Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skärrande gräshoppa

Organismgrupp Hopprätvingar Stauroderus scalaris
Skärrande gräshoppa Hopprätvingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lik de markgräshoppor av släktet Chorthippus som har inåtvinklade sidolister på halsskölden men är något större (18–29 mm). Utmärker sig genom ovanligt breda täckvingar (det främre vingparet), som har påfallande stora avstånd mellan de längsgående ribborna och vars ogrenade tvärribbor ger ett repstegsliknande mönster. Denna arttypiska karaktär är tydligast hos hanen. Färgen varierar mycket, från vanligen glansigt grönaktig till brun eller grå. Vid flykt hörs ett tydligt smattrande läte hos bägge könen. Omedelbart efter landning övergår spelet till ett karakteristiskt pulserande väsljud som närmast kan liknas vid ljudet från en vattenspridare.
Utbredning
Länsvis förekomst för skärrande gräshoppa Observationer i  Sverige för skärrande gräshoppa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nordeuropas enda förekomst av denna art är begränsad till nordligaste Öland. Mellan Löttorp i söder och Grankulla i norr finns för närvarande cirka 50 mer eller mindre isolerade delpopulationer. Under 80-talet fanns den skärrande gräshoppan endast på 12 platser på norra Öland. Tack vare flera år med gynnsamt väder under 90-talet, speciellt 1992 års säsong, och genom omställningen av åkermark på flera håll söder om Böda har arten kunnat expandera. Det finns däremot ingen större förhoppning om att expansionen kommer att bestå under någon längre tid. Efter 1993 har dess utbredning åter krympt något. Återupptagandet av åkerbruket förväntas också bidra till en snar tillbakagång. Utanför Sverige förekommer den skärrandegräshoppan närmast i Sydtyskland. Arten påträffas på flera platser i Mellan- och Sydeuropas bergsområden, Alperna, Pyrenéerna och på Balkan. Dess huvudsakliga utbredningsområde anses vara den ryska stäppen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1b(iii)c(iii)+2b(iii)c(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten finns endast på norra Öland. Den lever i huvudsak på sandiga gräsmarker med tillgång på blottad sand. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 212 (150-230) km² och förekomstarean (AOO) till 130 (100-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer i antalet lokaler eller subpopulationer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii)c(iii)+2b(iii)c(iii)).
Ekologi
Den skärrande gräshoppan tycks i Sverige vara knuten till sandiga ytor med gles ängsvegation. Ytor med väletablerad grässvål förefaller vara olämpliga, åtminstone under de flesta år. Fläckar av bar sand eller grovmo verkar attrahera de flesta individerna. Antagligen erbjuder dessa ytor ett bra lokalklimat och ett utmärkt substrat för äggläggning. Arten förefaller undvika alvarsmark och gräsmark på morän. Ej heller påträffas den på hårt betade ytor. Antalet soltimmar är förmodligen det som främst reglerar artens möjlighet att tillväxa och reproducera sig. Mulna somrar, t. ex. 1987, har en kraftigt negativ inverkan. En fjärdedel av de lokala populationer som fanns i mitten av 80-talet dog ut 1987.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
· gräsordningen
· gräsordningen
· halvgräs
· halvgräs
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Orthoptera (hopprätvingar), Familj Acrididae (gräshoppor), Släkte Stauroderus, Art Stauroderus scalaris (Fischer-Waldheim, 1846) - skärrande gräshoppa Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1b(iii)c(iii)+2b(iii)c(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten finns endast på norra Öland. Den lever i huvudsak på sandiga gräsmarker med tillgång på blottad sand. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 212 (150-230) km² och förekomstarean (AOO) till 130 (100-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer i antalet lokaler eller subpopulationer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(iii)c(iii)+2b(iii)c(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Lik de markgräshoppor av släktet Chorthippus som har inåtvinklade sidolister på halsskölden men är något större (18–29 mm). Utmärker sig genom ovanligt breda täckvingar (det främre vingparet), som har påfallande stora avstånd mellan de längsgående ribborna och vars ogrenade tvärribbor ger ett repstegsliknande mönster. Denna arttypiska karaktär är tydligast hos hanen. Färgen varierar mycket, från vanligen glansigt grönaktig till brun eller grå. Vid flykt hörs ett tydligt smattrande läte hos bägge könen. Omedelbart efter landning övergår spelet till ett karakteristiskt pulserande väsljud som närmast kan liknas vid ljudet från en vattenspridare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skärrande gräshoppa

