Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  amasonmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Polyergus rufescens
Amasonmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Storleken och den enfärgat orangebruna färgen gör att amasonmyra knappast kan förväxlas med någon annan myrart.
Arbetare: Längd 5–7 mm. Kroppen är gulbrun till rödbrun med några få, långa utstående hår på huvudet, mellankroppen och petiolus samt talrika utstående hår på bakkroppen. Huvudet är uppifrån sett ovalt och har tre punktögon. Munsköldens framkant är rak eller svagt konkav, medan den är konvex hos andra bitmyror (underfamilj Formicinae). Käkarna är smala med mycket små tänder på insidan. Efterryggen är puckelartad och brant bakåtsluttande, och petiolus är (från sidan sett) tjock.
Drottning: Längd 7–9,5 mm. Har sparsammare behåring och större punktögon än arbetaren. Det finns två drottningformer. Den ena ser ut som en arbetare men är något större och har något kraftigare mellankropp. Den andra har vingar med tillhörande kraftigt utvecklad mellankropp samt ett huvud som är bredare baktill.
Hane: Längd 6–7 mm. Svartbrun till svart med ljusare antenngissel och ben samt mycket sparsam behåring. Munsköldens framkant och petiolus har samma form som hos honorna, medan käkarna är kortare och saknar de små tänderna. Ögonen är mycket stora.
Utbredning
Länsvis förekomst för amasonmyra Observationer i  Sverige för amasonmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Amasonmyra förekommer i södra Sverige (norrut till Stockholmstrakten) och i sydligaste Norge. I Sverige är den visserligen spridd men ändå mycket sällsynt (10 fynd från fastlandet) utom möjligen på mellersta Öland, där knappt hälften av de svenska fynden gjorts. Utbredningsområdet för amasonmyra sträcker sig i övrigt från norra Spanien och östra Frankrike österut till sydvästra Sibirien samt norrut till tyska och polska Östersjökusten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Sårbar (VU)
Amazonmyra är känd totalt från ett tiotal lokaler i landet av vilka fem bedöms som aktuella, med ett till tre samhällen per lokal. Lever på öppen, mer eller mindre torr mark, och förmodligen beroende av ett högt betestryck eller annan markanvändning som håller platsen öppen. Tycks relativt stabil under senare år på Öland och flera nya platser har hittats i Stockholms skärgård, men arten tycks vara hårt trängd på fastlandet. Samma drottning är känd att leva mycket länge och nyetablering av samhällen en relativt ovanlig företeelse, vilket gör att generationslängden i praktiken är mycket lång. Antalet reproduktiva individer skattas till 1600 (400-8000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (20-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(ii,iii,v); C2a(i)).
Ekologi
Amasonmyra är helt beroende av slavmyror (släktet Formica, undersläktet Serviformica). Hos oss är det oftast svart slavmyra F. (S.) fusca som hittats i amasonmyrebon, men även röd slavmyra F. (S.) rufibarbis, brun slavmyra F. (S.) cunicularia och gråmyra F. (S.) cinerea kan tjänstgöra som slavar. De gör allt arbete i boet och sköter försvaret av detta. Den enda syssla amasonmyrorna sköter själva är att skaffa nya slavar. De strövar till en början omkring en och en, ibland mer än 50 meter från sitt eget bo. När en av dem hittar ett slavmyrebo går den raka vägen hem och markerar samtidigt vägen med ett doftämne. Detta doftspår följs senare av en större grupp amasonmyror, som med hög fart och stor precision beger sig till slavmyreboet och tränger sig in där. Under marschen stannar de till några sekunder och gnider fötterna mot körtelutförsgångar på bakkroppen, förmodligen i syfte att bättra på doftmarkeringen av färdvägen. När de går in i boet avger de ett avskräckande ämne, som får slavmyrorna att fly. De flyende slavmyrorna tar med sig en del larver och puppor, som därigenom undgår att bli byte åt angriparna. På så sätt blir boet inte helt utplundrat och kan överleva, till glädje även för amasonmyrorna som har ett stort behov av att rekrytera nya slavar vid senare tillfällen; upp till 40 000 på en säsong. De slavmyror som stannar kvar när amasonmyrorna tränger sig in, och som eventuellt försöker försvara boet, blir genomborrade av amasonmyrornas spetsiga käkar. Det är stora larver och puppor som amasonmyrorna är ute efter. Dessa bärs hem under kroppen, fasthållna med käkarna. Hemtransporten sker ännu raskare, och är om möjligt ännu mer spektakulär än utmarschen. Efter en kort tid i amasonmyreboet kläcks de nya slavarna och börjar utan protester utföra de sysslor arbetarmyror brukar göra. Dessa slavräder sker under varma, mer eller mindre soliga eftermiddagar under högsommaren, och mer än ett slavmyrebo kan plundras samma dag. Under denna tid, juli till september, sker också amasonmyrornas svärmning, och en del nyparade drottningar kan grunda nya samhällen genom att följa med under en slavräd och stanna kvar i resterna av det plundrade slavmyreboet. Vanligare är dock troligtvis att nyparade amasonmyredrottningar på egen hand tränger in i ett slavmyrebo och övertar samhället genom att döda den rättmätiga drottningen. Amasonmyresamhället har en drottning, upp till några tusen arbetare samt minst något tiotusental slavar. Bortsett från den korta tid då slavräderna äger rum visar sig arten inte mycket, och man hittar den lättast i bon under stenar. När man vänder på en sten och blottlägger ett amasonmyrebo syns de orangebruna arbetarna i vimlet av mörka slavarbetare snabbt kila undan för att gömma sig.
Biotopen är solexponerad, mer eller mindre torr mark med kort vegetation, gärna i närheten av buskar eller glest stående träd.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Levande djur
Levande djur
· brun slavmyra
· brun slavmyra
· gråmyra
· gråmyra
· röd slavmyra
· röd slavmyra
· slavmyror
· slavmyror
· svart slavmyra
· svart slavmyra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Polyergus (amasonmyror), Art Polyergus rufescens (Latreille, 1798) - amasonmyra Synonymer amazonmyra, Formica rufescens Latreille, 1798

