Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  daggig ginstmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Pseudoterpna pruinata
Daggig ginstmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna relativt stora och iögonfallande mätarfjäril kan knappast förväxlas med någon annan art som förekommer på ginsthedar. Nykläckt är den grön, ofta med en svagt blå ton. Efter hand förlorar vingarna i regel den gröna färgen som övergår i grått, för att mot slutet av fjärilens levnad bli blekt bengul. På framvingen finns i vanligen två gröna eller grå tvärlinjer och bakvingen en. Både fram- och bakvingens utkantsfält har en ljust grå eller vit tvärlinje. På vissa individer saknas dock en eller flera av linjerna. Starkt blekta individer kan möjligen förväxlas med snövit streckmätare Cabera pusaria och gulvit streckmätare C. exanthemata, men dessa har en mer rundad vingform och två tvärlinjer på bakvingen. Gulvit streckmätare har även en liten svart mittprick på bakvingen som daggig ginstmätare saknar. Endast ytterligare en stor grön mätare förekommer i Sverige, dagfjärilmätare Geometra papilionaria. Denna art är dock betydligt större och varmare bladgrön med en vågig vit yttre tvärlinje på framvingen. Vingspann 26–33 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för daggig ginstmätare Observationer i  Sverige för daggig ginstmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är angiven från Skåne, Blekinge och Halland. Det enda kända fyndet från Skåne härrör från en torr betesvall vid havet nära Arild i Brunnby socken. Denna fjäril från 1952 satt felbestämd i Harry Rydéns dublettsamling och är därför inte omnämnd i Rydéns publikation (1960). Arten anmäldes 1953 från västra Blekinge, men uppgiften är antingen felaktig eller en tillfällig migrant då värdväxten saknas i Blekinge. De första svenska fynden av arten gjordes troligen av Linnés lärjunge Pehr Osbeck i södra Halland, där han var kyrkoherde i Våxtorp under slutet av 1700-talet. Nästa notering är från 1901 då F. Werner insamlade tre hanar och en hona i Halland, dock utan att ange närmare fyndort. Eric Vretlind besökte Halland 1919–1920 där han fann daggig ginstmätare vid Våxtorp, samt vid Skedala hed och Söndrum nära Halmstad. Första uppgiften från Veinge är från 1921, sannolikt från stationsområdet, där arten fanns kvar till början av 1990-talet. Nordligast i landet är arten påträffad vid Vessige innanför Falkenberg där två hanar fångades 1930. Under 1960–70-talen är den också funnen vid Laholm och på Mästockaheden. I dagsläget är tre lokaler kända. Dels finns fortfarande en liten, minskande population på Mästocka ljunghed. Under omfattande inventeringar 2004–2006 har arten mycket glädjande visat sig förekomma i Övragårds naturreservat, samt vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält. I Veingeområdet har arten dock sannolikt försvunnit längs de banvallssträckor där den tidigare förekom, förmodligen beroende på den upphörda bränningen utefter banvallarna med påföljande igenväxning som resultat. Sannolikt har även Banverkets besprutning av banvallarna med herbicider inverkat negativt. Utanför Sverige har daggig ginstmätare ett stort utbredningsområde som sträcker sig från Centralasien genom Mellan- och Sydeuropa till Brittiska öarna och Danmark. Arten förekommer fortfarande ganska spridd på Jylland, nordligast på Nordjylland söder om Lökken. Några fynd på Bornholm under 1990-talet indikerar att arten troligtvis migrerat dit.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Daggig ginstmätare är numera endast känd från fyra lokaler i Mästockatrakten i Halland och är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), hårt trängd. Förekomsten på Mästocka ljunghed är ytterst ansträngd på grund av åretruntbete och alltför noggrann naturvårdsbränning av ljungheden. Arten är troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). Fyra lokaler men förekomstarean något större än 16 som lägst. //KA. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 80 (76-100) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (20-30) km². Fyra lokaler men förekomstarean något större än 16 som lägst. //KA. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Daggig ginstmätare är knuten till öppen torr hedmark och åtminstone i Sverige verkar denna art vara den av de på ginstarter levande mätarna som har störst krav på livsmiljön. Fjärilen tycks endast förekomma på ytor med låg vegetation och på mark som mer eller mindre kontinuerligt störs så att nya plantor av hårginst kontinuerligt rekryteras. I miljöer med äldre, högväxande ljungbestånd, som skuggar flertalet hårginstplantor, saknas daggig ginstmätare. Larven lever i Sverige främst på hårginst Genista pilosa, men i Europa även på andra ginstarter och harris Cytisus scoparius. På Övragårds naturreservat har larven, förutom på hårginst, även hittats på nålginst G .anglica. Äggen läggs av honan direkt på värdväxten och kläcker inom en vecka. Den gröna, välkamouflerade larven äter och vilar på ginstplantan under hela sin utvecklingstid från juli–augusti till maj–juni efter övervintringen. Larven övervintrar i direkt anslutning till värdplantan. Förpuppningen sker mellan sammanspunna blad på marken. Arten har en relativt utsträckt flygperiod från slutet av juni till början av augusti. Fjärilarna flyger under dagen i solsken och i skymningen. Främst tidigt under natten lockas de även till ultraviolett ljus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· färgginst
· färgginst
· harris
· harris
· huvudginster
· huvudginster
· hårginst
· hårginst
· nålginst
· nålginst
· tysk ginst
· tysk ginst
· ärttörne
· ärttörne
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Pseudoterpna, Art Pseudoterpna pruinata (Hufnagel, 1767) - daggig ginstmätare Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Daggig ginstmätare är numera endast känd från fyra lokaler i Mästockatrakten i Halland och är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), hårt trängd. Förekomsten på Mästocka ljunghed är ytterst ansträngd på grund av åretruntbete och alltför noggrann naturvårdsbränning av ljungheden. Arten är troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). Fyra lokaler men förekomstarean något större än 16 som lägst. //KA. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 80 (76-100) km² och förekomstarean (AOO) till 24 (20-30) km². Fyra lokaler men förekomstarean något större än 16 som lägst. //KA. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Denna relativt stora och iögonfallande mätarfjäril kan knappast förväxlas med någon annan art som förekommer på ginsthedar. Nykläckt är den grön, ofta med en svagt blå ton. Efter hand förlorar vingarna i regel den gröna färgen som övergår i grått, för att mot slutet av fjärilens levnad bli blekt bengul. På framvingen finns i vanligen två gröna eller grå tvärlinjer och bakvingen en. Både fram- och bakvingens utkantsfält har en ljust grå eller vit tvärlinje. På vissa individer saknas dock en eller flera av linjerna. Starkt blekta individer kan möjligen förväxlas med snövit streckmätare Cabera pusaria och gulvit streckmätare C. exanthemata, men dessa har en mer rundad vingform och två tvärlinjer på bakvingen. Gulvit streckmätare har även en liten svart mittprick på bakvingen som daggig ginstmätare saknar. Endast ytterligare en stor grön mätare förekommer i Sverige, dagfjärilmätare Geometra papilionaria. Denna art är dock betydligt större och varmare bladgrön med en vågig vit yttre tvärlinje på framvingen. Vingspann 26–33 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för daggig ginstmätare

