Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skuggmyra

Organismgrupp Steklar, Myror Stenamma debile
Skuggmyra Steklar, Myror

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten känns igen på att petiolus är längre än hos alla andra nordiska myror.

Arbetare: Längd 3–3,5 mm. Ljust till mörkt rödbrun med något mörkare bakkroppsöversida samt något ljusare ben och antenner. Huvudet och mellankroppen är fint skrovliga genom oregelbundna längsåsar. Huvudet är långsmalt med små ögon som är placerade långt fram. De fyra yttersta antennsegmenten bildar en otydligt avsatt klubba. Munskölden har två framåt divergerande längsåsar på mitten och mellan dem en lätt inbuktning i framkanten. Ryggtaggarna är korta. Mellanryggen övergår med en bred fördjupning i efterryggen. Petiolus är mycket karakteristisk och kan beskrivas som ett långt skaft med en något asymmetrisk kula baktill. Undersidan av petiolus saknar utskott, vilket också skiljer arten från alla andra ettermyror (underfamiljen Myrmicinae) i Norden.

Drottning: Längd 4 mm. Skiljer sig från arbetaren genom storleken, den kraftigare mellankroppen, den något mörkare färgen, det bredare huvudet och de större ögonen.

Hane: Längd 3,5–4 mm. Svartbrun med ljusbruna käkar, antenner och ben. Huvudet är något matt och har fina längsåsar. Petiolus har samma karakteristiska form som hos honorna.
Utbredning
Observationer i  Sverige för skuggmyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Skuggmyra Stenamma debile förekommer i hela Europa österut till Kaukasus och norrut till södra Norge. Arten saknas i Baltikum och Finland. I Danmark finns den endast på södra Själland, och i Norge är den känd från området längst i söder. I Sverige förekommer den i västra och södra Götaland (inklusive Öland och Gotland) samt i östra Svealand.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Känd från ca 15 lokaler. I Sverige förekommer arten i lövskog med förmodad lång kontinuitet (branter o likn.). Förekomsterna är möjligen starkt fragmenterade. I Mellaneuropa tycks arten däremot vara lättspridd och föga biotopspecialiserad. Tveksamt om arten har någon fortgående minskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Skuggmyra har små samhällen med upp till något hundratal arbetare och en drottning. I Sverige påträffas dess bon under stenar (ofta djupt liggande) i sluten, mull- och förnarik lövskog. Varje bo kan innehålla flera kammare som är placerade över varandra ned till en halv meters djup. Skuggmyra är en art med krav på hög luftfuktighet och jämn temperatur; inga låga vintertemperaturer och vanligen inte varmare än 20 °C på sommaren, vilket förklarar det speciella biotopvalet. Eftersom myran rör sig långsamt nere i förnan och spelar död när den störs är den mycket svår att upptäcka. Larverna placeras på hela bytesdjur (huvudsakligen hoppstjärtar) och äter sig in i bytet. Arten svärmar först i september–oktober om vädret tillåter (svärmningen kan alltså utebli vissa år), förmodligen i närheten av boet. Efter parningen kan drottningarna flyga iväg och grunda nya samhällen långt bort.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· hoppstjärtar
· hoppstjärtar
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Formicidae (myror), Släkte Stenamma (stjälkmyror), Art Stenamma debile (Förster, 1850) - skuggmyra Synonymer Myrmica debilis Förster, 1850

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Känd från ca 15 lokaler. I Sverige förekommer arten i lövskog med förmodad lång kontinuitet (branter o likn.). Förekomsterna är möjligen starkt fragmenterade. I Mellaneuropa tycks arten däremot vara lättspridd och föga biotopspecialiserad. Tveksamt om arten har någon fortgående minskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Arten känns igen på att petiolus är längre än hos alla andra nordiska myror.

Arbetare: Längd 3–3,5 mm. Ljust till mörkt rödbrun med något mörkare bakkroppsöversida samt något ljusare ben och antenner. Huvudet och mellankroppen är fint skrovliga genom oregelbundna längsåsar. Huvudet är långsmalt med små ögon som är placerade långt fram. De fyra yttersta antennsegmenten bildar en otydligt avsatt klubba. Munskölden har två framåt divergerande längsåsar på mitten och mellan dem en lätt inbuktning i framkanten. Ryggtaggarna är korta. Mellanryggen övergår med en bred fördjupning i efterryggen. Petiolus är mycket karakteristisk och kan beskrivas som ett långt skaft med en något asymmetrisk kula baktill. Undersidan av petiolus saknar utskott, vilket också skiljer arten från alla andra ettermyror (underfamiljen Myrmicinae) i Norden.

Drottning: Längd 4 mm. Skiljer sig från arbetaren genom storleken, den kraftigare mellankroppen, den något mörkare färgen, det bredare huvudet och de större ögonen.

Hane: Längd 3,5–4 mm. Svartbrun med ljusbruna käkar, antenner och ben. Huvudet är något matt och har fina längsåsar. Petiolus har samma karakteristiska form som hos honorna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för skuggmyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Skuggmyra Stenamma debile förekommer i hela Europa österut till Kaukasus och norrut till södra Norge. Arten saknas i Baltikum och Finland. I Danmark finns den endast på södra Själland, och i Norge är den känd från området längst i söder. I Sverige förekommer den i västra och södra Götaland (inklusive Öland och Gotland) samt i östra Svealand.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Stenamma - stjälkmyror 
  • Art
    Stenamma debile(Förster, 1850) - skuggmyra
    Synonymer
    Myrmica debilis Förster, 1850

Skuggmyra har små samhällen med upp till något hundratal arbetare och en drottning. I Sverige påträffas dess bon under stenar (ofta djupt liggande) i sluten, mull- och förnarik lövskog. Varje bo kan innehålla flera kammare som är placerade över varandra ned till en halv meters djup. Skuggmyra är en art med krav på hög luftfuktighet och jämn temperatur; inga låga vintertemperaturer och vanligen inte varmare än 20 °C på sommaren, vilket förklarar det speciella biotopvalet. Eftersom myran rör sig långsamt nere i förnan och spelar död när den störs är den mycket svår att upptäcka. Larverna placeras på hela bytesdjur (huvudsakligen hoppstjärtar) och äter sig in i bytet. Arten svärmar först i september–oktober om vädret tillåter (svärmningen kan alltså utebli vissa år), förmodligen i närheten av boet. Efter parningen kan drottningarna flyga iväg och grunda nya samhällen långt bort.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· hoppstjärtar - Collembola (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Etymologi: debilis (lat.) = svag, bräcklig.

Uttal: [Stenámma débile].

Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3):83–99.

Douwes, P. 2012. Stenamma debile skuggmyra, s. 91–92. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012. Artur Larsson 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Formicidae - myror 
  • Underfamilj
    Myrmicinae - ettermyror 
  • Släkte
    Stenamma - stjälkmyror 
  • Art
    Stenamma debile, (Förster, 1850) - skuggmyra
    Synonymer
    Myrmica debilis Förster, 1850
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per Douwes 2012. Artur Larsson 2016.