Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  jordhumlefluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Pocota personata
Jordhumlefluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, hårig art som liknar en jordhumla genom att kroppens täta behåring har ungefär samma färgkombination. Påträffas mest på blommande hagtorn, där den besöker blommor tillsammans med liknande humlor. Då är den mörka vingfläcken ett bra kännetecken för arten.

Längd 13-16 mm. Huvud relativt litet; uppifrån sett smalare än ryggskölden. Ansikte kort och nästan helt svart; utan ansiktsbuckla, men med kraftigt framskjutande främre munkant. Ryggsköld med tät behåring som i ungefär främre halvan är gulaktig, i bakre delen (liksom på skutellen) svart och något längre. Bakkroppen är bred och något mindre täthårig. Behåringen på första och andra tergiten är svart. Från tredje tergiten och bakåt kan den antingen vara helt orangegul eller övergå i vitt längst bak. Även mörkare partier kan förekomma. Precis som hos humlor kan de ljusa partiernas omfattning och färgnyans variera avsevärt. Vingen har i mitten en kraftig, avlång mörk vingfläck som sträcker sig från framkanten och bakåt. Baklåren är relativt smala. Benen varierar i färg från huvudsakligen gula till övervägande mörka.
Utbredning
Länsvis förekomst för jordhumlefluga Observationer i  Sverige för jordhumlefluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Jordhumlefluga förekommer i östra Sverige, från Skåne till Uppland. Den tycks ha ökat i antal från slutet av 1900-talet. Från äldre tid finns endast fåtaliga fynd från Skåne, Östergötland och Uppland. Troligen har arten i viss mån förbisetts, men tillgången på lämpligt substrat för larvens utveckling kan också ha varit sämre förr. Igenväxningen av ängs- och hagmarker med framför allt asp och andra lövträd, i kombination med en högre andel lövträd i skogsbruket, verkar gynna arten. I Danmark är arten en raritet. Totalt finns endast ett fåtal fynd från östra Själland, Lolland och Falster, och endast tre fynd har gjorts efter 1950. I Norge har den påträffats en gång, sydväst om Oslofjorden 1998. Arten är inte funnen i Finland, men med tanke på att den förekommer i Stockholms skärgård bör den kunna sprida sig till Åland. I övriga Europa förekommer arten sällsynt söderut till Pyrenéerna och Alperna. Den förekommer dessutom i södra Kaukasus.
Arten är funnen i ett stråk från Skåne upp till Uppland, men ej på Öland eller Gotland, inte heller längs Västkusten norr om Skåne. Arten förekommer med andra ord utbrett, men det är inte så ofta som den uppmärksammas. Det är osäkert om den ökat i antal eller om den tidigare varit förbisedd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Utbredningsområde från Skåne till Uppland utan tecken på förändring under de senaste 100 åren. De förhållandevis många sentida fynden är en effekt av att arten tidigare inte eftersökts lika målmedvetet. Arten utvecklas i röthål och under bark på diverse lövträd, och håller sig gärna högt upp i träden. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (150-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Jordhumlefluga är knuten till gammal gles lövskog - i Skåne och Danmark också parker och alléer - med ihåliga och multnande träd. Hanen söker av blommande hagtorn efter honor, för att sedan hastigt flyga iväg till nästa träd. Arten är även för ett tränat öga svår att upptäcka, då den för det mesta verkar vistas högt uppe i träden. Den flyger i Sverige från maj till mitten av juli och besöker blommor av kirskål Aegopodium podagraria, hägg Prunus padus och hagtornar Crataegus spp., utomlands även rönn Sorbus aucuparia. Arten har hos oss kläckts ur, iakttagits och insamlats vid samt hamnat i fällor uppställda i röthål i tysklönn Acer pseudoplatanus, hästkastanj Aesculus hippocastanum, bok Fagus sylvatica, asp Populus tremula och ek Quercus robur. En nykläckt fluga hittades solande på en asphögstubbe ca 1,5 m över marken. Man har även observerat honor som lagt ägg i större hål i bokar. Larven har påträffats i multnande röthål i en levande bok, och även pupphöljen har hittats i ihåliga bokar. Utomlands har den dessutom kläckts ur röthål i alm Ulmus glabra och ask Fraxinus excelsior. Larvutvecklingen är troligen flerårig och sker i relativt högt belägna, blöta röthål i åldriga lövträd. Förpuppningen sker efter vintern.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ädellövträd
· ädellövträd
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Pocota, Art Pocota personata (Harris, 1780) - jordhumlefluga Synonymer jordhumelblomfluga, jordhumleblomfluga

