Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gulfläckigt klippfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Polymixis flavicincta
Gulfläckigt klippfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den typiska nattflyteckningen är otydlig, men mellanfältet är urskiljbart mellan tandade och ojämna tvärlinjer. Framvingarnas grundfärg är vitgrå och den suddiga teckningen som är utbredd över det mesta av vingarna är blågrå med stänk av vitt och gult. Teckningen utgör ett gott kamouflage mot lavklädda klippväggar och stenblock. Bakvingarna är gråvita med ett grått tvärband i den ljusare inre hälften. Båda vingparen har fint vågformade ytterkanter innanför vingfransarna. Vingspann 38-42 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för gulfläckigt klippfly Observationer i  Sverige för gulfläckigt klippfly
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Gulfläckigt klippfly har otvivelaktigt varit en medlem av den svenska faunan. Det uppgavs av Zetterstedt (1785-1874) vara allmänt till tämligen allmänt i Lundatrakten, och försvann någon gång efter 1860. I Lampas katalog (1885) uppges arten från Skåne med hänvisning till Sundevall, som donerat ett exemplar till Riksmuseum. Den är vidare känd från Landskrona och rapporteras av Wallengren från Skåne och Blekinge utan närmare lokalangivelser. Ett enstaka senare fynd från Göteborg, sannolikt Utbynäs, från cirka 1900-1930 får anses mer tillfälligt och eventuellt infört. I likhet med trenden i Sverige har gulfläckigt klippfly gått tillbaka kraftigt i Danmark, där den mellan 1870-1900 var utbredd på Fyn, östra Själland och i Östjylland vid Randers och Fussingö. Endast vid Falsled på södra Fyn förekom arten sparsamt fram till 1925, och den återfanns där även 1956-1957. Arten upptäcktes 1951 på Bornholm, där det tidigare bedrivits ytterst sparsamt av insamling under hösten. Här har arten påträffats på sydöstra kusten mellan Snogebäck och Svaneke, senast rapporterad 2000. Den kunde här under vissa år fram till början av 1990-talet vara relativt talrik, även inne i Neksö samhälle. Därefter har antalet rapporterade individer minskat stadigt och man anser idag att arten är försvunnen från Bornholm. Enstaka modernare fynd har även gjorts på Langeland 1976 och Falster 1983. I Finland är arten endast påträffad en gång på Åland, Lemland 1950. I Baltikum är gulfläckigt klippfly endast påträffad en gång vid Tallin. Arten uppges i litteraturen vara värmeälskande men är uppenbarligen härdig mot högre nederbörd än många rent xerotherma arter. Den har en huvudsakligen västlig och mediterran utbredning i Europa. Längre österut förekommer den endast mycket lokalt på låg höjd över havet i branta sydvända kalkbergsområden. Världsutbredningen omfattar Marocko, Tunisien, hela Västeuropa med nordgräns på östra Irland och i mellersta England, samt vid Östersjökusten i Polen och östra Tyskland och Danmark. I Östeuropa förekommer gulfläckigt klippfly i övrigt endast mycket lokalt i Karpaterna i Polen, Tjeckien och Slovakien, vid Svartahavskusten i Ukraina och längs några floddalar i karstområden i norra f.d. Jugoslavien, Bulgarien och Rumänien. Arten ersätts i östra Medelhavsområdet och västra Asien av den närstående Polymixis rufocincta (Hübner), som är knuten till samma livsmiljö. De båda arterna förekommer tillsammans (sympatriskt) endast inom en relativt smal överlappningszon vid Medelhavskusten. Det gulfläckiga klippflyets tillbakagång i Norden anses bero på klimatkänslighet, samt att arten tidigare i högre grad fann en gynnsam livsmiljö i städer. I Tyskland förekommer gulfläckigt klippfly idag lokalt och sällsynt till mycket sällsynt. I södra England är arten lokal i sydöst, men i övrigt vida utbredd och inte sällsynt. Den är upptagen i Danmarks rödlista som Sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Gulfläckigt klippfly var enligt äldre uppgifter regelbundet förekommande i södra och östra Skåne samt sannolikt även i Blekinge. Under andra halvan av 1800-talet minskade arten snabbt utan någon uppenbar orsak och har aldrig återfunnits under 1900-talet förutom ett oklart fynd från Göteborgstrakten. Arten, vars larv lever på ett stort antal olika örter, förekommer gärna i anslutning till murar, klipp- eller husväggar. Arten har sedan några år nu även försvunnit från sina enda kvarvarande förekomster inne i samhällen på sydöstra Bornholm. Här har arten troligtvis försvunnit genom att återstående villatomter med ruderatvegetation städas undan och ersättas av välskötta rabatter och gräsmattor. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Artens livsmiljöer i Syd- och Mellaneuropa är i första hand bergiga områden med sydvända kalkklippväggar på låg nivå över havet, men stenhusbebyggelse förefaller kunna ersätta avsaknaden av nakna bergväggar. Samtliga tidigare kända lokaler i Sverige inklusive de nuvarande i Danmark har sandig jordmån, vilket sannolikt är av vikt. Det sista förekomstområdet på Fyn saknar klippor men har relativt riklig förekomst av stenblock och stenmurar. Larverna är polyfaga och uppges bl.a. leva av videarter Salix spp., skogstry Lonicera xylosteum, berberis Berberis vulgaris, krusbär Ribes uva-crispa, blåklockor Campanula spp., stånds och korsört Senecio spp., skelört Chelidonium majus, cikoria Cichorium intybus, stjärnblommor och arv Stellaria spp., kämpar Plantago spp., samt skräppor och syror Rumex spp. I England utnyttjas även trädgårdsväxterna flerårig pipört Centranthus ruber, Aster novi-belgii och Gaillardia spp. Vid uppfödning från äggstadiet av larver med härstamning från Bornholm föredrog larverna först hallon Rubus idaeus, men bytte som halvvuxna självmant till try Lonicera spp. eller hägg Prunus padus. En grupp larver som tvingades fullfölja sin tillväxt på hallon blev inte fullt utväxta och drabbades av en förhöjd dödlighet. Larvutvecklingen sker under perioden maj till juli och förpuppningen sker i en kokong i jorden. Flygperioden infaller från sista veckan i september till slutet av oktober och fjärilarna lockas till jäst fruktsaft och UV-ljus. Många fynd har även gjorts på husväggar under dagtid i de samhällen på Bornholm där arten förekommer. Övervintringen sker i äggstadiet och detta är sannolikt det klimatkänsligaste stadiet. Möjligen är det uttorkningen vid längre perioder med minusgrader som äggen inte klarar, dock överlever de förmodligen kortare perioder med låga temperaturer. I det område på sydöstra Bornholm där arten förekommer klarar det frostkänsliga fikonträdet Ficus carica att utvecklas till större träd.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Polymixis, Art Polymixis flavicincta (Denis & Schiffermüller, 1775) - gulfläckigt klippfly Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Gulfläckigt klippfly var enligt äldre uppgifter regelbundet förekommande i södra och östra Skåne samt sannolikt även i Blekinge. Under andra halvan av 1800-talet minskade arten snabbt utan någon uppenbar orsak och har aldrig återfunnits under 1900-talet förutom ett oklart fynd från Göteborgstrakten. Arten, vars larv lever på ett stort antal olika örter, förekommer gärna i anslutning till murar, klipp- eller husväggar. Arten har sedan några år nu även försvunnit från sina enda kvarvarande förekomster inne i samhällen på sydöstra Bornholm. Här har arten troligtvis försvunnit genom att återstående villatomter med ruderatvegetation städas undan och ersättas av välskötta rabatter och gräsmattor. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Den typiska nattflyteckningen är otydlig, men mellanfältet är urskiljbart mellan tandade och ojämna tvärlinjer. Framvingarnas grundfärg är vitgrå och den suddiga teckningen som är utbredd över det mesta av vingarna är blågrå med stänk av vitt och gult. Teckningen utgör ett gott kamouflage mot lavklädda klippväggar och stenblock. Bakvingarna är gråvita med ett grått tvärband i den ljusare inre hälften. Båda vingparen har fint vågformade ytterkanter innanför vingfransarna. Vingspann 38-42 mm.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för gulfläckigt klippfly

