Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vitpunkterat lundfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Sideridis turbida
Vitpunkterat lundfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
På något avstånd ger framvingarna intryck av att vara enfärgat gråbruna, oftast mörka. Vid en närmare granskning är vingteckning fint grynig i flera olika nyanser. Karaktäristiskt för arten är ett litet kritvitt kommatecken på framvingens mitt i njurfläckens nedre ytterkant. Detta distinkta kommatecken saknas aldrig och skiljer arten från liknande arter som har mer vitt till gråvitt runt hela kanten av njurfläcken. Bakvingarna är gråvita med ljusare bas. Vingbredd 36–40 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för vitpunkterat lundfly Observationer i  Sverige för vitpunkterat lundfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vitpunkterat lundfly har sedan länge uppfattats som sällsynt och förekommer endast på ett fåtal platser i landet någorlunda talrikt. Arten uppgavs av Wallengren under 1800-talet från Skåne och Uppland. I Uppland har den aldrig återfunnits, och fyndet bör kanske betraktas som infört eller felbestämt. De kända förekomsterna var fram till slutet av 1960-talet Halland (utan lokalangivelse), Öland: Vickleby och Räpplinge; Blekinge: Asarum, Skåne: Vejbystrand vid Skälderviken samt i sydvästra Skåne, Löddeköpinge, Lund, St. Hult, Skanör och Bedinge. I östra Skåne föreligger cirka tio lokalangivelser mellan Kåseberga, Benestad och Sandhammaren i söder, samt mellan Åhus och Kristianstad i norr. Inom dessa områden i östra Skåne påträffas vitpunkterat lundfly fortfarande årligen. På några platser, såsom Kåseberga backar och Åhustraktens sandstäppområden, kan arten vissa år vara talrik. Vidare förekommer den ännu relativt talrikt i Veberödstrakten i Skåne, samt på sandstäppområdena vid Gårdby och Åby på Öland. Arten har under de senaste 30 åren även påträffats enstaka i Halmstadstrakten i Halland, i sydöstligaste Småland, samt vid Tveta och Löttorp på Öland. Ett exemplar har påträffats på Gotska Sandön 1979 respektive på Gotland: Hamra 2004. Arten har inte påträffats i Finland och endast få fyndorter anges från Lettland, liksom från Litauen, där den är funnen i fem av 45 distrikt. I Norge förekommer vitpunkterat lundfly sällsynt inom Rogalands sanddynområden på Jären söder om Stavanger. Här påvisades arten först i sex exemplar från två områden 1950, samt ett äldre dittills obeaktat fynd från 1935. Danmark är det enda land i Norden där vitpunkterat lundfly är mer utbredd och lokalt påträffas relativt talrikt. Fynd redovisas från alla distrikt, men arten är endast mer sporadiskt funnen på Lolland och Falster. Dess nordvästgräns i Europa är östra Skottland och östra Irland, där den anges vara lokal, medan den längre söderut i England och Wales är vitt utbredd vid kusten i sanddynområden och även förekommer på några sandiga hedar i inlandet. I Tyskland förekommer vitpunkterat lundfly lokalt och sällsynt till mycket sällsynt, med något talrikare förekomst på en plats. Artens världsutbredning är något oklar genom sammanblandning med en närstående art. Den uppges förekomma från norra delen av Medelhavsområdet till Ural och Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Vitpunkterat lundfly förekommer lokalt på sandfältsområden och stäppängar i södra Halland, Skåne, Blekinge och på Öland. Arten får för närvarande sitt livsutrymme, liksom många andra arter knutna till öppna torrmarker, successivt minskat genom igenväxning och i en del fall även exploatering. Larven lever på ett flertal lågväxta örter. Habitatkvaliteten minskar även genom fortgående kvävenedfall och igenväxning med knylhavre. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 450 (140-900) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Artens livsmiljö är sandstäpp i inlandet och sanddyner vid havet. Larven är mer eller mindre polyfag och uppges i Danmark leva av mållväxter Chenopodium spp. och Atriplex spp., puktörne Ononis repens, maskrosor Taraxacum spp., slideväxter Polygonum spp. och skräppor Rumex spp. Från England anges även senapsväxter Sisymbrium spp. fungera som värdväxter. Larven är uteslutande nattaktiv och förpuppningen äger rum på upp till 35 cm djup i en jordkokong. Övervintringen sker i puppstadiet. Flygtiden infaller från sista dagarna i maj till början av juli. I Sverige kläcker vitpunkterat lundfly tidigare på de sydvända backarna vid Kåseberga än i det flacka Åhusområdet, som även befinner sig på större avstånd från havet. Fjärilen är aktiv från skymningen genom hela natten och kan lockas till UV-ljus och jäst fruktsaft. Den kan även påträffas under parningen sittande högt i örtvegetationen. Vilka faktorer som begränsar dess utbredning och populationstäthet är okända, det förefaller dock som om arten kräver stora arealer av lämplig livsmiljö och därför har svårt att överleva i regioner där endast en smalare strandremsa med öppna sandiga biotoper erbjuds. Den större utbredningen mot norr i länder med ett mer atlantiskt klimat talar för att den alternativt kräver en lång invintringsperiod eller inte klarar många minusgrader under övervintringen.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Sideridis, Art Sideridis turbida (Esper, 1790) - vitpunkterat lundfly Synonymer Sideridis albicolon (Hübner, 1813)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Vitpunkterat lundfly förekommer lokalt på sandfältsområden och stäppängar i södra Halland, Skåne, Blekinge och på Öland. Arten får för närvarande sitt livsutrymme, liksom många andra arter knutna till öppna torrmarker, successivt minskat genom igenväxning och i en del fall även exploatering. Larven lever på ett flertal lågväxta örter. Habitatkvaliteten minskar även genom fortgående kvävenedfall och igenväxning med knylhavre. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 450 (140-900) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
På något avstånd ger framvingarna intryck av att vara enfärgat gråbruna, oftast mörka. Vid en närmare granskning är vingteckning fint grynig i flera olika nyanser. Karaktäristiskt för arten är ett litet kritvitt kommatecken på framvingens mitt i njurfläckens nedre ytterkant. Detta distinkta kommatecken saknas aldrig och skiljer arten från liknande arter som har mer vitt till gråvitt runt hela kanten av njurfläcken. Bakvingarna är gråvita med ljusare bas. Vingbredd 36–40 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vitpunkterat lundfly

