sin överlevnad.

Chvála, M. 1961. Czechoslovak species of the subfamily Conopinae (Diptera: Conopidae). Acta Univ. Carol. Biol. 1961: 103–145.

Wahlgren, E. 1917. Tvåvingar Diptera. Andra underordningen Cyclorapha. Fam 5-12, Conopidae etc. Svensk insektsfauna 11. Ent. Fören. Stockholm.

Zetterstedt, J.W. 1844. Diptera Scandinaviae. III: 925.

Zetterstedt, J.W. 1849. Diptera Scandinaviae. VIII: 3201.

Zetterstedt, J.W. 1855. Diptera Scandinaviae. XII: 4679.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Björn Cederberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Conopoidea  
  • Familj
    Conopidae - stekelflugor 
  • Släkte
    Physocephala  
  • Art
    Physocephala vittata, (Fabricius, 1794) - gulhuvad skaftstekelfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Björn Cederberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.