Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Stenocarus cardui

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Stenocarus cardui
  Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 3,7–4,2 mm lång vivel med bred, kullrig kroppsform, långt snyte och långa ben. Kroppen är svart med en svartbrun behåring, vid skutellen en sammetssvart fläck och vid spetsen en gemensam ljus fläck. Benen är svarta. Arten kan förväxlas med den närstående och allmännare S. ruficornis.
Utbredning
Länsvis förekomst för Stenocarus cardui Observationer i  Sverige för Stenocarus cardui
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige endast känd från Skåne. Dels funnen på ett antal lokaler längs Öresund från Skanör till Ängelholm (från detta område är inga sentida fynd kända), dels på en lokal nära Kristianstad (senast 1995). Närmast i Danmark. Världsutbredningen sträcker sig från Europa och Nordafrika till Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever på vallmo, enligt uppgifter från Mellaneuropa främst kornvallmo, Papaver rhoeas (Rheinheimer et.al. 2010). På öppna och torra marker såsom kustklintar (”backafallen” vid Öresund), sandiga åkerkanter, vägslänter eller annan ruderatmark. Endast påträffad i Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (5000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever på vallmo, enligt uppgifter från Mellaneuropa främst kornvallmo, Papaver rhoeas (Rheinheimer et.al. 2010). På öppna och torra marker såsom kustklintar (”backafallen” vid Öresund), sandiga åkerkanter, vägslänter eller annan ruderatmark. Larven utvecklas under sommaren i den nedre delen av stjälken. De fullbildade skalbaggarna anträffas på värdväxten dels under våren och försommaren, dels under sensommaren och hösten.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· kornvallmo
· kornvallmo
· vallmor
· vallmor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Stenocarus, Art Stenocarus cardui (Herbst, 1784) Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever på vallmo, enligt uppgifter från Mellaneuropa främst kornvallmo, Papaver rhoeas (Rheinheimer et.al. 2010). På öppna och torra marker såsom kustklintar (”backafallen” vid Öresund), sandiga åkerkanter, vägslänter eller annan ruderatmark. Endast påträffad i Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (5000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 3,7–4,2 mm lång vivel med bred, kullrig kroppsform, långt snyte och långa ben. Kroppen är svart med en svartbrun behåring, vid skutellen en sammetssvart fläck och vid spetsen en gemensam ljus fläck. Benen är svarta. Arten kan förväxlas med den närstående och allmännare S. ruficornis.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Stenocarus cardui

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Stenocarus cardui

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige endast känd från Skåne. Dels funnen på ett antal lokaler längs Öresund från Skanör till Ängelholm (från detta område är inga sentida fynd kända), dels på en lokal nära Kristianstad (senast 1995). Närmast i Danmark. Världsutbredningen sträcker sig från Europa och Nordafrika till Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Ceutorhynchinae  
  • Tribus
    Ceutorhynchini  
  • Släkte
    Stenocarus  
  • Art
    Stenocarus cardui(Herbst, 1784)

Lever på vallmo, enligt uppgifter från Mellaneuropa främst kornvallmo, Papaver rhoeas (Rheinheimer et.al. 2010). På öppna och torra marker såsom kustklintar (”backafallen” vid Öresund), sandiga åkerkanter, vägslänter eller annan ruderatmark. Larven utvecklas under sommaren i den nedre delen av stjälken. De fullbildade skalbaggarna anträffas på värdväxten dels under våren och försommaren, dels under sensommaren och hösten.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· kornvallmo - Papaver rhoeas (Viktig)
· vallmor - Papaver (Viktig)
Artens tillbakagång står förmodligen i samband med ändrade brukningsformer med minskat trädesbruk och ökad kemikalieanvändning. Backafallen vid Öresund hotas dessutom av igenväxning.

Påverkan
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Bibehåll extensiva brukningsformer med trädesperioder på sandiga åkrar. Behåll obesprutade kantzoner och andra småbiotoper i jordbrukslandskapet.

Palm, T. 1937. Bidrag till kännedomen om den skånska coleopterfaunan. Opuscula Entomologica 2: 32-39.

Rheinheimer & Hassler (2010) Die Rüsselkäfer Baden-Württembergs. Karlsruhe

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Ceutorhynchinae  
  • Tribus
    Ceutorhynchini  
  • Släkte
    Stenocarus  
  • Art
    Stenocarus cardui, (Herbst, 1784)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Christoffer Fägerström 2012. © ArtDatabanken, SLU 2012.