Länsvis förekomst och status för vitpunkterat lundfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vitpunkterat lundfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vitpunkterat lundfly har sedan länge uppfattats som sällsynt och förekommer endast på ett fåtal platser i landet någorlunda talrikt. Arten uppgavs av Wallengren under 1800-talet från Skåne och Uppland. I Uppland har den aldrig återfunnits, och fyndet bör kanske betraktas som infört eller felbestämt. De kända förekomsterna var fram till slutet av 1960-talet Halland (utan lokalangivelse), Öland: Vickleby och Räpplinge; Blekinge: Asarum, Skåne: Vejbystrand vid Skälderviken samt i sydvästra Skåne, Löddeköpinge, Lund, St. Hult, Skanör och Bedinge. I östra Skåne föreligger cirka tio lokalangivelser mellan Kåseberga, Benestad och Sandhammaren i söder, samt mellan Åhus och Kristianstad i norr. Inom dessa områden i östra Skåne påträffas vitpunkterat lundfly fortfarande årligen. På några platser, såsom Kåseberga backar och Åhustraktens sandstäppområden, kan arten vissa år vara talrik. Vidare förekommer den ännu relativt talrikt i Veberödstrakten i Skåne, samt på sandstäppområdena vid Gårdby och Åby på Öland. Arten har under de senaste 30 åren även påträffats enstaka i Halmstadstrakten i Halland, i sydöstligaste Småland, samt vid Tveta och Löttorp på Öland. Ett exemplar har påträffats på Gotska Sandön 1979 respektive på Gotland: Hamra 2004. Arten har inte påträffats i Finland och endast få fyndorter anges från Lettland, liksom från Litauen, där den är funnen i fem av 45 distrikt. I Norge förekommer vitpunkterat lundfly sällsynt inom Rogalands sanddynområden på Jären söder om Stavanger. Här påvisades arten först i sex exemplar från två områden 1950, samt ett äldre dittills obeaktat fynd från 1935. Danmark är det enda land i Norden där vitpunkterat lundfly är mer utbredd och lokalt påträffas relativt talrikt. Fynd redovisas från alla distrikt, men arten är endast mer sporadiskt funnen på Lolland och Falster. Dess nordvästgräns i Europa är östra Skottland och östra Irland, där den anges vara lokal, medan den längre söderut i England och Wales är vitt utbredd vid kusten i sanddynområden och även förekommer på några sandiga hedar i inlandet. I Tyskland förekommer vitpunkterat lundfly lokalt och sällsynt till mycket sällsynt, med något talrikare förekomst på en plats. Artens världsutbredning är något oklar genom sammanblandning med en närstående art. Den uppges förekomma från norra delen av Medelhavsområdet till Ural och Centralasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Hadenini  
  • Släkte
    Sideridis  
  • Art
    Sideridis turbida(Esper, 1790) - vitpunkterat lundfly
    Synonymer
    Sideridis albicolon (Hübner, 1813)

