Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  snedstreckad lövmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Scopula virgulata
Snedstreckad lövmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingarnas grundfärg är gulaktigt vit med mer eller mindre tät fin svartgrå pudring. Vingarna har 3-4 vanligen relativt diffusa, parallella tvärlinjer som följer vingarnas utkanter. De är rakare och mer riktade mot framvingehörnet än hos närbesläktade arter. Tvärlinjerna är mörkare än grundfärgen, bruna eller gråaktiga. Diskfläcken saknas på framvingarna och är ibland diffus på bakvingarna. Bakvingens utkant har tydligt hörn. Hanen är större än honan som har något smalare och spetsigare framvingar. Tvärlinjerna är ofta mer distinkta hos honan. Underarten rossica som förekommer i Sverige, Finland, Estland och Leningradområdet är mer mörkpudrad och diffusare tecknad än nominatformen i Centraleuropa. Vingspann 19-22 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för snedstreckad lövmätare Observationer i  Sverige för snedstreckad lövmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Snedstreckad lövmätare påträffades första gången i Sverige 1938 vid Slite och Bäl på nordöstra Gotland. Denna del av Gotland utgör fortfarande artens enda svenska förekomstområde. Den kan här påträffas sparsamt, ibland talrikare, på öppna marker inom ett avgränsat område som i öster maximalt sträcker sig till Martebo myr, i norr till Tingstäde, Lärbro och Rute och i söder till Boge och Bäl. Kärnområdet av utbredningen sammanfaller med den del av Gotland där märgelstensberggrunden kommer i dagen. Natura 2000-området Hejnum Kallgate befinner sig centralt i detta område. Arten har varit vanligare där åren 2006-07 än under början av 2000-talet. Huruvida en del av lokalerna i utbredningens yttergräns, t.ex. Martebo myr är tillfälligare etablering är inte noga utrett men förefaller möjligt. I övriga Norden förekommer den endast i Finland där den påträffats i sydligaste delen från Åland till Finska karelen. Vid slutet av 1800-talet var den dock endast känd från Karelska näset. I Estland förekommer den i hela landet inklusive de stora öarna. Utbredningen av underarten rossica tangerar i söder Lettland och omfattar österut också Leningradsområdet, men i övrigt är utbredningsområdet avskiljt från utbredningen i Centraleuropa. Arten har ett större förekomstområde i östra Frankrike och södra hälften av västra Tyskland som når fram till Belgien i norr. I övrigt omfattar huvudutbredningen östra Europa med västgräns i Provence i Frankrike, norra Italien, sydgräns på norra Balkan, nord- och västgräns i nordöstra Tyskland och Polen. Isolerade förekomster finns i östra Pyrenéerna, vid Biscayabukten och i Turkiet. I Europa når den som högst 1000 m ö.h. Utbredningsbilden sammanfaller i stort med förekomsten av kalkberggrund. Världsutbredningen omfattar Europa och sträcker sig från Ukraina genom södra Ryssland och Sibirien till Korea och Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1b(iii,v)c(iii,iv)+2b(iii,v)c(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
I Skandinavien är snedstreckad lövmätare endast känd från ett fåtal små lokaler inom ett begränsat område på mellersta Gotland. Den lever på fuktiga ängsmarker med krissla (Inula sp.). Flera förekomster av arten utgörs av mindre fuktområden som redan är stadda i igenväxning. Upphörd hävd är det allvarligaste hotet mot arten och den har försvunnit från flera tidigare kända förekomster. Krisslan är samtidigt mycket beteskänslig och lokala förekomster kan snabbt slås ut vid hårdare bete. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1400-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 320 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (30-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii,v)c(iii,iv)+2b(iii,v)c(iii,iv)).
Ekologi
I Europa beskrivs arten som värmeälskande och hemmahörande på torra sand- eller kalkmarker, men i Finland förekommer den också på torrare torvmossar. Sannolikt är miljöns solexponering av avgörande betydelse och viktigare än en ev. kalkpåverkan på växtligheten. Väldigt lite är i detalj känt om artens ekologi. Vid uppfödningar är larven polyfag och har i Finland bl.a. fötts upp på blåbär, Vaccinium myrtillus. I Tyskland har en äggläggande hona observerats sittande på raklosta, Bromus erectus. Honan släppte äggen mot markytan utan att sedvanligt klistra fast dem på en växt. I denna marknära position för äggen är det förståeligt att växttäcket bör vara lågt och glest om solvärmen ska verka gynnsamt på äggutvecklingen. Nordisk litteratur nämner starrarter Carex spp. och krissla Inula spp. som värdväxter, men källan är okänd och sannolikt gammal. Det kännetecknande för miljöerna i artens utbredningsområde på Gotland är den rika förekomsten av blekvätar - uttorkningskänsliga grunda våtmarker som vanligen är vattenfyllda under vinterhalvåret och uttorkade under sommaren. Frysfenomen skapar vintertid rikligt av tuvor som ställvis alltid befinner sig ovan översvämningsnivån. Vegetationen är i allmänhet gles och lågväxt. Dessa tuviga miljöer utnyttjas i samma område också för reproduktion hos väddnätfjäril, Euphydryas aurinia. Inom detta område på Gotland kan snedstreckad lövmätare också påträffas på torrare alvar- och moränmarker. Den ovannämnda miljön kan dock vara avgörande för artens långsiktiga överlevnad. Blekvätar finns över hela Gotland men de i låglandsområdet mellan Bäl, Hejnum hällar, Filehajdar och Slite har en avvikande typ av kalksten som kallas märgelsten. Denna är i konsistensen segare och inte lika sprickbenägen. Därför dräneras inte märgelstensberggrunden genom karstsprickor som uppstått i övriga avlagringar av sedimentkalk. Märgelstensberggrundens låga genomsläpplighet för vatten gör också att blekvätarna på denna inte blir lika uttorkade under sommaren. Individtätheten varierar starkt mellan olika år. Fjärilarna är både dag- och nattaktiva. Under förmiddagen skräms de lätt upp ur gräsvegetationen där de vanligen vilar. De blir mer aktivt flygande under eftermiddagen och varma kvällar och kan lockas till UV-ljus. Flygperioden infaller mellan sista veckan i juni och sista veckan i juli. I södra Europa kan arten däremot ha 2-3 generationer per säsong. I Sverige övervintrar arten sannolikt som halvvuxen larv.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· krisslor
· krisslor
· starrar
· starrar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Scopula, Art Scopula virgulata (Denis & Schiffermüller, 1775) - snedstreckad lövmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1b(iii,v)c(iii,iv)+2b(iii,v)c(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation I Skandinavien är snedstreckad lövmätare endast känd från ett fåtal små lokaler inom ett begränsat område på mellersta Gotland. Den lever på fuktiga ängsmarker med krissla (Inula sp.). Flera förekomster av arten utgörs av mindre fuktområden som redan är stadda i igenväxning. Upphörd hävd är det allvarligaste hotet mot arten och den har försvunnit från flera tidigare kända förekomster. Krisslan är samtidigt mycket beteskänslig och lokala förekomster kan snabbt slås ut vid hårdare bete. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1400-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (7-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 320 km² och förekomstarean (AOO) till 40 (30-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii,v)c(iii,iv)+2b(iii,v)c(iii,iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Vingarnas grundfärg är gulaktigt vit med mer eller mindre tät fin svartgrå pudring. Vingarna har 3-4 vanligen relativt diffusa, parallella tvärlinjer som följer vingarnas utkanter. De är rakare och mer riktade mot framvingehörnet än hos närbesläktade arter. Tvärlinjerna är mörkare än grundfärgen, bruna eller gråaktiga. Diskfläcken saknas på framvingarna och är ibland diffus på bakvingarna. Bakvingens utkant har tydligt hörn. Hanen är större än honan som har något smalare och spetsigare framvingar. Tvärlinjerna är ofta mer distinkta hos honan. Underarten rossica som förekommer i Sverige, Finland, Estland och Leningradområdet är mer mörkpudrad och diffusare tecknad än nominatformen i Centraleuropa. Vingspann 19-22 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för snedstreckad lövmätare