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Utbredningsområde från Skåne till Uppland utan tecken på förändring under de senaste 100 åren. De förhållandevis många sentida fynden är en effekt av att arten tidigare inte eftersökts lika målmedvetet. Arten utvecklas i röthål och under bark på diverse lövträd, och håller sig gärna högt upp i träden. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (150-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En stor, hårig art som liknar en jordhumla genom att kroppens täta behåring har ungefär samma färgkombination. Påträffas mest på blommande hagtorn, där den besöker blommor tillsammans med liknande humlor. Då är den mörka vingfläcken ett bra kännetecken för arten.

Längd 13-16 mm. Huvud relativt litet; uppifrån sett smalare än ryggskölden. Ansikte kort och nästan helt svart; utan ansiktsbuckla, men med kraftigt framskjutande främre munkant. Ryggsköld med tät behåring som i ungefär främre halvan är gulaktig, i bakre delen (liksom på skutellen) svart och något längre. Bakkroppen är bred och något mindre täthårig. Behåringen på första och andra tergiten är svart. Från tredje tergiten och bakåt kan den antingen vara helt orangegul eller övergå i vitt längst bak. Även mörkare partier kan förekomma. Precis som hos humlor kan de ljusa partiernas omfattning och färgnyans variera avsevärt. Vingen har i mitten en kraftig, avlång mörk vingfläck som sträcker sig från framkanten och bakåt. Baklåren är relativt smala. Benen varierar i färg från huvudsakligen gula till övervägande mörka.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för jordhumlefluga

Länsvis förekomst och status för jordhumlefluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för jordhumlefluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Jordhumlefluga förekommer i östra Sverige, från Skåne till Uppland. Den tycks ha ökat i antal från slutet av 1900-talet. Från äldre tid finns endast fåtaliga fynd från Skåne, Östergötland och Uppland. Troligen har arten i viss mån förbisetts, men tillgången på lämpligt substrat för larvens utveckling kan också ha varit sämre förr. Igenväxningen av ängs- och hagmarker med framför allt asp och andra lövträd, i kombination med en högre andel lövträd i skogsbruket, verkar gynna arten. I Danmark är arten en raritet. Totalt finns endast ett fåtal fynd från östra Själland, Lolland och Falster, och endast tre fynd har gjorts efter 1950. I Norge har den påträffats en gång, sydväst om Oslofjorden 1998. Arten är inte funnen i Finland, men med tanke på att den förekommer i Stockholms skärgård bör den kunna sprida sig till Åland. I övriga Europa förekommer arten sällsynt söderut till Pyrenéerna och Alperna. Den förekommer dessutom i södra Kaukasus.
Arten är funnen i ett stråk från Skåne upp till Uppland, men ej på Öland eller Gotland, inte heller längs Västkusten norr om Skåne. Arten förekommer med andra ord utbrett, men det är inte så ofta som den uppmärksammas. Det är osäkert om den ökat i antal eller om den tidigare varit förbisedd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Pocota  
  • Art
    Pocota personata(Harris, 1780) - jordhumlefluga
    Synonymer
    jordhumelblomfluga
    jordhumleblomfluga