Länsvis förekomst och status för daggig ginstmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för daggig ginstmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är angiven från Skåne, Blekinge och Halland. Det enda kända fyndet från Skåne härrör från en torr betesvall vid havet nära Arild i Brunnby socken. Denna fjäril från 1952 satt felbestämd i Harry Rydéns dublettsamling och är därför inte omnämnd i Rydéns publikation (1960). Arten anmäldes 1953 från västra Blekinge, men uppgiften är antingen felaktig eller en tillfällig migrant då värdväxten saknas i Blekinge. De första svenska fynden av arten gjordes troligen av Linnés lärjunge Pehr Osbeck i södra Halland, där han var kyrkoherde i Våxtorp under slutet av 1700-talet. Nästa notering är från 1901 då F. Werner insamlade tre hanar och en hona i Halland, dock utan att ange närmare fyndort. Eric Vretlind besökte Halland 1919–1920 där han fann daggig ginstmätare vid Våxtorp, samt vid Skedala hed och Söndrum nära Halmstad. Första uppgiften från Veinge är från 1921, sannolikt från stationsområdet, där arten fanns kvar till början av 1990-talet. Nordligast i landet är arten påträffad vid Vessige innanför Falkenberg där två hanar fångades 1930. Under 1960–70-talen är den också funnen vid Laholm och på Mästockaheden. I dagsläget är tre lokaler kända. Dels finns fortfarande en liten, minskande population på Mästocka ljunghed. Under omfattande inventeringar 2004–2006 har arten mycket glädjande visat sig förekomma i Övragårds naturreservat, samt vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält. I Veingeområdet har arten dock sannolikt försvunnit längs de banvallssträckor där den tidigare förekom, förmodligen beroende på den upphörda bränningen utefter banvallarna med påföljande igenväxning som resultat. Sannolikt har även Banverkets besprutning av banvallarna med herbicider inverkat negativt. Utanför Sverige har daggig ginstmätare ett stort utbredningsområde som sträcker sig från Centralasien genom Mellan- och Sydeuropa till Brittiska öarna och Danmark. Arten förekommer fortfarande ganska spridd på Jylland, nordligast på Nordjylland söder om Lökken. Några fynd på Bornholm under 1990-talet indikerar att arten troligtvis migrerat dit.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Geometrinae  
  • Tribus
    Pseudoterpnini  
  • Släkte
    Pseudoterpna  
  • Art
    Pseudoterpna pruinata(Hufnagel, 1767) - daggig ginstmätare