Länsvis förekomst och status för snedstreckad lövmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för snedstreckad lövmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Snedstreckad lövmätare påträffades första gången i Sverige 1938 vid Slite och Bäl på nordöstra Gotland. Denna del av Gotland utgör fortfarande artens enda svenska förekomstområde. Den kan här påträffas sparsamt, ibland talrikare, på öppna marker inom ett avgränsat område som i öster maximalt sträcker sig till Martebo myr, i norr till Tingstäde, Lärbro och Rute och i söder till Boge och Bäl. Kärnområdet av utbredningen sammanfaller med den del av Gotland där märgelstensberggrunden kommer i dagen. Natura 2000-området Hejnum Kallgate befinner sig centralt i detta område. Arten har varit vanligare där åren 2006-07 än under början av 2000-talet. Huruvida en del av lokalerna i utbredningens yttergräns, t.ex. Martebo myr är tillfälligare etablering är inte noga utrett men förefaller möjligt. I övriga Norden förekommer den endast i Finland där den påträffats i sydligaste delen från Åland till Finska karelen. Vid slutet av 1800-talet var den dock endast känd från Karelska näset. I Estland förekommer den i hela landet inklusive de stora öarna. Utbredningen av underarten rossica tangerar i söder Lettland och omfattar österut också Leningradsområdet, men i övrigt är utbredningsområdet avskiljt från utbredningen i Centraleuropa. Arten har ett större förekomstområde i östra Frankrike och södra hälften av västra Tyskland som når fram till Belgien i norr. I övrigt omfattar huvudutbredningen östra Europa med västgräns i Provence i Frankrike, norra Italien, sydgräns på norra Balkan, nord- och västgräns i nordöstra Tyskland och Polen. Isolerade förekomster finns i östra Pyrenéerna, vid Biscayabukten och i Turkiet. I Europa når den som högst 1000 m ö.h. Utbredningsbilden sammanfaller i stort med förekomsten av kalkberggrund. Världsutbredningen omfattar Europa och sträcker sig från Ukraina genom södra Ryssland och Sibirien till Korea och Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Sterrhinae  
  • Tribus
    Scopulini  
  • Släkte
    Scopula  
  • Art
    Scopula virgulata(Denis & Schiffermüller, 1775) - snedstreckad lövmätare

