Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  backvisslare

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Pyrgus armoricanus
Backvisslare Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Backvisslare är mycket snarlik övriga svenska visslare. De på ovansidan mörkgrå framvingarna är försedda med ett mönster av vita små fläckar, bakvingarna har en stor ljusgrå fläck centralt och små, ljusgrå, diffusa halvmånsfläckar längs ytterkanten. På undersidan är framvingarna grå med vita fläckar och bakvingarna gulgrå med vita fläckar. Storleken överensstämmer med smultronvisslare Pyrgus malvae, medan vingteckningen mer liknar kattunvisslare P. alveus. Vägledande vid identifiering är fyndplats och flygtid. Backvisslaren är endast funnen i Skåne och är den enda arten inom familjen som regelmässigt har två generationer i Sverige. Vingspann 21-26 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för backvisslare Observationer i  Sverige för backvisslare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Förekomsten i Sverige inskränker sig till sydöstra Skåne. Tyngdpunkten finns i trakten runt Tomelilla, från Benestads backar i sydväst till Kverrestad i sydost. Den största enskilda populationen finns vid Hobjärsbackarna, men hela Ullstorpsdalen mellan Ullstorps och Kverrestads kyrkor hyser en mer eller mindre sammanhängande (meta-) population. Arten förekommer också på ett antal kustnära lokaler i närheten av Simrishamn och Brantevik. Tidigare var den känd från sydkusten, vid Sandhammaren (åtminstone fram till och med 1950 talet) och sluttningarna på Kåsebergaåsen (1980-talet), men dessa populationer har antagits vara utdöda. Nya fynd vid Hammars backar (Hammarstedt 2007) ca 10 km längre västerut väcker frågan om det kontinuerligt funnits oupptäckta populationer längs sydkusten eller om det rör sig om en sentida kolonisation från någon av de nämnda populationerna nära Tomelilla ca 15 km norrut (se diskussion i Öckinger 2007). Under de senaste åren har arten uppenbarligen kunnat öka sin populationsstorlek, sannolikt gynnad av höga sommar-temperaturer. Samtidigt har flera nya populationer upptäckts och arten är nu känd från ca 20 lokaler (Öckinger 2007), men det är inte osannolikt att den finns på ytterligare ett antal lokaler på Österlen. Om den uppåtgående trenden håller i sig behöver artens hotklassning revideras, men det är ännu oklart om det rör sig om en ihållande trend eller bara en tillfällig expansion under en följd av gynnsamma år. I Danmark har arten under de senaste decennierna gått kraftigt tillbaka från att ha funnits på många ställen längs Nord- och Västsjällands samt Bornholms kuster. Idag finns arten bara kvar inom ett fåtal lokaler på nordvästra Själland. Populationerna i Sverige och Danmark utgör nordliga utposter som är isolerade från resten av utbredningsområdet. De närmaste kända förekomsterna finns i Tjeckien och södra Tyskland, mer än 600 km bort. Backvisslarens utbredning sträcker sig genom hela Europa från Nordafrika och Iberiska halvön till Ural men saknas i nordvästra Europas lågland och på de Brittiska öarna. Den förefaller vara relativt sällsynt inom större delen av utbredningsområdet och minskar på flera håll.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Backvisslaren, vars larv främst lever av brudbröd (Filipendula vulgaris) och ljus solvända (Helianthemum nummularium), är endast känd från några få lite starkare populationer vid Benestad-Ullstorpområdet i sydöstra Skåne. Under senare år har antalet mindre populationer utanför detta område ökat i riktning mot Simrishamnstrakten. Den har nu påträffats på drygt tjugotalet lokaler. Sannolikt är fortfarande Ullstorpspopulationen den mest avgörande för lyckade nykoloniseringar genom migration till mindre livskraftiga populationer. På grund av lokalernas begränsade area och att de ligger inklämda i ett rationellt brukat jordbrukslandskap, saknas dock förutsättningar för att arten skall kunna expandera och bli allmänt utbredd i Sydskåne. I flera tidigare förekomstområden längs sydkusten har den försvunnit och detta anses bero dels på igenväxning, men sannolikt också på upphört bete då fjärilarna utnyttjar värdväxter intill upptrampade stigar i branta sluttningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (450-1800). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 700 km² och förekomstarean (AOO) till 120 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ac(iv)+2ac(iv)).
Ekologi
Fjärilen flyger i två generationer från andra halvan av maj till mitten av juni och åter från slutet av juli till slutet av augusti. Biotopen är ogödslade kalkrika gräsmarker med låg vegetation och rik förekomst av nektarrika blommor under hela säsongen. Backvisslaren förekommer ofta på sydvända och varma sluttningar och är troligtvis beroende av ett varmt mikroklimat. Larven lever främst på brudbröd, Filipendula vulgaris, och åtminstone i Danmark även på ljus solvända, Helianthemum nummularium, och sällsynt på revfingerört, Potentilla reptans. Fjärilshonorna lägger äggen på plantor som växer i anslutning till bar jord. Larven lever mellan sammanspunna blad och förpuppar sig mellan sammanspunna bladrester i förnan. Arten är känd som stationär, men fångst-/återfångstförsök (E. Öckinger, opublicerade data) har visat att vissa individer kan flyga upp till 2 km, och kolonisationer av tidigare obebodda lokaler indikerar att det maximala spridningsavståndet snarare är 4-5 km. Sådana långa rörelser är dock ovanliga, och det har visat sig att geografisk isolering är en viktig faktor för att förklara artens utbredningsmönster i Sverige.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· brudbröd
· brudbröd
· revfingerört
· revfingerört
· solvända
· solvända
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Hesperiidae (tjockhuvuden), Släkte Pyrgus, Art Pyrgus armoricanus (Oberthür, 1910) - backvisslare Synonymer Hesperia armoricanus Oberthür, 1910, fransk blomvisslare

