Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hagnäbbfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Rhingia rostrata
Hagnäbbfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor art med extremt långt framåt utdragen ”näbb” samt en orangefärgad bakkropp som saknar både svarta sidokanter och mittstrimma. Sedan mer än hundra år försvunnen från södra Sverige.

Längd (inklusive näbben) 9-10 mm. Ansiktets nedre del är utdraget till en smal näbb som är ungefär 1,5 till 1,8 gånger så lång som de tre antennsegmenten tillsammans. Ansiktet är övervägande orangegult; dock är näbbens undersida och kinderna (speciellt hos hanen) mer eller mindre mörka. Hos hanen är hela pannan ofta lite mörkare, hos honan är pannans bakre fyra femtedelar (inklusive ögontriangeln) mörka och gråpudrade. Längs ögonkanterna finns en smal grå puderstrimma, i övrigt täcks ansiktet av gles (knappt synlig) grå pudring. Antenner orangefärgade med ett även i hög förstoring naket antennborst. Ryggsköld svartglänsande med två till fyra, mer eller mindre framträdande puderstrimmor samt utstående svart behåring (hos hanen lång, hos honan kort). Skuldror gråpudrade, deras grundfärg hos hanen oftast mörk, hos honan orange. Skutell orangebrun, på översidan med övervägande svart behåring. Bakkropp orangebrun, ibland med smalt mörka sidor och hos hanen eventuellt också med en antydan till mörk mittstrimma. Behåringen på översidan av hanens bakkropp övervägande utstående och ljus, längs tergiternas bakkant dock något åtliggande och med spridda svarta hår. Sidokanternas behåring framtill ljus, baktill med mer eller mindre svart. Hanens pregenitalsegment mörkbrunt med en blandning av ljus och svart behåring. Behåring på honans bakkropp huvudsakligen kort och åtliggande samt blandad svart och ljus, vid framhörnen dock längre, utstående och ljus. Vingar svagt gultonade med knappt synligt, ljusgult vingmärke. Svängkolvar orangebruna, hos hanen ibland med något mörkare knopp. Ben orangebruna, bakfötternas översida och inre halvan av hanens lår något mörkare.
De två andra arterna i släktet har oftast svarta sidokanter på bakkroppen. Den vanliga Rhingia campestris har tydligt längre näbb samt övervägande ljus behåring på tergiterna 3 och 4, och honan har dessutom övervägande mörka lår. Hos den tredje arten, R. borealis, som har en huvudsakligen nordlig utbredning, är antennborstet vid närmare granskning tydligt korthårigt.
Utbredning
Länsvis förekomst för hagnäbbfluga Observationer i  Sverige för hagnäbbfluga
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Hagnäbbfluga försvann från Sverige för över hundra år sedan. Zetterstedt angav att arten förekom allmänt i trakten av Lund och sällsynt i Småland under första halvan av 1800-talet. Före 1850 fanns den också på Gotland. Redan vid slutet av 1800-talet bedöms arten emellertid ha försvunnit från Skåne; endast två fynd finns bevarade från den tidsperioden. Också från Danmark är arten försvunnen. Det finns sju fynd från 1800-talet från östra Jylland, Själland, Lolland och Bornholm, och det senaste danska fyndet gjordes 1902. Från de övriga nordiska länderna finns inga belägg alls. Under 1800-talet var arten vanlig i stora delar av Europa, från Storbritannien och Centraleuropa söderut till norra Spanien och österut till Ryssland. På många håll har den dock försvunnit under 1900-talet. Det sista fyndet från nordligaste Tyskland är från 1934 och det sista belgiska fyndet är från 1913. I Nederländerna påträffades arten emellertid så sent som 1979. Arten förekommer fortfarande lokalt här och var i Storbritannien och södra Tyskland samt i Alperna - på sina håll i antal eller med kraftigt fluktuerande populationer. Världsutbredningen omfattar även Kaukasus och Sibirien från Altaj österut till Stilla havet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Före 1850 har arten tagits i Skåne och Småland samt på Gotland. Var då vanlig i Skåne ("Lund copiose") men sällsynt i Småland. Senare föreligger endast två exemplar tagna i centrala Skåne omkring 1890. Inga fynd under 1900-talet. Arten har en historia med stark tillbakagång i hela nordvästra Europa bakom sig. Biologin tycks vara oklar, men den tros för larvutvecklingen på något sätt ha varit beroende av forna tiders gårdsmiljöer med avträden eller skogsbete med svin. Äggläggning är känd från undersidan av boklöv ovan spillningshögar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1890.
Ekologi
I Central- och Västeuropa förekommer hagnäbbfluga i små gläntor i lövskog med bok, ask och ek samt en frodig örtflora. Flugan uppehåller sig gärna i halvskugga. Den besöker blommor av bosyska Ballota nigra, klintar Centaurea spp., tistlar Cirsium spp., humleblomster Geum rivale, stinknäva Geranium robertianum, johannesörter Hypericum spp., ängsväddar Succisa spp. och veronikor Veronica spp. I Sverige var flugan aktiv under maj och juni, i Europa varar flygtiden från maj till juli och i en andra period (troligen en andra generation) från augusti till oktober. I Kaukasus har äggläggning observerats på undersidan av blad av boken Fagus orientalis. Larven föddes sedan upp i mänsklig avföring! Det finns många hypoteser om orsaken till artens försvinnande från Sverige. En går ut på att arten utvecklades i spillning av arbetshästar, men det ökade antalet ridhästar under senare tid tycks inte ha fått arten att återkomma. Andra hypoteser går ut på att arten utvecklades i mänsklig avföring, eller i slaktavfall och självdöda djur. Troligen har de stora förändringarna i hanteringen av olika slags avfall både i städerna och på landsbygden gjort att arten försvunnit på många håll. I Storbritannien anser somliga att den population som finns kvar utvecklas i spillning från grävling.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Rhingia (näbblomflugor), Art Rhingia rostrata (Linnaeus, 1758) - hagnäbbfluga Synonymer skogsnäbblomfluga

