Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gulstreckad backmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Scotopteryx mucronata
Gulstreckad backmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En tämligen stor mätare som har distinkta framvingespetsar. Grundfärgen på framvingen varierar i olika ljusare och mörkare nyanser av grått, brungrått eller brunt. Mellanfältet på vingen är i regel något mörkare tecknat, men kan vara av samma färg som vingens inre och yttre delar. Vidare är mellanfältets mörkare konturer både in- och utvändigt kantat av mer eller mindre vitaktiga linjer. Den inre mörkare konturen av mellanfältet gör strax ovanför mitten på vingen en liten distinkt vinklad böj in mot vingroten. Detta och de vitaktiga linjerna är de främsta skiljetecknen gentemot tvillingarten sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata. Mitt på vingen finns en liten svart prick som hos vissa individer kan vara streckformad. Bakvingarna är grå, ofta med en ljusare yttre mellanlinje. Som namnet antyder har denna en senare flygperiod och generellt kan man säga att arterna avlöser varandra under juni månad. En art som påminner om de två ginstlevande backmätarna är allmän backmätare S. chenopodiata, men den är mer melerad och färgad i rent bruna till brungula nyanser samt flyger senare än gulstreckad backmätare. Vingspann 25–31 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för gulstreckad backmätare Observationer i  Sverige för gulstreckad backmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Eftersom de båda Scotopteryx-arterna tidigare inte betraktades som skilda taxa, är äldre litteraturuppgifter osäkra beträffande arttillhörigheten och för säker information krävs beläggexemplar. De äldsta dokumenterade fynden är från 1917 då Erik Vretlind insamlade arten vid Söndrum utanför Halmstad. Vidare finns beläggexemplar från Våxtorp 1948 och Simlångsdalen 1951. Liksom övriga arter som är anknutna till ginst har gulstreckad backmätare minskat kraftigt och är numera försvunnen från stora delar av sitt tidigare svenska förekomstområde. I dagsläget förekommer arten endast lokalt på några få platser i de centrala delarna av södra Halland; Mästocka ljunghed, Oskarsström, Tönnersjömålet, Övragård och Veinge. Den förekom tidigare även i nordvästra och nordöstra Skåne, främst på Bonnarps hed, där den fanns till mitten av 1970-talet. En förekomst i Bromölla, med avvikande utseende och där larverna levde på harris Cytisus scoparius, tycks vara försvunnen efter slutet av 1980-talet. En angivelse av fynd från södra Västergötland har tagits upp (utan frågetecken) i Nordströms katalog (1943). Arten verkar av någon ännu obekant anledning ha minskat kraftigare än tvillingarten sen ginstbackmätare, som tycks kunna återetablera sig snabbare på nyskapade, tillfälliga ginstförekomster, samt tåla viss igenväxning i fältskiktet. Utanför Nordeuropa är artens utbredningsområde inte helt klarlagt. Med säkerhet förekommer den i Polen, Tyskland, Holland, Danmark samt i Storbritannien och på Irland. Förekomsten i Bromölla representerar ett taxon som antingen är en östligare ras eller ännu en tvillingart. Den upptäcktes i relativt sen tid och det kan inte uteslutas att det rör sig om en sen etablering.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Gulstreckad backmätare är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från ett fåtal lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Arten omfattades av ett nationellt åtgärdsprogram för att gynna nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar 2007-2011. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 700 (536-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 56 (44-124) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Gulstreckad backmätare förekommer på stäppartade sandmarker med hårginst, men även på mycket torra ljunghedar där värdväxten förekommer. Kunskapen om artens habitatkrav är begränsad, men tyder på att arten i Sverige främst förekommer i miljöer med låg vegetation, där solen kommer åt att värma upp markskiktet kraftigt. Eftersom arten i Sverige befinner sig på sin nordgräns är det rimligt att anta att den här är extra värmekrävande. Den grå- och brunspräckliga larven lever på olika ginstarter Genista spp., men i Sverige är den endast funnen på hårginst Genista pilosa. Larvutvecklingen sker från juni till augusti och efter övervintring under april. I Mellaneuropa lever larven även på harris Cytisus scoparius liksom populationen i Bromölla. Flygperioden infaller mellan slutet av maj och slutet av juni. Dess start kan variera kraftigt mellan populationer i olika miljöer. Exempelvis kläckte fjärilarna redan den 15 maj 2005 i en varm grustäkt i Veinge, medan de på Mästocka skjutfält, som befinner sig ca 160 meter högre, inte började flyga förrän den 11 juni. Flygperioden kan variera kraftigt från år till år beroende på vädret. Fjärilarna är aktiva i solsken, men de attraheras under natten även till ultraviolett ljus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· färgginst
· färgginst
· harris
· harris
· hårginst
· hårginst
· nålginst
· nålginst
· vingginst
· vingginst
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Scotopteryx, Art Scotopteryx mucronata (Scopoli, 1763) - gulstreckad backmätare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Gulstreckad backmätare är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från ett fåtal lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Arten omfattades av ett nationellt åtgärdsprogram för att gynna nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar 2007-2011. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 700 (536-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 56 (44-124) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).