I Europa beskrivs arten som värmeälskande och hemmahörande på torra sand- eller kalkmarker, men i Finland förekommer den också på torrare torvmossar. Sannolikt är miljöns solexponering av avgörande betydelse och viktigare än en ev. kalkpåverkan på växtligheten. Väldigt lite är i detalj känt om artens ekologi. Vid uppfödningar är larven polyfag och har i Finland bl.a. fötts upp på blåbär, Vaccinium myrtillus. I Tyskland har en äggläggande hona observerats sittande på raklosta, Bromus erectus. Honan släppte äggen mot markytan utan att sedvanligt klistra fast dem på en växt. I denna marknära position för äggen är det förståeligt att växttäcket bör vara lågt och glest om solvärmen ska verka gynnsamt på äggutvecklingen. Nordisk litteratur nämner starrarter Carex spp. och krissla Inula spp. som värdväxter, men källan är okänd och sannolikt gammal. Det kännetecknande för miljöerna i artens utbredningsområde på Gotland är den rika förekomsten av blekvätar - uttorkningskänsliga grunda våtmarker som vanligen är vattenfyllda under vinterhalvåret och uttorkade under sommaren. Frysfenomen skapar vintertid rikligt av tuvor som ställvis alltid befinner sig ovan översvämningsnivån. Vegetationen är i allmänhet gles och lågväxt. Dessa tuviga miljöer utnyttjas i samma område också för reproduktion hos väddnätfjäril, Euphydryas aurinia. Inom detta område på Gotland kan snedstreckad lövmätare också påträffas på torrare alvar- och moränmarker. Den ovannämnda miljön kan dock vara avgörande för artens långsiktiga överlevnad. Blekvätar finns över hela Gotland men de i låglandsområdet mellan Bäl, Hejnum hällar, Filehajdar och Slite har en avvikande typ av kalksten som kallas märgelsten. Denna är i konsistensen segare och inte lika sprickbenägen. Därför dräneras inte märgelstensberggrunden genom karstsprickor som uppstått i övriga avlagringar av sedimentkalk. Märgelstensberggrundens låga genomsläpplighet för vatten gör också att blekvätarna på denna inte blir lika uttorkade under sommaren. Individtätheten varierar starkt mellan olika år. Fjärilarna är både dag- och nattaktiva. Under förmiddagen skräms de lätt upp ur gräsvegetationen där de vanligen vilar. De blir mer aktivt flygande under eftermiddagen och varma kvällar och kan lockas till UV-ljus. Flygperioden infaller mellan sista veckan i juni och sista veckan i juli. I södra Europa kan arten däremot ha 2-3 generationer per säsong. I Sverige övervintrar arten sannolikt som halvvuxen larv.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· krisslor - Inula (Viktig)
· starrar - Carex (Har betydelse)
Artens plats på rödlistan motiveras främst av starka variationer i populationsstorleken och ett starkt begränsat utbredningsområde. Tidigare hotades den inte av markanvändningen då förekomstområdena inte nyttjades. Idag ställer det sig möjligen annorlunda då ett Life-projekt med gigantiska beteshägn omfattar artens kärnförekomstområde och stora delar nu är utsatta för ett varierande betestryck. De magra markerna har inte mycket föda för nötdjuren och de förflyttar sig därför mycket inom området. Den kalklera som täcker märgelstensberggrunden blir vid nederbörd mycket mjuk och vissa områden (vägar till och från och vid vattenhoar) har vid sådana tillfällen omvandlats till vegetationslös lervälling på bara en säsong. Markstörningen påverkar tydligt florasammansättningen och så länge vi inte känner till artens miljökrav i detalj måste alla förändringar anses utgöra potentiella hot.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Väddnätfjärilen som finns i Natura 2000-området Kallgate Hejnum har svarat mycket negativt på Life-projektets beteshävd. Artens överlevnad är viktig då den upptas i Habitatdirektivet. Därför har Länsstyrelsen i Gotlands län låtit hägna in drygt 50 ha som helt undantas från bete. I detta solida hägn (fårstängsel) har snedstreckad lövmätare en förekomst och påträffades talrikt 2006-07. I hägnet förekommer också blodtoppblomvecklaren, Eupoecilia sanguisorbana, med en stark population. En grundligare studie av ekologi och biologi hos snedstreckad lövmätare är önskvärd. Likaså en undersökning av hur förekomsten påverkas på områden med beteshävd jämfört med områden utan hävd.