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Före 1850 har arten tagits i Skåne och Småland samt på Gotland. Var då vanlig i Skåne ("Lund copiose") men sällsynt i Småland. Senare föreligger endast två exemplar tagna i centrala Skåne omkring 1890. Inga fynd under 1900-talet. Arten har en historia med stark tillbakagång i hela nordvästra Europa bakom sig. Biologin tycks vara oklar, men den tros för larvutvecklingen på något sätt ha varit beroende av forna tiders gårdsmiljöer med avträden eller skogsbete med svin. Äggläggning är känd från undersidan av boklöv ovan spillningshögar. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1890.
En medelstor art med extremt långt framåt utdragen ”näbb” samt en orangefärgad bakkropp som saknar både svarta sidokanter och mittstrimma. Sedan mer än hundra år försvunnen från södra Sverige.

Längd (inklusive näbben) 9-10 mm. Ansiktets nedre del är utdraget till en smal näbb som är ungefär 1,5 till 1,8 gånger så lång som de tre antennsegmenten tillsammans. Ansiktet är övervägande orangegult; dock är näbbens undersida och kinderna (speciellt hos hanen) mer eller mindre mörka. Hos hanen är hela pannan ofta lite mörkare, hos honan är pannans bakre fyra femtedelar (inklusive ögontriangeln) mörka och gråpudrade. Längs ögonkanterna finns en smal grå puderstrimma, i övrigt täcks ansiktet av gles (knappt synlig) grå pudring. Antenner orangefärgade med ett även i hög förstoring naket antennborst. Ryggsköld svartglänsande med två till fyra, mer eller mindre framträdande puderstrimmor samt utstående svart behåring (hos hanen lång, hos honan kort). Skuldror gråpudrade, deras grundfärg hos hanen oftast mörk, hos honan orange. Skutell orangebrun, på översidan med övervägande svart behåring. Bakkropp orangebrun, ibland med smalt mörka sidor och hos hanen eventuellt också med en antydan till mörk mittstrimma. Behåringen på översidan av hanens bakkropp övervägande utstående och ljus, längs tergiternas bakkant dock något åtliggande och med spridda svarta hår. Sidokanternas behåring framtill ljus, baktill med mer eller mindre svart. Hanens pregenitalsegment mörkbrunt med en blandning av ljus och svart behåring. Behåring på honans bakkropp huvudsakligen kort och åtliggande samt blandad svart och ljus, vid framhörnen dock längre, utstående och ljus. Vingar svagt gultonade med knappt synligt, ljusgult vingmärke. Svängkolvar orangebruna, hos hanen ibland med något mörkare knopp. Ben orangebruna, bakfötternas översida och inre halvan av hanens lår något mörkare.
De två andra arterna i släktet har oftast svarta sidokanter på bakkroppen. Den vanliga Rhingia campestris har tydligt längre näbb samt övervägande ljus behåring på tergiterna 3 och 4, och honan har dessutom övervägande mörka lår. Hos den tredje arten, R. borealis, som har en huvudsakligen nordlig utbredning, är antennborstet vid närmare granskning tydligt korthårigt.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för hagnäbbfluga

