Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blåglänsande svartbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.) Platydema violaceum
Blåglänsande svartbagge Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.)

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En oval och starkt kullrig skalbagge som blir 6–7,5 mm lång. Färgen är mörkbrun med en stark violett glans. Antenner och ben är kraftigt byggda. Antennlederna är tydligt utplattade och blir bredare mot spetsen. På täckvingarna finns tydliga längsgående punktrader.
Utbredning
Länsvis förekomst för blåglänsande svartbagge Observationer i  Sverige för blåglänsande svartbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Påträffad från Skåne till Uppland och Västmanland med vissa luckor. Närmast i danmark, Finland och Baltikum. Världsutbredningen är begränsad till Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever på trädsvampar på ädellövträd. Larverna är främst påträffade på svartöra (Auricularia mesenterica) växande på döda gren- och stamdelar på alm, ofta på svampangripna grenar uppe i träden men även på lågor. Fynd finns även från ek och bok. Känd från spridda lokaler längs kusterna och vid Mälaren, från Skåne till Göteborgstrakten samt Uppland och Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-200). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv)).
Ekologi
Lever på trädsvampar på ädellövträd. Larverna är främst påträffade på svartöra (Auricularia mesenterica) växande på döda gren- och stamdelar på alm. Fynd finns även från ek och bok. Ofta på svampangripna grenar uppe i träden men även på liggande virke. Även den fullbildade skalbaggen äter av svampen. Den fullbildade skalbaggen kläcks ofta på eftersommaren och övervintrar. Flera observationer tyder på att de ofta aggregerar sig på passande platser under bark innan övervintringen sker.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Fungivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· alar
· alar
· almar
· almar
· bok
· bok
· ekar
· ekar
· skogsalm
· skogsalm
· skogslind
· skogslind
· tall
· tall
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· svartöra
· svartöra
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Tenebrionidae (svartbaggar), Släkte Platydema, Art Platydema violaceum (Fabricius, 1790) - blåglänsande svartbagge Synonymer Platydema violacea (Fabricius, 1790)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever på trädsvampar på ädellövträd. Larverna är främst påträffade på svartöra (Auricularia mesenterica) växande på döda gren- och stamdelar på alm, ofta på svampangripna grenar uppe i träden men även på lågor. Fynd finns även från ek och bok. Känd från spridda lokaler längs kusterna och vid Mälaren, från Skåne till Göteborgstrakten samt Uppland och Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (40-200). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv)).
En oval och starkt kullrig skalbagge som blir 6–7,5 mm lång. Färgen är mörkbrun med en stark violett glans. Antenner och ben är kraftigt byggda. Antennlederna är tydligt utplattade och blir bredare mot spetsen. På täckvingarna finns tydliga längsgående punktrader.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blåglänsande svartbagge

Länsvis förekomst och status för blåglänsande svartbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blåglänsande svartbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad från Skåne till Uppland och Västmanland med vissa luckor. Närmast i danmark, Finland och Baltikum. Världsutbredningen är begränsad till Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Tenebrionidae - svartbaggar 
  • Underfamilj
    Diaperinae  
  • Tribus
    Diaperini  
  • Släkte
    Platydema  
  • Art
    Platydema violaceum(Fabricius, 1790) - blåglänsande svartbagge
    Synonymer
    Platydema violacea (Fabricius, 1790)

Lever på trädsvampar på ädellövträd. Larverna är främst påträffade på svartöra (Auricularia mesenterica) växande på döda gren- och stamdelar på alm. Fynd finns även från ek och bok. Ofta på svampangripna grenar uppe i träden men även på liggande virke. Även den fullbildade skalbaggen äter av svampen. Den fullbildade skalbaggen kläcks ofta på eftersommaren och övervintrar. Flera observationer tyder på att de ofta aggregerar sig på passande platser under bark innan övervintringen sker.

Ekologisk grupp: Fungivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· alar - Alnus (Har betydelse)
· almar - Ulmus (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Svampar och lavar (Viktig)
· svartöra - Auricularia mesenterica (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Almsjukan utgör ett allvarligt hot för arten på längre sikt. I början av almsjukeangreppen i parker och inne i skogsbestånd gynnas frekvensen av svartöra genom att mängden med nyligen döda gren- och stamdelar ökar. De döda träden blir dock efter ett antal år för gamla och svampen försvinner. Arten hotas genom den växtskyddslagstiftning som ålägger markägare att så fort som möjligt avverka och bortskaffa almsjukeangripna träd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Angripna träd där almsplintborrarna (Scolytus triarmatus, S. laevis och S. multistriatus) redan kläckts sprider knappast någon almsjuka längre och dessa träd bör sparas. Man bör även spara ek och bokbestånd med gott om död ved.

Hansen, V. 1964. Fortegnelse over Danmarks biller. Entomol. Meddel. XVI: 322.

Koch, K. 1989. Die Käfer Mitteleuropas, Ökologie Bd. 2: 340.

Palm, T. 1951. Anteckningar om svenska skalbaggar . VI. Ent. Tidskr. 72: 48–49.

Palm, T. 1954. Anteckningar om svenska skalbaggar. IX. Ent. Tidskr. 75: 27 Palm, T. 1955. Anteckningar om svenska skalbaggar. X. Ent. Tidskr. 76: 139–140.

Palm, T. 1959. Die Holz- under Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 299.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 2002. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Tenebrionidae - svartbaggar 
  • Underfamilj
    Diaperinae  
  • Tribus
    Diaperini  
  • Släkte
    Platydema  
  • Art
    Platydema violaceum, (Fabricius, 1790) - blåglänsande svartbagge
    Synonymer
    Platydema violacea (Fabricius, 1790)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 2002. © ArtDatabanken, SLU 2006.