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,v); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Amazonmyra är känd totalt från ett tiotal lokaler i landet av vilka fem bedöms som aktuella, med ett till tre samhällen per lokal. Lever på öppen, mer eller mindre torr mark, och förmodligen beroende av ett högt betestryck eller annan markanvändning som håller platsen öppen. Tycks relativt stabil under senare år på Öland och flera nya platser har hittats i Stockholms skärgård, men arten tycks vara hårt trängd på fastlandet. Samma drottning är känd att leva mycket länge och nyetablering av samhällen en relativt ovanlig företeelse, vilket gör att generationslängden i praktiken är mycket lång. Antalet reproduktiva individer skattas till 1600 (400-8000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (20-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(ii,iii,v); C2a(i)).
Storleken och den enfärgat orangebruna färgen gör att amasonmyra knappast kan förväxlas med någon annan myrart.
Arbetare: Längd 5–7 mm. Kroppen är gulbrun till rödbrun med några få, långa utstående hår på huvudet, mellankroppen och petiolus samt talrika utstående hår på bakkroppen. Huvudet är uppifrån sett ovalt och har tre punktögon. Munsköldens framkant är rak eller svagt konkav, medan den är konvex hos andra bitmyror (underfamilj Formicinae). Käkarna är smala med mycket små tänder på insidan. Efterryggen är puckelartad och brant bakåtsluttande, och petiolus är (från sidan sett) tjock.
Drottning: Längd 7–9,5 mm. Har sparsammare behåring och större punktögon än arbetaren. Det finns två drottningformer. Den ena ser ut som en arbetare men är något större och har något kraftigare mellankropp. Den andra har vingar med tillhörande kraftigt utvecklad mellankropp samt ett huvud som är bredare baktill.
Hane: Längd 6–7 mm. Svartbrun till svart med ljusare antenngissel och ben samt mycket sparsam behåring. Munsköldens framkant och petiolus har samma form som hos honorna, medan käkarna är kortare och saknar de små tänderna. Ögonen är mycket stora.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för amasonmyra

Länsvis förekomst och status för amasonmyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för amasonmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Amasonmyra förekommer i södra Sverige (norrut till Stockholmstrakten) och i sydligaste Norge. I Sverige är den visserligen spridd men ändå mycket sällsynt (10 fynd från fastlandet) utom möjligen på mellersta Öland, där knappt hälften av de svenska fynden gjorts. Utbredningsområdet för amasonmyra sträcker sig i övrigt från norra Spanien och östra Frankrike österut till sydvästra Sibirien samt norrut till tyska och polska Östersjökusten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Formicini  
  • Släkte
    Polyergus - amasonmyror 
  • Art
    Polyergus rufescens(Latreille, 1798) - amasonmyra
    Synonymer
    amazonmyra
    Formica rufescens Latreille, 1798