Länsvis förekomst och status för hagnäbbfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hagnäbbfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hagnäbbfluga försvann från Sverige för över hundra år sedan. Zetterstedt angav att arten förekom allmänt i trakten av Lund och sällsynt i Småland under första halvan av 1800-talet. Före 1850 fanns den också på Gotland. Redan vid slutet av 1800-talet bedöms arten emellertid ha försvunnit från Skåne; endast två fynd finns bevarade från den tidsperioden. Också från Danmark är arten försvunnen. Det finns sju fynd från 1800-talet från östra Jylland, Själland, Lolland och Bornholm, och det senaste danska fyndet gjordes 1902. Från de övriga nordiska länderna finns inga belägg alls. Under 1800-talet var arten vanlig i stora delar av Europa, från Storbritannien och Centraleuropa söderut till norra Spanien och österut till Ryssland. På många håll har den dock försvunnit under 1900-talet. Det sista fyndet från nordligaste Tyskland är från 1934 och det sista belgiska fyndet är från 1913. I Nederländerna påträffades arten emellertid så sent som 1979. Arten förekommer fortfarande lokalt här och var i Storbritannien och södra Tyskland samt i Alperna - på sina håll i antal eller med kraftigt fluktuerande populationer. Världsutbredningen omfattar även Kaukasus och Sibirien från Altaj österut till Stilla havet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Rhingiini  
  • Släkte
    Rhingia - näbblomflugor 
  • Art
    Rhingia rostrata(Linnaeus, 1758) - hagnäbbfluga
    Synonymer
    skogsnäbblomfluga

I Central- och Västeuropa förekommer hagnäbbfluga i små gläntor i lövskog med bok, ask och ek samt en frodig örtflora. Flugan uppehåller sig gärna i halvskugga. Den besöker blommor av bosyska Ballota nigra, klintar Centaurea spp., tistlar Cirsium spp., humleblomster Geum rivale, stinknäva Geranium robertianum, johannesörter Hypericum spp., ängsväddar Succisa spp. och veronikor Veronica spp. I Sverige var flugan aktiv under maj och juni, i Europa varar flygtiden från maj till juli och i en andra period (troligen en andra generation) från augusti till oktober. I Kaukasus har äggläggning observerats på undersidan av blad av boken Fagus orientalis. Larven föddes sedan upp i mänsklig avföring! Det finns många hypoteser om orsaken till artens försvinnande från Sverige. En går ut på att arten utvecklades i spillning av arbetshästar, men det ökade antalet ridhästar under senare tid tycks inte ha fått arten att återkomma. Andra hypoteser går ut på att arten utvecklades i mänsklig avföring, eller i slaktavfall och självdöda djur. Troligen har de stora förändringarna i hanteringen av olika slags avfall både i städerna och på landsbygden gjort att arten försvunnit på många håll. I Storbritannien anser somliga att den population som finns kvar utvecklas i spillning från grävling.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
Anledningen till minskningen i Norden är inte känd men kan bero på förändringar i jord- och skogsbruk. Eventuellt kvarvarande populationer är sannolikt starkt fragmenterade.
Befintliga insamlade svenska exemplar bör kontrolleras med avseende på arttillhörighet. Artens biologi behöver studeras bättre innan precisa förslag om åtgärder kan lämnas.
Namngivning: Rhingia rostrata (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Conops rostrata. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 604.
Etymologi: rostrata fem. av rostratus = näbbförsedd; rostrum (lat.) = näbb; suffixet -atus (lat.).
Uttal: [Ríngia rostráta]

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Eget förlag, Järfälla.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Claussen, C. 1980. Die Schwebfliegenfauna des Landesteiles Schleswig in Schleswig-Holstein (Diptera, Syrphidae). Faunistisch-Ökologische Mitteilungen. Supplement 1. Zool. Inst. und Mus. der Uni. Kiel.

Goot, V. S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Kuznetzov, S. Yu. 1993. A checklist of Latvian, Lithuanian and Estonian hover flies (Diptera, Syrphidae). Dipterological Research 4: 35–47.

Morris, R. K. A. 1998. Hoverflies of Surrey. Surrey Wild Life Trust. Surrey.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Sarthou, J-P. & Speight, M.C.D. 1997. Inventaire faunistique des Diptères Syrphidae et Microdontidae du sud-ouest de la France. Bulletin de la Société entomologique de France 102: 457–480.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A. A. in Bei - Benko, G. Ya. 1988: Keys to the Insects of the European Part of the USSR, Volume V, Diptera and Siphonaptera, Part II: 147.

Steenis, van J. 1998. Rhingia borealis nieuw voor Nederland en Belgie, met een tabel tot de Europese Rhingia-soorten (Diptera: Dyrphidae). Ent. Ber. Amst. 58: 73–77.

Stubbs, A. E. & Falk, S. J. 1983. British howerflies. British Ent. & Nat. Hist. Soc. London. p. 178–179.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6.

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel. 298 pp.

Verlinden, L & Decleer, K. 1987. The Hoverflies (Diptera, Syrphidae) of Belgium and their Faunistics: Frequency, distribution, phenology. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Zetterstedt, J. W. 1843. Diptera Scandinaviae. II.

Zetterstedt, J. W. 1849. Diptera Scandinaviae. VIII.

Zetterstedt, J. W. 1859. Diptera Scandinaviae. XI.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Rhingiini  
  • Släkte
    Rhingia - näbblomflugor 
  • Art
    Rhingia rostrata, (Linnaeus, 1758) - hagnäbbfluga
    Synonymer
    skogsnäbblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).