Länsvis förekomst och status för gulfläckigt klippfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gulfläckigt klippfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gulfläckigt klippfly har otvivelaktigt varit en medlem av den svenska faunan. Det uppgavs av Zetterstedt (1785-1874) vara allmänt till tämligen allmänt i Lundatrakten, och försvann någon gång efter 1860. I Lampas katalog (1885) uppges arten från Skåne med hänvisning till Sundevall, som donerat ett exemplar till Riksmuseum. Den är vidare känd från Landskrona och rapporteras av Wallengren från Skåne och Blekinge utan närmare lokalangivelser. Ett enstaka senare fynd från Göteborg, sannolikt Utbynäs, från cirka 1900-1930 får anses mer tillfälligt och eventuellt infört. I likhet med trenden i Sverige har gulfläckigt klippfly gått tillbaka kraftigt i Danmark, där den mellan 1870-1900 var utbredd på Fyn, östra Själland och i Östjylland vid Randers och Fussingö. Endast vid Falsled på södra Fyn förekom arten sparsamt fram till 1925, och den återfanns där även 1956-1957. Arten upptäcktes 1951 på Bornholm, där det tidigare bedrivits ytterst sparsamt av insamling under hösten. Här har arten påträffats på sydöstra kusten mellan Snogebäck och Svaneke, senast rapporterad 2000. Den kunde här under vissa år fram till början av 1990-talet vara relativt talrik, även inne i Neksö samhälle. Därefter har antalet rapporterade individer minskat stadigt och man anser idag att arten är försvunnen från Bornholm. Enstaka modernare fynd har även gjorts på Langeland 1976 och Falster 1983. I Finland är arten endast påträffad en gång på Åland, Lemland 1950. I Baltikum är gulfläckigt klippfly endast påträffad en gång vid Tallin. Arten uppges i litteraturen vara värmeälskande men är uppenbarligen härdig mot högre nederbörd än många rent xerotherma arter. Den har en huvudsakligen västlig och mediterran utbredning i Europa. Längre österut förekommer den endast mycket lokalt på låg höjd över havet i branta sydvända kalkbergsområden. Världsutbredningen omfattar Marocko, Tunisien, hela Västeuropa med nordgräns på östra Irland och i mellersta England, samt vid Östersjökusten i Polen och östra Tyskland och Danmark. I Östeuropa förekommer gulfläckigt klippfly i övrigt endast mycket lokalt i Karpaterna i Polen, Tjeckien och Slovakien, vid Svartahavskusten i Ukraina och längs några floddalar i karstområden i norra f.d. Jugoslavien, Bulgarien och Rumänien. Arten ersätts i östra Medelhavsområdet och västra Asien av den närstående Polymixis rufocincta (Hübner), som är knuten till samma livsmiljö. De båda arterna förekommer tillsammans (sympatriskt) endast inom en relativt smal överlappningszon vid Medelhavskusten. Det gulfläckiga klippflyets tillbakagång i Norden anses bero på klimatkänslighet, samt att arten tidigare i högre grad fann en gynnsam livsmiljö i städer. I Tyskland förekommer gulfläckigt klippfly idag lokalt och sällsynt till mycket sällsynt. I södra England är arten lokal i sydöst, men i övrigt vida utbredd och inte sällsynt. Den är upptagen i Danmarks rödlista som Sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Xylenini  
  • Undertribus
    Antitypina  
  • Släkte
    Polymixis  
  • Art
    Polymixis flavicincta(Denis & Schiffermüller, 1775) - gulfläckigt klippfly