Artens livsmiljö är sandstäpp i inlandet och sanddyner vid havet. Larven är mer eller mindre polyfag och uppges i Danmark leva av mållväxter Chenopodium spp. och Atriplex spp., puktörne Ononis repens, maskrosor Taraxacum spp., slideväxter Polygonum spp. och skräppor Rumex spp. Från England anges även senapsväxter Sisymbrium spp. fungera som värdväxter. Larven är uteslutande nattaktiv och förpuppningen äger rum på upp till 35 cm djup i en jordkokong. Övervintringen sker i puppstadiet. Flygtiden infaller från sista dagarna i maj till början av juli. I Sverige kläcker vitpunkterat lundfly tidigare på de sydvända backarna vid Kåseberga än i det flacka Åhusområdet, som även befinner sig på större avstånd från havet. Fjärilen är aktiv från skymningen genom hela natten och kan lockas till UV-ljus och jäst fruktsaft. Den kan även påträffas under parningen sittande högt i örtvegetationen. Vilka faktorer som begränsar dess utbredning och populationstäthet är okända, det förefaller dock som om arten kräver stora arealer av lämplig livsmiljö och därför har svårt att överleva i regioner där endast en smalare strandremsa med öppna sandiga biotoper erbjuds. Den större utbredningen mot norr i länder med ett mer atlantiskt klimat talar för att den alternativt kräver en lång invintringsperiod eller inte klarar många minusgrader under övervintringen.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Arten hotas av upphörande bete, gödsling av betesmarker och igenplantering av stäppängar på sandjord. Den gynnas sannolikt av olika störningar som ger upphov till smärre ytor av naken sand och en glesare vegetation. På de branta, sydvända backarna i Kåseberga är den dock talrik på något frodigare marker med ett mer slutet växttäcke. Sedan klövdjursbetet upphört har tidigare störning av markskiktet i form av betesdjurens täta stigar försvunnit och backarna har fått ett tätare växttäcke där mer högväxta örter dominerar. För flertalet rödlistade fjärilsarter inom området förefaller denna stabilisering vara negativ. Den västra delen av Kåsebergaåsen, som benämns Hammars backar, har belagts med beträdnadsförbud inom det där belägna skjutfältet som upptar den största arealen och har därför inte varit möjligt att undersöka tillfredställande under de senaste 30 åren. Området betas fortfarande och hyser möjligen populationer av vitpunkterat lundfly. Här har nyligen en förekomst av vitribbat strandfly Conisania leineri återupptäckts.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Artens främsta svenska förekomstområden hyser ett stort antal rödlistade fjärilsarter och andra insektsarter och förtjänar härigenom detaljerade skötselplaner med målsättningen att gynna och bevara den speciella stäppängsfaunan. På områden med lång beteskontinuitet bör denna varken brytas eller inriktas mot högre avkastning genom mer intensivt bete eller gödsling – en frihet i valet av hävd som visat sig svårt att genomföra inom ramen för gällande EU-regler för arealstöd. För Åhusområdet rekommenderas ett fortsatt ålderdomligt jordbruk, där marken tillåts ligga i träda under längre perioder, samt varsamt bete och försiktig buskröjning på torra stäppängar. Åhustraktens olika sandstäppområden är fortfarande de fjärilsartrikaste representanterna för en av de mest hotade naturtyperna i landet. Flera av de rödlistade fjärilsarter som förekommer inom området riskerar att helt försvinna från landet i och med upphörandet av trädesbruk och extensivt bete.

Ander, K. 1945. Kritisk granskning av våra Macrolepidoptera dubiae. Opusc. ent. 10: 65–97.

Burrau, N. 1937. Faunistiska notiser om Lepidoptera. Opusc. ent. 2: 153–155.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C. W. K. Gleerups förlag, Lund.

Forslund, M. 1996. Sandstäpp – ett exotiskt inslag på Öland. Lucanus 1(2): 51–55.

Franzén, M. & Johannesson, M. 2005. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 55–70.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Kjellander, E. 1944. Lepidopterologiska notiser 2. Opusc. ent. 9(1–2): 53–55.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter, Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Nielsen, A. 1951. Tre noctuider nye for Norges fauna, funnet på Jaeren (Ry). Norsk Ent. Tidskr. 8: 217–218.

Nielsen, A. 1956. Bidrag til Rogalands macrolepidopterfauna, med saerlig henblikk på Jaeren. Norsk Ent. Tidskr. 10(1): 1–30.

Nordström, F. 1929. Halländska fjärilar. Ent. Tidskr. 50(1): 49–53.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Palm, N. B. 1945. Lepidopterologiska anteckningar. Opusc. ent. 10(1–2): 58–60. Palmqvist, G. 1999. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 59–74.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Hadenini  
  • Släkte
    Sideridis  
  • Art
    Sideridis turbida, (Esper, 1790) - vitpunkterat lundfly
    Synonymer
    Sideridis albicolon (Hübner, 1813)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999. Rev. Claes U. Eliasson 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.