Amasonmyra är helt beroende av slavmyror (släktet Formica, undersläktet Serviformica). Hos oss är det oftast svart slavmyra F. (S.) fusca som hittats i amasonmyrebon, men även röd slavmyra F. (S.) rufibarbis, brun slavmyra F. (S.) cunicularia och gråmyra F. (S.) cinerea kan tjänstgöra som slavar. De gör allt arbete i boet och sköter försvaret av detta. Den enda syssla amasonmyrorna sköter själva är att skaffa nya slavar. De strövar till en början omkring en och en, ibland mer än 50 meter från sitt eget bo. När en av dem hittar ett slavmyrebo går den raka vägen hem och markerar samtidigt vägen med ett doftämne. Detta doftspår följs senare av en större grupp amasonmyror, som med hög fart och stor precision beger sig till slavmyreboet och tränger sig in där. Under marschen stannar de till några sekunder och gnider fötterna mot körtelutförsgångar på bakkroppen, förmodligen i syfte att bättra på doftmarkeringen av färdvägen. När de går in i boet avger de ett avskräckande ämne, som får slavmyrorna att fly. De flyende slavmyrorna tar med sig en del larver och puppor, som därigenom undgår att bli byte åt angriparna. På så sätt blir boet inte helt utplundrat och kan överleva, till glädje även för amasonmyrorna som har ett stort behov av att rekrytera nya slavar vid senare tillfällen; upp till 40 000 på en säsong. De slavmyror som stannar kvar när amasonmyrorna tränger sig in, och som eventuellt försöker försvara boet, blir genomborrade av amasonmyrornas spetsiga käkar. Det är stora larver och puppor som amasonmyrorna är ute efter. Dessa bärs hem under kroppen, fasthållna med käkarna. Hemtransporten sker ännu raskare, och är om möjligt ännu mer spektakulär än utmarschen. Efter en kort tid i amasonmyreboet kläcks de nya slavarna och börjar utan protester utföra de sysslor arbetarmyror brukar göra. Dessa slavräder sker under varma, mer eller mindre soliga eftermiddagar under högsommaren, och mer än ett slavmyrebo kan plundras samma dag. Under denna tid, juli till september, sker också amasonmyrornas svärmning, och en del nyparade drottningar kan grunda nya samhällen genom att följa med under en slavräd och stanna kvar i resterna av det plundrade slavmyreboet. Vanligare är dock troligtvis att nyparade amasonmyredrottningar på egen hand tränger in i ett slavmyrebo och övertar samhället genom att döda den rättmätiga drottningen. Amasonmyresamhället har en drottning, upp till några tusen arbetare samt minst något tiotusental slavar. Bortsett från den korta tid då slavräderna äger rum visar sig arten inte mycket, och man hittar den lättast i bon under stenar. När man vänder på en sten och blottlägger ett amasonmyrebo syns de orangebruna arbetarna i vimlet av mörka slavarbetare snabbt kila undan för att gömma sig.
Biotopen är solexponerad, mer eller mindre torr mark med kort vegetation, gärna i närheten av buskar eller glest stående träd.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· brun slavmyra - Formica cunicularia (Har betydelse)
· gråmyra - Formica cinerea (Har betydelse)
· röd slavmyra - Formica rufibarbis (Har betydelse)
· slavmyror - Formica (Serviformica) (Viktig)
· svart slavmyra - Formica fusca (Viktig)
Igenväxning eller åtgärder som minskar arealen solvarm mark är negativt. Arten är säkerligen betesgynnad och upphörande bete kan därför på sikt vara ett hot mot dess existens. Man kan också förmoda att gödning (konstgödsel eller för många betesdjur per ytenhet) försämrar biotopen för myran.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Amazonmyran är av allt att döma en stor sällsynthet i vårt land och de platser där arten finns borde hållas under uppsikt och eventuellt åtgärdas för att säkra den nordeuropeiska populationens framtid. Betesdrift på arten förekomstlokaler måste stimuleras kompletterat med vissa röjningsåtgärder där igenväxning hotar markens varma mikroklimat.
Det svenska namnet har inget med Amazonas att göra utan syftar på amasonerna, de krigiska kvinnor som omnämns i den grekiska mytologin.
Etymologi: rufescens (lat.) = rodnande.
Uttal: [Polyérgus ruféssens].

Ander, K. 1947. Notiser om gaddsteklar. 1–2. Opusc. ent. 12: 119–126.

Collingwood, C.A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 8.

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3): 83–99.

Douwes, P. 2012. Polyergus rufescens amasonmyra, s. 198–199. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Mehl, R. & Hansen, L.O. 2015. The Amazon ant Polyergus rufescens (Latreille, 1798) (Hymenoptera, Formicidae) in Norway. Norwegian Journal of Entomology 62(1): 16–19.

Seifert, B. 1996. Ameisen: beobachten, bestimmen. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Ødegaard, F., Olsen, K.M., Staverløkk, A. & Gjershaug, J.O. 2015. Towards a new era for the knowledge of ants (Hymenoptera, Formicidae) in Norway? Nine species new to the country. Norwegian Journal of Entomology 62: 80–99.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2001. Per Douwes 2012. Rev. Artur Larsson 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Formicinae - bitmyror 
  • Tribus
    Formicini  
  • Släkte
    Polyergus - amasonmyror 
  • Art
    Polyergus rufescens, (Latreille, 1798) - amasonmyra
    Synonymer
    amazonmyra
    Formica rufescens Latreille, 1798
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2001. Per Douwes 2012. Rev. Artur Larsson 2016.