Åtgärdsprogram Fastställt
Håkan Elmquist, Pavel Bina och Jan-Olof Björklund har bidragit med väsentlig information vid författandet av artfaktabladet. Underart Scopula virgulata rossica Djakonov 1926.

Pavel Bína. 2007. Inventering av Blodtoppvecklare 2006. Rapport nr 2007:2. Länsstyrelsen i Gotlands län.

Eliasson, C.U. 2001. Inventering av ärenprisnätfjärilen, Euphydryas aurinia på Gotland 2001. Tidigare kända förekomster och slumpmässigt utvalda ängs- och våtmarksområden i ett antal större skogsområden.

Rapport till ArtDatabanken, SLU, Uppsala (opubl.).

Eliasson, C.U. 2002. Övervakning och inventering av ärenprisnätfjärilen på Gotland 2002. Livsmiljöenheten, Länsstyrelsen i Gotlands län, publ. nr 2002: 2.

Eliasson, C.U., Palmqvist, G., Björklund, J.-O., Källander, C., Lindeborg, M. & Ryrholm, N. 2009. Sällsynta fjärilsarter på Nordöstra Gotland, Hejnum, Othem och Bäl socknar - rådgivande instrument för Life-projektet beteshävd i Natura 2000-området Hejnum Kallgate samt för Hejnumhällar och Filehajdar. Rapport nr 2009:7. Länsstyrelsen i Gotlands län.

Elmquist, H. 2002. Inventering 2001 av fjärilar på Bräntings haid och Mallgårds haid. Rapport nr 5: 2002. Länsstyrelsen i Gotlands län.

Hausmann, A. 2004. The Geometrid Moths of Europe, vol. 2 Sterrhinae. Apollo books, Stenstrup.

Lindeborg, M. 2008. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2007. Ent. Tidskr. 129: 43-52.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Soumalainen, E., Kaisila, J. & Mikkola, K. 1980. Noteworthy records of Finnish Lepidoptera 1955-1974. 1.

Hesperoidea, Papilionoidea, Bombycoidea and Geometroidea. Not. Ent. 60: 49-61.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2007. Rev. Claes U. Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Sterrhinae  
  • Tribus
    Scopulini  
  • Släkte
    Scopula  
  • Art
    Scopula virgulata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - snedstreckad lövmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2007. Rev. Claes U. Eliasson 2012.