Artens livsmiljöer i Syd- och Mellaneuropa är i första hand bergiga områden med sydvända kalkklippväggar på låg nivå över havet, men stenhusbebyggelse förefaller kunna ersätta avsaknaden av nakna bergväggar. Samtliga tidigare kända lokaler i Sverige inklusive de nuvarande i Danmark har sandig jordmån, vilket sannolikt är av vikt. Det sista förekomstområdet på Fyn saknar klippor men har relativt riklig förekomst av stenblock och stenmurar. Larverna är polyfaga och uppges bl.a. leva av videarter Salix spp., skogstry Lonicera xylosteum, berberis Berberis vulgaris, krusbär Ribes uva-crispa, blåklockor Campanula spp., stånds och korsört Senecio spp., skelört Chelidonium majus, cikoria Cichorium intybus, stjärnblommor och arv Stellaria spp., kämpar Plantago spp., samt skräppor och syror Rumex spp. I England utnyttjas även trädgårdsväxterna flerårig pipört Centranthus ruber, Aster novi-belgii och Gaillardia spp. Vid uppfödning från äggstadiet av larver med härstamning från Bornholm föredrog larverna först hallon Rubus idaeus, men bytte som halvvuxna självmant till try Lonicera spp. eller hägg Prunus padus. En grupp larver som tvingades fullfölja sin tillväxt på hallon blev inte fullt utväxta och drabbades av en förhöjd dödlighet. Larvutvecklingen sker under perioden maj till juli och förpuppningen sker i en kokong i jorden. Flygperioden infaller från sista veckan i september till slutet av oktober och fjärilarna lockas till jäst fruktsaft och UV-ljus. Många fynd har även gjorts på husväggar under dagtid i de samhällen på Bornholm där arten förekommer. Övervintringen sker i äggstadiet och detta är sannolikt det klimatkänsligaste stadiet. Möjligen är det uttorkningen vid längre perioder med minusgrader som äggen inte klarar, dock överlever de förmodligen kortare perioder med låga temperaturer. I det område på sydöstra Bornholm där arten förekommer klarar det frostkänsliga fikonträdet Ficus carica att utvecklas till större träd.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Arten är möjligen så klimatkänslig att den behöver värmealstrande bebyggelse eller solexponerade klippor för att överleva stränga vintrar. Detta kan ha gjort att populationen på Bornholm före försvinnandet gått igenom en flaskhals av liten genetisk variation och att dödsstöten blev en inavelsdepression. Om den på nytt lyckas etablera sig i sydligaste Sverige blir det sannolikt i kustnära tätorter eller i något större stenbrott. Tänkbara hot är vägbelysning med UV-ljus och överdriven ogräsbekämpning i parker och trädgårdar. På den tiden arten fanns i Skånes städer hölls hästar i stall inom stadsgränserna. På smärre gödselstackar och i grannskapet fanns då ett större utbud av växtarter så att larverna kunde skifta föda mellan olika örter och buskar.
En återetablering av gulfläckigt klippfly i Sverige skulle möjligen kunna ske om UV-belysningen i stadsmiljöer begränsades eller helt ersattes av heliumlampor. En mer begränsad användning av insekticider i trädgårdar och fler vilda blommor i rabatterna skulle säkerligen också underlätta artens återkomst. Den bör eftersökas i skånska kustsamhällen, på Ven samt i större stenbrott med solexponerade klippväggar, t.ex. Limhamnsbrottet.
Samlingen innehållande exemplaret från Göteborg finns ej längre i Sverige. Märkligt nog avbildas i Svenska Fjärilar (1935-41) en Polymixis xanthomista som P. flavicincta. Detta skulle möjligen kunna vara exemplaret från Göteborg då en annan typisk västkustart - alkonblåvingen, Maculinea alcon avbildats efter ett exemplar från Göteborg, enligt Bryk (1946). Nils Hydén har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av artfaktabladet.