Länsvis förekomst och status för skärrande gräshoppa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skärrande gräshoppa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nordeuropas enda förekomst av denna art är begränsad till nordligaste Öland. Mellan Löttorp i söder och Grankulla i norr finns för närvarande cirka 50 mer eller mindre isolerade delpopulationer. Under 80-talet fanns den skärrande gräshoppan endast på 12 platser på norra Öland. Tack vare flera år med gynnsamt väder under 90-talet, speciellt 1992 års säsong, och genom omställningen av åkermark på flera håll söder om Böda har arten kunnat expandera. Det finns däremot ingen större förhoppning om att expansionen kommer att bestå under någon längre tid. Efter 1993 har dess utbredning åter krympt något. Återupptagandet av åkerbruket förväntas också bidra till en snar tillbakagång. Utanför Sverige förekommer den skärrandegräshoppan närmast i Sydtyskland. Arten påträffas på flera platser i Mellan- och Sydeuropas bergsområden, Alperna, Pyrenéerna och på Balkan. Dess huvudsakliga utbredningsområde anses vara den ryska stäppen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Orthoptera - hopprätvingar 
  • Underordning
    Caelifera - gräshoppor 
  • Familj
    Acrididae - gräshoppor 
  • Underfamilj
    Gomphocerinae  
  • Släkte
    Stauroderus  
  • Art
    Stauroderus scalaris(Fischer-Waldheim, 1846) - skärrande gräshoppa

Den skärrande gräshoppan tycks i Sverige vara knuten till sandiga ytor med gles ängsvegation. Ytor med väletablerad grässvål förefaller vara olämpliga, åtminstone under de flesta år. Fläckar av bar sand eller grovmo verkar attrahera de flesta individerna. Antagligen erbjuder dessa ytor ett bra lokalklimat och ett utmärkt substrat för äggläggning. Arten förefaller undvika alvarsmark och gräsmark på morän. Ej heller påträffas den på hårt betade ytor. Antalet soltimmar är förmodligen det som främst reglerar artens möjlighet att tillväxa och reproducera sig. Mulna somrar, t. ex. 1987, har en kraftigt negativ inverkan. En fjärdedel av de lokala populationer som fanns i mitten av 80-talet dog ut 1987.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
· gräsordningen - Poales (Viktig)
· halvgräs - Cyperaceae (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
De största hoten utgörs av igenväxning och bebyggelse. Betesdrift kan också inverka negativt.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor positiv effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Populationerna bör övervakas, och röjningsinsatser måste göras omgående på flera ytor för att de inte ska utplånas. Det finns anledning att undersöka huruvida man kan öka gräsmarksytornas lämplighet för arten genom att anlägga fläckar av barmark med hjälp av jordfräs. Vidare borde en lämplig trädesregim föreslås för jordbruket inom området söder om Böda.

Åtgärdsprogram Fastställt

Begon, M. 1983. Grasshopper populations and weather: the effects of insolation on Chorthippus brunneus. Ecol. Entomol. 8: 361–370.

Bellmann, H. 1985. Heuschrecken: beobachten, bestimmen. Verlag J. Neumann-Neudamm GmbH & Co., Melsungen, s. 196.

Harz, K. 1975. Die Orthopteren Europas. Vol. II. Series Entomologica 11.

Holst, K. 1986. The Saltatoria (Bush-crickets, crickets and grasshoppers) of Northern Europe. Fauna Ent. Scand. 16: 108–110.

Kindvall, O. & de Jong, J. 1991. Den skärrande gräshoppan Stauroderus scalaris snart ett minne blott. Fauna och flora 86: 246–253.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Oskar Kindvall 1995. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Orthoptera - hopprätvingar 
  • Underordning
    Caelifera - gräshoppor 
  • Familj
    Acrididae - gräshoppor 
  • Underfamilj
    Gomphocerinae  
  • Släkte
    Stauroderus  
  • Art
    Stauroderus scalaris, (Fischer-Waldheim, 1846) - skärrande gräshoppa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Oskar Kindvall 1995. © ArtDatabanken, SLU 2006.