Daggig ginstmätare är knuten till öppen torr hedmark och åtminstone i Sverige verkar denna art vara den av de på ginstarter levande mätarna som har störst krav på livsmiljön. Fjärilen tycks endast förekomma på ytor med låg vegetation och på mark som mer eller mindre kontinuerligt störs så att nya plantor av hårginst kontinuerligt rekryteras. I miljöer med äldre, högväxande ljungbestånd, som skuggar flertalet hårginstplantor, saknas daggig ginstmätare. Larven lever i Sverige främst på hårginst Genista pilosa, men i Europa även på andra ginstarter och harris Cytisus scoparius. På Övragårds naturreservat har larven, förutom på hårginst, även hittats på nålginst G .anglica. Äggen läggs av honan direkt på värdväxten och kläcker inom en vecka. Den gröna, välkamouflerade larven äter och vilar på ginstplantan under hela sin utvecklingstid från juli–augusti till maj–juni efter övervintringen. Larven övervintrar i direkt anslutning till värdplantan. Förpuppningen sker mellan sammanspunna blad på marken. Arten har en relativt utsträckt flygperiod från slutet av juni till början av augusti. Fjärilarna flyger under dagen i solsken och i skymningen. Främst tidigt under natten lockas de även till ultraviolett ljus.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· färgginst - Genista tinctoria (Har betydelse)
· harris - Cytisus scoparius (Har betydelse)
· huvudginster - Chamaecytisus (Har betydelse)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
· nålginst - Genista anglica (Har betydelse)
· tysk ginst - Genista germanica (Har betydelse)
· ärttörne - Ulex europaeus (Har betydelse)
Det främsta hotet är värdväxtens kraftiga avtagande och försvinnande från många lokaler genom att vidmakthållande och nyskapande av hedmarker nyttjade som betesmark har upphört. Detta har lett till minskad ljungbränning, skogsplantering och igenväxning. Andra betydelsefulla hot mot ginst är atmosfäriskt kvävenedfall, återställningsåtgärder efter upphörd grustäkt, gräsinsådd på vägslänter, herbicidbesprutning av banvallar och spårområden, övergång från sand och fint grus till bergkross som material i banvallar, konstgödsling och exploatering för bebyggelse. Alla dessa faktorer har medverkat till att den kontinuerliga störningen av markskiktet som behövs för att hårginsten och de insekter som lever på denna växt skall kunna överleva med få undantag helt har upphört. I de miljöer där hårginst skall skyddas kan även alltför hårda röjningsinsatser och för hårt betestryck efter hand skapa en gräshed i ett alltför öppet och vindpinat landskap, vilket exempelvis skett på Mästocka ljunghed. Effekten har blivit ett kyligare lokalklimat som missgynnat hårginsten och de ginstberoende fjärilarna. Dagens miljöersättningsregler med krav på kontinuerlig hävd innebär ofta ett alltför intensivt bete som i många fall missgynnar den biologiska mångfalden.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Ginstbestånden på befintliga lokaler bör gynnas genom successiv ljungbränning och kompletterande markstörning. Troligen krävs på lång sikt även en fläckvis skrapning av markens ytskikt någon gång ibland, så att ny sand kommer i dagen för att kompensera för gödningseffekter genom atmosfäriskt kvävenedfall. Gödningseffekter genom stödutfodring av kreatur som betar på ginsthed bör helt undvikas. Nya ginstlokaler bör skapas på områden med lämplig mark i samband med slutavverkning av skog genom att man avstår från gängse föryngringsåtgärder och i stället byggesbränner eller vidtar enklare tillfälliga odlingsåtgärder som plöjning, harvning och löpbränning följt av fröinsådd med ginst och kortvarig beteshävd. Nya ginstlokaler bör även ingå som restaureringsmål vid slutbehandling av grustäkter genom insådd av hårginst i stället för slentrianmässig släntning, påläggning av matjord och tallplantering. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget för åren 2006–2010. Där föreslås bland annat att ginsten bör gynnas genom successiv ljungbränning inom Mästockareservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogsplantering. Det är också mycket viktigt att de centrala delarna av Mästocka skjutfält kan behålla sin nuvarande struktur och störningsdynamik. När fler lämpliga habitat har återskapats bör daggig ginstmätare återinplanteras på dessa så att artens långsiktiga överlevnad i landet kan tryggas.

Åtgärdsprogram Fastställt

Hausmann, A. 2002. The Geometrid Moths of Europe vol 1. Apollo Books. Stenstrup. Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. 2. udgave. Aarhus. p. 18.

Larsson, K. (Opubl.). Åtgärdsprogram för Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. Naturvårdsverket.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar.

Rydén, H. (1960). Kullabergs storfjärilar.

Skou, P. 1991. Nordens Målere. Danmarks Dyreliv Bind 2. Apollo Books. Stenstrup. p. 23.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen. Stockholm.

Vretlind, E., 1920. Fjärilsnotiser från Halland (Smärre meddelanden och notiser). Ent. Tidskr. 41: 157–159.

Vretlind, E., 1923. Än en gång fjärilsnotiser från Sydhalland (Smärre meddelanden och notiser). Ent. Tidskr. 44: 166–167.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Geometrinae  
  • Tribus
    Pseudoterpnini  
  • Släkte
    Pseudoterpna  
  • Art
    Pseudoterpna pruinata, (Hufnagel, 1767) - daggig ginstmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.