Ander, K. 1944. Svensk fjärilsforskning 200 år. Opusc. ent. 9(3-4): 57-78.

Bech, K., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., Madsen, A. & Möller, H.E. 1998.

Fund af Storsommerfugle i Danmark 1998. Tillägg till Lepidoptera band VII, nr 7.

Bryk, F. & Nordström, F. 1946. Bibliographische und ikonographische Zusätze zu Frithiof Nordström & Einar Wahlgrens ”Svenska Fjärilar”, unter der Redaktion von Albert Tullgren, mit 50 tafeln von David Ljungdahl. (I. teil.). Ent. Tidskr. 67: 142-153.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter, Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Madsen, A., Bech, K., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K. & Möller, H.E. 2000.

Fund af Storsommerfugle i Danmark 1999. Tillägg till Lepidoptera band VII, nr 9.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Norgaard, I. 1998. Fund af storsommerfugle i Danmark 1987-1996. Lepidopterologisk forening.

Rákosy, L. 1997. Die Noctuiden Rumäniens. Land Oberösterreich, O. Ö. Landesmuseum. Linz.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Szyska, P., Madsen, A., Bech, K., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., & Möller, H.E. 2005. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2004. Tillägg till Lepidoptera band VIII, nr 9.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Xylenini  
  • Undertribus
    Antitypina  
  • Släkte
    Polymixis  
  • Art
    Polymixis flavicincta, (Denis & Schiffermüller, 1775) - gulfläckigt klippfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.