Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grov tallkapuschongbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Ängrar, trägnagare m.fl. Stephanopachys substriatus
Grov tallkapuschongbagge Skalbaggar, Ängrar, trägnagare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grov tallkapuschongbagge är en 4–6 mm lång, helt matt, mörkbrun till svart skalbagge med cylindrisk och parallell kroppsbyggnad. Hela kroppens översida är täckt med en grov, raspartad skulptur. Antennerna är korta med en tydlig utvidgning mot spetsen.
Utbredning
Länsvis förekomst för grov tallkapuschongbagge Observationer i  Sverige för grov tallkapuschongbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i gamla tider påträffad i spridda landskap från Småland till Torne lappmark. Under detta sekel är den enbart funnen från norra Dalarna och norrut i landet. Arten är även påträffad i Norge, Finland och Baltikum samt vidare österut i Ryssland och i Nordamerika. Det finns även fynd från östra Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)c(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker i den brända innerbarken på nyligen brandskadade eller branddödade barrträd, både gran och tall. Arten har en starkare koppling till naturskog än släktingen S. linearis. Påträffad i spridda landskap från Småland till Torne lappmark, sentida fynd endast från Dalarna och norrut. Antalet lokalområden i landet skattas till 160 (120-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 640 (480-1200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet lokaler eller subpopulationer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)c(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i den brända innerbarken på nyligen brandskadade eller branddödade barrträd. Arten föredrar bränd gran men hittas inte sällan oftare i brända tallar genom att dessa lättare överlever branden och utvecklar s.k. brandljud, dvs. lokalt branddödade stampartier på levande träd. Larvutvecklingen sker främst i anslutning till dessa brandljud. Även helt döda träd kan utnyttjas, särskilt om dessa dött långsamt efter branden. Angreppen kan fortgå i mer än tio år efter brandtillfället på samma träd. Sällsynt är skalbaggar sedda på obränt virke. Larver i olika storlekar och den fullbildade skalbaggen kan påträffas i bränd bark hela året. Spridning till nya träd och brandområden sker främst i juni–juli.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Bostrichidae (kapuschongbaggar), Släkte Stephanopachys, Art Stephanopachys substriatus (Paykull, 1800) - grov tallkapuschongbagge Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)c(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i den brända innerbarken på nyligen brandskadade eller branddödade barrträd, både gran och tall. Arten har en starkare koppling till naturskog än släktingen S. linearis. Påträffad i spridda landskap från Småland till Torne lappmark, sentida fynd endast från Dalarna och norrut. Antalet lokalområden i landet skattas till 160 (120-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 640 (480-1200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet lokaler eller subpopulationer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)c(iii)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Skogsstyrelsens signalart
Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
Grov tallkapuschongbagge är en 4–6 mm lång, helt matt, mörkbrun till svart skalbagge med cylindrisk och parallell kroppsbyggnad. Hela kroppens översida är täckt med en grov, raspartad skulptur. Antennerna är korta med en tydlig utvidgning mot spetsen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grov tallkapuschongbagge

Länsvis förekomst och status för grov tallkapuschongbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grov tallkapuschongbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i gamla tider påträffad i spridda landskap från Småland till Torne lappmark. Under detta sekel är den enbart funnen från norra Dalarna och norrut i landet. Arten är även påträffad i Norge, Finland och Baltikum samt vidare österut i Ryssland och i Nordamerika. Det finns även fynd från östra Mellaneuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Bostrichoidea  
  • Familj
    Bostrichidae - kapuschongbaggar 
  • Underfamilj
    Dinoderinae  
  • Släkte
    Stephanopachys  
  • Art
    Stephanopachys substriatus(Paykull, 1800) - grov tallkapuschongbagge

Larvutvecklingen sker i den brända innerbarken på nyligen brandskadade eller branddödade barrträd. Arten föredrar bränd gran men hittas inte sällan oftare i brända tallar genom att dessa lättare överlever branden och utvecklar s.k. brandljud, dvs. lokalt branddödade stampartier på levande träd. Larvutvecklingen sker främst i anslutning till dessa brandljud. Även helt döda träd kan utnyttjas, särskilt om dessa dött långsamt efter branden. Angreppen kan fortgå i mer än tio år efter brandtillfället på samma träd. Sällsynt är skalbaggar sedda på obränt virke. Larver i olika storlekar och den fullbildade skalbaggen kan påträffas i bränd bark hela året. Spridning till nya träd och brandområden sker främst i juni–juli.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten är hotad av brandbekämpning och avverkning av brandskadad skog. Den har helt försvunnit från de sydligaste landskapen. I norra Sverige har arten de senaste åren dock ökat i utbredning, som en respons på naturvårdsbränningar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bränd skog bör ej avverkas. Naturvårdsbränning gynnar arten, och bör anpassas så att barrträd, särskilt granar, brandskadas, men överlever och utvecklar s.k. brandljud. Särskilt gynnsamt för arten är att bränna upprepat i samma och närliggande områden.

Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP

Bohman, P., Rydkvist, T. & Wikars, L.-O. 2005. Inventering av tallkapuschongbaggar i södra Norrland.

Länsstyrelsen i Västernorrland, Härnösand. Rapport.

Cederberg, B. & Löfroth, M (red.) 2000. Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, Uppsala.

Lundberg, S. 1984. Den brända skogens insektsfauna i Sverige. Ent. Tidskr. 105: 129–141.

Näslund, P. 2002. En inventering av tallkapuschongbaggar (Stephanopachys) i Västerbottens län 2001. Rapport, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Naturvård, Umeå.

Saalas, U. 1923. Die Fichtenkäfer Finnlands II. Ann. Acad. Scient. Fenn. A 22:184–186.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Björn Cederberg 2001, Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Bostrichoidea  
  • Familj
    Bostrichidae - kapuschongbaggar 
  • Underfamilj
    Dinoderinae  
  • Släkte
    Stephanopachys  
  • Art
    Stephanopachys substriatus, (Paykull, 1800) - grov tallkapuschongbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Björn Cederberg 2001, Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.