Polia lamuta
Sibiriskt lundfly
Fjärilar, Nattflyn
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Polia, Art Polia lamuta (Herz, 1903) - sibiriskt lundfly Synonymer
Kriterier A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Starkt hotad (EN)
-
2005 Nära hotad (NT)
-
2000 Sårbar (VU)
Dokumentation Sibiriskt lundfly var fram till 2000 endast känd från ett fåtal barrskogsbestånd på fjällnära lokaler i trakten av Jukkasjärvi och sedan dess har skogsbruket nått längre och längre upp i de fjällnära barrskogarna. Arten lever i glesa urskogar med mycket grova tallar. Fjärilens biologi är inte känd, men framkläckta larver äter både blåbärsris (Vaccinium myrtillus) och olika videarter (Salix sp.). Den har minskat starkt genom trakthuggningar av naturskogar i Jukkasjärvitrakten. Dess förekomst utanför granskogsbältet in i fjällbjörksregionen verkar mer sporadisk och långsiktig överlevnad i dessa områden är mer tveksam. Arten kan dessutom vara missgynnad av renbete eftersom den helt saknas i betade tallurskogar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (60-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-80) km². Populationen minskar med mer än 25% inom 3 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 80 (70-90) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A2c).
Länsvis förekomst och status för sibiriskt lundfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Sibiriskt lundfly har en relativt begränsad utbredning i Sverige. Livskraftiga populationer av arten är endast kända från området öster om fjällkedjan i Lule och Torne lappmarker, från Gällivaretrakten till området norr om Jukkasjärvi-Esrange. Sporadiskt men ändå med viss regelbundenhet är den även påträffad i björkregionen närmare själva fjällkedjan där det finns ett begränsat inslag av tall (Abisko, Krokvik, Kaalasjärvi). Arten uppvisar kraftiga fluktuationer och kan under längre årsföljder vara mycket sällsynt. Under 1960-talet var den ovanlig och ökade successivt från 1970-talet fram till början av 1980-talet då den påträffades i större antal än någonsin tidigare. Även under dessa år var arten utpräglat lokal och påträffades av ett stort antal fjärilskännare endast på en handfull begränsade områden i Jukkasjärvitrakten. Från mitten av 1980-talet har arten här åter uppträtt fåtaligare och under 2004 påträffades inget exemplar. Under 1950-60-talen påträffades arten bara vid ett par tillfällen på ett par lokaler norr om Kiruna. Den enda person som tidigare påträffat arten talrikt var Rangnow som också påträffade arten först i Norden. Han livnärde sig genom insamlingsresor till avlägsna länder och tillbringade flera säsonger i trakten av Gällivare från 1907, vilket avspeglas av hans sibiriska lundflyn i olika museisamlingar. I Finland är arten nyligen påträffad i antal i nordligaste Finland vid Karigasniemi. Tidigare var den endast fåtaligt påträffad i Oulanka nationalpark i Kuusamo och ett enstaka fynd är dessutom känt från Ivalo. Arten är ännu inte funnen i Norge, men bedöms kunna finnas i Finnmark. I övrigt är världsutbredningen av det sibiriska lundflyet bara representerad av ett fåtal fynd inom ett vidsträckt område som sträcker sig från sydvästra Kolahalvön (1913) genom norra Ryssland till östra Sibirien, samt isolerat i Sajanbergen.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljNoctuoidea
-
FamiljNoctuidae - nattflyn
-
UnderfamiljNoctuinae
-
TribusHadenini
-
SläktePolia
-
ArtPolia lamuta(Herz, 1903) - sibiriskt lundfly
Arten påträffas främst i barrskog med ett relativt stort inslag av månghundraåriga tallar och i områden med en mosaik av öppnare myrmarker och torrare moränmarker. Den har även påträffats i fjällbjörkskog med avsevärt färre barrträd och då ofta runt smärre ytor med blockmark utan vegetation på planare fuktig mark. Dessa vegetationsfria ytor bildas oftast genom underjordiska markvattenströmmar som frilagt de grövre stenblocken genom inrasning av finare material. Fjärilarna förefaller i likhet med en del större arter i gruppen hedflyn (Anarta och Sympistis spp.) föredra att vila på kala ytor där antalet spindlar och andra insektspredatorer är färre och hellre förlita sig på vingarnas kamouflage för att undgå fågelpredation. Därför kan blockmarker och grova tallar i båda fallen vara viktiga inslag i livsmiljön för sibiriskt lundfly. Flygperioden sträcker sig från slutet av juni till mitten av juli med störst chans att påträffa arten under första veckan i juli. Ankomsten av sommartemperaturer till dessa nordliga breddgrader kan dock rucka betydligt på flygperioden vissa år. Fjärilen är aktiv från 17-tiden till midnatt, men flyger också upp under dagtid om den störs och är soluppvärmd. Hanar kan ses patrullera i en snabb, kastande flykt, vanligen på 1-3 m höjd. Honor påträffas främst på grova tallstammar och här sker också parningen tidigt under kvällen. Fjärilarna kan lockas till snören eller trädstammar med lockbete i form av jäst fruktsaft. Arten har fötts upp vid tre tillfällen, också i Sverige. Larverna äter främst blåbär Vaccinium myrtillus och lingon V. vitis-idaea, men också björk Betula spp. De övervintrar två gånger i larvstadiet. I Sverige överlevde larverna -35°C i en bur på en balkong. I likhet med flertalet nattflyarter i de norra fjällnära trakterna har arten en mycket markant periodicitet i uppträdandet. Dessa arter är samtliga talrikare som fjärilar under jämna år och fjärilar kan knappt påträffas alls under udda år. Livscykeln är sannolikt alltid tvåårig och den uppkomna periodiciteten anses bero på att de parasitoider som angriper de senare larvstadierna och utvecklas i förpuppningsklara larver eller i puppan har en ettårig livscykel.
Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog
Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll
Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Fjällbiotoper
Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Myrbiotoper, Öppen fastmark
Substrat/Föda:Påverkan
- Avverkning (Stor negativ effekt)
- Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Ahola, M. 1986. Larvae of European Polia Ochsenheimer (Lepidoptera: Noctuidae) with proposals on a subgeneric division and phylogeny. Ent. Scand. 17: 55-74.
Beck, H. 2000. Die Larven der Europäichen Noctuidae, Revision der Systematik der Noctuidae (Lepidoptera: Noctuidae). IV Kurzbeschreibungen. Herbipoliana 5(4), 512 pp.
Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.
Gullander, B. 1971. Nordens nattflyn. Stockholm. p. 44.
Mikkola, K. & Kononenko, V.S. 1989. Flight year of alternate-year Xestia moths in north-eastern Siberia - a character of the Ice Ages? Nota lepid. 12: 144-152.
Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 1999. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 43-53.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2001. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 33-38.
Ryrholm, N. & Ohlsson, A. 2005. Intressanta fynd av fjällfjärilar i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 77-84.
Skou, P. 1991. Nordens Ugler. Apollo Books. Stenstrup. p. 448.
Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen. Stockholm.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Imby 1996. Rev. Lars Imby 2005, Claes U. Eliasson 2007 och 2012.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningLepidoptera - fjärilar
-
ÖverfamiljNoctuoidea
-
FamiljNoctuidae - nattflyn
-
UnderfamiljNoctuinae
-
TribusHadenini
-
SläktePolia
-
ArtPolia lamuta, (Herz, 1903) - sibiriskt lundfly
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Imby 1996. Rev. Lars Imby 2005, Claes U. Eliasson 2007 och 2012.