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Backvisslaren, vars larv främst lever av brudbröd (Filipendula vulgaris) och ljus solvända (Helianthemum nummularium), är endast känd från några få lite starkare populationer vid Benestad-Ullstorpområdet i sydöstra Skåne. Under senare år har antalet mindre populationer utanför detta område ökat i riktning mot Simrishamnstrakten. Den har nu påträffats på drygt tjugotalet lokaler. Sannolikt är fortfarande Ullstorpspopulationen den mest avgörande för lyckade nykoloniseringar genom migration till mindre livskraftiga populationer. På grund av lokalernas begränsade area och att de ligger inklämda i ett rationellt brukat jordbrukslandskap, saknas dock förutsättningar för att arten skall kunna expandera och bli allmänt utbredd i Sydskåne. I flera tidigare förekomstområden längs sydkusten har den försvunnit och detta anses bero dels på igenväxning, men sannolikt också på upphört bete då fjärilarna utnyttjar värdväxter intill upptrampade stigar i branta sluttningar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1500 (450-1800). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 700 km² och förekomstarean (AOO) till 120 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ac(iv)+2ac(iv)).
Backvisslare är mycket snarlik övriga svenska visslare. De på ovansidan mörkgrå framvingarna är försedda med ett mönster av vita små fläckar, bakvingarna har en stor ljusgrå fläck centralt och små, ljusgrå, diffusa halvmånsfläckar längs ytterkanten. På undersidan är framvingarna grå med vita fläckar och bakvingarna gulgrå med vita fläckar. Storleken överensstämmer med smultronvisslare Pyrgus malvae, medan vingteckningen mer liknar kattunvisslare P. alveus. Vägledande vid identifiering är fyndplats och flygtid. Backvisslaren är endast funnen i Skåne och är den enda arten inom familjen som regelmässigt har två generationer i Sverige. Vingspann 21-26 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för backvisslare