Åtgärdsprogram Fastställt
En tämligen stor mätare som har distinkta framvingespetsar. Grundfärgen på framvingen varierar i olika ljusare och mörkare nyanser av grått, brungrått eller brunt. Mellanfältet på vingen är i regel något mörkare tecknat, men kan vara av samma färg som vingens inre och yttre delar. Vidare är mellanfältets mörkare konturer både in- och utvändigt kantat av mer eller mindre vitaktiga linjer. Den inre mörkare konturen av mellanfältet gör strax ovanför mitten på vingen en liten distinkt vinklad böj in mot vingroten. Detta och de vitaktiga linjerna är de främsta skiljetecknen gentemot tvillingarten sen ginstbackmätare Scotopteryx luridata. Mitt på vingen finns en liten svart prick som hos vissa individer kan vara streckformad. Bakvingarna är grå, ofta med en ljusare yttre mellanlinje. Som namnet antyder har denna en senare flygperiod och generellt kan man säga att arterna avlöser varandra under juni månad. En art som påminner om de två ginstlevande backmätarna är allmän backmätare S. chenopodiata, men den är mer melerad och färgad i rent bruna till brungula nyanser samt flyger senare än gulstreckad backmätare. Vingspann 25–31 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gulstreckad backmätare

Länsvis förekomst och status för gulstreckad backmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gulstreckad backmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Eftersom de båda Scotopteryx-arterna tidigare inte betraktades som skilda taxa, är äldre litteraturuppgifter osäkra beträffande arttillhörigheten och för säker information krävs beläggexemplar. De äldsta dokumenterade fynden är från 1917 då Erik Vretlind insamlade arten vid Söndrum utanför Halmstad. Vidare finns beläggexemplar från Våxtorp 1948 och Simlångsdalen 1951. Liksom övriga arter som är anknutna till ginst har gulstreckad backmätare minskat kraftigt och är numera försvunnen från stora delar av sitt tidigare svenska förekomstområde. I dagsläget förekommer arten endast lokalt på några få platser i de centrala delarna av södra Halland; Mästocka ljunghed, Oskarsström, Tönnersjömålet, Övragård och Veinge. Den förekom tidigare även i nordvästra och nordöstra Skåne, främst på Bonnarps hed, där den fanns till mitten av 1970-talet. En förekomst i Bromölla, med avvikande utseende och där larverna levde på harris Cytisus scoparius, tycks vara försvunnen efter slutet av 1980-talet. En angivelse av fynd från södra Västergötland har tagits upp (utan frågetecken) i Nordströms katalog (1943). Arten verkar av någon ännu obekant anledning ha minskat kraftigare än tvillingarten sen ginstbackmätare, som tycks kunna återetablera sig snabbare på nyskapade, tillfälliga ginstförekomster, samt tåla viss igenväxning i fältskiktet. Utanför Nordeuropa är artens utbredningsområde inte helt klarlagt. Med säkerhet förekommer den i Polen, Tyskland, Holland, Danmark samt i Storbritannien och på Irland. Förekomsten i Bromölla representerar ett taxon som antingen är en östligare ras eller ännu en tvillingart. Den upptäcktes i relativt sen tid och det kan inte uteslutas att det rör sig om en sen etablering.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Scotopteryx  
  • Art
    Scotopteryx mucronata(Scopoli, 1763) - gulstreckad backmätare