Jordhumlefluga är knuten till gammal gles lövskog - i Skåne och Danmark också parker och alléer - med ihåliga och multnande träd. Hanen söker av blommande hagtorn efter honor, för att sedan hastigt flyga iväg till nästa träd. Arten är även för ett tränat öga svår att upptäcka, då den för det mesta verkar vistas högt uppe i träden. Den flyger i Sverige från maj till mitten av juli och besöker blommor av kirskål Aegopodium podagraria, hägg Prunus padus och hagtornar Crataegus spp., utomlands även rönn Sorbus aucuparia. Arten har hos oss kläckts ur, iakttagits och insamlats vid samt hamnat i fällor uppställda i röthål i tysklönn Acer pseudoplatanus, hästkastanj Aesculus hippocastanum, bok Fagus sylvatica, asp Populus tremula och ek Quercus robur. En nykläckt fluga hittades solande på en asphögstubbe ca 1,5 m över marken. Man har även observerat honor som lagt ägg i större hål i bokar. Larven har påträffats i multnande röthål i en levande bok, och även pupphöljen har hittats i ihåliga bokar. Utomlands har den dessutom kläckts ur röthål i alm Ulmus glabra och ask Fraxinus excelsior. Larvutvecklingen är troligen flerårig och sker i relativt högt belägna, blöta röthål i åldriga lövträd. Förpuppningen sker efter vintern.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ädellövträd - Hardwood forest trees - red list assemblage (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Avverkning av gamla och ihåliga lövträd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Lämna kvar gamla och ihåliga träd och låt dem multna i fred. Planera redan nu skötseln av för arten lämpliga områden så att en obruten succession av hålträd tryggas även i framtiden.
Namngivning: Pocota personata ([Harris, 1780]). Originalbeskrivning: Musca personata. Expos. Eng. Ins.: 79. Synonymer: Musca apiformis Schrank, 1781, Milesia apicata Meigen, 1822.
Etymologi: personata fem. av personatus = försedd med mask; persona (lat.) = mask; suffixet -atus (lat.).
Uttal: [Pokóta personáta]

Ahnlund, H. 1996. Vedinsekter på en sörmländsk aspstubbe. Entomologisk tidskrift 117: 137–144.

Andersson, H. 1999. Rödlistade eller sällsynta evertebrater knutna till ihåliga, murkna eller savande trädsvampar i Lunds stad. Entomologisk tidskrift 120: 169–183.

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H 1993. Blomflugor (Diptera: Syrphidae) i Upplands-Bro. Rapport från iakttagelser 1978–1992. in litt.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla, eget förlag.

Bartsch, H. 1998. Blomflugor (Syrphidae) i Storstockholmsområdet. Rapport, Järfälla.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Doczkal, D., Schmid, U., Ssymank, A., Stuke, H., Treiber, R., Hauser, M. 1993. Rote Liste der Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae) Baden-Württembergs. Natur und Landschaft 68: 608–617.

Hedström, L. 1990. Svenska insektfynd – rapport 6. Entomologisk tidskrift 111: l33–147.

Rotheray, G. E. 1993. Colour guide to Hoverfly Larvae (Diptera, Syrphidae). Dipterist Digest 9: 1–156.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Sarthou, J-P. & Speight, M.C.D. 1997. Inventaire faunistique des Diptères Syrphidae et Microdontidae du sud-ouest de la France. Bulletin de la Société entomologique de France 102: 457–480.

Speight, M. C. D. 1997. Species accounts of European Syrphidae (Diptera). First edition: The atlantic zone species. Syrph the Net publications. Dublin.

Stackelberg, A. A. in Bei - Benko, G. Ya. 1988: Keys to the Insects of the European Part of the USSR, Volume V, Diptera and Siphonaptera, Part II: 147.

Steenis, van J. 1998. Some rare hoverflies in Sweden (Diptera:Syrphidae). Entomologisk tidskrift 119: 83–88.

Sörensson, M. (in press). Faunistiskt nytt om sydsvenska blomflugor (Diptera: Syrphidae).

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6.

Verlinden, L & Decleer, K. 1987. The Hoverflies (Diptera, Syrphidae) of Belgium and their Faunistics: Frequency, distribution, phenology. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Zetterstedt, J. W. 1855. Diptera Scandinaviae. XII.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Pocota  
  • Art
    Pocota personata, (Harris, 1780) - jordhumlefluga
    Synonymer
    jordhumelblomfluga
    jordhumleblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).