Länsvis förekomst och status för backvisslare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för backvisslare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förekomsten i Sverige inskränker sig till sydöstra Skåne. Tyngdpunkten finns i trakten runt Tomelilla, från Benestads backar i sydväst till Kverrestad i sydost. Den största enskilda populationen finns vid Hobjärsbackarna, men hela Ullstorpsdalen mellan Ullstorps och Kverrestads kyrkor hyser en mer eller mindre sammanhängande (meta-) population. Arten förekommer också på ett antal kustnära lokaler i närheten av Simrishamn och Brantevik. Tidigare var den känd från sydkusten, vid Sandhammaren (åtminstone fram till och med 1950 talet) och sluttningarna på Kåsebergaåsen (1980-talet), men dessa populationer har antagits vara utdöda. Nya fynd vid Hammars backar (Hammarstedt 2007) ca 10 km längre västerut väcker frågan om det kontinuerligt funnits oupptäckta populationer längs sydkusten eller om det rör sig om en sentida kolonisation från någon av de nämnda populationerna nära Tomelilla ca 15 km norrut (se diskussion i Öckinger 2007). Under de senaste åren har arten uppenbarligen kunnat öka sin populationsstorlek, sannolikt gynnad av höga sommar-temperaturer. Samtidigt har flera nya populationer upptäckts och arten är nu känd från ca 20 lokaler (Öckinger 2007), men det är inte osannolikt att den finns på ytterligare ett antal lokaler på Österlen. Om den uppåtgående trenden håller i sig behöver artens hotklassning revideras, men det är ännu oklart om det rör sig om en ihållande trend eller bara en tillfällig expansion under en följd av gynnsamma år. I Danmark har arten under de senaste decennierna gått kraftigt tillbaka från att ha funnits på många ställen längs Nord- och Västsjällands samt Bornholms kuster. Idag finns arten bara kvar inom ett fåtal lokaler på nordvästra Själland. Populationerna i Sverige och Danmark utgör nordliga utposter som är isolerade från resten av utbredningsområdet. De närmaste kända förekomsterna finns i Tjeckien och södra Tyskland, mer än 600 km bort. Backvisslarens utbredning sträcker sig genom hela Europa från Nordafrika och Iberiska halvön till Ural men saknas i nordvästra Europas lågland och på de Brittiska öarna. Den förefaller vara relativt sällsynt inom större delen av utbredningsområdet och minskar på flera håll.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Hesperiidae - tjockhuvuden 
  • Underfamilj
    Pyrginae - visslare 
  • Släkte
    Pyrgus  
  • Art
    Pyrgus armoricanus(Oberthür, 1910) - backvisslare
    Synonymer
    Hesperia armoricanus Oberthür, 1910
    fransk blomvisslare

Fjärilen flyger i två generationer från andra halvan av maj till mitten av juni och åter från slutet av juli till slutet av augusti. Biotopen är ogödslade kalkrika gräsmarker med låg vegetation och rik förekomst av nektarrika blommor under hela säsongen. Backvisslaren förekommer ofta på sydvända och varma sluttningar och är troligtvis beroende av ett varmt mikroklimat. Larven lever främst på brudbröd, Filipendula vulgaris, och åtminstone i Danmark även på ljus solvända, Helianthemum nummularium, och sällsynt på revfingerört, Potentilla reptans. Fjärilshonorna lägger äggen på plantor som växer i anslutning till bar jord. Larven lever mellan sammanspunna blad och förpuppar sig mellan sammanspunna bladrester i förnan. Arten är känd som stationär, men fångst-/återfångstförsök (E. Öckinger, opublicerade data) har visat att vissa individer kan flyga upp till 2 km, och kolonisationer av tidigare obebodda lokaler indikerar att det maximala spridningsavståndet snarare är 4-5 km. Sådana långa rörelser är dock ovanliga, och det har visat sig att geografisk isolering är en viktig faktor för att förklara artens utbredningsmönster i Sverige.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· brudbröd - Filipendula vulgaris (Viktig)
· revfingerört - Potentilla reptans (Har betydelse)
· solvända - Helianthemum nummularium (Viktig)
Att arten försvunnit från sina tidigare platser vid Sandhammaren i Skåne beror sannolikt på igenväxning av habitaten. Arten kräver varma, lågvuxna gräsmarker med gott om lämpliga blommor och värdväxter för larverna. Detta upprätthålls på de svenska lokalerna genom bete av nötkreatur eller hästar. Backvisslaren är troligtvis en av de få dagfjärilsarter som inte missgynnas av ett hårt betestryck, men hårt bete av får är negativt eftersom fårbete leder till minskad tillgång på örter och därmed nektar (Öckinger m.fl. 2006). Upphört bete leder både till ett kallare mikroklimat för larverna som lever nära marken och till att värdväxterna brudbröd och solvända missgynnas, men eftersom backvisslarens habitat utgörs av lågproduktiva marker utgör uteblivet bete något enstaka år sannolikt ingen katastrof. Gödsling är antagligen ett ännu större hot än upphört bete, eftersom värdväxterna brudbröd och solvända båda lätt trängs ut av konkurrenskraftigare arter om näringstillgången är hög. Dessutom leder även gödsling till att vegetationen blir tätare, vilket i sin tur leder till ett kallare mikroklimat. Flera dagfjärilsarter har påvisats vara beroende av en fungerande metapopulations-dynamik, där spridning och snabb återkolonisation balanserar lokala utdöenden av små populationer. För att en metapopulation ska upprätthållas krävs ett antal populationer i ett nätverk på rimligt avstånd från varandra och det är därför viktigt att en dylik mosaik av lokaler upprätthålls. Om så är fallet för backvisslaren är ännu inte känt, men det faktum att arten under lång tid antagligen bara funnits på ett mycket litet antal lokaler i landet talar emot denna teori. Troligtvis är det viktigare att de lokaler (Benestads backar och Ullstorpsdalen, kanske också några lokaler vid syd- och ostkusten) som uppenbarligen hyst livskraftiga populationer under många år bibehålls och kanske även utvidgas.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Information, samråd och stöd till markägare i sydöstra Skåne om bibehållen markanvändning på befintliga lokaler är nödvändig. Bildande av naturreservat i Ullstorpsdalen vore önskvärt för att säkerställa långsiktig överlevnad av den i särklass största populationen. Eventuellt kan restaurering (röjning av buskar) och återupptaget bete behövas på nu obetade och igenväxande lokaler med i övrigt lämplig biotop för att utöka den totala mängden backvisslarhabitat och därmed säkerställa överlevnaden på sikt. Lokaler i den omedelbara närheten av kända populationer bör då prioriteras.
Svensk synonym: fransk blomvisslare.