Gulstreckad backmätare förekommer på stäppartade sandmarker med hårginst, men även på mycket torra ljunghedar där värdväxten förekommer. Kunskapen om artens habitatkrav är begränsad, men tyder på att arten i Sverige främst förekommer i miljöer med låg vegetation, där solen kommer åt att värma upp markskiktet kraftigt. Eftersom arten i Sverige befinner sig på sin nordgräns är det rimligt att anta att den här är extra värmekrävande. Den grå- och brunspräckliga larven lever på olika ginstarter Genista spp., men i Sverige är den endast funnen på hårginst Genista pilosa. Larvutvecklingen sker från juni till augusti och efter övervintring under april. I Mellaneuropa lever larven även på harris Cytisus scoparius liksom populationen i Bromölla. Flygperioden infaller mellan slutet av maj och slutet av juni. Dess start kan variera kraftigt mellan populationer i olika miljöer. Exempelvis kläckte fjärilarna redan den 15 maj 2005 i en varm grustäkt i Veinge, medan de på Mästocka skjutfält, som befinner sig ca 160 meter högre, inte började flyga förrän den 11 juni. Flygperioden kan variera kraftigt från år till år beroende på vädret. Fjärilarna är aktiva i solsken, men de attraheras under natten även till ultraviolett ljus.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· färgginst - Genista tinctoria (Viktig)
· harris - Cytisus scoparius (Viktig)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
· nålginst - Genista anglica (Viktig)
· vingginst - Genista sagittalis (Har betydelse)
Alla hot mot hårginst utgör även hot mot gulstreckad backmätare, liksom mot alla andra insektsarter beroende av denna växt. Hedmarksbrukets upphörande har till stor del raderat ut hårginstens förekomst och framtida förutsättningar i sydvästra Sverige. Atmosfäriskt kvävenedfall påskyndar igenväxningen med högre, kvävegynnade växtarter på torra, magra, ännu delvis öppna sandmarker. Inga sandmarker förblir öppna utan en kontinuerlig störning av markskiktet. Upphörande ljungbränning, minskat kreatursbete, skogsplantering, kvävenedfall, igenväxning, återställningsåtgärder efter upphörd grustäkt, gräsinsådd på vägslänter, herbicidbesprutning av banvallar och spårområden, övergång från sand och fint grus till bergkross som material i banvallar, konstgödsling och tätbebyggelse är exempel på hotfaktorer. Alla dessa faktorer, som har medverkat till den kontinuerliga störningen av markskiktet och som behövs för att hårginst och de insekter som lever på denna växt skall kunna överleva, har med få undantag helt upphört. I de miljöer där hårginst skall skyddas kan även alltför hårda röjningsinsatser och för hårt betestryck efter hand skapa en gräshed i ett alltför öppet och vindpinat landskap, vilket exempelvis skett på Mästocka ljunghed. Effekten har blivit ett kyligare lokalklimat som missgynnat hårginsten och de ginstberoende fjärilarna. Dagens miljöersättningsregler med krav på kontinuerlig hävd innebär ofta ett alltför intensivt bete som i många fall missgynnar den biologiska mångfalden. För harrisförekomsterna i Bromöllatrakten är inte främsta hotet igenväxning eftersom plantorna bl.a. växer på banvallar och vägrenar. Renoveringsarbete utefter banvallen och nybyggnation av en cykelbana har dock decimerat harrisbestånden i Bromölla. Eftersom harris fryser ned under kalla vintrar kan de minskande bestånden ha bidragit till att gulstreckad backmätare försvunnit. Vidare har dessa förekomster vid upprepade tillfällen besprutats med växtgifter med resultatet att flertalet plantor dött, vilket sannolikt ytterligare reducerade överlevnadsmöjligheterna för gulstreckad backmätare.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Ginstbestånden på befintliga lokaler bör gynnas genom successiv ljungbränning och kompletterande markstörning. Troligen krävs på lång sikt även en fläckvis skrapning av markens ytskikt någon gång ibland, så att ny sand kommer i dagen för att kompensera för gödningseffekter genom atmosfäriskt kvävenedfall. Nya ginstlokaler bör skapas på områden med lämplig mark i samband med slutavverkning av skog genom hyggesbränning och genom att man avstår från föryngringsåtgärder. Enklare tillfälliga odlingsåtgärder som plöjning, harvning och löpbränning på hyggen följt av fröinsådd med ginst och kortvarig beteshävd förbättrar också möjligheterna för ginstetablering. Nya ginstlokaler bör även skapas i samband med att grustäkter slutbehandlas, istället för den slentrianmässiga slutbehandling som nu är vanlig där släntning, påläggning av matjord och tallplantering ingår. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget för åren 2006–2010. Där föreslås bland annat att ginst bör gynnas genom anpassad vägkantslåtter, successiv ljungbränning inom Mästockareservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogsplantering. Det är också mycket viktigt att de centrala delarna av Mästocka skjutfält kan behålla sin nuvarande struktur. Det är angeläget att snarast möjligt få kunskap om artens status i Bromöllatrakten, ifall någon restpopulation ännu finns kvar i regionen. Eftersom detta taxon uppenbarligen avviker genetiskt från de övriga är det viktigt att rädda en eventuellt ännu kvarlevande population.

Åtgärdsprogram Fastställt

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. 2. udgave. Aarhus. p. 73.

Larsson, K. (Opubl.). Åtgärdsprogram för Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. Naturvårdsverket.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59–120.

Skou, P. 1984. Nordens Målere, s. 62. Danmarks Dyreliv Bind 2.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Scotopteryx  
  • Art
    Scotopteryx mucronata, (Scopoli, 1763) - gulstreckad backmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.