Blab, J., Ruckstuhl, T., Esche, T. & Holzberger, R. 1987. Aktion Schmetterlinge. So können wir sie retten. Otto Maier Ravensburg.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H. 2002, (rev. 2005). Faktablad: Pyrgus armoricanus - backvisslare. ArtDatabanken, SLU. Uppsala.

Friedrich. E. 1986. Breeding butterflies and moths. Harley Books, Colchester.

Hammarstedt, O. 2007. Dagfjärilar och bastardsvärmare på 25 lokaler i Skåne 2005. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. Skandinaviens dagsommerfugle i naturen. Skandinavisk Bokforlag, Odense.

Lundgren, B. 1991. Sandhammarens storfjärilar. FaZett 4(2-3): 17-33.

New, T.R. 1997. Butterfly conservation. Oxford University Press, Oxford.

Nordström, F. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerup, Lund.

Ohlsson, A. & Wedelin, M. 1999. Storfjärilar i Skåne 1998. FaZett 12(1): 1-12.

Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal, Köpenhamn.

Tolman, T. 1997. Butterflies of Britain and Europe. Harper Collins Publishers, London.

van Swaay, C. & Warren, M. 1999. Red data book of European butterflies (Rhopalocera). Council of Europe Publishing, Strasbourg, Nature and Environment No 99.

Whalley, P. 1982. Alla Europas dagfjärilar. P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm.

Öckinger, E. 2006. Possible metapopulation structure of the threatened butterfly Pyrgus armoricanus in Sweden. Journal of Insect Conservation 10: 43-51.

Öckinger, E., Eriksson, A.K. & Smith, H.G. 2006. Effects of grassland management, abandonment and restoration on butterflies and vascular plants. Biological Conservation 133: 291-300.

Öckinger, E. 2007. Backvisslaren Pyrgus armonicanus (Lepidoptera: Hesperiidae) - en förbisedd klimatvinnare? Ent. Tidskr. 128(1-2): 9-17.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Öckinger 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Hesperiidae - tjockhuvuden 
  • Underfamilj
    Pyrginae - visslare 
  • Släkte
    Pyrgus  
  • Art
    Pyrgus armoricanus, (Oberthür, 1910) - backvisslare
    Synonymer
    Hesperia armoricanus Oberthür, 1910
    fransk blomvisslare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Öckinger 2008.